Dag 518

Kattskrället väckte mig kvart i sex och ville gå ut. Jag stapplade iväg till balkongdörren och släppte ut henne, sen dök jag i säng igen och somnade om direkt. När det var dags att vakna sov jag gott och ville inte alls gå upp. Men är det måndag så är det måndag. Marsch pannkaka upp ur sängen! Värken då? Nja, huden svider visserligen på armen och handen, men det är på ok nivå.

Ute var det bara 7 grader plus. Tacksamt nog blåser det nästan inte alls. Det ska vara kyligt den här veckan. Så klart att det ska, den internationella matmarknaden är ju i stan. Det brukar alltid vara kallt då.

Jag bokade nagelfixning hos en annan tjej än den jag gått hos de senaste gångerna. Hade sån tur och fick en tid redan på onsdag morgon. Mina naglar är i hemskt skick. Jag vet inte om det är dåliga produkter eller dåligt hantverk för de håller inte alls. Redan ett par dagar efter senaste fixning gick en nagel sönder. Sen har en efter en av naglarna antingen gått sönder eller så har nagellacket lossnat. Det hände aldrig när jag gick hos min förra tjej. Synd att hon skulle börja studera, men jag får hoppas att den här nya (på en annan salong) är bra.

Möte på förmiddagen sen handlägga ärenden. Jobbet rullade på och likaså gjorde dagen. Mer värk i midjeområdet efter lunch. Värmedynan gjorde gott. Hur skulle jag klara mig utan den? Lars börjar jobba till fem idag så jag tänkte ta bussen hem. Typ en kvart innan jag skulle sluta började det spöregna. Typiskt. Jag stannade kvar lite längre och inväntade att det skulle sluta regna. Som tur är så var det inget långvarigt regn men jag kom hem först tio i fem så jag hade lika väl kunnat stanna på jobbet och väntat på Lars.

Jag hade tänkt göra om mina balkonglådor på kvällen men det var så kyligt och blött ute när jag kom hem så jag struntade i det. Jag förberedde maten istället. Tänkte att det vore trevligt om den var klar när Lars kom hem. Jag hade ju dessutom gjort grytan nära på klar i Crock-poten igår så jag behövde bara tillsätta grädde och ärtor och värma upp den. Men så visade det sig Lars var tvungen att jobba över så grytan puttrade lite för länge så köttet blev en aning torrt. Så blir det ibland. Den var hur som helst en väldigt god och "höstig" gryta. Medan jag väntade på Lars blandade jag iordning en köttbullsmet, trillade köttbullar och lade ner dem i Crock-poten och sattr igång den på tre timmar. Praktiskt att ha maten klar för nästa dag som sagt.

På kvällen blev det idel slappande. Både Lars och jag var trötta och lite slitna. Vi tittade på två avsnitt av "Penny Dreadful" och gick och lade oss tidigare än vanligt.

Jag hade fått lite mer ont under eftermiddagen och kvällen men det låg ändå på en hyfsat bra nivå. Jag försöker att bara vara i nuet men ännu en gång börjar tankarna vandra - kan det vara vändningen? Är det en permanent bättring?