Dag 522

Nattsömnen har varit god och jag hade bara normal värk på morgonen. (Tänk om jag hört den benämningen tidigare, "normal värk", då skulle jag nog ha skrattat bort det och tänkt att det var en ytterst löjlig tanke att värk kan upplevas som normalläge). Jag trodde att det skulle vara svårt att somna på grund av att jag tänkte så på pappa igår kväll, men det gick faktiskt riktigt bra att somna. Jag bad rätt intensivt för pappa och oss anhöriga när jag gick och lade mig och det hjälpte nog att släppa på trycket.

Idag kommer nog det mesta att handla om pappa. Det är ett år sen han avled. Eller egentligen så var det nog i gårkväll för utan andningshjälp hade han säkerligen inte överlevt till idag. Livet går vidare och jorden forsätter att snurra. Hur kan en älskad person bara upphöra att existera? *Poff* och han är borta. Tur att jag har fina minnen att se tillbaka på.