Dag 478 - zombiesniglar, lite sur miner och matlagningslust

Jag sov hur gott som helst och vaknade, även idag, strax före klockan sex. Enligt Lars hade jag varit vild i sängen - men inte så som de med snuskig fantasi tror - jag hade viftat med armarna och smällt till honom ett par gånger. När jag bäddade säng såg jag att min kudde var mycket närmare Lars sida av sängen än normalt så det var kanske inte så konstigt att jag smockade till honom. Jag kanske drömde att jag jagade mördarsniglar, eller zombier.... eller varför inte zombiesniglar?!

Det finns faktiskt något som kallas för zombiesniglar, på riktigt. Det är det nog inte många som vet. Faller in under onödig (nördig) kunskap :) En snigel äter fågelbajs och får i sig en parasit. Parasiten utvecklas och invaderar snigelns ögon som sitter på tentaklerna, vilket gör att tentaklerna blir svullna, pulserande och färgstarka. De efterliknar utseendet på en larv eller skalbagge. En fågel äter snigeln och blir den slutgiltiga värden för parasitens ägg. Äggen mognar i fågeln och släpps ut med bajset. Sen börjar det hela om igen. Intressant va? Naturen är då både märklig och härlig på en gång.

Jag mådde hyffsat bra på morgonen. Lite tingel och stick i vänster sida, men ganska ok ändå. Ute var det 15 grader varmt och gråmulet. De har lovat regn idag och imorgon. Trist. Det är så mycket trevligare att jobba när det är vackert väder. Det här vädret gör mig dock inte så deppad som vissa andra blir. Visst  påverkas humöret om det pågår i flera dagar men jag gräver inte ner mig och surar (i alla fall inte någon längre tid). Jag blir mest tömd på energi och känner mig håglös och oinspirerad att företa mig med något. Men det finns trots allt positiva aspekter av tråkväder. Jag blir mer inspirerad att laga mat och baka. Min matlagningslust har ju gått på sparlåga en längre tid men idag kände jag mig plötsligt väldigt sugen att laga mat. På lunchen skrev jag till och med en lista med tänkbara maträtter och vilka ingredienser jag behövde köpa hem.

Värken blev inte bättre utan tvärt om sämre. Kände av ryggen också på eftermiddagen. Det var kallt på kontoret och det var inte bara jag som är en fryslort, flera andra tyckte också att det var kallt. Vi jämförde hur iskalla våra händer var på lunchen. Kylan gör inte precis min värk bättre, snarare värre. Skrutt också! Och inte kan jag sluta tidigare idag heller eftersom jag gjorde det igår. Dags att värma vetekudden! ...

... alltså, det var jätteskönt med vetekudden men det lindrar bara, för stunden, och värmer skönt under tiden. När den svalat av var det samma dumma värk som tidigare. Jag kan inte hålla på att ränna upp och ner i köket hela dagen. Det var bättre förut när vi satt bredvid köket. De sista två timmarna kände jag mig väldigt sliten och okoncentrerad. Det var ryggen som bara blev värre och värre. Som om hela nedre delen, från mitten av revbenen till svanken, brinner av smärta. Jag orkar inget mer.! Titta nu blev jag sur ändå. Jag som hade lovat mig att inte låta vädret påverka mig. Äh...

När jag har så där ont på jobbet är det jättejobbigt att fungera som normalt. Alla ljud blir förstärkta - tacksam att jag har mina hörlurar, de dämpar i alla fall ljudet lite grann. Det var länge sedan jag var så glad att arbetsdagen tog slut. Jag gick till bilen som stod parkerad på Lars jobb. Det var väldigt skönt med en promenad. Det hade regnat tidigare men när jag gick var det uppehåll. Det var varmt och fuktigt ute. Så skönt att känna värmen efter att ha varit så frusen på jobbet. Och att få röra på sig var verkligen underbart. Det blev ingen promenad på lunchen idag eftersom vädret var så trist. Jag kände hur humöret steg allteftersom jag gick emot bilen. När jag var framme hade den sura stämningen runnit av mig. Vi åkte direkt till Willys för att handla. Det gick ännu fortare än vanligt eftersom jag hade en shoppinglista. Jag struntade i vilan jag tidigare hade sett fram emot och lagade mat direkt när vi kom hem. Jag var liksom i gasen efter att handlat. Jag hade fått ett recept på italiensk kycklinglasagne av en arbetskompis och planerat att laga den idag, typ. Jag gjorde några ändringar eftersom ingredienserna lät goda ihop men jag inte var så sugen på lasagne. Det är rätt ofta jag använder ett befintligt recept som grund och skapar ett eget. Det blev en kycklinggratäng istället för lasagne idag. Oj vad kul det var att laga mat! Så som jag längtat efter den känslan. Hoppas den stannar kvar och inte bara hälsar på. Det blev en lyckad gratäng, hela familjen gav tummen upp och tömde tallrikarna med god aptit. 

Ryggvärken försvann. Ja det är inte alls konstigt för jag fick röra på mig ordentligt bara jag kom utanför verkets dörrar. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag är fjättrad vid skrivbordet hela dagen, i princip. Jag kan visserligen alternera mellan att sitta och stå, men ändå, det är fortfarande ett statiskt jobb. Men vad ska jag göra? Byta jobb? Även om jag skulle ta det drastiska beslutet att söka nytt jobb så är frågan vem som skulle vilja anställa en skadeskjuten 50-åring?! Nä jag får försöka hitta sätt att få det att fungera på jobbet. Och jag trivs ju med mitt jobb. Fast det skulle såklart varit allra bäst om jag fått fortsätta vara sjukskriven 25%, men nu är det som det är. 

Värken höll sig i bakgrunden på kvällen men jag kände mig trött och lite energilös.