onsdag 13 september 2017

Dag 513 - ont!

Lagom varmt på morgonen, runt 13 grader, och sol och moln om vartannat. Skön höstmorgon. Jag var som vanligt trött på morgonen men, även det som vanligt, blev jag pigg när jag väl kom upp ur sängen. Lite sådär pirrigt i huden, som kolsyra, mest över hela vänster sida men jag nonchalerar det så bra jag kan. Idag tog jag på klänning och "kalasbyxor". Jag älskar att ha klänning eller kjol. På sommaren har jag bara ben eller tajts, och på hösten tjockare strumpbyxor. Men nånstans däremellan blir det problem. Jag är ju något av en fryslort och börjar med sockar och långbenta byxor långt före mina arbetskamrater. Jag vill inte ta på tjocka strumpbyxor medans andra går i shorts och är barfota i sandaler. Men nu är det så pass mycket höst att jag kan ta på strumpbyxor utan att känna mig knasig. 

Grannfrun åkte med oss till jobbet. Det var jättelång kö ner under viadukten så vi hoppade ur bilen så Lars slapp ta en omväg förbi vårt jobb. Vad skönt med en morgonpromenad i det härliga vädret. Jobbet gick fenomenalt bra. En sån där dag som flyter på bra trots många bollar i luften. Jag har mått bra mest hela tiden. Eller bra och bra, jag har haft rejält ont på vänster sida ovanför midjan. Rejält riktigt skitont faktiskt. Men det har inte hindrat mitt goda humör. Jag har suttit med värmedynan på ryggen och stretchat. Det gjorde fortfarande ont på kvällen, men inte lika mycket. Lars meddelade att han jobbade över så jag tog bussen hem. Som alltid tycker jag att det är skönt med promenaden till och från bussen. 

Jag borde ha tagit vara på eftermiddagens fina väder och varit ute i trädgården men när jag kom hem lade jag mig på sängen och vilade. Visst hade det gått bra idag, inget snack om den saken, men energin behövde i alla fall fyllas på och idag var det sängläge och tystnad som gällde. Jag låg och vilade på sängen i cirka en timme, sen klev jag lite motvilligt upp och lagade mat. Vi åt utan Lars, det hade faktiskt börjat skymma innan han kom hem. Han fick äta väldigt sen middag, men är det kris på jobbet så är det.


Nu fick inte sniglarna var i fred längre. Ikväll gick jag ut. Inte lika sent som vanligt, det var inte bäckmörkt och fortfarande riktigt varmt. Det var skönt. Jag fick ihop ett bra gäng den här kvällen med, men ingen stor.

2 kommentarer:

  1. Hej ingelaC, känner igen mig själv i dina texter. Har själv Chiari hade OP 2008 första och andra OP 09 på KS i Solna, ungefär 40% av mina symtom är borta. Märkt själv långa promenader oftas hjälper och lätt träning typ ( yoga , meditation övningar, lite gym) Dock så är jag oftas helt slut efter all arbete i veckodagarna, men man får bara göra sitt bästa.

    SvaraRadera
  2. Hej Jimi, jag ber om ursäkt för det sena svaret. Jag är tyvärr urusel på att komma ihåg att gå in och kolla kommentarer. Glömskan verkar dröja sig kvar efter att hjärntröttheten släppt. Det verkar som om de flesta har kvar viss procent av symtom. Men så säger de ju också att operationen inte är ett botemedel utan ska hindra att det blir värre. Ha det bra!

    SvaraRadera