Dag 529 - det snurrar i huvudet och nytt köksbord

Vaknade med ont i ryggen, men inte lika mycket som igår. Gråtrist väder idag med. Första dagen med vantar. Känns lite konstigt när vissa andra går i shorts men är man en fryslort så är man.

Ännu mer att göra idag och precis då kommer ett mejl att jag ska mappa handlingar som obligatoriska eller möjliga i alla ärendetyper på alla objekttyper. Oj. Jag kan ju säga att det tog hela dagen i princip, och inte är jag klar heller. Till slut bara snurrade det i huvudet så jag fick så lov att avsluta för dagen. Många telefonsamtal, hela tiden, till alla handläggare. Och inte ser vi någon avmattning i inkommande ärenden utan snarare tvärt om. Tur att jag är betydligt mer stresstålig nu. Det här hade jag inte klarat av för några månader sedan. Mitt i allt meddelade Mary Kay tjejen att hon var på väg att leverera mina beställda produkter så jag fick ta mig en tur till receptionen och hämta dem. Nu ni ska det bli andra bullar vad gäller hudvård!

Vi hämtade vårt nya köksbord på lunchen. Det gick rätt fort så vi passade även på att köpa heltäckningsmattan till sovrummet på Bauhaus när vi ändå var i Birsta med släpvagn. Men så kommer frågan, varför är det alltid krångel i kassan på Bauhaus, alltså ALLTID? Det var knappt några kunder i butiken men i kassan, den enda som var öppen, var det lång kö. Det tog evigheters evigheter innan det blev vår tur. Det snabba ärendet visade sig bli ett supersegt ärende. Vi sladdade in på Lars parkering prick klockan 13. Lars skulle på möte och hastade iväg och jag skyndade mig till mitt jobb. 

Det blev ingen lunch för någon av oss. Jag fick klara mig på en näve nötter och en banan. Gissa om jag var hungrig när det var dags att åka hem! Det blev pizza. Stora sonen äter ju som bekant inte ost så han beställde en Calzone utan ost. Lars hämtade pizzorna och när sonen skar i sin visade det sig att fyllningen bestod av enbart ost. Sonen ringde pizzerian och jag åkte iväg för att byta pizza. Bagaren var idel ursäkter. Han hade fått en tankevurpa och gjort precis tvärt om. Det gick inte att vara upprörd på honom. Alla kan ju göra fel. 

På kvällen tittade vi på film i biorummet. Det blev en lugn och tidig kväll för vi var båda trötta efter en jobbig vecka. Ryggvärken var alltjämt där men inte lika besvärande som tidigare. Jag satt med värmedynan på mest hela kvällen.



Dag 528 - en dussindag

Det börjar bli mörkare på morgonen. Jag gillar inte det. Helst inte som sommaren varit rätt kass. Det blir så mycket svårare att gå upp på morgonen när det är mörkt ute. Trist och grått väder idag med, det var dock riktigt behaglig temperatur. Lagom med värk....nä det låter fortfarande lika fel. Man KAN inte ha lagom med värk. Men ok då, inte så mycket värk då. 


Idag har varit en sån där dussindag. En dag som smälter samman med alla andra vanliga dagar. Låter kanske negativt. Tja, det kan ju faktiskt vara både och. Jag behöver lite kalas och glitter i livet, någon gång då och då, men jag behöver också vanliga dagar. De vanliga dagarna behöver inte vara tråkiga bara för att de är vanliga. Jag skulle säga att mina vanliga dagarna visserligen inte är något att skriva romaner om men de är oftast trevliga. Tycker jag. Det räcker bra med någon dag med guldkant på mitt i vardagen. Det lever jag länge på. Jag trivs väldigt bra med mitt helt vanliga liv, utan krusiduller.

Men ja, nu när det var förklarat så fortsätter jag att skriva hur min dag varit. En helt vanlig dag alltså. Det  har inte hänt något särskilt, dagen har flutit på...eller forsat fram kanske är en bättre beskrivning. Det är jätte-jätte-jätte många ärenden i vår kö. Det bara rasar in ärenden. Alla vill ha sin fusion klar innan årsskiftet och har kommit på att de måste skynda sig och anmäla det. En fusion tar cirka 3 månader så det är i senaste laget. Mer ärenden i kön gör att det blir fler som ringer. Fler som ringer gör att vi inte hinner handlägga lika många ärenden och resultatet är att det blir längre kötid...och fler som ringer....Det är rätt kämpigt. Känns ibland som om man trampar runt i kvicksand och inte kommer någonvart. Vi blir inga fler handläggare bara för att det kommer in fler ärenden. Det går inte för andra att snabbt sätta sig in i handläggningen och hjälpa till eftersom det är svåra ärenden som kräver lång upplärning. Det kanske blir ett måste att göra en övertidsinsats nästa kväll. 

Jag har fått sådär hemskt ont bak på ryggen som jag får med jämna mellanrum. Där på vänster sida ovanför midjan. Jag har suttit med värmedynan på hela eftermiddagen. Sen har jag fått ont ungefär där "knölen" på ryggraden sitter. Jag vet inte vilken kota det är men det är där halskotorna övergår till att bli ryggkotor. Usch det känns inte alls bra med så mycket ont. Jag funderar faktiskt på att be min chef om att få gå på Feelgood och se om de kan hjälpa mig med det här eländet i ryggen. Det kan inte vara Chiarin som ställt till det, eller? 

(Nu funderar jag varför jag först skrev att det var en dussindag. Det låter ju nu som om det varit en rätt eländig dag med massor att göra och ont här och där. Hmmm...men det känns inte som om det varit en kass dag, bara helt vanlig. Konstigt hur det kan låta så annorlunda när jag skriver om dagen mot hur det faktiskt har känts.)


När jag kom hem var jag helt slut. Jag stöp i säng och somnade. Stora sonen lovade att göra middag. Lars var på träningspass och grabbarna ville att vi skulle äta tillsammans så det blev sen middag. Men det gjorde ju inget eftersom jag fick min väl behövda tupplur. Efter maten letade jag sniglar men hittade bara 4 stycken. Det är alldeles för få för att jag ska ta mig tid att gå på jakt varje kväll. Jag menar, så kul är det faktiskt inte. 


Jag låg på en boll och masserade de onda partierna. Det gjorde först jätteont men sen blev det skönt. Det släppte lite även om jag nog egentligen behöver en rejäl massage eller naprapatbehandling. Jag vet inte om jag vågar mig på en naprapatbehandling. Inte nu när jag vet vad jag lider av (led av?) och har läst så mycket om att man absolut inte ska gå till naprapat eller kiropraktor. Fast lite sugen är jag ändå. Han skulle ju kunna låta bli nacken och bara knäcka ut ryggen?

Dag 527 - det där med att jobba i kontorslandskap alltså...

Jag var trött igår kväll med och gick och lade mig strax efter tio men somnade inte förrän Lars kommit och lagt sig. Jag har alltid svårt att somna innan han lägger sig, det är som om jag ligger på aga och väntar på honom. Det blev i alla fall inte så sent och det var ju skönt. Jag var trött, men inte intill döden trött, på morgonen och hade bara normalont.

På förmiddagen var det väldigt lugnt i kontorslandskapet. Så skönt det är då. Tyvärr varar det aldrig hela dagen. Förr eller senare blir det ett väldans hejsan. Men det var som sagt bra på förmiddagen. Jag brukar passa på att göra svårare ärenden då. För att det oftast är lugnare då men även för att jag är klarare i huvudet på förmiddagen. Vi hade APT(arbetsplatsträff). Det blev rätt livliga diskussioner om våra löner, som alltid när lönerörelsen drar igång. Vi avslutade mötet med en kvarts avslappning. Det var verkligen jätteskönt. Jag fick förnimmelsen av att jag var på ett stort akvarium, typ det i London, där som man går i en tunnel och är omgiven av fiskar både på sidorna och över en. Härligt!

På lunchen följde jag med en arbetskompis ut på stan. Jag hade ett par handskar jag skulle byta storlek på och en tröja jag skulle lämna tillbaka. Hade tänkt göra det efter jobbet, men nu passade jag på att göra det på lunchen istället. Första stoppet blev sköna under. De hade rea på bh. Jag behöver en ny och hittade ett par som jag provade. Men nä-ä.... Vad är det för kuddar som pöser över bh-bandet där under armarna? (hur får man bort ryggfett? Eller ska man bara lära sig leva med den här extravadderingen?) Det blev ingen ny bh. Sen följde jag med kollegan på ett antal butiker i jakt efter en jacka. Jag lämnade tillbaka min tröja och köpte två nya på MQ under resans gång. Kom på att de faktiskt blev gratis eftersom jag dels hade ett presentkort från ett tidigare återköp och dels hade lämnat tillbaka en tröja idag (kvinnlig logik regerar :)

Efter lunchen blev det väldigt stimmigt i kontorslandskapet. Jag vet inte varför det ofta blir så. Det kändes som om huvudet skulle explodera och jag fick så lov att sitta med hörlurar på för att över huvudtaget kunna existera. Jag kände mig helt slut. Blir så när det surrar så mycket runtomkring mig. Jag kände hur stressen byggde upp och andningen blev ytlig. Nej nej nej, inte stressa!! Andas lugnt och stadigt. Lugnt och stadigt. Såja, bättre nu. Axlarna sjönk och jag kunde koncentrera mig igen. Men ont i sidan som tusan så jag fick sitta med värmedynan hela eftermiddagen. Ont i armen också, men det kunde jag mer eller mindre nonchalera.

På eftermiddagen blev vi bjudna på tårta för att fira sommarens resultat. Eftersom jag inte äter godsaker nu frågade jag om det fanns möjlighet att få något annat (alltså vid inbjudan, inte idag) men fick svaret nej det var tårta de hade tänkt sig. Jaha. Men det är ju mitt eget val så jag får står mitt kast. Jag fuskar visserligen när det är kalas och idag hade kunnat räknats som kalas om det inte vore för att jag åt tårta två gånger i helgen och fikabröd igår på Mary Kay träffen så nu får det faktiskt vara nog för ett tag. Döm om min förvåning när en tjej som inte tål laktos fick kladdkaka, laktosfri grädde och hallon. Mäh... då hade jag ju kunnat få grädde och hallon jag med? Men jag har ju ingen allergi så jag är egentligen inte upprörd över det, jag bara poängterar att det vore ett helt godtagbart alternativ för mig med.

På senare delen av eftermiddagen gick tröttheten bort och jag kände mig pigg (trots att jag gäspade) och klar i knoppen. Vad skönt det var. Dock har jag varit rejält yr några gånger idag. Sådär så att jag nästan ramlar av stolen. Hmm... jag har lite lågt blodtryck ibland så kanske det är dags att ta ett prov.

Jag jobbade riktigt länge idag, till strax före fem. Då var det inte många själar kvar i kontorslandskapet minsann. Jag gick till bilen och fick bara vänta några minuter innan Lars kom. Vi åkte till Willys och handlade mat. Eftersom det skulle bli så sen middag köpte vi något snabblagat - krögarpytt. Jag är inte alls förtjust i fryst pytt men det är ok att äta någon gång då och då bara det inte blir för ofta.

På kvällen bastade jag och Lars riktigt länge. Jag var frusen och hade lite jobbig värk så det var extra skönt att basta den här gången.

 Dag 526 - Mary Kay, det var länge sedan!

Jag sov gott hela natten. Vaknade en gång och tyckte det var lite kallt men det var för att filten glidit av täcket. Jag fixade till den och somnade om. När klockradion satte igång på morgonen var jag inte halvt död som jag brukar utan faktiskt utsövd. Oj oj, kors i taket! Det har inte hänt på en vardag sen stan brann - som vi säger i Sundsvall. (Sundsvallsbranden 1888 är den största branden i svensk historia. Konstigt nog brann även Umeå samma dag.)

Jag gick upp före Lars. Det händer aldrig nu för tiden så kors i taket igen. Värken var på låg nivå sådär direkt på morgonen. Jag fixade först till mig och sen fixade jag frukost till familjen, grahamsgrynsgröt eftersom havregrynen tog slut igår. Det var gott med en annan gröt för omväxlings skull, men jag byter inte ut min kära havregrynsgröt för alltid.  

Det var grått och dystert ute. 11 grader på morgonen. Nu vill jag ha sol. Jag vill ha en sån där härlig solig höst då solen får trädens löv att skimra. Då man tar av sig fleecejackan när man krattar för det blir så varmt. När det doftar gott av löven och alla färger är som vackrast. En sån höst vill jag ha. Men nähä då det ska tydligen vara skit även till höst. Stackars de som har anlag för höstdepression för det här vädret kan till och med göra den allra positivaste personen deppad.


Det har varit en kaosartad dag idag med. Många bollar i luften. Jag kände mig lite stressad på eftermiddagen. Märkte att värken blev värre och att jag andades i övre delen av lungorna. Klara stressindikatorer. Jag tog mig en bensträckare och djupandades. Sen jobbade jag klart för dagen.

Det blev senare hem än jag tänkt mig. Jag skulle till en arbetskompis på Mary Kay träff (hudvård och smink) klockan sex så jag hade inte så mycket tid över innan en annan kollega hämtade mig strax efter halvsex. Innan dess hade jag ju knappt hunnit hem. Jo jag hann hem men saker hände som tog mitt fokus från middag. Vi satte igång potatiskok och dukade. Sen skulle jag bara ut i boden en snabbis. Vad såg jag då? Jo, en snigel på väg mot en av mina pallkragar. Nänämensan, försök inte snigelusling! Jag fiskade upp den och tog sen  en snabb tur runt trädgården. En snabb tur ja. Beror på hur man ser det, men snabbare än mina vanliga turer i alla fall. Jag fick ihop imponerande 30 sniglar. En granne gick förbi med sin hund och sa "- Jaha du letar sniglar ser jag!". Det visade sig att de gjorde detsamma, även de med en stektång. När jag kom in igen var klockan redan fem över halv sex. Jag förstod att jag inte skulle hinna med mat så jag skyndade mig att tvätta händerna och dra en kam igenom håret. Jag hade precis smörat en macka när en bil tutade utanför så jag fick så lov att äta den i bilen.

Jag har använt Mary Kays produkter förut men sen blev det något strul med representanten och det rann ut i sanden. Nu skulle jag få tillfälle att beställa nya produkter av en ny representant. Hon var pigg, på gränsen till övertänd, och sa ordet "kul" typ tvåtusen gånger. Men hon var trevlig och presenterade produkterna på ett bra sätt. När vi hade vårt enskilda samtal smickrade hon mig genom att säga att just en sån härlig tjej som mig behövde hon som representant. Inte en tanke på att hoppa på det, men såklart att jag blev smickrad. Men när jag var på toaletten senare så hörde jag henne säga exakt detsamma till en av de andra tjejerna. Pang, där smällde den egoballongen och jag kom ner på jorden. Ja ja jag förstår ju att hon behöver fler säljare i sitt "stall" för ju fler du har ju mer tjänar du. Det är ju så sån här hemförsäljning funkar. Men ändå, ett litet tag kände jag mig utvald och speciell. Det är inte så ofta man gör det. Hur som helst så hade jag det väldigt trevligt, fick gott fika och möjlighet att köpa på mig nya produkter så jag var nöjd ändå. Mitt sårade ego läkte fort.


Inte så värst med värk på kvällen. Mest i midjeområdet. Trött på kvällen som vanligt nu för tiden. Orkar jag mer nu? Ja jag tror det. Visserligen är jag ofta helt slut på kvällen men "batteriet" håller allt längre på dagen och jag har färre och färre dåliga dagar. Men jag vågar inte säga att det ser ljust ut för då kommer det tillbaka och biter mig i rumpan.

 

Dag 525

Dåligt med sömn är aldrig bra och när den sömn man få även den är dålig då är det en katastrof. Jag har drömt konstiga drömmar som innehöll människor från mitt förflutna. Jag har inget intressant förflutet, helt ordinärt, så det var inga konstigheter egentligen men drömmarna var oroliga. Varför? Jag kanske inte ska se Penny Dreadful precis innan jag ska sova, inte heller leta sniglar i kylan. Nu blev det som det blev och jag får väl lägga mig tidigare ikväll.

Gråtrist ute men inget regn. 13 grader varmt så det är i alla fall inte kallt. Vill se solen! Ingen värk att tala om på morgonen. Så skönt det är att börja veckan så.

Arbetsdagen började lugnt men tog sen fart för att kulminera i ett crescendo nånstans mellan lunch och eftermiddagsfikatid. Tufft. Speciellt som tröttheten slog till efter lunch. Dagar när jag sovit dåligt natten innan är jobbiga. Förmiddagarna går oftast hur bra som helst men eftermiddagarna går i sirap. Idag var inget undantag. Jag borde ha följt med på lunchpromenad men jag hade högklackade stövlar och kort kjol idag så nä, det blev ingen promenad.

Livet är ibland som leken "hela havet stormar". Vår matsal är nästan jämt proppfull med människor. Det är ofta svårt att fa tag på plats annat än ströplatser här och där. Idag kom jag sist ut ur köket och då var bordet mina kollegor satt vid fullt. Jag kunde ha suttit på kortsidan men det hade blivit väldigt trångt så jag gick till ett annat bord där andra kollegor satt. De hade ätit klart men som tur var kom en till sen kollega så vi fick sällskap av varandra. En kopp kaffe efter maten?  Ja tack. Vi hämtade kaffe och gick ut från matsalen. Tänkte sätta oss i sittgruppen på nedre plan. Men jag blev hindrad av att mobilen ringde. Det var ett snabbt samtal men när jag kom ner fanns det ingen plats över. Nähä... jag gick in till min plats och lästa Aftonblaskan istället. Jag fikar sällan på eftermiddagen men idag var det krångel med ett program så jag tänkte att jag kunde passa på att fylla på vatten och sätta mig ner några minuter med de andra som fikade. Men icke sa nicke, det var fullt. Hmm... försöker universum säga mig något? Det gör ju inget egentligen men lite tråkigt var det allt och man känner sig lite utanför. Det hade såklart gått att hämta en annan stol men men... Nu blev det som det blev idag. Imorgon är det kanske någon annan som inte får plats.(Jag blir tyvärr lite obstinat när sånt här händer. Jag vägrar stressa till lunch och fika bara för att få plats. Då hoppar jag hellre över det.)

Sista delen av dagen var lite lugnare. Jag har gett järnet idag men bara avslutat ett fåtal ärenden. Det är inget kul när det blir så. Det känns som om jag inte jobbat tillräckligt. Det är en fånig känsla, det är jag fullt medveten om. Jag har handlagt några riktigt krångliga ärenden där jag var tvungen att skicka meddelande på brister. Jag har pratat i telefon otaliga gånger, både egna kunder till min mobil och på backofficeslingan i vanliga telefonen. Det har varit en hel del frågor från handläggare och kunder personligen eller på mejl. Jag har gjort bedömningar åt andra. Ja inte behöver jag skämmas inte!

Konstigt, det var som om tröttheten gick om sig. Jag var inte längre dödstrött när jag gav mig av hemåt. Men med det sagt så vill jag lägga till att det ändå ska bli skönt att vila ett tag innan middagsbestyren................ Jag gjorde så, gick och lade mig alltså. Katten hoppade upp och låg bredvid mig. Jag somnade utan prut och vaknade när Lars kom hem. Då var jag väldigt mosig och hade gärna legat kvar men det går ju inte för sig så jag steg upp. Lätt ordnad middag idag. Köttbullar i tomatsås - från förra veckan när jag gjorde köttbullar på ett helt kilo färs - och så pasta till det.  

Lugn kväll, orkade inte mer än att röja upp efter middagen. Vi tittade på "Amazing race" från i söndags. Sen gick jag ut en snabbis och fångade ca 20 snigeluslingar. Efter det såg vi på första avsnittet av säsong 2 "Penny Dreadful". Det var extra ruskigt *huvvaligen* men riktigt bra även om jag kikade mellan fingrarna ibland. Fruktstund under tiden vi tittade på tv. Det finns väldigt mycket god frukt nu. Jag har bland annat hittat jättegoda ekologiska kärnfria vindruvor på Lidl.

Trots min tupplur var jag trött på kvällen och gick och lade mig strax efter halv tio. Jag låg och spelade spel på mobilen ett tag. Funderade om jag skulle läsa en bok men jag var för trött så jag lade bort mobilen och ropade till Lars att jag släckte. Då var klockan kvart över tio. Jag dåsade till men vaknade när Lars kom och lade sig. Vi sa god natt och pussades sen somnade jag om i princip direkt.

Jag måste berätta. Jobbiga saker händer nu. Tragedier, dödsfall, sjukdom, naturkatastrofer.... listan kan bli hur lång som helst. Idag fick jag höra att en tidigare kollegas son har avlidit. Så fruktansvärt. Det är verkligen en förälders värsta mardröm. Jag tycker så synd om hela familjen. 

Dag 523 - 524

LÖRDAG - vi åkte till Ånge på lördag förmiddag. Dels var det pappas dag. Det är ju ett år sen han dog.  Dels var det firande av brorsan och hans tjejs födelsedagar. Vi skulle egentligen ha firat dem tidigare men saker har kommit emellan.

Alla var där utom syrrans yngsta som var förkyld. Vi började med fika, kaffe och tårta. Ja jag tog en tårtbit, och sen en till för tårtan var så himla god. Man kan ju nästan säga att den var nyttig. Jag menar, det var massor med frukt och osockrad grädde. Sen var det visserligen marsankräm och tårtbottnar, men ändå, det var i alla fall bättre än godis eller köpekakor.  

Efter kalasandet åkte vi till kyrkogården med blommor och ljus. Vädret var dystert, likaså mitt humör. Men hur det nu kom sig så började vi skämta och skratta och plötsligt kändes det bättre. En varm känsla spred sig i bröstet. Min familj är så fin. Pappa ser du oss från himlen?

 Farmor och unge herr T tittar på bilar och tjusar lite.

Lars och fröken T busar. Hon är väldigt förtjust i honom. 

Middagen var mammas goda rullader. Det är mat som för mig tillbaka till barndomen. "- Det här skulle pappa ha gillat!" sa mamma. Det höll vi med om. Det var ett härligt firande. Hågkomsten av pappa och födelsedagsfirande. Barnen  höll igång ordentligt. Stämningen var hög. En bra dag. Det blev rätt sent innan vi kom hem till Sundsvall. Vi avslutade dagen med att titta på en film och äta nötter och frukt. Inga mer sockriga godsaker för nu var kalaset över.

Idag har det varit halvbra vad gäller värk. Först hade jag jordens värmevallning. Såklart strax innan vi skulle åka. Jag var inte alls stressad så det var inte därför. Och efter den kom som jag befarade värken. Temperaturväxlingarna är absolut den värsta triggern för värk. Men jag klarade av det rätt bra genom att hålla igång. Jag hjälpte mamma med maten, att plocka av och att diska. Efter en så pass kraftig temperaturväxling blir jag som iskall på huden, som efter man har kallsvettats. När jag kom hem tog jag en dusch för att återställa till "normalt" annars hade det varit risk för riktigt kass nattsömn.

.................................................................................................................................................

SÖNDAG - Vi hade tänkt höststäda ute men det var inte ett dugg lockande trots att det var rätt varmt ute. Lika dassigt väder idag med. Grått och trist. Det regnade inte men var fuktigt i luften och allt var blött. Vi tittade på ett avsnitt av "Penny Dreadful" medan vi åt frukost. Vilken fantastisk serie det är, visserligen hemsk men dialogerna är underbara likaså miljöerna och kläderna. Alla är fantastiska men Eva Green som spelar Vanessa är superb!

Sen var det städa för hela slanten. Inte ute utan inne. Det behövdes verkligen. Jag har varit för trött på vardagarna och för upptagen på helgerna för att göra annat än att plocka undan och dammsuga. Nu tvättade vi golvet och våt dammade  ordentligt. Ett gäng tvättar hann jag med också.

Värken var någonstans mellan låg och medel, den pendlade under dagen. Jag svettades som en gris när jag städade. Det blir lätt att jag får hastigheten av en virvelvind när jag städar så det var inte alls konstigt.  Jag duschade och efteråt kändes det först underbart, men sen kom den fruktade eftersvettningen. Äh skrutt också... Jag hann inte göra något åt det, som att duscha en gång till, utan fick göra det bästa av situationen, typ torka av mig med en fuktig handduk.

På eftermiddagen åkte vi till E-street för att äta middag. Svärfar fyller 75 år och svärmor ville bjuda oss på restaurang för att fira honom. E-street är en jättemysig restaurang med god mat. Jag valde lax med smörslungad färskpotatis och vitvinssås. Det var väldigt gott. Och jag drack faktiskt ett glas vitt vin till. Detoxen är i princip över nu så jag unnar mig ett glas vin. Efter middagen åkte vi hem till oss och drack kaffe och åt tårta. Ännu en tårta, vilken helg med kalas både på lördag och söndag!

På kvällen jagade jag sniglar. Eller plockade dem rättare sagt. Vissa plockar lingon eller svamp och vissa plockar sniglar. Jag fick ihop en ansenlig mängd. Några medelstora men annars mest små jäklar. Jag ar frusen när jag kom in. Jag borde ha tagit en dusch, men det gjorde jag inte för jag är dum i huvudet. De kanske tog bort mitt sunda förnuft när de opererade mig i skallen. Nä så allvarligt är det inte, men jag vet ju vad som funkar och inte funkar. Jag trodde ändå att det skulle räcka att jag värmde mig under en filt medan vi såg två avsnitt av "Penny Dreadful"¨på HBO. Men nä, det funkade inte för när jag först har svettats och sen blivit kall är det som om hela huden killar och tinglar. När jag lade mig i min vanligtvis så sköna säng var den inte alls skön utan kändes mer som en myrstack. Jag vred och vände på mig tills klockan var efter två. Sånt onödigt slut på en känslomässig men trevlig helg i familjens tecken.

Dag 522

Nattsömnen har varit god och jag hade bara normal värk på morgonen. (Tänk om jag hört den benämningen tidigare, "normal värk", då skulle jag nog ha skrattat bort det och tänkt att det var en ytterst löjlig tanke att värk kan upplevas som normalläge). Jag trodde att det skulle vara svårt att somna på grund av att jag tänkte så på pappa igår kväll, men det gick faktiskt riktigt bra att somna. Jag bad rätt intensivt för pappa och oss anhöriga när jag gick och lade mig och det hjälpte nog att släppa på trycket.

Idag kommer nog det mesta att handla om pappa. Det är ett år sen han avled. Eller egentligen så var det nog i gårkväll för utan andningshjälp hade han säkerligen inte överlevt till idag. Livet går vidare och jorden forsätter att snurra. Hur kan en älskad person bara upphöra att existera? *Poff* och han är borta. Tur att jag har fina minnen att se tillbaka på.

Dag 521

Jag var så uppspeedad när jag kom hem. Inte konstigt med tanke på att det varit fullt ös i några timmar. Det var jättesvårt att komma till ro och somna. Inte gjorde det saken bättre av att vi precis igår kväll fick veta att en kompis har cancer, svår cancer (är inte all cancer det? Jo, men vissa är allvarligare än andra när det kommer till överlevnadschans). Och såklart kom tankarna på pappa upp igen. Tankarna snurrade runt, runt... Jag var dessutom iskall. Så där kall att huden nästan var fuktig. Varför? Kanske för att jag blev varm när jag jobbade - lagom varm, inte för varm - och när jag kom hem, eller till bilen rättare sagt, kyldes jag effektivt av. Jag borde ha tagit en dusch men det var så sent att jag stupade i säng direkt. Jag hatar verkligen att sova med kläder på så jag lade min varma filt under täcket istället för på täcket. Jag kämpade på och försökte somna och till slut gick det.

Gissa om jag var trött på morgonen? Ni får en gissning... Ja självklart var jag trött, mer död än levande faktiskt. Trots det fick jag upp mig ur sängen. Jag fixade till mig, åt frukostgröten  och åkte till jobbet. Duktig kicka! Jag hade mer ont på morgonen än vad jag normalt har men det var fortfarande hyfsat ok. Jag nonchalerade värken så gott jag kan (och tar min medicin på utsatt tid).  Med nonchalera menar jag att jag försöker styra tankarna till annat än värken. Om hjärnan är upptagen med annat upplever jag inte värken som lika svår.

På lunchen följde jag med mina kollegor till torget och matmarknaden ännu en gång. Jag skulle inte ha något men det var skönt med en promenad. Vädret var mycket bättre. Tyvärr inte varmare, men i alla fall uppehåll och det blåste inte. Alla smarriga bakverk och godis lockade mig men jag stod emot. Det har gått några veckor men är många kvar. Bara att hålla ut. Mitt eget val som sagt. 

Eftermiddagen gick bra men jag hade fått ont upp mot nacken och satt med värmekragen på mest hela tiden. Jag hade blivit kall på väg tillbaka från stan och det var nog det som orsakade värken.  När jag kom hem lade jag mig på sängen och tog en tupplur. Stora sonen fixade middag. Jag var väldigt frusen så det var extra gott med soppa till middag. 

Lars var också frusen så vi båda tog en härligt het bastu. Under tiden lyssnade vi på en avslappningsövning. Det  var väldigt skönt och avkopplande.  Och som vanligt kände jag mig fräsch och pigg efteråt. Värken var mycket bättre efteråt. Kan man säga så? Att värken är bättre? Nä det låter konstigt Mindre värk...ja det låter bättre. Jag hade betydligt mindre värk efteråt. 

Vi tittade på "Ben Hur" på C More. Jag har velat sett den filmen ett bra tag men inte fått med mig familjen. Jag gillar filmer med bibliska inslag och just Ben Hur har jag sett ett antal gånger. Den gamla filmen alltså, den från 1959 med Charlton Heston i huvudrollen. Den nya filmen har fått jättedåligt betyg. Det är inte så konstigt för den gamla filmen är en älskad klassiker. Men jag gillade verkligen den nya filmen. 

Klockan går och jag kan inte låta bli att tänka på pappa. Det är snart den tiden på dygnet för ett år sedan när mamma ringde mig.

21 september 2016

"Igår kväll var vi trötta och gick och lade oss strax före tio. Precis när jag lagt mig hörde jag ett fartygs misthorn ljuda i dimman. Jag rös till lite för det lät så sorgesamt. Vi somnade men vaknade av att telefonen ringde vid kvart över elva. Det var mamma. Hon hade vaknat av att pappa lät så konstigt, försökte väcka honom med det gick inte. Hon ringde 112 som omedelbart skickade ut en ambulans. Ambulanspersonalen jobbade med att få igång hjärtverksamheten och åkte sen mot Sundsvall. Syrran och hennes man hämtade mamma och åkte även de mot Sundsvall. Brorsan var också på väg till sjukhuset. Jag kände mig märkligt kall och tom på känslor. Så chockad. Kunde det här verkligen hända? Lars och jag åkte till sjukhuset. När vi svänger in mot parkeringen så ser vi blåljus och en ambulans som kör fort, fort. Jag började springa mot ambulansintaget. Det vara som ett race mot tiden, mot ambulansen "hinner jag först så överlever han!". Vid porten stod redan brorsan. Känslorna bara vällde över mig när ambulansen körde in och porten stängdes. Jag började gråta. Vi kikade in genom fönsterrutorna på porten. Var det pappa? Vi såg ett par nakna mansfötter sticka fram under ett täcke, men en personal stod i vägen för huvudet. Jag blev förbannad och utbrast något liknande - Flytta dig för f*n så jag får se om det är pappa!!! Och sen genast -Nej förresten, hjälp honom!!! Jag slets mellan att vilja att det skulle vara honom och fruktan att det var honom. När de körde iväg båren såg vi att det var pappa. Då brast det för mig. Jorden rämnade och aldrig blev något sig likt igen."

Dag 520

Jag sov jättegott. Jag älskar verkligen min säng! Värken var på låg när jag vaknade. Tackar! Det blev bråttom iväg i dag för vi hade glömt bort att Lilleman skulle till tandläkaren på morgonen. Tur att man har påminnelse i mobilen. Jag hoppade av vid ett rödljus och fick mig en liten morgonpromenad i strilregnet. Det kändes inte lika kallt idag som igår trots att det var en grad lägre idag. Vinden påverkar känslan av kyla också, syd- eller nordanvind spelar roll i upplevelsen av hur kallt det är.

På förmiddagen tog jag ut flex för att gå och få nya förstärkningar på naglarna, och någon snygg färg. Jag är bittert besviken på hon jag gått till de senaste gångerna. Jag borde ha bytt salong redan efter första gången men jag ville ge henne en chans till, eller två då. Dumt att slösa bort pengar på usel nagelvård. Ja ja, nu var det i alla fall dags för en ny tjej på en ny salong.  Jag kan ju säga att det var som att jämföra korpen- och elitfotboll. Vad noga hon var med underarbetet, och vilken vacker finish det blev. Jag är nästan löjligt nöjd. Nu hoppas jag bara att de håller också.

Under förmiddagen hade jag börjat få ont i vänster underarm och övre sidan av handen. Som om jag skulle ha överansträngt armen. Men det har jag inte alls gjort. Jag tror jag blir galen. Ska det aldrig ta slut på krämpor? *suck* Jag hade i alla fall tur och fick tag på en avbokad massagetid på jobbet. Kanske värken går bort om hon knådar upp nån otäck muskelknut? Vi får se.....

... det kändes bättre efter massage. Tänk om man kunde få det en gång i veckan? Det skulle  säkert göra underverk för många trötta kontorsryggar. Jag var alldeles yr efteråt och fick sitta still ett ögonblick innan världen slutade snurra. Jag drack som sig bör mycket vatten efteråt. In med det goda och ut med det onda. Resten av eftermiddagen gick fort. Jag messade stora sonen och hörde om han kunde hämta mig och det kunde han. Så snart jag kom hem lade jag mig och vilade. Jag somnade såklart. När jag tagit min tupplur tog jag en dusch och gjorde iordning mig för logen. Idag skulle jag dels gästspela som övermästarens högra medhjälpare och öppna och stänga logen, och dels servera middagen. Jag tog bilen ner själv eftersom jag befarade att det skulle bli sent.


Och det blev det. Sent alltså Först hade vi ett längre möte än vanligt, sen var det middag med lotteri. Jag vann en termos. Tackar!  Fastän vi jobbade målmedvetet och snabbt så var vi inte färdiga förrän klockan halv tolv. Det var massor av disk som skulle transporteras från matsalen till köket. Det skulle diskas och torkas och plocka iordning. Men vilket roligt jobb! Det här är definitivt något som passar min snabbhet och mitt kontrollbehov. Jag hade jättekul hela tiden. Synd bara att det blir så sent annars hade jag gott och väl kunnat tänka mig att göra detta på stadig basis. Men kanske när jag blir pensionär.



Dag 519

Igår natt var en sådan där natt när jag hade svårt att somna utan någon synbar orsak. Jag var trött, sängen var skön, jag hade bara moderat ont. Mäh...så onödigt. Mot morgonsidan vaknade jag ur en dröm. Jag drömde om mitt barndomshem. Det var höst, löven på lönnarna var vackert gula. Det var skymning och jag stod utanför huset och såg hur välkomnande det såg ut när mjukt ljus strömmade ut ur fönstren. Jag gick in och mamma stod med förkläde vid spisen och pappa satt vid bordet lagade något. Jag kunde känna doften av hemma och jag hörde pappas röst som sa "- Jaha det är dags att komma nu?" (han brukade reta oss för att vi sällan kom i väg i tid när vi skulle åka och hälsa på dem) sen vaknade jag med tårar i ögonen. Jag tror att jag drömde som jag gjorde på grund av att det snart är ett år sen pappa dog. Hur kan ett år gå så ofantligt fort?

Katten ville ännu en gång ut vid strax före sex på morgonen. Jag somnade om direkt och sov hårt när klockradion väckte mig tjugo över sex. Det blir allt mörkare på morgnarna. Jag som är så trött på morgnarna fasar för den tid som kommer. Hur i hela friden ska jag kunna släpa mig ur sängen? Jag måste kanske skaffa en sådan där väckare som sakta tänder en lampa i rummet. Eller så lånar jag stora sonens för han använder den inte just nu. Värknivån var som igår ungefär. Förhoppningsvis håller den sig där. När vi åkte till jobbet var det sju grader ute. Rått och kyligt. Första dagen med jacka. Är koftans tid över nu?

På förmiddagen var jag på KOA-möte. Vi som tidigare var kompetensområdesspecialister har haft möten ungefär varannan månad. Nu har vi andra tjänstebeskrivningar, jag är kompetensspecialist. Det finns de av oss som blev utvecklingsspecialist också. Fastän vi har olika roller i organisationen tycker vi att det är viktigt för oss att ha gemensamma möten. Som vanligt blev det livliga diskussioner. Det är väldigt intressant att höra vad de andra gör, helst som vi numer är uppdelade på två olika avdelningar. Till lunch följde jag med en kollega till torget för att kolla in stånden i den internationella matmarknaden. Det var SKITKALLT! Alltså allvarligt, varför är det helt plötsligt vinterväder? Skulle inte förvånat mig ett dugg om det börjat snöa. Imorgon blir det absolut vantar på. Vi köpte falafelwraps som vi åt på vägen tillbaka till jobbet. Wrapsen var jättegod. 

Jag han i princip bara komma tillbaka till jobbet innan jag måste springa vidare till en utbildning. En av våra IT-avdelningar håller på med kompetensöverföring och de ville ha med mig för att kunna presentera delning av företag från lag- och handläggarsynvinkel. Vi hade en utbildning i fusion tidigare i våras. Utbildningen tog nästan hela eftermiddagen. Jag har alltid fjärilar i magen innan men när jag väl kommer upp på "scenen" så släpper nervositeten och jag har störtkul. Jag älskar verkligen att utbilda och hålla föredrag. Jag känner mig nästan lite "hög" efteråt. Antar att det är alla endorfiner. 

Jag på en utbildning i Stockholm

Det bjöds på två olika hemma bakade (eller egentligen här på jobbet bakade)  kakor med glasyr. De såg väldigt goda ut. Men jag stod emot och åt ett äpple till kaffet. Jag var jätteduktig, det måste jag få säga om mig själv. Min karaktär är nog inte så dålig som jag trott. 

Jag blev klar med utbildningen så sent att jag beslöt att stanna på jobbet tills Lars slutade.  Maten var i princip klar ändå så det gjorde inget. Skönt att stöka undan sånt som blivit liggande på grund av att jag varit upptagen med möte och utbildning hela dagen. När vi kom hem gjorde jag en tomatsås som jag värmde upp köttbullarna jag gjorde igår i. Det blev en smaskig middag med spagetti och köttbullar...eller frikadeller egentligen. Rena rama Lady och Lufsen måltiden.

Efter middagen var jag sugen att gå ut och fixa med blommorna. Inte Lars. Han tyckte det var kallt och ruggigt. Äh, jag drog på mig stövlar och fleecejacka och gick ut ändå. Det var inte så fasligt kallt faktiskt, inte när man höll igång. Jag bytte pelargonerna mot ljung i balkonglådorna. Pelargonerna blommar fortfarande för fullt så jag satte dem i en stor kruka istället. Sen rensade jag i pallkragarna. Zucchinin, blomkålen och purjolöken växer fortfarande, men jag får nog snart ta in dem snart om det fortsätter att vara så kyligt. Vi får se. Det var härligt att vara ute även om vädret inte var mycket att hänga i julgranen.

Senare, när det blivit mörkt, gick jag ut och letade efter sniglar. Tror ni inte att jag hittade ett helt gäng den här kvällen med? Nä, nu för de ge sig! Jag blev kall för jag hade bara tunna pyjamasbyxor på (mitt eget fel alltså ) så det var skönt att komma in i värmen. Jag satte mig under en filt för att bli varm igen. Då dog energin jag haft tidigare. Jag orkade knappt ta mig upp ur soffan för att göra kvällsmacka. När klockan var tio släpade jag mig i säng - efter att ha tvättat av mig och borstat tänderna såklart - helt dödsslut. Åh så skönt det var att krypa ner i min sköna säng!

Dag 518

Kattskrället väckte mig kvart i sex och ville gå ut. Jag stapplade iväg till balkongdörren och släppte ut henne, sen dök jag i säng igen och somnade om direkt. När det var dags att vakna sov jag gott och ville inte alls gå upp. Men är det måndag så är det måndag. Marsch pannkaka upp ur sängen! Värken då? Nja, huden svider visserligen på armen och handen, men det är på ok nivå.

Ute var det bara 7 grader plus. Tacksamt nog blåser det nästan inte alls. Det ska vara kyligt den här veckan. Så klart att det ska, den internationella matmarknaden är ju i stan. Det brukar alltid vara kallt då.

Jag bokade nagelfixning hos en annan tjej än den jag gått hos de senaste gångerna. Hade sån tur och fick en tid redan på onsdag morgon. Mina naglar är i hemskt skick. Jag vet inte om det är dåliga produkter eller dåligt hantverk för de håller inte alls. Redan ett par dagar efter senaste fixning gick en nagel sönder. Sen har en efter en av naglarna antingen gått sönder eller så har nagellacket lossnat. Det hände aldrig när jag gick hos min förra tjej. Synd att hon skulle börja studera, men jag får hoppas att den här nya (på en annan salong) är bra.

Möte på förmiddagen sen handlägga ärenden. Jobbet rullade på och likaså gjorde dagen. Mer värk i midjeområdet efter lunch. Värmedynan gjorde gott. Hur skulle jag klara mig utan den? Lars börjar jobba till fem idag så jag tänkte ta bussen hem. Typ en kvart innan jag skulle sluta började det spöregna. Typiskt. Jag stannade kvar lite längre och inväntade att det skulle sluta regna. Som tur är så var det inget långvarigt regn men jag kom hem först tio i fem så jag hade lika väl kunnat stanna på jobbet och väntat på Lars.

Jag hade tänkt göra om mina balkonglådor på kvällen men det var så kyligt och blött ute när jag kom hem så jag struntade i det. Jag förberedde maten istället. Tänkte att det vore trevligt om den var klar när Lars kom hem. Jag hade ju dessutom gjort grytan nära på klar i Crock-poten igår så jag behövde bara tillsätta grädde och ärtor och värma upp den. Men så visade det sig Lars var tvungen att jobba över så grytan puttrade lite för länge så köttet blev en aning torrt. Så blir det ibland. Den var hur som helst en väldigt god och "höstig" gryta. Medan jag väntade på Lars blandade jag iordning en köttbullsmet, trillade köttbullar och lade ner dem i Crock-poten och sattr igång den på tre timmar. Praktiskt att ha maten klar för nästa dag som sagt.

På kvällen blev det idel slappande. Både Lars och jag var trötta och lite slitna. Vi tittade på två avsnitt av "Penny Dreadful" och gick och lade oss tidigare än vanligt.

Jag hade fått lite mer ont under eftermiddagen och kvällen men det låg ändå på en hyfsat bra nivå. Jag försöker att bara vara i nuet men ännu en gång börjar tankarna vandra - kan det vara vändningen? Är det en permanent bättring?



Dag 516 - 517

Lördag - jag somnade med huvudvärk och vaknade mitt i natten med ännu värre huvudvärk. Jag gick upp och tog en värktablett och lade mig igen. När jag vaknade på morgonen var huvudvärken fortfarande kvar. Inte så hemsk som under natten som tur var. Nackvärken var kvar också. Tråkig början på helgen. Jag tog det lugnt och låg kvar i sängen och läste medan Lars gick ut i garaget och fixade. När han kom in igen gjorde vi frukost. Det kändes bättre efter att ha ätit och tagit en dusch. 

På eftermiddagen var vi på en namngivningsceremoni för vår kompis T:s dotter C:s tvillingpojkar. De bor i Harmånger men hade ceremonin i Sågtäkten, någon mil från Harmånger. Där har jag aldrig varit. Det var en söt liten by vid en sjö. Vi höll till i bygdegården. Det var förståeligt nog fullt med småbarnsfamiljer där. Ljudnivån var tidvis väldigt hög. Vi har ju lagt småbarnsåren bakom oss och är inte längre vana vid att det är så högljutt. Tänk vad man kan vänja om sig vid olika skeden i livet. Det känns som om det inte var så länge sedan men jag måste erkänna att det har gått rätt många år. Åren går så fort, ruskigt fort faktiskt. Men hur som helst så var det väldigt trevligt och maten var god, paj och sallad. Eftersom det räknas som kalas så tog vi varsin tårtbit till kaffet, en lagom bit ingen bamsebit.

Fiffig bordsdekoration

Det blev ganska sent innan vi styrde kosan mot Sundsvall igen. Vi gjorde en avstickare till ICA i Kvissleby på vägen hem  och köpte mat. Det blev halvfabrikat idag, pulled chicken. Någon gång då och då är det ok med halvfabrikat. Idag var en sådan dag. Vi hade ju ätit paj på eftermiddagen och var inte så hungriga men grabbarna var det så vi ställde i ordning för middag direkt när vi kom hem. Jag hade köpt pulled lax också men det var skitäckligt, verkligen hur äckligt som helst. Ingen ville ha den så jag slängde den. 

Jakten på sniglar var lyckosam. Jag hittade fler än på länge. Kanske för att jag inte var ute igår kväll? Men snart borde de väl ge upp va? Det börjar ju bli så kyligt. Jag fortsätter i alla fall tills jag inte hittar fler. Efter snigeljakten var det skönt att krypa upp i fåtöljen under en filt och titta på film. Vi åt frukt och nötter till filmen, det är nästan lika gott som godis.

Idag har nervsmärtan legat på låg. Jag hade en rejäl svettattack i morse, men sen har det varit lugnt på den fronten. Huvudvärken gick inte helt över men den besvärade mig inte så mycket att jag behövde ta fler värktabletter.  Nackvärken gick bort under dagen.

...................................................................................................................................................

Söndag - en god natts sömn är ovärderligt, tack för det universum. Frukost i vardagsrummet. Skönt att ta det lugnt på morgonen. Lite värk och en svettattack, men sen var det riktigt bra.

Jag  var ute i trädgården och trimmade gräs runt buskar, pallkragar och häcken. Jag fick så lov att använda den med sladd. Den bensindrivna är för tung för mig och vibrationerna är för kraftiga. Den batteridrivna vi fick från svärföräldrarnas stuga är för svag. Jag är som Guldlock och fick prova mig fram. Den eldrivna är bra, men det är ett bök att dra med sig en lång sladd. Jag hann i alla fall en bra bit innan det var dags att ta en dusch.

Efter lunch spenderade jag några timmar på Birsta City med tjejerna. T hade med sig C och tvillingpojkarna. Vi tog en fika på Huckleberrys först. K:s yngre son jobbar där. Jag var inte så hungrig så jag tog en smoothie. Jag valde en "Big Kahuna". Den var härligt grön och smakade mynta. Den var jättegod! Sen var det shopping på menyn. Jag köpte en tröja till mig själv och en till Lilleman. Vid tre kände jag att jag hade fått nog av Birsta så jag ringde Lars för att få skjuts hem. Han hade precis blivit klar med att tvätta bilen, vilken lyckträff. Jag gick över till Blomstercupolen och köpte ljung medan jag väntade på honom. Det blir bara kyligare och kyligare så det är lika bra att byta pelargonerna mot ljung i balkonglådorna.

Mamma C, mormor T och grabbarna

"Big Kahuna" 

Mango, banan, spenat, mynta, ananas, lime och vaniljprotein

När jag kom hem satte jag igång en gryta i Crock-poten. Den skulle troligtvis inte bli klar i tid men jag resonerade som så att vi kan ju alltid äta den imorgon. Sen gick jag ut i trädgården och plockade ihop grenarna från en stor buske som Lilleman fått tillåtelse att hugga ner. Han hjälpte såklart till att plocka bort också. Man kan inte bara välja det roliga, men det var inget problem, han jobbade bra utan protester. Jag tog över gräsklippningen från Lars och sen rensade jag ogräs. Pojkarna hade plockat bort tvåtusen svampar från gräsmattan innan gräsklippningen så de tog jag också hand om. Vi brukar ha någon enstaka svamp men i år har fått massor. Varför? Har sommaren varit extra gynnsam för svampar i år? Det var verkligen jätteskönt att vara ute, precis lagom varmt.

Grytan var som jag befarade inte klar när vi ville äta middag så jag gjorde en rajd i frysen. Jag håller på att tömma den så det var bara bra att grytan inte var klar. Det blev halvfabrikat idag med - potatisbullar och rösti med bacon till. Men jag hade i alla fall egna rårörda lingon som tillbehör.

På kvällen tittade vi på andra avsnittet av "Penny Dreadful" på HBO. Första avsnittet gav mersmak. Det är en väldigt mystisk och spännande serie. Kanske lite väl porrig i vissa scener, men man kan ju alltid blunda. Vi tog avsnitt tre när vi ändå var igång. Jag strök kläder under tiden. Bra att få det gjort så jag inte samlar på mig ett berg som förra gången.

Jag har inte haft så mycket nervsmärta idag. Huvudvärken har lurat i bakgrunden men aldrig blossat upp.  En riktigt bra helg.

Dag 515

Jag somnade direkt när jag lade mig igår. Jag hade bytt lakanen så sängen var extra skön. Plötsligt ryckte jag till, så kraftigt att jag vaknade tvärt och fick hög puls. Jag hade drömt att jag skulle gå nerför en brant trappa och när jag tog första steget så vek sig handledaren och jag ramlade handlöst nerför trappen. Lars hade inte hunnit somna så han blev rädd han med. Sen somnade jag om fort, som tur var, och sov hela natten. Kattskrället började jama tidigt på morgonen. Hon ville ut. Typiskt. Jag var så trött och låtsades som jag inte hörde henne, men Lars vaknade och gick upp och släppte ut henne. Sen gick han inte och lade sig igen. Jag sov vidare jag och Lars fick faktiskt väcka mig för jag hörde inte klockradion. När vi åkte till jobbet sa Lars att kan kände sig pigg och alert. Han tror det är detoxen som orsakat det. Jag är glad för hans skull för han har varit energilös ett tag. Men jag då? Nä jag är inte piggare nu än förut. Jag sover oftast gott men är ändå trött på morgonen, och jag är oftast så slut på kvällen att jag inte orkar göra något efter maten. Fast jag har ju andra förutsättningar än Lars. Jag tror detoxen gör gott i alla fall.

Inte så värst mycket värk på morgonen. Jag hade faktiskt mest ont i ryggen på morgonen, och det har nog inget med mina andra värkområden att göra. Solen sken. Det var molnigt, men det gör inget när solen ändå tittar fram då och då. 12 grader plus när vi åkte till jobbet. Det är väl ok.

Jobbade tuffade på hela förmiddagen. Mycket att göra nu. Många ärenden och tidvis tjockt med samtal. Det är som om samtalen samlas på hög. Först är det i princip dött på telefonen för att sen ringa som tusan så alla handläggare pratar samtidigt. På lunchen följde jag med två kollegor till Max och åt lunch. Hamburgare två dagar i rad, nu du! Fast jag åt en Halloumiburgare med morötter till så det kändes inte så hemskt. Härligt väder ute. I solen var det väldigt varmt men i skuggan blev vinden en aning kylig. Om man suttit i lä nu hade det förmodligen varit hur ljuvligt som helst.

Lite mer värk i armen och handen efter lunch. Jag gjorde mitt bästa för att nonchalera det. Eftermiddagen gick bra ändå. Lite slut i huvudet mot slutet av dagen. Och värk i nacke och bakhuvud. Jag satt med min värmekrage mest hela eftermiddagen. Vilken tur att jag tagit med den till jobbet. Efter jobbet åkte vi tillbaka med mattproverna till affären. Han ville beställa matta direkt men jag sa som det var att vi inte varit beredda på att det skulle vara så pass dyrt med tanke på att det bara är ett sovrum. Han blev nog en aning putt men det är inget att bry sig om. Man kan ju inte räkna med att alla som kommer och tittar ska köpa. Fast med de priserna så fattar jag att de försöker veva in kunderna fort så de kan. Sen åkte vi till svärföräldrarna och hämtade lingon. Vi fick massor. Det var verkligen jättesnällt. Tur att vi tog hand om den lilla frysen från deras stuga. Den kommer väl till pass nu. 

Till middag åt vi en familjefavorit - lammytterfilé. Till det gjorde jag en sötpotatispuré och vi hade rödbetor och vår egen broccoli till. Supergott! På kvällen tänkte vi titta på film men Lars var så himla trött att han somnade i soffan innan vi ens hunnit välja film. Jag hade förutom nackvärken även fått huvudvärk. En dov värk som klämde åt huvudet som om jag hade en för trång hjälm på. Jag slösurfade mellan kanalerna på tv:n medan Lars fortsatte satt sova. Det gjorde inget. Jag var rätt trött så det var helt ok att bara ta det lugnt. Stora sonen hade börjat bli förkyld så han lade sig tidigt och Lilleman hade stängt in sig på sitt rum, upptagen med ett nytt spel. Jag gav snigeluslingarna respit en kväll. Orkade helt enkelt inte ut och leta.

Dag 514 - godissugen och leta matta

Gråtrist och regn av och till. En minuten står regnet som spö i backen och andra minuten så upphör det. Oklart väder idag, bäst att ta med paraply.

Jag kände mig pigg och rask på morgonen. Ja när jag väl kommit upp ur sängen vill säga. Värken var på låg, mycket bra sätt att börja dagen.

På lunchen följde jag med några kollegor till Lidl. Tänkte att det finns nog några grönsaker eller frukt som lockar. Men vet ni vad, det var inte alls det gröna och sköna som lockade. Nej det var GODISET! Ja jäklar i min lilla låda! Jag fick ta till ALL min motståndskraft för att hålla skölden uppe. Det var länge sedan jag var så sugen på godis. Då sa en kollega något viktigt. Hon äter inte heller godis och sa att hon var så sugen nu när hon ska ha mens. AHA!!! Det är  såklart den tiden i månaden. Jag har hormonspiral och har ingen blödning, men för den delens skull så finns ju symtomen och suget där. Inte konstigt att jag haft ont i magen och känt mig extra känslosam. Jag köpte en liten påse med nötter och frukt istället. Och ja jag vet att det är mycket socker i torkad frukt också, men det har vi undantagit, liksom färsk frukt. Jag är inte sockerabsolutist, vill bara ha ett uppehåll från godis och andra sötsaker (vill och vill förresten, behöver är nog rätta ordet). Jag är stolt över mig själv som kunde stå emot.

Jobbet har varit galet idag med. Sååå mycket att göra - ärenden, tidsmätning, frågor från kollegor, telefonsamtal, svara på mejl hela dagen lång... eller kort skulle jag kanske säga för den flög iväg med vindens hastighet.


Efter jobbet åkte vi ut för att titta på heltäckningsmatta till sovrummet. Sovrummet är det enda rum vi inte har golvvärme i och det vore skönt med en varm matta där. Vi hade heltäckningsmatta hemma i vardagsrummet när jag var liten och jag älskade den. Heltäckningsmattor har ju haft ett dåligt rykte rätt länge men börja bli poppis igen. Men hur som helst, vi tittade ut några alternativ och fick ett ungefärligt pris av säljaren, 9000 kronor. 9000 kronor!! Utan inläggning, bara mattan. Järnspikars vad dyrt! Hade det varit vardagsrummet så hade det varit en annan sak, men sovrummet, nä. Vi åkte vidare till Bauhaus och hittade en matta där som vi gillade. Vi inser såklart att det inte alls är samma kvalité på den, men som sagt, det är sovrummet det gäller så det behöver inte vara toppkvalité. Den mattan skulle kosta i runda slängar 3000 kronor. Att få den inlagd skulle kosta ca 3500 kronor så vi diskuterade och kom fram till att vi lägger in den själv. Jag menar, hur svårt kan det vara?


Det blev så sent att vi köpte hamburgare på vägen hem. Vi köpte dem på Burger Time. Det ligger i samma hus som väntsalen för bussarna. Det är väl inte bästa läget direkt. Det är många  personer i "samhällets utkant" håller till på busscentralen. Känns lite otryggt. Men hamburgarna är de bästa i stan, stripsen också, så det är värt att ta sig dit och köpa mat. Man kan ju alltid ta med och äta hemma. Jag provade en falafelburgare. Den var supergod. Det har jag inte ätit för sista gången.


Jag har mått bra i värken hela dagen, ja förutom i midjeområdet då. Jag satt med värmedynan på mest hela eftermiddagen. Det lindrar den värsta värken där och då även om den inte tar bort den.