Dag 505 - höstfeeling och detox

God morgon världen! Soligt och fint ute på morgonen. Det blåste men inte lika kraftigt som gårdagens stormvindar. Det var 11,5 grader plus när jag steg upp. Gräsmattan är fläckig av gula björklöv. Solen gör att daggen glittrar som små diamanter. Det är väldigt vackert och rogivande. Själen sjunger en sådan här ljuvlig höstmorgon. Jag mådde dessutom bra, som igår ungefär. När jag mår så här känner jag mig stark och har jag liksom överskottsenergi. Det känns som om jag kan ta mig an vilket problem som än kommer i min väg och lösa det. Det är en skön känsla. Jag vet ju att något kommer slå undan benen för mig förr eller senare, men jag lever i nuet och njuter av känslan.

Idag började jag och Lars med en 20 dagars detox. Vi brukar göra det två gånger per år men när jag blev sjuk rann det ut i sanden. Med tanke på hur medicin förgiftad jag var så hade nog inte reningen haft någon verkan ändå. Den här gången köpte jag en som heter "Detoxine". Då dricker man ett glas varje morgon plus 1½ liter vatten resten av dagen. Det vi använt tidigare ska man dricka under hela dagen, 1½ liter (vatten med detox) plus ännu mer vatten på sidan om. Det kluckade i magen vill jag lova. Vi får se om den här varianten är bra. Det svåraste blir nog att avstå från kaffe. Jag har tänkt att begränsa mig till en kopp på morgonen. Det sprack redan i morse. Vi satt på vårt fusionsmöte och jag drog punkterna i min dagordning och drack kaffe däremellan. Plötsligt kommer jag på att det är min andra kopp kaffe. Mäh! Jag har hämtat en kopp kaffe av gammal vana.  En gång är ingen gång, två gånger är en gong-gong :) Det ska inte upprepas.

På lunchen gick jag och fixade naglarna. Hon fick fila ner dem lite för jag kan inte ha dem så långa att jag skriver fel på tangentbordet. Jag valde en dov rosa färg den här gången. Som om man blandat beige och rosa. Väldigt diskret men väldigt snyggt.

Vid lunch gick "halvtidaren" som vanligt hem. Och hon som just kommit åter från värmen var jätteförkyld och gick hem. Sen var det ytterligare en som hade möte på skolan och gick hem. Plötsligt var vi bara tre handläggare kvar. Och då började det tokringa. Det ringde och ringde och ringde. Helt galet! Just typiskt när vi är få handläggare på plats. Jag blev dessutom blixtinkallad till ett möte men då hade det som tur var lugnat ner sig på telefonen. Ibland är det väldigt sårbart att vara en liten grupp.

Vädret var ruggigt på eftermiddagen. Inget trädgårdsarbete i kväll alltså *huvvaligen*. Jag vet inte vart det där fina vädret som prognosen visade har tagit vägen. Visserligen började solen skina igen senare på dagen, men det var blåsigt och fortfarande ruggigt ute. När vi kom hem satte jag igång med matlagningen på en gång. Om jag sätter mig ner ett tag blir jag trött så lika bra att hålla igång medans man har ångan uppe. Jag hade planerat att göra  traditionell torsk med äggsås. Det är en familjefavorit. Men där och då så ändrade jag mig och beslöt att göra en torskgratäng med äggsås. Jag satte igång att göra såsen. Lite salt så blir den perfekt. Men hoppsan där for locket av. En fors av salt damp ner i stekpannan. Hmmm... Jag försökte rädda såsen men den var bortom all räddning. Varför lossnade locket då? Jo vi har haft en burk med salt och när den tog slut köpte jag istället ett papperspaket med salt. Lars tyckte att det var mer praktiskt med en burk så jag "våldade" av locket på burken, fyllde den med salt och satte på med locket igen. Jag kan nu konstatera att det inte är meningen att man ska fylla på den igen. Locket sitter INTE fast när man trycker åt lite på sidorna (vilket man gör när man saltar). Det var bara att dammsuga upp saltet från spis och golv och göra ny sås. Jag kan i alla fall säga att gratängen blev väldigt god.

 

Efter maten gjorde jag en kaka. Lika bra att passa på när ugnen är varm. Nu är det ju så att vi inte äter socker, och jag är absolut inte van att baka utan socker, så vad göra? Jag vill helst inte använda sötningsmedel. Hela grejen med att undvika socker är ju att få bort sötsuget. Jag gjorde en typ av sockerkaka utan socker. Istället rev jag tre äpplen och blandade ner i smeten. Istället för vaniljsocker använde jag vaniljpulver. Sen tryckte jag ner ett gäng pekannötter. Sen var jag jättetrött. Helt slut. Satte mig i soffan och där blev jag sittande. Jag var sådär slut att jag knappt orkade kliva upp ur soffan och hämta te när det var dags för fika. Vi åt kakan till teet. Den var god men saknade det söta. Äpplena var inte nog för att söta upp den. Lars föreslog russin. Det höll jag med om vore en bra idé. Nästa gång, om det blir någon. Den var hur som helst god ändå.

Eftersom jag blev sittande där i soffan så slog jag på tv:n. Det var rätt länge sedan jag tittade på tv. Ovanligt för att vara mig. Men jag har haft annat för mig och sen har vi hellre sett på serier eller filmer på Netflix, HBO och så vidare än att se på tv-program.  Jag såg Outsiders på femman och sen Svenska Hollywoodfruar på trean. Jag blev faktiskt lite beklämd efteråt. Såna tragiska personer. Inte för att jag är normen för "normal" (eller?) men ändå, jag kan inte låta blir att fundera över varför man är så extrem. Nä, jag tror att såna där program har gjort sitt vad mig anbelangar.  

Jag hade tänkt att strunta i snigeljagandet men nä, jag tog en snabb tur. Eller snabb och snabb, en smula mindre noggrann men vidare snabb var den inte. Det blev iskallt efter ett tag. När jag kom in skyndade jag mig att värma händerna i varmvatten. Sen gjorde jag mig iordning och hoppade i säng. Så skönt att kura ihop sig under täcket. Jag tror jag måste gå ut tidigare på kvällen hädanefter. Hur länge "sniglar" de omkring i trädgården innan de gräver ner sig någonstans för att övervintra? Jag måste kolla upp det. Imorgon ska jag göra en snigelfälla.