Dag 467 - weekend i Höga Kusten
Idag lyser solen ute. Det verkar bli en fin helg över mellersta Sverige, i alla fall om väderprognoserna har rätt. Tack för det! Jag har sovit väldigt gott. Nyduschad och nya lakan, lagom varmt. Jag somnade väldigt fort. Enligt Lars pratade jag i sömnen "- Orange eller grönt? Det få bli orange!"
Jag hade bara minimal värk på morgonen. Härlig början på dagen. Vi gjorde oss i ordning, slängde in väskorna i bilen och åkte till Mc Donald för att äta frukost. Idag skulle vi nämligen bege oss till Höga kusten. När jag fyllde år fick jag en helg hos vänner som present. Ö och E bor i en liten by i Nordingrå. De flyttade från Sundsvall till E:s föräldrahem för några år sedan. Vi har inte varit där tidigare så jag tyckte det skulle bli kul att se hur de bor. Vi tog med oss frukosten och åt i bilen. Det luktade skunk inne på "Donken". Antigen har de smutsiga trasor eller ett rengöringsmedel som luktar blä för det luktade gammal disktrasa där. Disken var smutsig också och kassaapparaterna och kortläsarna var dammiga. Inte vidare fräscht. Urk...
När vi kom fram mötte Ö och E oss. Vi gick på husesyn och sen hoppade vi in i deras bil för att åka på utflykt. Första stoppet var på naturreservatet "Rotsidan". Det är en 4 kilometer lång sträcka vid havet bestående av klippor och stenar. Det var makalöst vackert. Synd bara att det blåste så hårt. Men trots blåsten var det mycket folk där, vissa badade till och med *hutter*. Det såg inte varmt ut i vattnet precis. Vi hittade ett ställe med hyfsad lä och fikade kaffe och kakor, sen promenerade vi på klipporna ett bra tag. Det var soligt och varmt trots blåsten.
Nästa stopp var ett kapell från 1600 talet i Barsta och sen vidare till Bönhamn där vi åt lunch på "Bryggan". Ett gäng karlar spelade utanför restaurangen. Det var folkvisor och jazz och lite av varje, väldigt mysigt. Ö och E skulle bjuda oss men jag tyckte att det var lite väl dyrt där, med tanke på att det inte fanns något speciellt på menyn. Till slut bestämde vi oss i alla fall för macka med salami och brie. Det smakade gott.
Så tog vi båten Ronja ut till fyren "Högbonden". Det var en omtumlade tur. Vågorna var högre än vi trott. Det var som att åka berg- och dalbana. Oj oj oj! Men vi kom helskinnade i land. Det var en intressant väg upp till fyren. Skogsstigar med rötter och stenar och en väldigt brant och hög trapp. När vi kom upp blåste det såklart ännu mer. Vilken tur att blåsten inte kom från andra hållet för då hade man nog blåst av klippan. Vi kikade runt och tog sen en kopp kaffe och satt i solen och hade det skönt. Det är ett vandrarhem i fyren, eller rättare sagt huset sammankopplat till fyren. Tänk vilken utsikt att vakna till. När vi kom ner igen satte vi oss för att vänta på båten. Vi kom i samtal med en amerikansk man som vi bytt några ord med tidigare. Han och hans fru kom från Alaska. Mannen hade svenskt/norskt påbrå och nu skulle de spendera tre veckor i skandinaven. De hade varit i Stockholm, åkt vidare till Höga kusten och skulle sen till Östersund för att avsluta i Norge där de skulle träffa en kusin. Det var väldigt kul att prata med honom. Vi fortsatte prata inne på båten sen. Hans fru var inte så glad att han släpat med henne till fyren. Den hemska båtresan och sen klättringen upp till fyren hade tagit knäcken på henne så hon sa att han var "in the doghouse". Fast hon sa det med glimten i ögat.
Klockan var mycket och vi var nöjda med dagen och styrde kosan hemåt. Det första jag gjorde var att ta en varm dusch för även om det varit väldigt varmt så hade det samtidigt blåst hårt. Jag kände mig vindpinad och vet var det kan påverka mig värkmässigt. Det kändes mycket bättre efteråt. Jag fick ett glas rosévin. Vi satt ute i solen och vilade och bara hade det härligt, fick inte hjälpa till. Det är inte ofta man blir så bortskämd minsann så det gällde att njuta av stunden. Sen satt vi till sena kvällen och åt gott och drack vin. Jag drack en aning för mycket vin men sällskapet var så trevligt och vinet så gott att det bara blev så.
Jag hade bara minimal värk på morgonen. Härlig början på dagen. Vi gjorde oss i ordning, slängde in väskorna i bilen och åkte till Mc Donald för att äta frukost. Idag skulle vi nämligen bege oss till Höga kusten. När jag fyllde år fick jag en helg hos vänner som present. Ö och E bor i en liten by i Nordingrå. De flyttade från Sundsvall till E:s föräldrahem för några år sedan. Vi har inte varit där tidigare så jag tyckte det skulle bli kul att se hur de bor. Vi tog med oss frukosten och åt i bilen. Det luktade skunk inne på "Donken". Antigen har de smutsiga trasor eller ett rengöringsmedel som luktar blä för det luktade gammal disktrasa där. Disken var smutsig också och kassaapparaterna och kortläsarna var dammiga. Inte vidare fräscht. Urk...
Höga kusten bron
När vi kom fram mötte Ö och E oss. Vi gick på husesyn och sen hoppade vi in i deras bil för att åka på utflykt. Första stoppet var på naturreservatet "Rotsidan". Det är en 4 kilometer lång sträcka vid havet bestående av klippor och stenar. Det var makalöst vackert. Synd bara att det blåste så hårt. Men trots blåsten var det mycket folk där, vissa badade till och med *hutter*. Det såg inte varmt ut i vattnet precis. Vi hittade ett ställe med hyfsad lä och fikade kaffe och kakor, sen promenerade vi på klipporna ett bra tag. Det var soligt och varmt trots blåsten.
Nästa stopp var ett kapell från 1600 talet i Barsta och sen vidare till Bönhamn där vi åt lunch på "Bryggan". Ett gäng karlar spelade utanför restaurangen. Det var folkvisor och jazz och lite av varje, väldigt mysigt. Ö och E skulle bjuda oss men jag tyckte att det var lite väl dyrt där, med tanke på att det inte fanns något speciellt på menyn. Till slut bestämde vi oss i alla fall för macka med salami och brie. Det smakade gott.
Så tog vi båten Ronja ut till fyren "Högbonden". Det var en omtumlade tur. Vågorna var högre än vi trott. Det var som att åka berg- och dalbana. Oj oj oj! Men vi kom helskinnade i land. Det var en intressant väg upp till fyren. Skogsstigar med rötter och stenar och en väldigt brant och hög trapp. När vi kom upp blåste det såklart ännu mer. Vilken tur att blåsten inte kom från andra hållet för då hade man nog blåst av klippan. Vi kikade runt och tog sen en kopp kaffe och satt i solen och hade det skönt. Det är ett vandrarhem i fyren, eller rättare sagt huset sammankopplat till fyren. Tänk vilken utsikt att vakna till. När vi kom ner igen satte vi oss för att vänta på båten. Vi kom i samtal med en amerikansk man som vi bytt några ord med tidigare. Han och hans fru kom från Alaska. Mannen hade svenskt/norskt påbrå och nu skulle de spendera tre veckor i skandinaven. De hade varit i Stockholm, åkt vidare till Höga kusten och skulle sen till Östersund för att avsluta i Norge där de skulle träffa en kusin. Det var väldigt kul att prata med honom. Vi fortsatte prata inne på båten sen. Hans fru var inte så glad att han släpat med henne till fyren. Den hemska båtresan och sen klättringen upp till fyren hade tagit knäcken på henne så hon sa att han var "in the doghouse". Fast hon sa det med glimten i ögat.
Klockan var mycket och vi var nöjda med dagen och styrde kosan hemåt. Det första jag gjorde var att ta en varm dusch för även om det varit väldigt varmt så hade det samtidigt blåst hårt. Jag kände mig vindpinad och vet var det kan påverka mig värkmässigt. Det kändes mycket bättre efteråt. Jag fick ett glas rosévin. Vi satt ute i solen och vilade och bara hade det härligt, fick inte hjälpa till. Det är inte ofta man blir så bortskämd minsann så det gällde att njuta av stunden. Sen satt vi till sena kvällen och åt gott och drack vin. Jag drack en aning för mycket vin men sällskapet var så trevligt och vinet så gott att det bara blev så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar