Dag 556 - ont, vila och the Walking Dead
Jag vaknade vid tre-tiden. Jag hade drömt något och vaknade abrupt men kom inte ihåg vad jag drömt. Jag gick på toaletten. Brukar aldrig göra det på natten men eftersom jag druckit mycket vatten igår kväll så var det lika bra att göra det. Ute var det ljust som på dagen. Solen sken och himlen var blå med tunna vita slöjmoln. Det ser ut att bli en fin dag. Jag lade mig och somnadesnabbt om. Sen vaknade jag vid strax före fem. Även den här gången från en dröm som jag inte kom ihåg. Tusan, tänkte jag, nu kommer jag väl inte att kunna somna om. Men det gjorde jag för det kändes som om jag knappt slutit ögonen så satte mobilradion igång klockan 06:20. Jag var tröttare den här morgonen, men det gick ändå bra att gå upp och "trampa igång" som Lars säger. Jag hade nervsmärta på vanlig nivå men tyvärr rejält ont nere vid midjan på den där eländiga punkten. Måste nog lägga mig på en tennisboll när jag kommer hem om det inte går över under dagen. Solen sken fortfarande och det var 14 grader varmt.
Min pion, äntligen blommar den med sina vackra intensivt cerisefärgade blommor.
På jobbet i god tid. Jag börjar helst jobba halv åtta så jag kan gå hem klockan fyra när vår slinga stänger. Idag kom jag ihåg såväl inpasseringskort som ägg. Bra början på dagen. Men så skulle jag logga in mig på datorn. Det gick bra med första inloggningen men när jag logga in i vårt registreringssystem så slog det slint i hjärnan och jag skrev fel flera gånger. Till mitt förslag kan jag ju berätta att jag bytte lösenord precis före semestern, men det är ett klent försvar för jag skrev ju rätt vid första inloggningen och de är ju desamma. Jaha, bara att vänta då. Passar på att hämta kaffe och vatten....
Idag var vi tre fusionshandläggare. Vi sitter alla i samma fyrklöver, vilket flax va? Annars kan man ju lätt känna sig lite ensam i ett stort kontorslandskap med få individer i. En rätt vanlig dag på verket. Inget särskilt hände, det gick mest på rutin. Jobba, fika på altanen, jobba, promenad till Lidl i värmen och blåsten, lunch, jobba , hoppar över fika och tar en banan vid skrivbordet, jobba lite mer. Jag tror att jag ska flexar ut lite tidigare. Jag har så grymt ont på det där stället ovanför midjan på vänster sida. Det vill bara inte gå över så jag ska värma riskudden och se om det känns bättre efter ett tag....
... tja, det blev inte bättre. Visst kändes det skönt med värme men så snart jag tog bort riskudden så var värken tillbaka. Sen dundrade nervsmärtan in med expresståg. Jag hade möjlighet att sluta lite tidigare (30 minuter) och det var väldigt skönt. När jag kom hem var det samma procedur som gårdagen - på med myskläder och hopp i säng... eller på sängen rättare sagt. Två dagar på jobbet och två dagar med mer värk än de (flesta) dagar jag är hemma. Vad säger det mig? Jag vet faktiskt inte. Är det möjligen det statiska arbetet vid en dator? Är det att jag gått på lunchpromenad i blåsten? Kan det vara på grund av att jag blir så kall av stillasittande jobb och att det är kallt på kontoret? Frustrerande. Hur kommer det att gå att jobba heltid, varje dag, för evigt.... Oj det lät lite deprimerande. Jag gillar ju mitt jobb men blir en smula oroad. Jag hoppas att det är en tillfällighet. (Men allvarligt talat så har jag ju vilat i princip varje dag jag kommit hem från jobbet, även när jag var deltidssjukskriven, så varför skulle det vara annorlunda nu när jag jobbar heltid?).
Som vanligt blev det bättre efter att jag halvdåsat i sängen en timme och jag kunde laga mat utan större besvär. Men riktigt pigg och alert var jag inte. Lars och stora sonen gick ut och jobbade i garaget efter maten. Jag och Lilleman tittade på ett avsnitt av "the Walking Dead". Sen måste jag erkänna att jag slappade hela kvällen. Jag gjorde inte mer än att diska efter maten. Men så får det vara just nu. Jag låg en bra stund på golvet på en boll. Faktum är att jag låg där nära på halva avsnittet av "Morden i Midsomer". Lars behövde stretcha och lade sig på golvet han med. Det var lite komiskt. Tänk om någon sett oss där, båda två liggande på golvet. Ha ha!
... tja, det blev inte bättre. Visst kändes det skönt med värme men så snart jag tog bort riskudden så var värken tillbaka. Sen dundrade nervsmärtan in med expresståg. Jag hade möjlighet att sluta lite tidigare (30 minuter) och det var väldigt skönt. När jag kom hem var det samma procedur som gårdagen - på med myskläder och hopp i säng... eller på sängen rättare sagt. Två dagar på jobbet och två dagar med mer värk än de (flesta) dagar jag är hemma. Vad säger det mig? Jag vet faktiskt inte. Är det möjligen det statiska arbetet vid en dator? Är det att jag gått på lunchpromenad i blåsten? Kan det vara på grund av att jag blir så kall av stillasittande jobb och att det är kallt på kontoret? Frustrerande. Hur kommer det att gå att jobba heltid, varje dag, för evigt.... Oj det lät lite deprimerande. Jag gillar ju mitt jobb men blir en smula oroad. Jag hoppas att det är en tillfällighet. (Men allvarligt talat så har jag ju vilat i princip varje dag jag kommit hem från jobbet, även när jag var deltidssjukskriven, så varför skulle det vara annorlunda nu när jag jobbar heltid?).
Som vanligt blev det bättre efter att jag halvdåsat i sängen en timme och jag kunde laga mat utan större besvär. Men riktigt pigg och alert var jag inte. Lars och stora sonen gick ut och jobbade i garaget efter maten. Jag och Lilleman tittade på ett avsnitt av "the Walking Dead". Sen måste jag erkänna att jag slappade hela kvällen. Jag gjorde inte mer än att diska efter maten. Men så får det vara just nu. Jag låg en bra stund på golvet på en boll. Faktum är att jag låg där nära på halva avsnittet av "Morden i Midsomer". Lars behövde stretcha och lade sig på golvet han med. Det var lite komiskt. Tänk om någon sett oss där, båda två liggande på golvet. Ha ha!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar