Dag 464 - livskvalité med katt och trädgård
Ok, jag kan inte mer än erkänna att natten har varit hemsk. Jag har vaknat och hostat som tok ett par gånger. Jag tror det är på grund av att jag är täppt i näsan på natten. Det gör att jag andas genom munnen och blir så torr i halsen att jag börjar hosta. Skrutt också!
Det var molnigt ute men redan 16 grader varmt. Det blir nog en rätt varm dag idag. Hoppas det klarnar upp lite för på morgonen var det ett jämt täcke av moln på himlen. Jag hade inte alls lika ont i ryggen som igår och nervsmärtan var moderat. Känns bra att börja dagen så efter den kassa nattsömnen.
På lunchen var vi ett gäng arbetskamrater som gick till Restaurang Ågläntan för att äta lunch. Jag har inte varit där sen de fick nya ägare så jag var nyfiken hur det var nu. Vi satt ute på verandan. Det var varmt och gosigt eftersom de hade igång infravärme. Jag tyckte det var perfekt medan andra tyckte det var lite för varmt. Jag åt kyckling med tzatziki och pommes. Det var mynta i tzatzikin. Att jag inte tänkt på det förut? Nästa gång vi grillar ska jag minsann göra tzatziki med mynta i. Jag älskar mynta! Maten var enkel men god och restaurangen mysig. Den ligger så fint vid Selångerån. Dit går jag gärna igen.
På vägen tillbaka smet jag in på Apoteket och hämtade ut Cymbalta, eller rättare sagt ersättningsmedicin. Jag hade inte fått ny Saroten utskrivet så jag får hämta ut den vid ett senare tillfälle. Jag hoppas det blir förnyat innan de tar slut, jag har väl runt en veckas tabletter kvar. På Neurologen säger det att man ska få receptet förnyat inom en vecka från när man ringer in det. Jag hoppas det gäller även på sommaren.
Eftermiddagen kom och gick utan större gupp i vägen. Vi har jobbat på bra och ärendekön ser bra ut. Som jag sagt tidigare så kan inte tre personer förväntas göra lika mycket som åtta, normalt sett. Men det går faktiskt väldigt bra att beta av ärende efter ärende i kön nu på sommaren. Det har att göra med att det är lugnare arbetsmiljö när kontorslandskapet är halvtomt, att det ringer betydligt mindre samt att det inte är några möten. Arbetsro helt enkelt. Tänk om det alltid vore så här. Då skulle vi inte ha några köer att tala om. Det kändes konstigt att aktivera frånvaromeddelande på mejlen och koppla bort telefonen på semester. Jag hade gott och väl kunnat jobba veckan ut, och nästa vecka också för den delen. Jag har haft en bra semester och är egentligen inte i behov av mer. Fast det är klart, jag kan inte sticka under stol att det ska bli skönt att slippa gå upp när klockradion sätter igång imorgon bitti.
Jag gick till bilen som var parkerad på Lars jobb. Vi åkte direkt till Willys och handlande mat. Det var slut på både det ena och det andra där hemma. Det har varit väldigt varmt idag, trots att solen inte skinit så mycket. Riktigt härligt. Jag hade en förhoppning om att det skulle skina upp nog mycket för att kunna sitta ute när vi kom hem men det gjorde det inte. Nähä...så jag lagade mat istället. Efter maten gick Lars ut i garaget. Han har hängt upp skåp och nu ska det till att sorteras grunkor och grejer i olika lådor att ha i skåpen. Varför har karlar så mycket grejer i garaget? Min pappa var likadan. Använder de alla grejer eller är det bara en massa "bra-att-ha-utifall-att-grejer? Hur som helst så fick han göra "his thing" och jag gick ut och vattnade. Så vilsamt och skönt det är för själen att vattna, underbart. Det är lycka det.
Sen lade jag mig på soffan för att vila. Katten hoppade upp och lade sig med mig. Så fort man rör henne så kurrar hon. När vi hämtade henne på katthemmet fick hon sitta under min jacka när vi åkte bil hem. Hon lade sig till rätta där och kurrade högt hela vägen hem. Sen har hon ju också curryfärgade fläckar så det passar ypperligt bra att hon heter Curry. Det är livskvalité att ligga och vila med en katt.
Status på värken. Ok under eftermiddagen. Visserligen tog jag två alvedon, men det kan jag leva med. Om det så krävs att jag tar alvedon varje dag för att minska värken i ryggen så gör jag det. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli en pillerknaprare men där ser man. Innan jag blev sjuk tog jag på sin höjd en huvudvärkstablett och nu stoppar jag i mig det läkaren ordinerar utan att fundera så värst mycket på det. Livet förändras. Det är omöjligt att göra planer för livet för dig inte dit du vill bara för att det finns i din plan. Det kommer stunder när livet tar en helt annan väg än den du valt. Då får man göra det bästa av situationen. Det är ingen idé att försöka hitta någon rim och reson i det som händer. Visst, jag frågar mig då och då varför just jag skulle drabbas av det här. Men det finns inga svar. Man får helt enkelt spela med de kort man fått sig tilldelat.
På lunchen var vi ett gäng arbetskamrater som gick till Restaurang Ågläntan för att äta lunch. Jag har inte varit där sen de fick nya ägare så jag var nyfiken hur det var nu. Vi satt ute på verandan. Det var varmt och gosigt eftersom de hade igång infravärme. Jag tyckte det var perfekt medan andra tyckte det var lite för varmt. Jag åt kyckling med tzatziki och pommes. Det var mynta i tzatzikin. Att jag inte tänkt på det förut? Nästa gång vi grillar ska jag minsann göra tzatziki med mynta i. Jag älskar mynta! Maten var enkel men god och restaurangen mysig. Den ligger så fint vid Selångerån. Dit går jag gärna igen.
På vägen tillbaka smet jag in på Apoteket och hämtade ut Cymbalta, eller rättare sagt ersättningsmedicin. Jag hade inte fått ny Saroten utskrivet så jag får hämta ut den vid ett senare tillfälle. Jag hoppas det blir förnyat innan de tar slut, jag har väl runt en veckas tabletter kvar. På Neurologen säger det att man ska få receptet förnyat inom en vecka från när man ringer in det. Jag hoppas det gäller även på sommaren.
Eftermiddagen kom och gick utan större gupp i vägen. Vi har jobbat på bra och ärendekön ser bra ut. Som jag sagt tidigare så kan inte tre personer förväntas göra lika mycket som åtta, normalt sett. Men det går faktiskt väldigt bra att beta av ärende efter ärende i kön nu på sommaren. Det har att göra med att det är lugnare arbetsmiljö när kontorslandskapet är halvtomt, att det ringer betydligt mindre samt att det inte är några möten. Arbetsro helt enkelt. Tänk om det alltid vore så här. Då skulle vi inte ha några köer att tala om. Det kändes konstigt att aktivera frånvaromeddelande på mejlen och koppla bort telefonen på semester. Jag hade gott och väl kunnat jobba veckan ut, och nästa vecka också för den delen. Jag har haft en bra semester och är egentligen inte i behov av mer. Fast det är klart, jag kan inte sticka under stol att det ska bli skönt att slippa gå upp när klockradion sätter igång imorgon bitti.
Jag gick till bilen som var parkerad på Lars jobb. Vi åkte direkt till Willys och handlande mat. Det var slut på både det ena och det andra där hemma. Det har varit väldigt varmt idag, trots att solen inte skinit så mycket. Riktigt härligt. Jag hade en förhoppning om att det skulle skina upp nog mycket för att kunna sitta ute när vi kom hem men det gjorde det inte. Nähä...så jag lagade mat istället. Efter maten gick Lars ut i garaget. Han har hängt upp skåp och nu ska det till att sorteras grunkor och grejer i olika lådor att ha i skåpen. Varför har karlar så mycket grejer i garaget? Min pappa var likadan. Använder de alla grejer eller är det bara en massa "bra-att-ha-utifall-att-grejer? Hur som helst så fick han göra "his thing" och jag gick ut och vattnade. Så vilsamt och skönt det är för själen att vattna, underbart. Det är lycka det.
Sen lade jag mig på soffan för att vila. Katten hoppade upp och lade sig med mig. Så fort man rör henne så kurrar hon. När vi hämtade henne på katthemmet fick hon sitta under min jacka när vi åkte bil hem. Hon lade sig till rätta där och kurrade högt hela vägen hem. Sen har hon ju också curryfärgade fläckar så det passar ypperligt bra att hon heter Curry. Det är livskvalité att ligga och vila med en katt.
Status på värken. Ok under eftermiddagen. Visserligen tog jag två alvedon, men det kan jag leva med. Om det så krävs att jag tar alvedon varje dag för att minska värken i ryggen så gör jag det. Jag trodde väl aldrig att jag skulle bli en pillerknaprare men där ser man. Innan jag blev sjuk tog jag på sin höjd en huvudvärkstablett och nu stoppar jag i mig det läkaren ordinerar utan att fundera så värst mycket på det. Livet förändras. Det är omöjligt att göra planer för livet för dig inte dit du vill bara för att det finns i din plan. Det kommer stunder när livet tar en helt annan väg än den du valt. Då får man göra det bästa av situationen. Det är ingen idé att försöka hitta någon rim och reson i det som händer. Visst, jag frågar mig då och då varför just jag skulle drabbas av det här. Men det finns inga svar. Man får helt enkelt spela med de kort man fått sig tilldelat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar