söndag 20 augusti 2017

Dag 488 - 489
Trosa och Tullgarn levererar, igen!


Lördag - Vi sov länge. Skönt med en sovmorgon. Jag hade sovit lite oroligt. Det gör jag alltid på ett nytt ställe men den här gången var det nog även på grund av att sängen var lite smal och eftersom den var i en alkov slog jag i väggen några gånger. Det kändes bra trots vinet kvällen före. Jag var ju duktig att dricka mycket vatten, bra det. Vi åt frukost länge. Det tog inte lång tid innan vi började skämta och skratta. Det behövs inget vin för att vi ska ha roligt. Stämningen var avslappnad och glad. 


Det var molnigt men varmt ute när vi vaknade, men solen började skina kika fram mellan molnen under tiden vi åt frukost. Det blåste dock rejält. Det gjorde det lite svårt att veta vad jag skulle ha på mig för kläder. Jag hade bara lite ont på morgonen och var så rädd att blåsten skulle sätta krokben för mig. När vi kom ut var det en lättnad att känna att blåsten var ljummen, inte kall. Jag skyddade ändå halsen genom att knäppa koftan när det blåste som värst. Den var ett väldigt bra köp. Jag har använt den hela sommaren istället för jacka. Vi tog två bilar in till Trosa, tjejerna i en och killarna i en. Vi parkerade i  hamnen och strosade sen längs kanalen. Vi shoppade lite i bodarna också. Jag var ju där förra hösten men kände fortfarande samma glädje över att det var så pittoreskt. Man får ett frid i sinnet. Jag var glad att Lars också fick uppleva Trosa i solsken och värme. Vi åt lunch och sen kaffe och kaka på Kutters Konfekt. Igen, det gjorde vi ju förra gången med, men varför ändra på ett vinnande koncept? Vi satt där på innergården och njöt i solen och värmen, länge. Sen vandrade vi långsamt tillbaka till bilarna. Vi åkte till på ICA Trossen och hämtade delikatessbrickorna vi hade beställt, sen åkte vi "hem" till Tullgarn. 









När vi kom hem laddade vi om. Vi packade med oss bubbel, glas och frukt, vissa tog med sig badkläder också (inte jag!) sen promenerade vi ner till bryggan. Där finns ett "badhus" som bara de som hyr har nyckel till. Framsidan mot vattnet är öppen så man sitter liksom i en kur. Öppningen vetter åt söder och det var fullt solsken rakt på oss. Hur härligt var inte det! Männen badade. De sa att det inte var kallt alls, varmare än på land faktiskt. Men jag är inte så säker på att de talade sanning. Vi drack vårt bubbel, åt frukt och bara njöt. Jag kände hur själen laddade med energi. Till slut var vi ända tvungna att ge upp, hur mysigt vi ändå hade det så var det mer vi ville göra. Vi gick tillbaka till slottet och lämpade av glas, skräp och badkläder.  








Sen tog vi en promenad, alla utom B och T som behövde vila. Jag kände mig inte alls trött, tvärtom. Det är när jag rör mig som jag mår allra bäst, värkmässigt sett. Det var såklart många intryck som trängdes i skallen men jag kände mig ändå inte trött i huvudet. Med dessa människor kände jag mig helt bekväm. Det är som om vi umgåtts "för alltid" fast det var så länge sedan. Så underligt det kan vara, men härligt. Slottsparken på Tullgarn är underbar. Massor med stora gamla knotiga träd, gångar och häckar. Vi strövade genom parken till dammarna. Vi var aldrig där förra gången så det var nytt för mig. Det var det fantastiskt vackert. Sen vandrade vi vidare mot orangeriet. I orangeriet pågick det en bröllopsfest. Vi kikade lite bakom buskarna innan vi gick vidare. Vi såg Per Morberg pyssla på i trädgården. Han bor nämligen granne med orangeriet. Helst av allt hade jag velat gått fram till honom, småpratat lite och kanske fått ett foto tillsammans med honom. Men nä, jag tror nog att han är dödligt less på alla snokande turister så jag lät bli. Vi var ute i nära på en och en halv timme, vi stressade inte. Parken är jättestor så vi hann inte utforska alla gångar men något måste vi ju ha kvar till nästa besök. Över 13.000 steg idag trots att vi slappat så mycket.





När vi kom tillbaka till slottet hade det börjat skymma. Jag var lite frusen och bytte till lite varmare kläder och luddiga sockor. Sen åt vi. Alla var utsvultna, kanske helst vi som varit ute och promenera så länge. Jag hade valt en vegetarisk delikatessbricka - den var supergod - och Lars en Italiensk - som han sa var jättegod. Den här middagen var lite mer dämpad än gårdagens, vi hade roligt men det var inte så där hysteriskt som kvällen före. Tänk att man kan bli så slut av att bara mysa? Den ena efter den andra började gäspa men vi höll ut till halv elva. Jag gick och lade mig, fullständigt lycklig efter en helt ljuvlig dag tillsammans med underbara vänner. Och inte hade jag vidare ont heller. 



..................................................................................................................................................

Söndag - Vi vaknade tidigare än gårdagen. Jag hade ställt alarmet men vaknade någon minut innan det gick igång. Skönt att vakna av sig själv. Jag kände mig pigg. Vi bänkade oss för frukost och det tog inte länge innan skämten och skratten fyllde rummet. Vilken skön atmosfär det var. Alla är så naturliga och enkla att vara tillsammans med. Det känns aldrig konstlat eller tillgjort. Härliga människor!



Efter frukost blev det full fart. Vi packade, bar ner väskor, hämtade bilar och packade in väskorna, körde tillbaka bilarna till parkeringen och städade. Allt i en rasande effektiv fart. Vi hann göra allt innan första visningen klockan elva. E och T har varit på otaliga visningar så vi kramades hejdå och de åkte hem till sitt. Vi andra gick visningen. Vi hade en otroligt skicklig guide. Hon berättade ännu mer detaljer än guiden vi hade förra gången. Bland annat visade hon en gästbok där den ryska tsar familjen skrivit in sina namn. Otroligt, tänk att de har besökt Tullgarn! 





 Kung Grumpy och Kung Happy

Tre drottningar

Vi tjejer tog en promenad till orangeriet. Vi tänkte fika där innan vi åkte hem. Männen tog bilarna eftersom de skulle slänga våra sopor. De visste dock inte vart. Det skulle vara gröna tunnor så vi männen hade sökt men inte hittat dem. De kom till orangeriet och tänkte att vi kunde leta efter tunnorna efter att vi fikat, men det var så övergivet och "omysigt" där inne. Dessutom fanns det knappt något att köpa, det som fanns var dessutom för dyrt. Vi hoppade in i bilarna och så åkte vi tillbaka mot slottet, fortfarande sökande efter något ställe att slänga soporna. Plötsligt var vi inne på Per Morbergs gård. Hoppsan! Tänk om vi hade slängt våra sopor i hans soptunna? Det vore visserligen ett "Jag mötte Lassie moment" men nä, vi letade vidare. Vi hittade inte tunnorna men en snäll tjej på caféet lovade att slänga soporna åt oss (sen såg jag dem vid parkeringen, men karlar är ju ökända för att vara lite dåliga på att hitta saker så det var inte ett dugg förvånande att de missat dem). A och M hoppade över fikat och åkte. De skulle hämta sina barn hos M:s syster i Södertälje och tyckte att det drog ut på tiden. Men jag, Lars och B stannade på caféet. Vi åt pannkakor i bersån. När solen sken var det varmt men när den gick i moln blev det kyligt. Vi fikade lite snabbt. Både på grund av blåsten och på grund av att vi ville komma iväg i tid för att B skulle hinna med första tåget från Sundsvall hem till Ånge. 



Resan hem gick bra. Det var en olycka på E 4:an så det blev köbildning ett bra tag. Såklart. Det är ju alltid kö genom Stockholm av den ena eller den andra orsaken. Det hade gått bra för de inblandade personerna, de stod bredvid bilarna tillsammans med bärgaren. Det var ju skönt. Sen gick resan galant. Vi körde raka vägen utan stopp och svängde in på Sundsvalls tågstation 17:44. B:s tåg skulle gå 18:13. Bra tajmat va? När vi kom hem höll grabbarna på att laga middag, det blev tacos. Vi var väldigt hungriga efter att bara ätit några pannkakor till lunch. Det var väldigt gott med mat, lite extra gott eftersom grabbarna lagat den. 



Vi packade upp och jag körde igång en tvätt, sen var det slappa i soffan som gällde. Jag satt och tänkte på helgen. Vilken makalöst underbar helg vi haft. Den lever jag verkligen länge på. Jag kände mig helt slut, men lycklig. Värken var på mininivå trots den långa bilresan. Vi beslöt oss för att titta på en film. Det kändes som ett bra slut på en bra helg. Jag har inte alls saknat tv eller film under helgen men nu skulle det bli skönt att sjunka in i en film, i mörkret i biorummet. Vi valde första X-men filmen. Det var rätt länge sen vi såg den. Jag hör till de (få?) som inte är så förtjust i Wolverine. Min favorit är Storm spelad av Halle Berry.


Efter filmmyset gick jag ut och jagade sniglar. Grabbarna hade hittat två under helgen. Jag tror inte de letade så noga som jag gör. Jag hittade ett helt gäng, både små och stora. När jag gjort mig av med dem var klockan redan tio i tolv. Va? Hur länge hade jag varit ute egentligen? Det var bara att göra sig i ordning och hoppa i säng.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar