Dag 511 - pang i planeten
Jag var en smula orolig när jag gick och lade mig igår kväll, oroad att jag skulle få en till hemsk natt. Men det gick bra. Jag vaknade abrupt strax efter fyra, måste ha drömt något för hjärtat rusade, men jag kurade ihop mig under täcket och somnade om fort.
Det kändes tungt och motsträvigt när jag var tvungen att överge min sköna säng. Jag hade inte vidare ont, det var nog mest att jag var trött för det blev lite för sent igår kväll. Har någon hört det från mig förut? *Suck* Jag lär mig inte av tidigare misstag. Men strax efter jag klivit upp kände jag mig ändå pigg. Det var soligt och molnigt om vartannat och riktigt skönt ute. En härlig höstmorgon.
Vi jobbar på med våra mätningar av hur lång tid olika ärenden tar. Det känns dubbelt. Å ena sidan är det intressant att få veta hur lång medeltid ett ärende faktiskt tar, men å andra sidan är jag lite rädd att siffrorna kan användas mot oss. Annars rullar det på. Det var rätt surrigt i landskapet på förmiddagen så det var extra skönt att ta en promenad på lunchen. Jag drog med mig ett gäng arbetskamrater. Vi gick till torget för att kolla på höstblommor, men den trevliga tjejen vi vill handla av var inte där. Så snopet. Men vädret var "lovely", soligt och varmt, så det var egentligen ingen förlust. Vi får kolla om hon är där en annan dag helt enkelt.
På förmiddagen var det istället väldigt lugnt på telefonen, och inget vidare spring heller. Skönt! Jag hade börjat fått "stick och brinn" i armen. Det får jag mest varje dag men det är lika jobbigt varje gång. Jag hade sen tidigare på dagen även ont på vänster sida ovanför midjan. Det gamla vanligt med andra ord. Då är det skönt att det är lugnt för det tar så mycket energi att stävja ontet och prestera något vettig på jobbet samtidigt.
Jag beslöt att ta en promenad till bilen. Det blev till Beijer Byggmaterial istället för Lars jobb för han hade åkt dit för att köpa en list. Vädret var härligt. Skönt med en promenad. Sen åkte vi hem. Dags för middag. Jag kör operation rensa. Det gör jag lite då och då för att det inte ska finnas gamla grejer i skåp och lådor. Jag ogillar nämligen starkt att slänga mat. Det blev typ fish and chips med två sorters fisk, pommes, ugnsstekt potatis, gröna ärtor och gurkmajonnäs. Gick i som hejsan det.
Efter maten var jag sugen på att vara ute. Det var 17 grader varmt. Så skönt och alldeles lagom en höstkväll. Jag hade bara startat grästrimmern när det plötsligt kom en regnskur. Jaha. Jag skulle visst inte vara ute. Lite senare beslöt jag och Lars att ta en promenad till Lars syster. Vi hade bara gått utanför dörren när det kom en till regnskur. Hmmm... är det någon som försöker säga mig något? Men vi gav oss inte utan tog paraplyer och började gå. Regnskuren försvann lika fort som den kom. VI tog en kopp kaffe. Eftersom vi inte äter sötsaker fick vi en skorpa medan de åt kanelbulle. Men jag är inte bitter...bara lite sugen...men det är ju mitt eget val så det är bara att gilla läget. När jag skulle gå in i köket med kaffemuggarna gick jag rakt in i altandörren. Jag trodde det var öppet men det var bara nytvättat. Jäklar vad det tjongade till. Jag gick liksom på snedden så jag smällde kaffemuggarna, kinden och axeln i dörren. Först blev det alldeles tyst, sen började jag skratta och så började de andra skratta. Det bjuder jag på. Det såg säkert jätteroligt ut. På vägen hem tog vi en längre promenad. Det började skymma. Allting lindades in i ett mjukt mörker som gjorde konturerna liksom suddiga. Jag helt enkelt älskar att promenera i skymningen för det är så mysigt. Sen är det ju även kul att kika in i folks fönster. Alltså diskret medan jag går, inte stå och glo *fniss*. Det man kan konstatera är att "alla" har enorma tv-apparater. Vilken skillnad det blivit på bara några år.
När vi kom hem tittade vi på första avsnittet av "Outlander". Jag har redan sett första säsongen, ja förutom sista avsnittet då. Varför jag inte sett det sista är en gåta. Jag tänkte försöka få Lars intresserad av serien för det är roligare att titta tillsammans. Han var väl inte så övertygad om att det var hans grej men vi får se.
Vi jobbar på med våra mätningar av hur lång tid olika ärenden tar. Det känns dubbelt. Å ena sidan är det intressant att få veta hur lång medeltid ett ärende faktiskt tar, men å andra sidan är jag lite rädd att siffrorna kan användas mot oss. Annars rullar det på. Det var rätt surrigt i landskapet på förmiddagen så det var extra skönt att ta en promenad på lunchen. Jag drog med mig ett gäng arbetskamrater. Vi gick till torget för att kolla på höstblommor, men den trevliga tjejen vi vill handla av var inte där. Så snopet. Men vädret var "lovely", soligt och varmt, så det var egentligen ingen förlust. Vi får kolla om hon är där en annan dag helt enkelt.
På förmiddagen var det istället väldigt lugnt på telefonen, och inget vidare spring heller. Skönt! Jag hade börjat fått "stick och brinn" i armen. Det får jag mest varje dag men det är lika jobbigt varje gång. Jag hade sen tidigare på dagen även ont på vänster sida ovanför midjan. Det gamla vanligt med andra ord. Då är det skönt att det är lugnt för det tar så mycket energi att stävja ontet och prestera något vettig på jobbet samtidigt.
Jag beslöt att ta en promenad till bilen. Det blev till Beijer Byggmaterial istället för Lars jobb för han hade åkt dit för att köpa en list. Vädret var härligt. Skönt med en promenad. Sen åkte vi hem. Dags för middag. Jag kör operation rensa. Det gör jag lite då och då för att det inte ska finnas gamla grejer i skåp och lådor. Jag ogillar nämligen starkt att slänga mat. Det blev typ fish and chips med två sorters fisk, pommes, ugnsstekt potatis, gröna ärtor och gurkmajonnäs. Gick i som hejsan det.
Efter maten var jag sugen på att vara ute. Det var 17 grader varmt. Så skönt och alldeles lagom en höstkväll. Jag hade bara startat grästrimmern när det plötsligt kom en regnskur. Jaha. Jag skulle visst inte vara ute. Lite senare beslöt jag och Lars att ta en promenad till Lars syster. Vi hade bara gått utanför dörren när det kom en till regnskur. Hmmm... är det någon som försöker säga mig något? Men vi gav oss inte utan tog paraplyer och började gå. Regnskuren försvann lika fort som den kom. VI tog en kopp kaffe. Eftersom vi inte äter sötsaker fick vi en skorpa medan de åt kanelbulle. Men jag är inte bitter...bara lite sugen...men det är ju mitt eget val så det är bara att gilla läget. När jag skulle gå in i köket med kaffemuggarna gick jag rakt in i altandörren. Jag trodde det var öppet men det var bara nytvättat. Jäklar vad det tjongade till. Jag gick liksom på snedden så jag smällde kaffemuggarna, kinden och axeln i dörren. Först blev det alldeles tyst, sen började jag skratta och så började de andra skratta. Det bjuder jag på. Det såg säkert jätteroligt ut. På vägen hem tog vi en längre promenad. Det började skymma. Allting lindades in i ett mjukt mörker som gjorde konturerna liksom suddiga. Jag helt enkelt älskar att promenera i skymningen för det är så mysigt. Sen är det ju även kul att kika in i folks fönster. Alltså diskret medan jag går, inte stå och glo *fniss*. Det man kan konstatera är att "alla" har enorma tv-apparater. Vilken skillnad det blivit på bara några år.
När vi kom hem tittade vi på första avsnittet av "Outlander". Jag har redan sett första säsongen, ja förutom sista avsnittet då. Varför jag inte sett det sista är en gåta. Jag tänkte försöka få Lars intresserad av serien för det är roligare att titta tillsammans. Han var väl inte så övertygad om att det var hans grej men vi får se.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar