Dag 326 (181) - olycklig mage, besked från Försäkringskassan och julshow

Jag sov gott och drömlöst hela natten. Men var trött när jag vaknade. Jag MÅSTE lägga mig tidigare någon kväll i veckan. Men hur som helst så hade jag mindre ont idag och det är skönt. Det är plus två grader idag och väldigt halt. Det här omväxlande vädret med regn och kyla gör att det blir is på gator och gångvägar. Nu vill jag ha snö, ordentligt med snö!

Katter är roliga. Om man ser en liten liten del av botten på skålen så går det inte att äta det som är kvar. Nej den måste helt enkelt fyllas på "- Matte ser du inte att skålen är tom?"

Förmiddagen spenderades på olika möten. På lunchen gick jag och en arbetskamrat ut på stan en tur. När vi var på väg tillbaks gick vi förbi Subway och då blev jag så sugen. Det var många många månader sen jag åt en macka från Subway. Jag tänkte att jag kan spara matlådan till imorgon. Så jag gjorde slag i saken och köpte en macka med pulled pork och majonnäsdressing. Den var ok. Inte någon succé, men hyfsat god. Nu kom jag ihåg varför jag aldrig äter på Subway. Jag tycker inte att mackorna motsvarar förväntningarna med tanke på priset man betalar. 

Hela eftermiddagen gick åt till att granska ett väldigt struligt ärende. Alltså ett enda ärende! Vilken tur att det inte är så ofta såna ärenden kommer in. Men nu var det inget annat att göra än att kavla upp ärmarna och ta tag i det. Innan jag gick hem hann jag äta en tårtbit. Vi har haft "språkmånad" och skulle avsluta den nu. Man korade årets språkstjärna och så fick vi tårta. 

När jag kom hem tog jag det lugnt. Det behövdes efter det där jobbiga ärendet som stressat upp mig. Min mage började leva om och jag fick springa på toaletten några gånger. Ibland vill min mage inte vara med. Men det är mer och mer sällan det sker. Om jag äter färdigmat eller vissa färdiga dressingar eller såser så kan magen protestera. Nu funderar jag över vad det kan vara. Mackan från Subway? Det är lätt att tro det. Majonnäsdressingen innehåller säkert en hel drös av eländiga e-ämnen. Hmmm....

När jag satt i soffan och vilade så ringde plötsligt min jobbmobil. Det var ett okänt nummer. Jag svarade och det var min handläggare på Försäkringskassan. Hon ringde för att berätta att hon tagit del av mitt brev och att de hade ändrat sitt beslut. De har beslutat att skjuta upp "180-dagars gränsen" ett halvår. Det betyder att jag har möjlighet att vara sjukskriven och få sjukpenning till i juni-juli någon gång (kommer inte ihåg riktigt). Den nya bedömningsgrunden, det vill säga att man bedömer min arbetsförmåga mot hela arbetsmarknaden, börjar inte gälla förrän då. Jag blev både paff och glad och började gråta medan jag pratade med henne. Visst önskade jag att mitt brev skulle få dem att ändra beslutet, men jag vågade inte tro det. Nu har jag tid på mig att bli bättre utan stress. Jag är så lycklig. 

Efter att ha vilat lagade jag mat. Det blev lövbiff rullader med bacon och katrinplommon. Jag har alltid gillat min mammas rullader men faktiskt aldrig gjort några själv. Jag vet inte varför. Kanske för att jag varit rädd att de inte skulle bli lika goda som mammas. Men idag var det dags. Efter att ha brynt dem fick de puttra i kalvbuljong i nästan en och en halv timme. Sen gjorde jag sås av buljongen. Det blev väldigt gott. Mamma kan vara stolt över mig. Efter maten åkte jag, Lars och stora sonen till en skola nere på stan. Vi skulle gå på en julshow som herr och fru M:s som F var med. Han går Estet-linjen på gymnasiet. Det var en fartfylld och stämningsfull show. Eleverna är så duktiga. På väg hem började min mage protestera igen. Jag hann hem som tur var men det var inte mer än så. Och vilken tur att jag klarade av hela showen. Jag känner min mage och nu är det över. Men någon mer Subway-macka blir det nog inte på länge (eller var det grädden i tårtan?). 

Dag 325 (180) - tandläkarbesök och presentshopping

En bra natt. Det är fantastiskt att sova gott. Jag var lite kallsvettig på  morgonen men det är nog inget att oroa sig över. Kanske det är "den tiden i livet". Det är väl dags nu...

Arbetsdagen passerade utan större variationer från andra dagar. När jag slutade jobbet tog jag en tur på stan. Jag skulle nämligen till tandläkaren och det var ingen idé att åka hem först, det skulle bara stressa upp mig. Jag köpte några julklappar och lämnade igen en skjorta som Lilleman fått i födelsedagspresent. Istället köpte  jag en tröja åt honom. Det roliga är att när jag fick kvittot för att kunna byta skjortan så såg jag att det stod klänning/blus på det. Hon som köpte skjortan (blusen) bedyrade att hon köpt den på kill-avdelningen. Jag frågade expediten och det var faktiskt en tjej-blus. Någon hade kanske hängt den fel eller så hade köparen förvirrat sig in på tjej-avdelningen :) Sen köpte jag presenter åt stora sonen som fyller år nästa vecka. Han önskar sig inget så då hade jag fria händer. Om han sen gillar det jag köpt det får vi se på födelsedagen.

Jag satt och vilade i väntrummet hos tandläkaren innan det var min tur. Det var skönt. Lars har samma tandläkare som jag och han berättade lite kort om vad som hänt mig när han var där för några veckor sen. Nu när jag kom in fick jag berätta lite utförligare för en väldigt intresserad tandläkaren och sköterska. Jag har haft samma tandläkare sen 90-talet så det är klart att man skapar ett band. För någon vecka sedan fick jag ont i en rotfylld tand. Eller trodde det. Jag gjorde rent ordentligt med tandtråd och en liten "mellanrumsborste" och så sköljde jag med fluor. Det visade sig att det som besvärat tanden försvann efter några dagar. Det var kanske något som fastnat i tandköttet. Men då jag redan hade hunnit boka en tid så tänkte jag att det var lika bra att gå för det var länge sedan sist. Det var inget problem med tanden som tur är.

Dag 324 (179) - funderingar kring sjukskrivning och Försäkringskassan

Jag sov som en stock hela natten. Enligt Lars pratade jag i sömnen om jobbet. Jaha se där. Jag brukar prata i sömnen, men säjer oftast helt oförståeliga saker. När jag vaknade tänkte jag ett ögonblick att det var söndag och att vi missat att stänga klockan. Men så slog det mig att det var måndag. Och då fick jag för en gångs skull måndagsångest... fast brukar man inte ha det på söndag kväll? Heter det söndagsångest? Jag har det (nästan) aldrig så jag vet inte riktigt. Men hur som helst så hade jag riktigt ångest och ville bara dra täcket över huvudet och somna om. 

Vad hände? Jo jag gick upp, gjorde mig i ordning, åt havregrynsgröt med äppelmos och åkte till jobbet.  Och på jobbet hämtade jag en kopp kaffe, pratade lite med mina arbetskompisar innan jag började jobba. Det gick alltså hur bra som helst och måndagsångesten var som bortblåst.  Jobbet gick bra. En del ärenden och annat på förmiddagen och möten hela eftermiddagen. Sen var den arbetsdagen slut. 

När jag travade mot bussen i småregnet och blåsten funderade jag över min sjukskrivning. Om en månad går min sjukskrivning ut. Eller rättare sagt, Försäkringskassan medger bara sjukpenning tills dess. Jag har ju sjukintyg till maj och kan vara sjukskriven tills dess men då utan sjukpenning. Det stör mig. Det ligger och gnager under ytan hela tiden och poppar upp till ytan ibland. När jag kom hem loggade jag in på Försäkringskassan och kollade om det stod någonting nytt. Jag funderar ju såklart om de har tagit ställning till mitt brev. Men nä, det finns inget nytt.  Det är oerhört stressande att veta att sjukpenningen snart tar slut. Visst mår jag i mångt och mycket bättre nu än jag gjorde för någon månad sen. Men värken kommer inte att upphöra den sista december, det är jag rätt övertygad om. Så frågan är, vad gör jag om Försäkringskassan står fast vid sitt beslut? Kontaktar neurologen igen och hoppas få ett nytt intyg? Överklaga beslutet? 

Jag hamnar i en sån där svacka när de här känslorna  bara väller in över mig. Jag vet inte vad jag ska svara när folk frågar hur jag mår. Jag vill inte belasta dem med mitt elände. Så jag sätter på mig mitt glada ansikte (eller neutralt kanske) även om jag egentligen är ledsen, oroad eller har mer ont än vanligt.  Jag vill inte besvära andra. Jag vill inte ligga till last. Så jag biter mig i läppen och kämpar på. Det är då jag egentligen behöver stöd som mest men hur ska jag kunna få det om jag inte släpper in någon? Det är inte lätt inte...som tur är så varar mina svackor vanligtvis inte så länge. Oftast är jag ju faktiskt genuint glad. Det är bra det för man behöver styrka för att orka.

När jag kommer hem tänder jag adventsstakarna och några ljus. Det mörknar ute och det är så vilsamt att sitta i soffan och lyssna på musik.  Det lugnar mig och jag känner att oron sjunker undan och livsandarna vaknar igen. Min favoritlåt just nu: À cause de l'automne" av den franska sångerskan Alizée. Tyvärr regnar det ordentligt, men det är ju som tur är mörkt så man slipper se eländet. 

Till middag blev det en gammal klassiker från 90-talet, en gryta med köttfärs, vitkål och morötter. Den fick puttra på tills den var saftig och alla kryddor hade satt sig. Vi åt bulgur till grytan. Hela familjen gav tummen upp. Efter middagen betalade vi räkningar och sen var det soffläge resten av kvällen. Till min lycka såg jag att regnet övergått till snö. Det är inte mycket, men ändå, det är lite lite vitt på marken. 

Dag 323 (178) - Första advent

Jag skulle vilja ta till kraftord men nöjer mig med "Gud i London!" vad jag sovit dåligt. Jag var så kall. Av ingen anledning alls för jag var inte frysen innan jag gick och lade mig. Som om kylan kom inifrån på något vis. Det var helt omöjligt att somna. Till slut fick jag ta på mig en tröja för jag hade som ont i armen och sidan på grund av kylan. Jag tog två långsamtverkande Alvedon bara för att försöka dämpa värken. Sen började jag kallsvettas istället och fick ta av mig tröjan.  Mot morgonsidan föll jag i orolig sömn. Varför blev det så här? Jag ser ingen anledning alls. Jag hade ont hela natten och vaknade med värk. När jag duschade blev det så där konstigt krypande på huden, eller inuti huden egentligen. Obehagligt och obegripligt. 

Vi tog det lugnt på morgonen. Såg ett avsnitt av "Westworld" till frukost. Efter ett tag började jag känna mig mer väl till mods. Den värsta värken bleknade bort och nöjde sig med den där "vanliga" svedan i arm och nedre del av ryggen. På eftermiddagen funderade vi på att åka ner på stan och gå på julskyltningen men det blåste storm ute - ok, kanske inte storm enligt meteorologerna, men det blåste faktiskt väldigt hårt - så vi struntade i det. Vem vill ut i isande kall vind? Inte jag i alla fall. Vi stannade hemma och myste med glögg och pepparkakor med ädelost och spelade brädspel. Vi har en hel garderob full med spel och ibland är det svårt att komma överens om vilket spel vi ska spela. Ungefär som det är med val av film ibland. Men idag gick det bra att välja, det blev "Game of Life". När jag var liten spelade vi ofta spel hemma. Ett favoritspel var "Triumf". Det är ett gammalt spel från när min mamma var liten. När jag bodde i USA hittade till min glädje jag "Game of Life", den amerikanska varianten av "Triumf". Så jag köpte det. Efter rätt många år kom en förnyad variant på svenska. Vi spelar ibland den amerikanska och ibland den nya svenska. Idag blev det den svenska. Det är ett väldigt roligt att spela spel med hela familjen. I några timmar är det ingen mobil eller dator som hägrar. En väldigt trevlig eftermiddag med många skratt.

Det är sista söndagen i månaden och dags för "vänskapsmiddag". Idag var det vår tur. Vi gjorde det enkelt för oss och köpte marinerad  fläskytterfilé och färdig potatisgratäng. Vi blandade ner getost i gratängen för att göra den lite roligare. Sen gjorde vi sallad och rödvinssås också. Stora sonen som inte äter mjölkprodukter fick stekt potatis. Eftersom det var första advent så körde vi "All in" med jul duk, julservis och julmusik. Från första advent är det tillåtet, eller hur?

Jag tycker att den här tiden är mysig trots mörkret.... eller kanske rättare sagt på grund av mörkret. Jag gillar när det är mörkt och man tänder en massa smålampor och ljus. I juletider är det extra härligt eftersom det är så mycket julbelysning överallt. Trevlig första advent!

Dag 322 (177) - Afternoon Tea och chokladprovning

Natten var rätt bra men jag kunde inte somna om efter att ha vaknat och tagit medicinen. Eftersom vi gick och lade oss sent igår kväll så hade jag behövt någon timme till. Efter cirka en timme slumrade jag till lite lätt, bättre än ingenting alls. 

Det blåser och är ogint ute. All snö är borta förutom någon liten snöhög. Ingen lust att ge sig ut på en promenad. Det får bli inomhusaktiviteter. Efter frukost satte vi igång att adventsstäda. Eller ja...städa inför advent, vad skiljer det sig från en vanlig städning egentligen? Inte mycket. Jag bytte till röda handdukar och röd matta i badrummet och plockade bort lite pryttlar. Annars var det dammsugning och dammtorkning som vanligt. Lars åkte till café Charm och köpte lussekatter som vi åt med en kopp kaffe. Trevlig avslutning på städningen.

På eftermiddagen skjutsade Lars mig, svägerskan A och kompisen K till Söråkers Herrgård. Vi åt först Afternoon Tea. Sen satt vi och pratade och drack ett glas vin i några timmar innan det var dags för chokladprovning. Det var väldigt intressant. Och efter provningen var det trerätters middag. A:s man U kom och hämtade oss när middagen var slut. Det var en skön och vilsam eftermiddag och kväll.

Dag 321 (176) - massage, julförberedelser och barnvakt

Nollgradigt ute och en klart orange himmel i öster. Lite senare börjar det snöa lätt. Inte länge och inte mycket, men nog för att marken ska (nära på) täckas av ett vackert vitt täcke. Nu blev det genast lite mer advents likt ute.

Jag fick massage på jobbet. Vi har möjlighet att få subventionerad massage några gånger per år. Det är inte så länge, ca 20-25 minuter i aktiv massage, men lite är bättre än inget alls. Och det är mycket behövligt för oss som sitter vid ett skrivbord hela dagarna (ok vi kan stå också, men det är i alla fall ett statiskt jobb). Det var samma tjej som masserade mig som förra gången. Jag var stenhård på vänster sida strax ovanför midjan. Precis där jag har extra ont just nu. Kanske inte så konstigt. När jag har värk så spänner jag mig och undviker att använda vänster sida. Inte bra i längden. Hon visade mig en stretchövning jag kan göra för att sträcka ut hela sidan. Jag ska försöka komma ihåg att göra den. Nu ska jag se om jag kan boka en till tid.

På eftermiddagen började det tyvärr regna och den fina vita snön försvann. Typiskt! Men hemma möttes jag av min julpyntade entré och då kändes det lite bättre. Jag vilade ett tag. Efter vilan hängde jag upp några julgardiner. Det gäller att portionera ut pyntandet så det inte blir för arbetsamt. Det är lätt att byta gardiner eftersom julgardinerna i princip bara är att hänga upp. Styrka något veck innan bara. När Lars slutade jobba åkte jag och hämtade honom. Vi åkte till Sibylla och köpte hamburgare innan vi åkte hem till min bror. Hans tjej E hade redan åkt till restaurangen med sina föräldrar. Brorsan stannade ett litet tag innan han något motvilligt åkte iväg. Jag vet hur det känns. Man vill så gärna åka men samtidigt inte lämna barnen. Motstridiga känslor. Sen var det ju första gången vi skulle passa dem så jag tror både han och jag var lite nervös. Men det hade vi inte behövt för det gick jättebra. Unge herr T höll sig till mig så fröken T koncentrerade sin uppmärksamhet på Lars. 

J

Dag 320 (175) - trött dag som slutade bra

Igår kväll var det helt omöjligt att somna. Kan det vara på grund av att jag glömde medicinen och tog den strax före jag gick och lade mig? Alla skriver att Saroten gör en trött och att det är bäst att ta den några timmar före sängdags. Flera skriver att de sover mycket bättre sen de började ta Saroten. Ja jag vet inte vad det var som gjorde det, men jösses vad tufft det är att ligga och vrida och vända på sig i flera timmar. När jag väl somnade så sov jag gott. Det är en tröst i eländet. Men på morgonen var jag givetvis intill döden trött. Det tog alla krafter jag hade att ta mig upp ur sängen. Ikväll ska jag inte slarva med medicinen.

Ikväll har konstföreningen utlottning av konst. Jag satt i styrelsen tidigare men klev av när jag blev i alltför dålig form för att kunna bidra med något. Men jag var  i alla fall med och köpte in en hel del av konsten innan jag slutade. Utlottningen börjar strax efter att vi stänger. Jag jobbar ju till 14:30 och fick igår kväll en brilliant idé. Jag kunde ta sovmorgon och börja senare och på så sätt smidigt kunna gå på utlottningen direkt när jag slutar. Jag kollade kalendern och skrot också, jag har ett möte på förmiddagen. Ja då sprack den idéen. Så det var bara att masa sig upp ur sängen och åka till jobbet i vanlig tid. Jag hade inte jobbat mer än en halvtimma när jag fick ett mail att mötet var inställt. Men alltså allvarligt! Då hade jag ju kunnat ta sovmorgon. Det hade jag verkligen behövt efter den här dåliga natten. Men det är som förgjort. Gud testar  verkligen hur mycket jag tål. Det räcker nu. På riktigt, det räcker!

Dagen lunkade på i maklig takt. Inget särskilt hände. Jag vann inget på konstlotteriet. Om man inte vunnit på sju år får man två lotter tills dess att man vinner, då får man en lott igen. Det är märkligt hur det är. Tre personer blev dragna två gånger (fast man kan bara vinna en vinst så då drar man en ny person) och här sitter jag och har inte vunnit på många år, men inte blir jag dragen inte! Men det gick många vinster till mitt team. Sex av 31 vinster gick till oss, bland annat första vinsten. Jätteroligt för dem. Det gör faktiskt inte så mycket att jag inte vann. Det var ingen tavla som det stod "Ingela" på. Bättre lycka nästa år!

På kvällen hade jag överskottsenergi. Jag får sådana där energikickar ibland. När det händer är det bästa att "go with the flow" och utnyttja det. Lars satte upp extrabordet i källaren och jag plockade fram adventsljusstakar och stjärnor och satte dem på bordet. Sen hängde vi upp en ljusslinga i rönnen på framsidan. Och när jag ändå var på G så satte jag en ljusslinga i ädelcypressen på bron och hängde upp dörrkransen. Jag smyckade kransen med julkulor som jag köpte på Bauhaus rea härom kvällen. Jag hade kulor över så jag trädde dem på björntråd och knöt dem runt ädelcypressen. Vissa skulle säga att det är lite för mycket, till och med att det är smaklöst. Men det gör inget. Mina jular ska vara så. Jag gillar att pynta rejält. Det ska vara en explosion av rött och grönt. Jag älskar julen! Eftersom vi är upptagna både på fredagkväll och på lördag så blir det nog inte advent inne förrän på söndag. Men så får det bli. Jag är i alla fall lite redo.

Kvällen avslutades med ett avsnitt till av "Westworld". Det är verkligen en bra serie. Ledmusiken är fantastisk. Den fastnar i huvudet. Stora sonen berättade att det är samma person, Ramin Djawadi, som skrivit musiken till "Game of Thrones". Det är som Hans Zimmers musik. Han skriver mycket musik till filmer och man kan ofta gissa sig till att det är hans musik. Inte för att den är lika i alla filmer utan på det sätt den är uppbyggd. "Westworld" blir bara bättre och bättre. Vi har snart sett de avsnitt som finns på HBO. De släpper ett i veckan, lite efter USA antar jag. Det kommer en säsong två. Sen antar jag att man om populäriteten håller i sig. Som det är nu så har avsnitten vansinnigt hög rating på IMDB. Men ett varningens ord, det är rätt mycket naket i vissa avsnitt och definitivt blodigt, så ni som är känslig för sådant kanske ska fundera ett tag innan ni börjar titta.  Om inte så kan jag verkligen rekommendera den.

Dag 319 (174) - bättre dag idag, julfilm och pappas mugg

Jag sov gott. En god natts sömn ska aldrig underskattas. De som periodvis sover dåligt vet det så väl. Men jag var trött på morgonen och låg kvar tills jag absolut måste gå upp. Tur jag är snabb i vändningarna när det gäller att göra sig i ordning. 

Jobbet gick bra idag. Jag skrev på handledningar, gick på ett hastigt påkommet möte och tog hand om några specialärenden. Dagen gick fort och jag hade inte värst ont. Det är en grej som sticker lite i mig bara, men jag tänker faktiskt inte skriva om det här på bloggen. Det är inget allvarligt, inget som spelar någon roll i det stora hela. Men det besvärar mig just nu och jag är egentligen mest irriterad på mig själv som låter det påverka mitt humör. Man ska inte bry sig så mycket men som jag sagt förut så är jag extra tunnhudad nu. Äh, vi lämnar det. Det allra mesta är bra på jobbet och jag trivs verkligen bra. 

På väg hem gick jag in på ICA och köpte köttfärsen jag glömde igår. Max två kilo fick man köpa så det gjorde jag. Jag köpte även två liter mjölk, två kilo apelsiner och ett 15-pack ägg. Jaha....hur tänkte jag nu då? Jag har inte jättelångt att gå, varken till eller från bussen, men ändå. Jag får nog göra som min svägerska och ta med en ryggsäck om jag planerar att handla på väg hem. 

Bussen jag skulle åka kom inte. Det är tredje gången på bara några dagar det händer. Jag undrar varför? Det kom först en buss men vis av skadan så väntade jag och det kom mycket riktigt en buss till strax efter. Men det var så många som väntade så även den andra bussen blev nästan full. Jag såg att det satt en ensam tjej längst fram. Hon satt på sätet längst ut och hade sin ryggsäck på innersta sätet. Hon var runt 13-14 år skulle jag tro. Hennes kompis satt på andra sidan där det var bara ett säte. De pratade med varandra på busshållplatsen och fortsatte prata på bussen. Varför de inte satt bredvid varandra är en gåta. I alla fall så gick det på fler människor på varje hållplats men hon brydde sig inte alls om att hennes ryggsäck ockuperade ett säte medan människor fick stå. Synd att ingen gjorde henne uppmärksam på att det. Jag satt så till att jag inte kunde säga något annars vette tusan om jag inte hade sagt till henne. Dåligt gjort i alla fall. Hon såg att en massa människor fick stå men brydde sig inte alls. Dagens ego-samhälle visade sitt fula ansikte. 

När jag gått av bussen och travade på hemåt märkte jag hur varmt det var ute. Det kändes som höst igen. Snön är nära på borta. Tänk om vädret kunde vara mer konstant. Är det höst eller är det vinter? Jag tog det lugnt när jag kom hem. Drack en kopp te och satt i soffan och njöt av tystnaden. Vilade och lät själen och hjärnan få ro. Det är så fridsamt och skönt. Vissa behöver tjo och tjim omkring sig hela tiden men jag behöver stunder av tystnad och har inget emot att vara ensam i tystnad för att få återhämtning.  

Jag lagade mat. Idag blev det en kycklinggryta med persiljesås. Jag gjorde den på kycklinglårfilé. Lårfiléer ser läbbiga ut när de är råa och inget man skulle steka och äta som de är, men de gör sig bra i  gryta för de blir väldigt möra. Jag vet inte hur jag tänkte, men det var alldeles för lite kyckling. Som den mammiga mamman/frun jag är lät jag familjen ta mat först och stora sonen fick till och med en matlåda. Som jag anat räckte det inte till mig. Men det var ingen fara för jag tog en laxbiff istället och den smakande jättegott tillsammans med såsen från grytan. Sönerna ville se på film medan vi åt. Det brukar vi aldrig göra men idag gjorde vi ett undantag. Vi såg på en julfilm - "Klappjakten" med Arnold Schwarzenegger. Vi ser alltid ett gäng julfilmer från runt första advent och fram till nyår. Efter maten gjorde vi en repris från gårdagen och drack glögg och åt pepparkakor. 

Igår var det två månader sen pappa dog. Jag tänker ofta på honom. Jag hade köpt en mugg och en matchande bricka till pappa i fars dags present. Nu fick jag aldrig chansen och ge dem till honom och funderade vad jag skulle göra med dem. Lilleman gillade muggen skarpt så han fick den och nu använder han den ofta. Det glädjer mig. Varje gång han använder den påminns jag om pappa, och på ett bra sätt. 

Inte alls lika ont idag. Det är en gåta varför vissa dagar är bättre och vissa är sämre. Det är bara och åka med i berg- och dalbanan. 

Dag 318 (173) - skitdag med bra slut

Skitdag!

Ja det finns liksom inte så mycket mer att säga än så... jo förresten, "ont", det är också ett passande ord.

Skitdag! Ont!

Sådär! Passande väder också med regn, dimma och mörker. Snön är snart ett minne blott. 

Satt i soffan hemma och drack en kopp te och plötsligt börjar jag gråta utan synbar orsak. Som sagt, idag är ingen bra dag. Känner mig nere och ledsen och uppgiven...

Jag ryckte i alla fall upp mig och började med maten. Och på tal om maten så måste jag skriva vad som ledde fram till dagens middag. På väg till bussen gick jag in på ICA för att köpa köttfärs. När jag gick förbi charken såg jag att det fanns lax till vettigt pris. Jag kände plötsligt att lax skulle vara gott. Jag betalade mina varor och gick till bussen. Träffade svägerskan och vi satt tillsammans och pratade under bussresan. När jag kom hem och packade upp varorna kom jag ihåg köttfärsen. Mäh?  Hur kunde jag glömma den? Jag menar, det var en enda sak jag skulle köpa och det missade jag. Jag kom hem med lax, kokt skinka, bröd och wokgrönsaker istället för köttfärs. Eehh... ja man kan fundera över hur min hjärna mår egentligen. Var det inte jag som sa att hjärntröttheten var på återgång? Men hur som helst, jag gjorde väldigt goda laxbiffar istället för köttfärsbiffar. 

  

Det kändes bättre när familjen kom hem och vi satte oss ner och åt mat och pratade. Stora sonen överraskade oss med lussebullar. Då passade det ju bra att dricka glögg. Sagt och gjort, senare på kvällen drack vi glögg och åt pepparkakor och lussebullar. Mysigt och gott. "Every cloud has it's silverlining".  Vilken tur att kvällen blev bra, men jag hoppas verkligen att morgondagen blir bättre än dagen varit. 

Dag 317 (172) - en sån där dag som passerar rätt obemärkt...

Regnet det bara öser ner... är en passande låt att trall på idag. Vaknade till ösregn. Som tur är lugnade det ner sig en aning innan vi åkte till jobbet, men paraply det behöver man. SÅ synd att den fina snön försvinner. Och ett riktigt elände med all is. Marken är kall trots plusgraderna, så regnet fryser till is.  

Natten har varit ok trots värk igår. Men jag var trött på morgonen. Måste gå och lägga mig tidigare ikväll. Jag har dock en kvällspigg make och jag har så svårt att somna innan han kommer och lägger sig. Han är trött på morgonen så han borde faktiskt lägga sig tidigare han med, i alla fall någon kväll i veckan. 

Jobbet gick bra. Ett möte tog upp tiden från lunch till jag gick hem. Jag märker att de dagar som jag gjort lite av varje dels går smidigare och fortare, och dels att jag inte blir lika trött i huvudet och inte heller får lika ont. Det är ju inte bra att sitta statiskt och jobba vid ett skrivbord hela dagen och det gäller alla inte bara mig. Jag har tur som har ett sådant jobb som gör att jag nästan varje dag har något möte, utbildning, workshop osv. Tänk vilken skillnad det är på mig idag och den jag var i augusti när jag blev sjukskriven 25 %. När jag gick hem på eftermiddagen var jag ett vrak och gick hem och sov tills Lars slutade jobba. Nu är jag ofta i rätt bra skick när jag går hem. Visst behöver jag fortfarande vara sjukskriven mina procent, det råder det inget tvivel om, men jag är piggare och starkare när arbetsdagen är slut idag. Framför allt i psyket. Min hjärntrötthet är på väg bort med rask takt. Jag vilar definitivt fortfarande när jag kommer hem. Men jag kan titta på en film eller ta en fika eller bara sitta i tystnaden och tänka. Jag sover inte flera timmar som förut utan tar en tupplur. Sen beror det mycket på hur ont jag har. Värken är olika varje dag och jag kan inte förutse något. Idag har jag haft moderat med värk. Lite för mycket "kläderna gör ont på kroppen" värk för att jag ska vara helt bekväm. När jag kom hem bytte jag därför raskt till mina mjuka fleecepyjamasbyxor och en långärmad t-shirt (av med BH:n! Det är nästan det första jag gör när jag kommer hem. Too much information? Äh det bjuder jag på).

Jag pratade med Lilleman, tog en kopp chai-te och sen knäppte jag på tv:n. Men jag hann inte se så länge innan jag somnade i soffan. Ja det var ju det där med tupplurarna då! Det jobbigaste med en tupplur på dagen är att det är så jobbigt att vakna ordentligt. Men då är det bra att man somnar i soffan och inte i sängen. Ligger man in sängen så vill man aldrig vakna. När jag väl kom upp och vaknat ordentligt så kände jag mig pigg. Jag förberedde maten och var just på väg att sätta in "Lufsan" i ugnen (öländsk fläskpannkaka) när Lars och stora sonen kom hem. Efter maten förhörde jag Lilleman på spanskan och sen var det "fria aktiviteter" för familjemedlemmarna.  

Dag 316 (171) - oj vad den här dagen gick fort?!

En bra natt. Det var skönt med vintertäcket och jag hade inte ont. På morgonen vaknade jag tidigare än Lars och låg och spelade spel på mobilen och läste Aftonbladet.  Härligt att börja morgonen med att lata sig. Lilleman ville sitta vid datorn och äta frukost. Det var ok eftersom han skulle göra läxa senare. Vi  andra tittade på ett avsnitt av "Westworld". Det blir mer och mer spännande.  Efter frukosten satte jag igång en högrevsgryta i Crock-Poten. Den skulle få puttra på ett par timmar.

På förmiddagen åkte jag och Lars till hans faster B. Lars har lovat att hjälpa henne med en skrivare som inte fungerar. Det tog sina modiga timmar för det var mer som behövde fixas. Bland annat flytta över foton från en dator till den andra. B:s man dog för några månader sedan och hon håller på att städa undan en massa saker hon inte behöver. Vi fikade kaffe och blåbärspaj och hade det trevligt. Efteråt åkte vi ut på Birsta. Lars skulle köpa grejer till att hänga upp takboxen i garaget och jag skulle köpa en en eller liknande... ha ha det blev roligt - en en :) Jag menar såklart trädet "En". Vi åkte till Bauhaus där jag hittade en jättefin ädelcypress. Medan Lars letade efter sina grejer botaniserade jag bland julsakerna - var annars - och en och annan grej hamnade i vagnen.  

När vi kom hem dröjde det inte länge innan det var dags för middag. Så otroligt praktiskt det är att laga maten i en Crock-Pot! Jag behövde bara koka ris så var middagen färdig.

Jag missade att ta min medicin när vi var hos faster B och kom på det i bilen. Tänkte att jag kunde köpa en dricka eller hitta vatten någonstans men så glömde jag det igen och kom ihåg det i bilen hem. Men gissa vad? Jag glömde det igen! Det är ju inte riktigt klokt! Jag kom ihåg det vid sex på kvällen men då var det för sent att ta eftermiddagsdosen. Jag tog kvällsdosen lite tidigare för att kompensera det. Tyvärr fick jag rejält ont på kvällen så uppenbarligen behöver jag medicinen. Jag satt med värmedynan hela kvällen och kände mig eländig. 

Dag 315 (170) - lyslördag 

Lördagen började med sovmorgon och lång frukost, men sen blev det fart på kärringen... förlåt...på mig, än är jag ingen kärring. Vilket väcker frågan, när är  man en kärring? Är det ålder, humör, utseende..? Äh vi lämnar det obesvarat :)

Men hur som helst, under frukosten tittade jag, Lars och stora sonen på första avsnittet av en ny serie på HBO, ny för oss alltså, som heter "Westworld". Det är en science fiction - western - thrillerserie. Visst låter det intressant? Första avsnittet väckte nyfikenheten så vi fortsätter med säkerhet att titta på avsnitt två nu i helgen. 

Lars gick ut i garaget och fixade med upphängning av packboxen. Lilleman läste spanska och stora sonen åkte ut och åt sushi med en polare. Och jag då? Jo jag städade. Det kan tyckas vara en tråkig syssla på en lördag men som jag sagt förut så gillar jag faktiskt att städa. I alla fall när jag har tiden och inte är stressad. Jag hade inget planerat så jag passade på att städa ordentligt. Jag dammsög och tvättade golven, bytte i sängarna (vintertäcket tjoho!) och tvättade några tvättar. Det kan verka som ambitiöst men jag hade flera timmar på mig så det var ingen stress.  

På eftermiddagen åkte jag och Lars ner på stan för att vara med på Lyslördag. Grabbarna ville inte följa med det här året så de stannade hemma. Lyslördag är ett återkommande evenemang där det bland annat är lyktparad från Casino Cosmopol till torget, körsång, utdelning av årets drake och det viktigaste av allt - tändning av julbelysningen. Vi träffade på svägerskan och svågern samt svärföräldrarna och faster B.  Loa Falkman sjöng "Stad i Ljus" och all belysning tändes. Det var även ljuseffekter på hus, väldigt coolt. Sen tog vi en fika på Espresso House innan vi åkte hem. Lyslördag är en härlig tradition och i år var det bra väder. Ibland regnar det och ibland är det iskallt. I år var det precis lagom. Trots att det inte var så kallt så hade jag klätt på mig ordentligt med täckkjol, täckjacka, tjocka vantar och öron-muffar. Jag tänker inte ställa till det och få ont på grund av kylan! Det är en väldigt fin tradition som blir större och större för varje år. Det är alltid massor och massor av mäniskor i rörelse i stan. Jättekul!

Vi tog en fika på Espresso House innan vi åkte hem. Vi har inte fikat där förut och blev glatt överaskad över hur mysigt det var där. Som en fjällstuga med murriga färger, bruna skinnsoffor, grova träbord och lampa av renhorn.Sen åkte vi hem och hämtade grabbarna för vi hade beställt bord på vår kvarterskrog. Vilken tur att vi beställt bord och inte chansade för det var knökfullt med folk där. Flera fick vända när de hörde att det inte fanns några lediga bord. Vi fick vänta på maten i över en timme. Men det gjorde egentligen inte så mycket för vi satt och pratade hela tiden. Det är inte varje dag vi sitter alla fyra och bara pratar så länge. Och inte en mobil i sikte (utom när jag tog kort då). När maten kom så var den efterlängtad och god, jag åt "Filé black & white". Åh vad trevligt vi hade det!

Vi svängde in på ICA på vägen hem och köpte lördagsgodis sen åkte vi hem och tittade på en film - "the Nice Guys" med Russel Crowe och Ryan Gosling. Den var roligare än jag trott den skulle vara och jag skrattade högt flera gånger. Sen var den dagen slut. Det har varit en väldigt bra dag men nu är det skönt att gå och lägga sig, och i nybäddad säng med vintertäcket som pricken över i. Värken har hållit sig på sin kant idag. Glad!

Dag 314 (169) - buss hit och dit...

Jag var nervös igår kväll när jag gick och lade mig. Tänk om det skulle bli en upprepning från föregående natt. Men till min glädje somnade jag fort och sov gott. Så himla skönt!

På förmiddagen började det regna. Och sen fortsatte det och regna och regna och regna. Suck! Så tråkigt att se snön försvinna och så otäckt halt det blir...ännu halare än de redan är menar jag.  Genom mitt fönster ser jag hur människor hastar fram, hukande under paraplyer, plaskande genom pölarna. Nä det här är verkligen inte mysigt!

När jag slutade för dagen hade det som tur är slutat regna. Jag sick-sackade mellan pölarna på väg mot bussen. Funderade över middagsmat och beslutade mig för att göra bakad potatis. En arbetskompis berättade på lunchen att hon skulle göra det och jag tänkte att det var länge sen vi åt det. Sagt och gjort, jag styrde stegen mot ICA och köpte det jag behövde. På busshållplatsen  mötte jag min svägerska A. Hon berättade att hon väntat ett tag. Bussen hade inte kommit på utsatt tid och nu var det mycket folk som väntade. När bussen så kom, en vanlig enkelbuss, blev den smockfull med passagerare. Vi fick stå, men vi åker ju inte så långt så det är ok. Huvudsaken att de som behöver det får sitta, som äldre. Precis innan vi åkte kom en till nummer fyra. En dubbelbuss. Jaha, då var det ju onödigt att klämma in så många i vår buss. Verkar inte vara någon kommunikation mellan förarna. Men men det var inget att göra åt. När vi gått av bussen pratade vi lite innan vi sa hejdå. Då åkte dubbelbussen förbi oss. Det satt kanske åtta-tio personer i den. Vilket hån. Det var fler än så som stod upp i bussen vi åkte.


Jag halkade mig hem. Lilleman mötte mig i dörren och berättade att han åkt buss för första gången. Men han hade tagit fel buss och när han märkte det och gick av tappade han en handske (nya, kostade runt 200 kronor). Han gick hem istället för att gå tillbaka till hållplatsen och ta rätt buss. Sen berättade han att han glömt spanska-boken. Igen!  Han har prov nästa vecka och måste läsa under helgen men glömde boken igår och nu idag. Det här går jag inte med på! Vi klädde på oss och gick till busshållplatsen. Vi satt baklänges och jag blev lite förvirrad över vart vi var så jag ringde för stopp för tidigt. Ingen annan skulle gå av så jag (vi)  fick stå mitt kast och gå av. Det hade blivit mörkt ute och ingen av oss hade reflex. Vi pratade om det och jag sa till Lilleman -"det är väl ingen ide att ge dig en reflexväst va?" varvid han svarade -"Nä, det är som att sätta på mig en kjol och skicka iväg mig till skolan!" Ha ha, det var klart och tydligt svar det! Vi promenerade till skolan, hämtade böckerna, gick tillbaka till busshållplatsen och åkte hem. Puh! Nu är det nog med bussåkande för idag i alla fall. Fast det var faktiskt skönt att få sig en rejäl promenad. Det är också ett sätt att varva ner och återhämta sig.


Jag hann vila ett tag innan Lars kom hem. Sen fixade vi mat. På fredagar är jag ofta rätt slut så jag brukar planerar in en lättlagad middag. Nu blev det vi bakad potatis med kycklingröra. När Lars amerikanska släktingar besökte oss för några år sedan fick jag en tygpåse för att baka potatis i mikron. Den är väldigt smidig. Tar 8-10 minuter att baka två rejäla bakpotatisar så alla fyra är klara (och perfekta) på 20 minuter. Medan potatisarna bakade gjorde jag kycklingröra av creme fraiche, majonnäs, stekt kyckling, rödlök och kryddor. Medan vi åt fånade vi oss och försökte prata spanska. Lilleman förhörde oss på det han ska ha prov i. Det var väldigt kul, vi skrattade mycket, men det var ju även bra för Lilleman som får träna på ett annorlunda sätt.

 

Dag 313 (168) - Neuropatisk smärta, vad är det?

Men en sån fruktansvärd natt jag haft! Så här illa har det inte varit på väldigt länge. Jag frös som en hund och när jag blir kall får jag hemsk värk. Jag gick upp och värmde vetekudden och försökte värma mig med den. Det gick inte så bra för jag hade så ont i hela vänster sida. På morgonen var jag ett vrak. Vilken tur att jag har semester! När resten av familjen gett sig iväg tog jag medicinen och hämtade sen en fleecefilt. Jag hade den under täcket och efter en stund blev jag härligt varm. Jag somnade om och sov till halv tolv! 

Det här känns inte bra. Det känns som ett bakslag att ha så ont under natten.  Jag fick ingenting alls gjort under dagen. Satt bara i soffan och tittade på film och drack varmt chai-te. Jag säger igen...vilken tur att jag har tagit en semesterdag idag!

Men vad är då neuropatisk smärta? De som inte själva är drabbade har oftast ingen aning. Man jämför det med t.ex. huvudvärk som går bort med en Alvedon. Men neuropatisk smärta är helt annorlunda och går inte att likställa med annan smärta. Här är lite information jag hittat på nätet:

Neuropatisk smärta är en dold men vanlig typ av smärta. Man uppskattar att 1 procent av Sveriges befolkning lider av neuropatisk smärta. Smärtan kommer från skador i nervsystemet och kan exempelvis utlösas av en olycka eller vara en komplikation av sjukdomar som diabetes och bältros.  Det är väldigt varierande hur smärtan tar uttryck. Den kan till exempel upplevas som brännande, huggande, molande, svidande, isande eller tryckande och den kan komma i attacker.  Man får också oftast känselstörningar i huden som kan bestå av både domningar och överkänslighet mot beröring, värme eller kyla. Smärta kan ibland utlösas av mycket lätt beröring som av klädesplagg. De vanliga värkmedicinerna hjälper inte särskilt bra mot neuropatisk smärta. Då denna typ av smärta är svår att behandla och då den fortsätter under överskådlig tid blir den många gånger ett svårt handikapp.


Vad gäller mig så har jag haft alla symtom enligt ovan någon gång under resans gång. I nuläget har jag en brännande värk på vänster nedre sida av ryggen. Jag har även en svidande och isande värk i vänster arm och lår. Sen har jag domningar i hela vänster sida av rygg och i låret. Ibland får jag värkattacker som är betydligt värre än min "varjedagvärk". Jag är helt klart överkänslig mot kyla och ibland svider det i huden av beröring av kläder. Det känns bra att det jag upplever är "på riktigt" och att jag inte är ensam, men samtidigt väldigt tråkigt att veta att det ibland är något man får lära sig att leva med.

Dag 312 (167) - massa möten på jobbet och sen logemöte

En minusgrad ute, men det räcker för att göra det väldigt halt ute. Gårdagens regn och nattens minusgrader är ett recept för brutna ben och handleder. Jag går med pyttesteg till bilen. Idag visar sig månen från en klar himmel. Det duger minsann nu, när det inte är en "supermåne". Men den var väldigt maffig även om den inte var jättestor. Och himlen i öster var vackrare än jag någonsin sett den. Jag önskar att jag kunnat ta ett foto men vi satt ju i bilen på väg till jobbet så jag fick ingen chans. Den var orange i flera nyanser. Otroligt vackert. Jag hittade en bild på nätet som är på ett ungefär som himlen var. Men en bild kan inte visa hela sanningen, färgerna var så skarpa och lysande.

Idag har jag varit på möten hela dagen. Först en workshop om en enklare variant av e-ingivning av ärenden. Sen ett planeringsmöte inför en kommande utbildning. Det känns inte som att jag jobbat eftersom jag inte registrerat ärenden eller gjort annat vid mitt skrivbord. Men såna här uppgifter ingår ju också i min roll och det är kul med omväxling och arbeta med andra i huset än de jag jobbar med varje dag (vilka är jättetrevliga, snälla missförstå mig inte!). Jag tog bussen hem. Börjar bli van vid det nu. Jag har en hållplats kanske 100 meter från mitt hus så det är så smidigt. När jag kom hem satt jag i tystnaden och drack en kopp chai-te och åt en ostmacka.  Skönt att varva ner. Sen somnade jag visst. Hoppsan, så går det ibland. När jag vaknade tog jag en dusch eftersom jag blivit så frusen efter tuppluren. Ikväll är det loge-möte med gradering. Jag ska vara förare till en tjej som graderar. Lite nervöst är det eftersom jag går först men ceremonimästaren är väldigt bra. Glad, hjälpsam och leder oss på stadig fot i ritualerna. Det kommer säkert att gå jättebra. 

Det onda smög sig på mig efter lunch. Jag har inte stressat och inte varit frusen på jobbet. Men jag tog medicinen tidigare än vanligt i morse, sju istället för åtta. Då blir det längre tid till nästa dos. Kanske är det därför det var lite mer ont än vanligt? Jag tror det för det har hänt förut också. Jag får vara mer noga och ta medicinen på bestämda tider. 

Det var lite nervöst innan logemötet började. Jag vill ju inte göra bort mig. Det är viktigt att det blir en fin och värdig ceremoni, både för recipienterna och för de andra systrarna. Men generositeten släppte när jag väl satt inne på mötet och själva graderingen gick finfint. Efteråt blev det skål i bubbel och gratulationer innan vi åt en god middag - kyckling, rotsaksgratäng och pepparsås. Det blev rätt sent, Lars hämtade mig vid elva. Skönt att jag har semester imorgon. 

Dag 311 (166) - frikadeller i Crock-poten

Vi ser ingen supermåne idag heller (jag knyckte ett kort från nätet). Typiskt att det ska vara molnigt just nu. Men jag sov i alla fall riktigt bra i natt trots både full- och supermåne! Det har regnat under natten och är halt på vissa vägar och moddigt på andra. Termometern visar plus en grad. Snön har sjunkit ihop och börjat bli grå och trist. Man kunde tro det var slutet på vintern och inte tvärt om. Tråkigt nu när det var så fint med den vita fluffiga snön.  

Idag är en sämre dag än igår, sämre än på några dagar faktiskt. Jag har fått ondare och ondare allt eftersom dagen gått. Ingen synbar orsak alls, ja det skulle vara vädret då. Det regnar och regnar och regnar. Det är som stora sjöar av vatten på gatorna. Jag fick ta några omvägar för att slippa vada genom de djupaste pölarna men man kan inte undvika dem alla. Tur att jag har allväderskängor, bra köp! På väg till bussen gick jag in på Apoteket och hämtade ut medicin. Sen gick jag till Navet och köpte ett busskort. Även om appen är praktiskt så blir det lite billigare med busskort. Förut blev det billigare och billigare ju mer du åkte, men idag är det 10% billigare per resa, oavsett hur mycket du åker. Jag åker ju inte buss varje dag så det är väl ok ändå. På de mindre vägarna uppåt där jag bor har det varit vinterväglag och nu har snön smält. Det var sörjigt utan dess like. Jag fick hålla mig till ett djupt hjulspår där det forsade vatten. Än igen, tur att jag har allväderskängor!

När jag kom hem vilade jag ett tag sen satte jag igång frikadeller i tomatsås i min Crock Pot. Det är ett nytt recept (lite modifierat av mig). Att laga mat i en Crock-Pot så praktiskt eftersom maten tillagar sig själv, ja efter lite förberedelser så klart. Och så kan man själv göra något annat...som att vila till exempel, vilket jag gör. Jag tyckte att receptet var lite för snålt tilltaget vad gäller tomatsåsen. Man vill ju att såsen ska täcka frikadellerna och det gjorde den inte. Så vad ska jag göra med smeten som blir över? Jag bestämde mig för att göra biffar av den, så jag tog och blandade i några rejäla skedar ajvar relish i smeten och formade biffar. Det blir bra att ha som extra matlåda under veckan.