söndag 13 augusti 2017

Dag 481 - 482 
Häcken får sig en trimning och loppis-söndag


Lördag - sovmorgon. Så skönt det är att få sova tills man vaknar av sig själv och inte av klockradions skval. Det var soligt och varmt på morgonen och jag blev så glad för då kunde vi äta frukost på altanen....eller nä. Solen nådde inte över talltopparna så vår sittgrupp var i skugga. Skit också, på ren svenska. Jä*la talljä*lar! Vad sur jag blev. Hoppas det kommer en kraftig storm från väster och blåser ner alla tallar. Vi åt frukost inne istället. 

Efter frukosten klippte jag gräset, nästan allt, en liten skvätt fick Lars ta för då var jag helt slut och genomsvettig. Jag tog på bikinin och tänkte lägga mig och sola men vad händer då? Jo det mulnar på. Och inte ett eller två moln utan ett täcke av moln. Inte en gnutta blått på himlen. Nähä *suck* det var tydligen inte meningen att jag skulle sola idag. Jag satte mig i soffan och spelade spel på mobilen och surade lite mer. Ont hade jag också. Lars och grabbarna åkte ut på stan för att göra några ärenden. Jag stannade hemma och vilade. Lars hade hämtat ut vårt beställda kaffe på ICA på vägen hem från stan så när han kom hem tog vi en fika.

Lars hade jobb i garaget - tar det aldrig slut? - så han begav sig dit efter att vi fikat. Jag var rastlös och behövde göra något, behövde röra på mig så värken släpper och så jag slutar sura (jag gillar inte att sura, jag är vanligtvis glad). Jag frågade grabbarna om de ville hjälpa mig att klippa häcken. Det ställde de upp på. Vi har en häck av måbär mellan vår och grannens gård. Det är inte en vidare fin häck, men så är den inte heller mitt val. Häcken kom med huset och var i dåligt skick redan när vi köpte huset. Vi har klippt den lite styvmoderligt varje år men aldrig riktigt brytt oss om den. Om jag fick bestämma så skulle den väck men grannfrun är så förtjust i den att jag inte har hjärta att ta bort den. Men när de säljer huset då åker den! Vi hade bara börjat med klippningen så kom solen fram. Inte helt och hållet men nog för att det skulle vara varmt. Grabbarna jobbade på utan gnäll och fick med beröm godkänt, förutom ett litet avdrag till Lilleman för att han försökt maska några gånger. Men ändå, mycket bra jobbat av båda två. Och vi hann med hela häcken. Mot slutet kom det några droppar regn men inte så mycket att vi behövde avsluta jobbet. Det var mest avsvalkande och skönt eftersom det var så varmt. Duschen efter avklarat jobb var verkligen härlig. Aldrig är väl en dusch lika skön som efter att mar har kroppsarbetat ordentligt. Värken trappades ner allt eftersom jag jobbade ute. Jag mår definitivt som bäst när jag är rörlig. Inget snack om saken.


På kvällen åkte jag och Lars till herr och fru M för att grilla. Stora sonen och Lilleman stannade hemma och fixade mat själva. Vi grillade hamburgare den här gången. Ett par glas vin satt bra, och vatten såklart. Vi tillbringade några trevliga timmar med dem innan stora sonen kom och hämtade oss.  När vi kom hem letade jag sniglar i ficklampans sken. Jag hittade bara ett fåtal. Bra, hoppas jag fått bort de flesta. Lär ju tyvärr finnas småsniglar som undkommer mig. De är svåra att se. De övervintrar och blir inte könsmogna förrän nästa sommar. Jag får hoppas det blir en riktigt kall vinter med mycket tjäle så de dör. Hemskt men sant. Jag ser ingen nytta för mördarsniglar. Vart hör de hemma i näringskedjan? Inte ens fåglarna vill äta dem (förutom myskankor, men de är ju inte så vanligt förekommande).

Vi tittade på ett avsnitt av "the walking Dead" innan vi gick och lade oss. Det var Lars som ville det. Jag var intill döden trött men tänkte att ett avsnitt kan jag väl klara av. Nätt och jämt visade det sig. Mot slutet föll ögonen igen och jag fick tvinga mig att hålla dem öppna. Jag ställde mig upp, luftade av mig på altanen, gungade fram och tillbaka... men ögonen ville inte vara öppna. Jag är inte helt säker att jag verkligen såg de sista minuterna. Kanske jag sov med öppna ögon ett tag?


Värken var inte så hemsk, på kvällen, förutom i underarmen. Värken gick ner i handen den här gången. Det kliade och stacks så jag fick massera både arm och hand. 

.................................................................................................................................................

Söndag - Lars snarkade ganska mycket under natten. Han har nog en början till förkylning, och så drack han lite igår hos herr och fru M. Inte mycket, men det behövs inte så mycket för att han ska snarka. När jag sov så sov jag gott, men jag vaknade några gånger och knuffade på Lars. Jag hade fortfarande ont i armen och handen och fick hela tiden dra in armen under täcket. Värken blir ju värre av kyla och fast det egentligen inte alls är kallt i sovrummet så blir armen sval och då gör det ondare. Men som sagt, däremellan sov jag gott.


På morgonen hade jag bara lite ont som tur var, men det susade som tusan i vänster öra, mer än normalt. Pulsen hördes klart och tydligt, dunk-dunk, dunk-dunk, dunk-dunk.....helst när jag vred huvudet åt höger sida. Jag brukar höra pulsen när jag ligger på höger sida men nu hörde jag den när jag satt upp. Hmmm...jag funderar ändå på den där vagius nerven jag. 

Det var mulet och 13 grader varmt på morgonen. Supermysigt...inte! Vi åt frukost och tittade på ett till avsnitt av "the Walking Dead". Temperaturen steg till 16 grader under tiden. Inte mycket att hurra för men bättre än 13 grader i alla fall. Lars gick ut i garaget och jag gjorde mig i ordning. K kom och hämtade mig och sen hämtade vi min svägerska A. Vi hade beslutat att gå på loppis. Perfekt väder för det. Vi besökte två loppisar. Trevligt värre på den första och så där på den andra. Jag handlade några småsaker men jag åker främst på loppis  för att det så kul att botanisera bland alla prylar. Jag ser min barndom i många saker. Färger, former och mönster som är så välbekanta. Det är kul men samtidigt lite sorgligt. Någon gång har någon använt dessa prylar, älskat dem, lagt ner tid och hjärta i att virka kuddöverdraget eller brodera duken. Nu ligger de oälskade och bara väntar på domen, ny ägare eller soptippen. 

Efter loppisarna åkte vi till "Virriga bakverk" på Alnön. Solen bröt fram genom molnen. Sen försvann molnen som genom magi och solen sken från en klarblå himmel med vita moln i bakgrunden. Vi åt sen lunch-tidig middag och ett bakverk till kaffet. Vi satt ute i trädgården och myste. Solen värmde skönt men det var ändå lite kyligt om benen eftersom de var i skuggan under bordet. Caféet ligger vägg i vägg med "Restaurang Piren". Jag och Lars hade vår bröllopslunch där men den har bytt ägare ett antal gånger sedan dess. Restaurangen har byggts om men jag kände ändå igen mig. 
Det fanns mycket gott att välja mellan på 
Virriga bakverks meny och det jag valde var jättegott. 

 Ångbåten "Primus". På andra sidan vattnet är Södra berget. Vi bor vid foten av berget. 


Restaurang Piren är rekommenderad till White guide - det vill säga till listan på 
Sveriges bästa restauranger. Menyn lät lockande. Vi måste åka dit och äta.

När jag kom hem svängde jag ihop en korvstroganoff. Jag var inte så hungrig själv eftersom jag nyligen ätit men tog lite grann och satte mig ner och pratade med familjen. Efter maten tog jag tag i tvätten och Lars gick till....kan någon gissa?.....garaget. Senare på kvällen tittade vi på....gissa...."the Walking Dead". Jag tror alla gissade rätt på båda frågorna. Lars masserade mig på vänster sida runt skulderbladet. Det behövs verkligen, ofta till och med. Sen låg jag på en boll och försökte lindra värken längre ner på ryggen. Efteråt satte jag mig på golvet och lutade mig mot soffan. Det är skönt att sitta på golvet ibland. Sen satte sig Lars på golvet han med. Det måste ha sett roligt ut. Där satt vi båda två på golvet nedanför en stor soffa. Vi var väldigt törstiga båda två och holkade i oss vatten. Det verkade som om båda två druckit alldeles för lite vatten under dagen.




Redan måndag i morgon. Varför går helgen så snabbt förbi? Helgen borde vara tre dagar. Jag orkar ju inte riktigt med "vardagspysslet" på vardagarna. Jag behöver vila efter en full arbetsdag. Jag är ofta så slut att laga mat är vad jag klarar av, resten får bero till helgen. Ni vet, det där som tvätt och städning och så. Ibland får jag energikickar och då passar jag på att till exempel städa, men de är tyvärr sällsynta. Det är inte så kul att spendera en helgdag till att städa och stryka, men vad ska jag göra? Hela familjen hjälper till så klart, men det är jag som - självvalt - har största ansvaret. Jag hoppas att det blir bättre allt eftersom tiden går. Att värken försvinner mer och mer och att orken kommer tillbaka.



Innan jag gick och lade mig gick jag ännu en gång på snigeljakt. Tre stora och runt ett dussin små fick jag ihop. Jag ger mig inte. Jag ska jaga dessa sniglar varje kväll. Lite skumt kan det dock verka att jag går där i mörkret och lyser med ficklampa. Folk kan ju tro att jag är en inbrottstjuv. När grannarna kommer hem måste jag prata med dem om sniglarna för jag går ju på deras tomt också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar