Dag 519

Igår natt var en sådan där natt när jag hade svårt att somna utan någon synbar orsak. Jag var trött, sängen var skön, jag hade bara moderat ont. Mäh...så onödigt. Mot morgonsidan vaknade jag ur en dröm. Jag drömde om mitt barndomshem. Det var höst, löven på lönnarna var vackert gula. Det var skymning och jag stod utanför huset och såg hur välkomnande det såg ut när mjukt ljus strömmade ut ur fönstren. Jag gick in och mamma stod med förkläde vid spisen och pappa satt vid bordet lagade något. Jag kunde känna doften av hemma och jag hörde pappas röst som sa "- Jaha det är dags att komma nu?" (han brukade reta oss för att vi sällan kom i väg i tid när vi skulle åka och hälsa på dem) sen vaknade jag med tårar i ögonen. Jag tror att jag drömde som jag gjorde på grund av att det snart är ett år sen pappa dog. Hur kan ett år gå så ofantligt fort?

Katten ville ännu en gång ut vid strax före sex på morgonen. Jag somnade om direkt och sov hårt när klockradion väckte mig tjugo över sex. Det blir allt mörkare på morgnarna. Jag som är så trött på morgnarna fasar för den tid som kommer. Hur i hela friden ska jag kunna släpa mig ur sängen? Jag måste kanske skaffa en sådan där väckare som sakta tänder en lampa i rummet. Eller så lånar jag stora sonens för han använder den inte just nu. Värknivån var som igår ungefär. Förhoppningsvis håller den sig där. När vi åkte till jobbet var det sju grader ute. Rått och kyligt. Första dagen med jacka. Är koftans tid över nu?

På förmiddagen var jag på KOA-möte. Vi som tidigare var kompetensområdesspecialister har haft möten ungefär varannan månad. Nu har vi andra tjänstebeskrivningar, jag är kompetensspecialist. Det finns de av oss som blev utvecklingsspecialist också. Fastän vi har olika roller i organisationen tycker vi att det är viktigt för oss att ha gemensamma möten. Som vanligt blev det livliga diskussioner. Det är väldigt intressant att höra vad de andra gör, helst som vi numer är uppdelade på två olika avdelningar. Till lunch följde jag med en kollega till torget för att kolla in stånden i den internationella matmarknaden. Det var SKITKALLT! Alltså allvarligt, varför är det helt plötsligt vinterväder? Skulle inte förvånat mig ett dugg om det börjat snöa. Imorgon blir det absolut vantar på. Vi köpte falafelwraps som vi åt på vägen tillbaka till jobbet. Wrapsen var jättegod. 

Jag han i princip bara komma tillbaka till jobbet innan jag måste springa vidare till en utbildning. En av våra IT-avdelningar håller på med kompetensöverföring och de ville ha med mig för att kunna presentera delning av företag från lag- och handläggarsynvinkel. Vi hade en utbildning i fusion tidigare i våras. Utbildningen tog nästan hela eftermiddagen. Jag har alltid fjärilar i magen innan men när jag väl kommer upp på "scenen" så släpper nervositeten och jag har störtkul. Jag älskar verkligen att utbilda och hålla föredrag. Jag känner mig nästan lite "hög" efteråt. Antar att det är alla endorfiner. 

Jag på en utbildning i Stockholm

Det bjöds på två olika hemma bakade (eller egentligen här på jobbet bakade)  kakor med glasyr. De såg väldigt goda ut. Men jag stod emot och åt ett äpple till kaffet. Jag var jätteduktig, det måste jag få säga om mig själv. Min karaktär är nog inte så dålig som jag trott. 

Jag blev klar med utbildningen så sent att jag beslöt att stanna på jobbet tills Lars slutade.  Maten var i princip klar ändå så det gjorde inget. Skönt att stöka undan sånt som blivit liggande på grund av att jag varit upptagen med möte och utbildning hela dagen. När vi kom hem gjorde jag en tomatsås som jag värmde upp köttbullarna jag gjorde igår i. Det blev en smaskig middag med spagetti och köttbullar...eller frikadeller egentligen. Rena rama Lady och Lufsen måltiden.

Efter middagen var jag sugen att gå ut och fixa med blommorna. Inte Lars. Han tyckte det var kallt och ruggigt. Äh, jag drog på mig stövlar och fleecejacka och gick ut ändå. Det var inte så fasligt kallt faktiskt, inte när man höll igång. Jag bytte pelargonerna mot ljung i balkonglådorna. Pelargonerna blommar fortfarande för fullt så jag satte dem i en stor kruka istället. Sen rensade jag i pallkragarna. Zucchinin, blomkålen och purjolöken växer fortfarande, men jag får nog snart ta in dem snart om det fortsätter att vara så kyligt. Vi får se. Det var härligt att vara ute även om vädret inte var mycket att hänga i julgranen.

Senare, när det blivit mörkt, gick jag ut och letade efter sniglar. Tror ni inte att jag hittade ett helt gäng den här kvällen med? Nä, nu för de ge sig! Jag blev kall för jag hade bara tunna pyjamasbyxor på (mitt eget fel alltså ) så det var skönt att komma in i värmen. Jag satte mig under en filt för att bli varm igen. Då dog energin jag haft tidigare. Jag orkade knappt ta mig upp ur soffan för att göra kvällsmacka. När klockan var tio släpade jag mig i säng - efter att ha tvättat av mig och borstat tänderna såklart - helt dödsslut. Åh så skönt det var att krypa ner i min sköna säng!