Dag 304 (159) - Liten blir stor och presidentval
Dagen kunde ha börjat bättre. Det började med att det inte fanns varmvatten kvar till mig. Jag fick nöja mig med att tvätta håret i ljummet vatten. Sen var det dags för uppvaktning av Lilleman som fyller tonåring idag. Vi väckte honom med skönsång och så fick han ett paket, resten får han i kväll. Det råkade bli tröjorna jag köpte igår. Han tyckte inte alls om dem, verkligen inte alls. Ok. Strax innan vi skulle iväg hade jag och Lars ett meningsutbyte, inget allvarligt alls bara lite tjafs, men vi bråkar nästan aldrig så när det sker känns det inte alls bra, oavsett hur litet eller stort det är. Jag glömde min mössa -trist med tanke på att jag ska gå till och från bussen och det är kallt ute. Jag har ingen matlåda - Lars och stora sonen fick de som fanns. Tänkte att jag köper på jobbet. Men icke sa Nicke, jag har ju lånat ut mitt bankkort till stora sonen. *Suck* Känner mig lite låg. Ovanligt för mig för jag brukar starta dagen med ett leende. I-landsproblem, jag vet, men det tar inte bort känslorna för det. Det går dock över, jag är inte lång sur. Livet är inte alltid en dans på rosor och ska väl inte heller vara det. Hur vore livet om allting gick som på räls? Trevligt? Nä jag tror inte det. Om man dricker Champagne varje dag så blir man i längden blasé och trött på det.
På morgonen var jag på en frukostföreläsning och då fick man en frukostpåse. Jag fick en extra macka, yoghurt och festis av en arbetskamrat. Vilken tur, då sparar jag det till lunchen så slipper jag gå ut i kylan och snöyran. Kanske det vänt och blir bättre från och med nu?!
Det blev en promenad ändå. Jag och en arbetskamrat tog en promenad till Lidl för Lilleman har önskat lammytterfilé till födelsedagsmiddag. Tyvärr hade de ingen idag, typiskt! Jag får väl gå in på ICA på vägen hem. Och hur ska hon betala för lammytterfilé då? kanske någon funderar. Jo jag får ta det på guldkortet helt enkelt. Det är väl inte det som det primärt är till för, men nöden har ingen lag. Det var svinigt kallt ute. Som tur är har min nya jacka huva så jag behövde inte frysa om öronen även fast jag glömt mössan hemma. Men efteråt får jag ont i området kring nyckelbenet igen. Jag måste se till att ha en extra kofta eller halsduk så jag inte blir kall där.
På väg till bussen lämnade jag tillbaks (de fula) tröjorna och gick sen in på ICA för att se om de hade lammytterfilé. Men nä, det hade de inte. Vad ska jag då göra? Jag måste fråga Lilleman om det är något annat han vill ha. I kön till bussen träffade jag på Lars kusinbarn M. Hon bor i samma område som vi gör. Vi satt tillsammans i bussen och pratade tills det var dags för mig att gå av. När jag kom hem tog jag en kopp chai-te och satte mig i soffan under en varm fleecefilt. Jag blev riktigt genomkall i snålblåsten och hade värk lite överallt. Jag tittade på en dokumentär med Michael Moore "Jag älskar Donald Trump". Jag gillar verkligen honom. Han har gjort flera fantastiska dokumentärer. I den här gör han ett scenuppträdande i en stad som är mycket pro-Trump (ironiskt nog heter staden Clinton). Michael är demokrat så publiken är skeptisk , i alla fall till att börja med. Den var väldigt bra. Amerikanska valet är väldigt spännande. Hela världen frågar sig hur i hela friden Donald Trump kunnat bli republikanernas presidentkandidat men det spelar ingen roll nu för idag går amerikanerna till val. Imorgon bitti vet vi här i Sverige hur det gått. Vem kommer att vinna, Trump eller Clinton? Spännande! Jag har läst inläggen som den fantastiska Marcus Oscarsson skrivit på Facebook. Jag har även sett honom på tv. Han förklarar politiken så gemene man förstår det.
Efter dokumentären tog jag en lång varm dusch för jag verkade inte få tillbaka värmen i kroppen. När jag är kall får jag mer värk. Vi har haft kallt på kontoret i två dagar nu. Sen är det kylan ute. Nä nu var det inte särskilt roligt alls. Värken lindrades efter duschen. Efteråt mådde jag bättre. Istället för lammytterfilé önskade sig Lilleman hamburgare från Max. Ja faktiskt. Men inte mig emot, då slipper jag matlagning idag när jag inte har någon inspiration alls och Lilleman får det han vill ha. Win-win liksom.
Lars köpte med sig hamburgare på väg hem från jobbet. Dagen till ära åt vi dem på tallrik. Nån stil måste man ju ha, eller hur? Efter middagen öppnade Lilleman sina paket och nu blev han nöjd och glad. *puh* På kvällen kom Lars föräldrar och syster med familj och firade med oss. Vi fikade och hade det trevligt i några timmar. Här nedan är en skön bild på när gammalt möter nytt. Kaffeservisen har jag fått efter mormor och morfar och kaffetermosen är en modern George Jensen som jag fick när jag fyllde 40 år.
Tänk att min Lilleman blir tonåring idag. Var det verkligen 13 år sen jag födde honom? Helt otroligt! Kanske jag skulle kalla honom något annat än Lilleman? Jag och svägerskan kallar även våra "små" för "småttingarna". Det är väl dags att byta ut det också till något annat. Jag får fundera på det. Men här på bloggen får han hur som helst heta Lilleman även hädanefter. Så alla vet vem jag pratar om.
Som jag trott så blev humöret bättre allt eftersom dagen gick. Det brukar vara så. Jag är så tacksam för de dåliga dagarna. Låter det märkligt? Kanske, men så här tänker jag: de dåliga dagarna, eller som idag del av dag, är bra för då uppskattar jag de bra dagarna mer.
Det blev en promenad ändå. Jag och en arbetskamrat tog en promenad till Lidl för Lilleman har önskat lammytterfilé till födelsedagsmiddag. Tyvärr hade de ingen idag, typiskt! Jag får väl gå in på ICA på vägen hem. Och hur ska hon betala för lammytterfilé då? kanske någon funderar. Jo jag får ta det på guldkortet helt enkelt. Det är väl inte det som det primärt är till för, men nöden har ingen lag. Det var svinigt kallt ute. Som tur är har min nya jacka huva så jag behövde inte frysa om öronen även fast jag glömt mössan hemma. Men efteråt får jag ont i området kring nyckelbenet igen. Jag måste se till att ha en extra kofta eller halsduk så jag inte blir kall där.
På väg till bussen lämnade jag tillbaks (de fula) tröjorna och gick sen in på ICA för att se om de hade lammytterfilé. Men nä, det hade de inte. Vad ska jag då göra? Jag måste fråga Lilleman om det är något annat han vill ha. I kön till bussen träffade jag på Lars kusinbarn M. Hon bor i samma område som vi gör. Vi satt tillsammans i bussen och pratade tills det var dags för mig att gå av. När jag kom hem tog jag en kopp chai-te och satte mig i soffan under en varm fleecefilt. Jag blev riktigt genomkall i snålblåsten och hade värk lite överallt. Jag tittade på en dokumentär med Michael Moore "Jag älskar Donald Trump". Jag gillar verkligen honom. Han har gjort flera fantastiska dokumentärer. I den här gör han ett scenuppträdande i en stad som är mycket pro-Trump (ironiskt nog heter staden Clinton). Michael är demokrat så publiken är skeptisk , i alla fall till att börja med. Den var väldigt bra. Amerikanska valet är väldigt spännande. Hela världen frågar sig hur i hela friden Donald Trump kunnat bli republikanernas presidentkandidat men det spelar ingen roll nu för idag går amerikanerna till val. Imorgon bitti vet vi här i Sverige hur det gått. Vem kommer att vinna, Trump eller Clinton? Spännande! Jag har läst inläggen som den fantastiska Marcus Oscarsson skrivit på Facebook. Jag har även sett honom på tv. Han förklarar politiken så gemene man förstår det.
Efter dokumentären tog jag en lång varm dusch för jag verkade inte få tillbaka värmen i kroppen. När jag är kall får jag mer värk. Vi har haft kallt på kontoret i två dagar nu. Sen är det kylan ute. Nä nu var det inte särskilt roligt alls. Värken lindrades efter duschen. Efteråt mådde jag bättre. Istället för lammytterfilé önskade sig Lilleman hamburgare från Max. Ja faktiskt. Men inte mig emot, då slipper jag matlagning idag när jag inte har någon inspiration alls och Lilleman får det han vill ha. Win-win liksom.
Lars köpte med sig hamburgare på väg hem från jobbet. Dagen till ära åt vi dem på tallrik. Nån stil måste man ju ha, eller hur? Efter middagen öppnade Lilleman sina paket och nu blev han nöjd och glad. *puh* På kvällen kom Lars föräldrar och syster med familj och firade med oss. Vi fikade och hade det trevligt i några timmar. Här nedan är en skön bild på när gammalt möter nytt. Kaffeservisen har jag fått efter mormor och morfar och kaffetermosen är en modern George Jensen som jag fick när jag fyllde 40 år.
Tänk att min Lilleman blir tonåring idag. Var det verkligen 13 år sen jag födde honom? Helt otroligt! Kanske jag skulle kalla honom något annat än Lilleman? Jag och svägerskan kallar även våra "små" för "småttingarna". Det är väl dags att byta ut det också till något annat. Jag får fundera på det. Men här på bloggen får han hur som helst heta Lilleman även hädanefter. Så alla vet vem jag pratar om.
Som jag trott så blev humöret bättre allt eftersom dagen gick. Det brukar vara så. Jag är så tacksam för de dåliga dagarna. Låter det märkligt? Kanske, men så här tänker jag: de dåliga dagarna, eller som idag del av dag, är bra för då uppskattar jag de bra dagarna mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar