Dag 500 - bra förmiddag, kass eftermiddag

Tjolahopp tjolahej idag är det mitt 500:ade inlägg. Eller ja, vissa dagar har jag missat att lägga ut inlägget och skrivit ihop två, men ändå, 500 dagar är det.

Jag sov väldigt gott och ville inte vakna på morgonen. Järnspikars vilken skön säng vi har. Ett av de bästa köp vi någonsin gjort, enligt mig i alla fall. Den var dyr men värd varenda krona. Värken var på "låg" när jag äntligen steg upp. Hoppas det fortsätter så. Ute var himlen helt vit av ett tjockt molntäcke och det var 12 grader plus.

Så här ser vår säng ut, lite annan färg bara...och utan hundar :)

När vi åkte neråt vår gata mötte vi en silverfärgad skåpbil utan firmalogga. Den körde så sakta att den väckte vår misstänksamhet. Den stannade utanför vårt hus, eller rent tekniskt utanför grannen på andra sidan vägen. Vi stannade längst ner på gatan och stod still ett tag. Bilen svängde runt hörnet och vi vände vi om och körde samma väg. De hade stannat en bit längre fram. Vi memorerade bilnumret och körde om dem. I bilen satt en svartmuskig man och kvinna (eller man med långt hår). Jag kollade upp bilnumret och bilen var avställd. Vi ringde polisen och tipsade dem. De var väldigt tacksamma. Det känns bra att vi har larm på huset, men samtidigt lite obehagligt. De kan ju stjäla saker på gården eller knacka en ruta trots larmet. Det är såklart inte säkert att de är ute för att stjäla men varför annars smyga runt i en avställd bil? Skumt!

Det var tok lugnt på förmiddagen. Vi var få på mitt team, det andra teamet var på APT en timme, "sommarbarnen" har slutat och telefonerna var tysta. Det var sååå skönt! Jag var dessutom pigg och rask och fick mycket gjort. Jag gillar verkligen förmiddagarna. Jag brukar alltid göra stora planer för vad jag ska göra när jag kommer hem. Det vill säga, planerna görs upp på förmiddagen när jag är som piggast och effektivast. På eftermiddagen brukar det bli en helt annan ton i skällan. På förmiddagen idag tänkte jag att jag absolut skulle städa när kommit hem. Kanske stryka lite också....och baka en äppelsockerkaka. Hur lät de planerna på eftermiddagen då? Inte vidare lockade kan jag avslöja. Jo kanske äppelsockerkakan då.  

Jag fick massage klockan två. Som vanligt så var jag stenhård på vänster sida, fast inte lika hemskt som förra veckan. Efteråt var jag lite groggy och det pirrade i arm och fingrar på vänster sida. Jag kan inte låta bli att fundera varför. Och då menar jag egentligen inte varför det pirrar efter massage för det förstår jag. Det är mycket som hänger ihop när det gäller muskulaturen. Nej jag menar den där vänstra sidan som bråkar med mig. Hur är det med all min värk? Det som brinner, sticker, isar, pirrar, hugger... Är det bara nervsmärta eller har det även något med ryggen att göra? Det är visserligen inte alls lika "bedövat" som tidigare men känns fortfarande liksom vadderat.  Jag är ju dessutom alltid värre där ann på vänster sida när jag får massage. Nåja, inget att  grotta ner sig i för ingen kan svara mig ändå. Bara att ta en dag i sänder, hoppas att det löser sig och be att det gör det. Det känns i alla fall bättre efter massage även om det kanske inte löser grundproblemet.



Luften gick ur mig vid halvfyra. Då var det bara min vilja av stål och jädrar anamma som höll mig uppe. Jag såg så fram emot att snart sluta och åka hem så jag kunde vila, men vad händer? Jo Lars messar att han blir sen. Neeeeeeej inte idag! Det blev cirka en timme till innan Lars kom och hämtade mig. Jag kände mig mer död än levande och riktigt släpade mig ut till bilen. Fy och blä. Ont i huden, som små elektriska expositioner i nervtrådarna.


När vi kom hem var sängen lockande men jag stålsatte mig. Hade jag lagt mig hade risken varit stor att jag inte kom upp ur sängen mer denna dag. Jag gjorde biffar och kokade pasta. Det kändes lite bättre efter att vi ätit men något städande eller strykande kom inte på fråga. Det började spöregna på kvällen. Som om himlen öppnade sig. Ingen snigeljakt idag. Jag tror att inte ens mördarsniglarna är  ute i sånt här väder. Vi tittade på en film som fru M tipsat mig om, "Collateral Beauty" (skönheten i allt). Bra skådespelare som Will Smith, Edward Norton, Helen Mirren och Kate Winslet. Keira Knightley kunde de ha bytt ut mot någon annan. Jag är så less på henne. Hon har samma ansiktuttryck i alla filmer, spelar liksom samma typ av person jämt. Så tråkigt. Jag satt länge och funderade över vart jag sett hon som spelade Madelaine förut men till sist kom jag på det. Hon spelade Calypso i Pirates of the Carribean. Filmen var riktigt bra. Gripande. Men jag drogs inte in i den så som jag vanligtvis gör i bra filmer. Det berodde nog på två saker - att vi såg den i vardagsrummet istället för i biorummet och att jag hade så pass ont som jag hade. Men den är klart värd att se. Jag gissade mig till slutet, det gör jag rätt ofta. Svårt att överraska mig.

Jag satt med värmedynan på rygg och arm hela filmen. Missade att ta medicinen på kvällen men kom på det vid tio när filmen var slut. Alldeles för sent att ta den då, men bättre sent än aldrig. Jag gick och lade mig strax efter tio. Jag hade så pass ont i huden att det var svårt att hitta en bra sovställning. Nä, skrutt också!