Dag 526 - Mary Kay, det var länge sedan!

Jag sov gott hela natten. Vaknade en gång och tyckte det var lite kallt men det var för att filten glidit av täcket. Jag fixade till den och somnade om. När klockradion satte igång på morgonen var jag inte halvt död som jag brukar utan faktiskt utsövd. Oj oj, kors i taket! Det har inte hänt på en vardag sen stan brann - som vi säger i Sundsvall. (Sundsvallsbranden 1888 är den största branden i svensk historia. Konstigt nog brann även Umeå samma dag.)

Jag gick upp före Lars. Det händer aldrig nu för tiden så kors i taket igen. Värken var på låg nivå sådär direkt på morgonen. Jag fixade först till mig och sen fixade jag frukost till familjen, grahamsgrynsgröt eftersom havregrynen tog slut igår. Det var gott med en annan gröt för omväxlings skull, men jag byter inte ut min kära havregrynsgröt för alltid.  

Det var grått och dystert ute. 11 grader på morgonen. Nu vill jag ha sol. Jag vill ha en sån där härlig solig höst då solen får trädens löv att skimra. Då man tar av sig fleecejackan när man krattar för det blir så varmt. När det doftar gott av löven och alla färger är som vackrast. En sån höst vill jag ha. Men nähä då det ska tydligen vara skit även till höst. Stackars de som har anlag för höstdepression för det här vädret kan till och med göra den allra positivaste personen deppad.


Det har varit en kaosartad dag idag med. Många bollar i luften. Jag kände mig lite stressad på eftermiddagen. Märkte att värken blev värre och att jag andades i övre delen av lungorna. Klara stressindikatorer. Jag tog mig en bensträckare och djupandades. Sen jobbade jag klart för dagen.

Det blev senare hem än jag tänkt mig. Jag skulle till en arbetskompis på Mary Kay träff (hudvård och smink) klockan sex så jag hade inte så mycket tid över innan en annan kollega hämtade mig strax efter halvsex. Innan dess hade jag ju knappt hunnit hem. Jo jag hann hem men saker hände som tog mitt fokus från middag. Vi satte igång potatiskok och dukade. Sen skulle jag bara ut i boden en snabbis. Vad såg jag då? Jo, en snigel på väg mot en av mina pallkragar. Nänämensan, försök inte snigelusling! Jag fiskade upp den och tog sen  en snabb tur runt trädgården. En snabb tur ja. Beror på hur man ser det, men snabbare än mina vanliga turer i alla fall. Jag fick ihop imponerande 30 sniglar. En granne gick förbi med sin hund och sa "- Jaha du letar sniglar ser jag!". Det visade sig att de gjorde detsamma, även de med en stektång. När jag kom in igen var klockan redan fem över halv sex. Jag förstod att jag inte skulle hinna med mat så jag skyndade mig att tvätta händerna och dra en kam igenom håret. Jag hade precis smörat en macka när en bil tutade utanför så jag fick så lov att äta den i bilen.

Jag har använt Mary Kays produkter förut men sen blev det något strul med representanten och det rann ut i sanden. Nu skulle jag få tillfälle att beställa nya produkter av en ny representant. Hon var pigg, på gränsen till övertänd, och sa ordet "kul" typ tvåtusen gånger. Men hon var trevlig och presenterade produkterna på ett bra sätt. När vi hade vårt enskilda samtal smickrade hon mig genom att säga att just en sån härlig tjej som mig behövde hon som representant. Inte en tanke på att hoppa på det, men såklart att jag blev smickrad. Men när jag var på toaletten senare så hörde jag henne säga exakt detsamma till en av de andra tjejerna. Pang, där smällde den egoballongen och jag kom ner på jorden. Ja ja jag förstår ju att hon behöver fler säljare i sitt "stall" för ju fler du har ju mer tjänar du. Det är ju så sån här hemförsäljning funkar. Men ändå, ett litet tag kände jag mig utvald och speciell. Det är inte så ofta man gör det. Hur som helst så hade jag det väldigt trevligt, fick gott fika och möjlighet att köpa på mig nya produkter så jag var nöjd ändå. Mitt sårade ego läkte fort.


Inte så värst med värk på kvällen. Mest i midjeområdet. Trött på kvällen som vanligt nu för tiden. Orkar jag mer nu? Ja jag tror det. Visserligen är jag ofta helt slut på kvällen men "batteriet" håller allt längre på dagen och jag har färre och färre dåliga dagar. Men jag vågar inte säga att det ser ljust ut för då kommer det tillbaka och biter mig i rumpan.