Dag 499  - vacker höstdag och snigeluslingar

Jag var helt utpumpad igår kväll och trots värken så somnade jag fort. Jag vaknade en gång av att jag fick jordens hostattack. Som tur är har jag alltid ett glas vatten på sängbordet. Jag är inte förkyld, eller känner mig i alla fall inte förkyld, men jag har börjat känna av lite rossel i övre delen av bröstkorgen. Det är inte så konstig för min bordsgranne hostar och basilluskerna älskar kontorslandskap. Inte så jag förebrår henne för det, det är bara så det är. Man kan ju inte vara hemma varje gång man är en aning förkyld. Förr hade vi egna rum och då var det bara att stänga dörren om sig, nu sitter vi i stort kontorslandskap och då är det bara att gilla läget. Förutom hostattacken så sov jag väldigt gott. Jag var trött på morgonen. Det här var en sådan där morgon när jag inte vaknar direkt när klockradion sätter igång. Den hade varit igång i tjugo minuter innan jag vaknade.

Solen sken och det var 15 grader varmt. En härlig höstmorgon. Jag hade bara en aning mer ont är vanligt när jag steg upp. Efter en dusch kände jag mig redo att ta mig an arbetsdagen.

På lunchen följde jag med två arbetskamrater till Café Charm nere i hamnträdgården. Min matlåda kan jag äta imorgon. Solen sken från en klarblå himmel med små vita molntusan. Det var härligt varmt. Vi köpte sallad och satte oss på en bänk och åt den. Jag matade änderna med mitt bröd. De slukade det med god aptit. Solen värmde så skönt och det luktade så gott från havet. Träden i hamnträdgården har så smått börjat skifta färg. Det är så vackert. Vilken underbar höstdag!

Resten av dagen gick inte lika smidigt. Eftermiddagen gick som i slowmotion. Jag hade ingen energi. Konstigt. Minuterna seeegaaadeee sig fram. Jag brukar sällan ta kafferast på eftermiddagen men idag gjorde jag det för jag behövde komma ifrån skrivbordet ett tag. Efteråt kändes det faktiskt lite bättre men jag var väldigt glad när jag fick stänga ner datorn och åka hem. Tur att de flesta dagar inte är så. 

Den här bilden är väl bara rolig för de som tittar på både "Orange is the new black"

 och "the Walking Dead", men jag bjuder på den ändå för den får mig att le :)

Lars var borta med jobbet så jag tog bilen hem. Svedan i armen var väldigt besvärande så det var skönt att lägga sig ner och vila. Stora sonen erbjöd sig att laga middag, vilken kille va! Efter middagen slappade jag i soffan och tittade på de två avsnitt av "Orange is the new black" som jag hade kvar på senaste säsongen. Jag hade behövt stryka och jag hade behövt plantera växterna jag köpte på trädgårdsvisningen i söndags, men jag orkade inte. Det var ett bra tag sen jag slappade en hel kväll, men nu behövde jag det verkligen. Fast helt och hållet slappa blev det inte för jag var såklart ute och letade sniglar. Först var det äckel jag kände. Nu har det börjat brinna en låga av intensivt ogillande i mig. Lågan växer för varje kväll jag hittar fler och fler snigeluslingar. Innan den här säsongen är över lär ogillandet ha gått över till hat.