Dag 497 - är att blogga en egotripp?

Varför bloggar så många?Varför bloggar jag? Alla har väl ett syfte med sin blogg, vad är mitt syfte? Det var någon som frågade mig jag inte kände att min blogg mest var en egotripp. Eeehhh....nä. Det är ju inte som om jag strävar efter att bli en ny Blondinbellan eller Kissie med flera tusen följare precis. Och inte har jag ett fantastiskt spännande liv heller så även om jag skulle vilja det så skulle jag inte kunna locka fler följare än jag har. Min blogg är bara min lilla trygga vrå där jag kan skriva av mig. Och de som vill följa mig är hjärtligt välkomna. Jag blev nog mer provocerad av frågan än jag trott tidigare. Äh, nog om det...

Jag sov inte jättebra men inte jättedåligt heller. Vaknade ett par gånger men jag somnade om fort. På morgonen var det kallt. Kallaste morgonen hittills, bara 5 grader plus. Jag funderade vad jag skulle ha på mig. Enligt väderprognosen skulle det bli uppåt 20 grader idag. Hmm...dilemma. Antingen blir det för kallt eller för varmt. Svårt läge. Men till slut blev det byxor, sockar, linne och en tunnare tröja. Om det blir varmt kan jag ta av mig linnet och sockarna tänkte jag. Och så långkoftan som jacka. Det fick duga. Jag hade stick och brinn i sidan och armen men ryggen var riktigt bra. 

Förmiddagen gick i 120 kilometer i timmen. Det ringde som tok på min egen anknytning. Det var brådskande mejl som skulle besvaras och frågor från arbetskompisar. Det gick riktigt bra faktiskt. Jag börjar känna mig bekväm med att ha flera bollar i luften samtidigt och hålla högt tempo. Fast inte hela tiden...det var skönt när det blev lunch så jag kunde dra ner på tempot. Jag och två arbetskompisar gick ut på stan. Det hade absolut inte blivit 20 grader än i alla fall. Jag fick så lov att knäppa koftan för att hålla inne värmen. Skönt att jag hade sockar på. Vi gjorde några ärenden, sen åt vi buffé på Restaurang Canton. De har en fantastiskt god buffé. Gå dit och ät lunch ni som finns i eller besöker Sundsvall. 

Eftermiddagen var lite lugnare och jag hann med både det ena och det andra. Värken höll sig på avstånd. Inte ens ryggen besvärade mig, inte mycket i alla fall. Jag slutade tio minuter tidigare och gick till Royal Design för att hämta min beställda Kitchen Aid hushållsmaskin. Det hade blivit varmt under eftermiddagen, riktigt varmt. Jag fick ta av mig koftan till och med. Paketet vägde tungt som tusan så Lars kom och hämtade upp mig där. Det ska bli kul att äntligen kunna baka bullar och bröd som kräver knådning. När vi kom hem vilade jag på sängen cirka en timme sen åt vi middag. Vi hade en massa rester i kylskåpet så det blev restbuffé. Jag gör ofta lite för mycket mat och gillar inte att slänga mat så det blir en restbuffé då och då. 

Idag åker en arbetskompis utomlands. Tre åkte i helgen som var. Två till åker om någon vecka, och kanske fler som jag inte vet om. Och flera har redan varit utomlands. Jag tror aldrig jag varit med om en sommar där så många åkt utomlands. Vi har inte beställt någon resa. Och även om vi nu skulle göra det som behöver grabbarna nya pass. Men visst är jag sugen. Jag längtar till värme och sol. Att slappa i solstolen och när det blir för varmt bara slänga sig i det ljumma vattnet. Att sitta ute i mörkret och värmen på kvällen, dricka en drink och höra syrsorna spela.  Jaaa....det är bara oss själva vi har att skylla på. Jag har så himla svårt att göra upp planer. Det är som om jag blir paralyserad. Det är ett under att vi kommit iväg på alla helgresor vi gjort i sommar. Troligtvis är det för att någon annan beslutat och planerat det mesta. Jag har svårt att planera för framtiden. Det är så beroende på hur jag mår och kommer att må. Framtiden är diffus, dimmig liksom. Konstigt. Men det har blivit så efter min sjukdomsresa. Det är här och nu som gäller. Jag gillar det inte men just nu accepterar jag det. Tids nog kommer det säkert det att ändras.  


På kvällen tittade vi på Game of Thrones, sista avsnittet av säsong sju. Oj oj oj vilket avsnitt!!! Jäklar att man måste vänta så länge på säsong åtta.

Innan jag gick och lade mig ville jag såklart...eller vill och vill... måste är ett bättre ord...måste jag leta sniglar. Jag har fått låna en stark pannlampa av grannen. Det blir mycket lättare än att hålla i ficklampa för jag håller ju även i en bunke och en tång. Jag tänkte bara ta en snabb titt runt pallkragarna. Men så blev det inte, tvärtom. Det tog mig en timme att gå igenom vår gård, del av grannens och del av parken. Jag såg jättebra med pannlampan och hittade massor med småsniglar som jag annars troligtvis skulle ha missat. Jag hittade faktiskt fler sniglar än någonsin förut. En stor, en handfull halvstora och massor med små.

En massa sniglar i olika storlekar i min hink, slemmigt och äckligt

Det var inte alls kallt ute men en timme är lång tid så jag hann ändå bli lite frusen. Det var skönt att krypa ner i sängen. Jag hade som tur är inte alls vidare ont. Ingenstans förutom i nacken men det berodde nog på att jag gått och tittat nedåt så länge vid snigeljakten.