Dag 543 - soptippen x 3 och barkbåts race
När jag vaknade av radions skvalmusik var jag först lite förvirrad. Skulle jag jobba? Men nä just det ja, jag skulle ju göra nya naglar på morgonen. "Göra nya naglar" är missvisande för jag bara förstärker mina egna, jag gör ingen förlängning. Men hur som helst, nya naglar blir det idag. Jag duschade och gjorde mig i ordning sen satte jag mig ute på trappen till altanen med en kopp kaffe och en limpmacka. Solen sken och fåglarna kvittrade. Det var en underbar sommarmorgon. Lite krispigt i luften dock, vinden så klart. De allmänna samtalsämnena nu är blåsten och bristen på riktigt sommarvärme. Fin utsikt från trappen jag satt på. Jag tycker väldigt mycket om lupiner. Vissa tycker de är ogräs, men jag tycker de är vackra.
Stora sonen skjutsade ner mig i sin bil eftersom vi hade den fullastade släpvagnen på vår bil. Jag valde en ny nyans, ljust orange med en liten orange sten på vardera ringfinger. Det blev jättefint. Jag blev väldigt nöjd. Mindre nöjd blev jag när jag fick betala dubbelt på grund av att jag missade tiden i måndags. Men jag kan ju inte säga något om det för hon har all rätt att debitera mig för den missade tiden. Det är mitt eget fel. Hon berättade att hon kommer att gå en utbildning till hösten och ta nagelkunder på helgen. Hon kommer såklart inte att kunna ta emot alla så först till kvarn. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag trivs med henne och hennes jobb men jag kanske provar på någon av de nya på salongen hon jobbade på tidigare. Den ligger ju så bra till vad gäller jobbet.
Lars väntade på mig när jag var klar. Vi åkte till soptippen - fast det heter inte soptipp nu för tiden utan återvinningsstation - men ändå, vi åkte till tippen och hivade allt skrot sen åkte vi hem och tog en fika innan vi packade vagnen full igen. Den här gången med bland annat jord och gräsmatta som vi tagit bort när vi grävde för de nya pallkragarna. Grabbarna följde med den här gången för efter vi varit på tippen skulle vi åka till Lars föräldrar i Stöde. Det blåste i Stöde också. När solen var framme och det var vindstilla var det underbart. Vi trotsade vinden och satt ute i deras nya paviljong. När vi drog igen förhängena var inte vinden ett problem längre. Vi fikade kaffe, kakor och marängtårta med jordgubbar. Väldigt somrigt och väldigt gott. Grabbarna hade med sina knivar och täljde barkbåtar. Det ville jag också så jag lånade en kniv och täljde en väldigt tjusig båt, om jag får säga det själv. Tänk att jag glömt hur roligt det är att tälja. Jag har alltid gillar träslöjd mer är syslöjd. Lars täljde också en båt. Sen satte vi båtarna i ett showroom och så fick vi rösta på den finaste båten. Lilleman vann. Han hade till och med satt ett roder på sin båt. Men prestandan är ju lika viktig den så vi tog våra båtar och gick till bäcken. Som vanligt gör inte barkbåtar som man vill utan åker lite hit och dit. Ibland fastnar den i en virvel och åker i en loop runt och runt och ibland fastnar den i en gren eller annat hinder och kommer ingenstans. Kanterna på bäcken är rätt branta så man får vara försiktig när man försöker hjälpa båtarna vidare. Jag är riktigt pricksäker och kastade stenar som bildade svallvågor och fick loss båtarna. Plötsligt öppnade sig himlen och det började ösregna. Vi fick lämna våra båtar och springa tillbaka till stugan.
Svärmor ville absolut bjuda på middag. Vi hade egentligen inte tänkt stanna till middag men nu var vi ju ändå där och hon ville så gärna bjuda oss så vi stannade vi kvar. Efter middagen gick vi till bäcken igen och kollade vart båtarna tagit vägen. Det var Lilleman som vann även prestanda delen av tävlingen. Min var hopplöst fast. Men det var kul ändå. Lars hjälpte svärfar att rensa ut skrot ur boden. Vi hade ju släpvagnen så det var ett bra tillfälle att göra det. Det blev ett helt lass. Tippen skulle ha öppet till åtta enligt websidan men när vi kom dit stod det sju på skylten. Klockan var tre minuter i sju när vi sladdade in. Stora sonen sa att en anställd skakade på huvudet åt oss. Oj, pinsamt. Vi skyndade oss att hiva sakerna så fort vi kunde. Det var som tur är en till bil där och vi hann färdigt före dem. Det var skönt att slippa "stänga" stället. Tre gånger på tippen på en dag, det är nog ett rekord för oss.
När vi kom hem var jag helt slut. Bara så där tömd på energi. Jag lade mig ner på sängen och somnade. Idag har varit en bra dag utan stress (förutom sista tippen upplevelsen då). Jag hade inte trott att det skull behövas någon vila idag. Men som jag sagt tidigare, det går inte att veta när jag behöver vila. Vi hade tänkt se på en film men hoppade det. Grabbarna var nöjda med att få sitta vid sina datorer på kvällen och jag och Lars var nöjda med att titta på det första avsnittet av "Morden i Midsomer" som vi missade när det sändes. Det är en ny assistent, eller vad man nu kallar det, som heter Winter. Jag har inte bestämt mig om jag gillar honom eller ej. Jag satt med värmedynan eftersom jag hade fått ont på kvällen. Jag är övertygad att det är den där jädra blåsten som orsakar värken. När det är varmt ute är det inte alltid jag tänker på att det blåser. Det straffar sig allt som oftast.
Stora sonen skjutsade ner mig i sin bil eftersom vi hade den fullastade släpvagnen på vår bil. Jag valde en ny nyans, ljust orange med en liten orange sten på vardera ringfinger. Det blev jättefint. Jag blev väldigt nöjd. Mindre nöjd blev jag när jag fick betala dubbelt på grund av att jag missade tiden i måndags. Men jag kan ju inte säga något om det för hon har all rätt att debitera mig för den missade tiden. Det är mitt eget fel. Hon berättade att hon kommer att gå en utbildning till hösten och ta nagelkunder på helgen. Hon kommer såklart inte att kunna ta emot alla så först till kvarn. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag trivs med henne och hennes jobb men jag kanske provar på någon av de nya på salongen hon jobbade på tidigare. Den ligger ju så bra till vad gäller jobbet.
Lupiner vid svärföräldrarnas stuga. Det är här jag hämtat mina.
Lars väntade på mig när jag var klar. Vi åkte till soptippen - fast det heter inte soptipp nu för tiden utan återvinningsstation - men ändå, vi åkte till tippen och hivade allt skrot sen åkte vi hem och tog en fika innan vi packade vagnen full igen. Den här gången med bland annat jord och gräsmatta som vi tagit bort när vi grävde för de nya pallkragarna. Grabbarna följde med den här gången för efter vi varit på tippen skulle vi åka till Lars föräldrar i Stöde. Det blåste i Stöde också. När solen var framme och det var vindstilla var det underbart. Vi trotsade vinden och satt ute i deras nya paviljong. När vi drog igen förhängena var inte vinden ett problem längre. Vi fikade kaffe, kakor och marängtårta med jordgubbar. Väldigt somrigt och väldigt gott. Grabbarna hade med sina knivar och täljde barkbåtar. Det ville jag också så jag lånade en kniv och täljde en väldigt tjusig båt, om jag får säga det själv. Tänk att jag glömt hur roligt det är att tälja. Jag har alltid gillar träslöjd mer är syslöjd. Lars täljde också en båt. Sen satte vi båtarna i ett showroom och så fick vi rösta på den finaste båten. Lilleman vann. Han hade till och med satt ett roder på sin båt. Men prestandan är ju lika viktig den så vi tog våra båtar och gick till bäcken. Som vanligt gör inte barkbåtar som man vill utan åker lite hit och dit. Ibland fastnar den i en virvel och åker i en loop runt och runt och ibland fastnar den i en gren eller annat hinder och kommer ingenstans. Kanterna på bäcken är rätt branta så man får vara försiktig när man försöker hjälpa båtarna vidare. Jag är riktigt pricksäker och kastade stenar som bildade svallvågor och fick loss båtarna. Plötsligt öppnade sig himlen och det började ösregna. Vi fick lämna våra båtar och springa tillbaka till stugan.
När vi kom hem var jag helt slut. Bara så där tömd på energi. Jag lade mig ner på sängen och somnade. Idag har varit en bra dag utan stress (förutom sista tippen upplevelsen då). Jag hade inte trott att det skull behövas någon vila idag. Men som jag sagt tidigare, det går inte att veta när jag behöver vila. Vi hade tänkt se på en film men hoppade det. Grabbarna var nöjda med att få sitta vid sina datorer på kvällen och jag och Lars var nöjda med att titta på det första avsnittet av "Morden i Midsomer" som vi missade när det sändes. Det är en ny assistent, eller vad man nu kallar det, som heter Winter. Jag har inte bestämt mig om jag gillar honom eller ej. Jag satt med värmedynan eftersom jag hade fått ont på kvällen. Jag är övertygad att det är den där jädra blåsten som orsakar värken. När det är varmt ute är det inte alltid jag tänker på att det blåser. Det straffar sig allt som oftast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar