Dag 555 - pappas födelsedag, första arbetsdagen och Game of Thrones

Idag är det... jag menar skulle det ha varit... pappas födelsedag. Jag skickar därför en kram till pappa i himlen. Kram pappa jag saknar dig!

Solen sken när jag gick upp klockan 06:20. Det såg härligt ut ute, men var bara nätt på 12 grader varmt. Värken var på "låg". Skönt det efter några dagar med förhöjt värkläge. Lars vaknade medan jag höll på att göra mig i ordning. Han sa att han kunde skjutsa mig. Så snällt. Jag hade tänkt ta bussen men tackade såklart ja till skjuts. När jag kom till jobbet upptäckte jag att jag glömt mitt passerkort. Som tur är kunde jag smita in med en medarbetare. Sen upptäckte jag att jag glömt mitt kokta ägg, det låg kvar i kastrullen hemma. Men jag hade kommit ihåg att ta med mig nödgodis, min favorit dubbelnougat så lite ordning är det i alla fall på mig.

Vi var få på jobbet.  Endast två fusionshandläggare (en är sjuk men kommer nog imorgon) och två likvidationshandläggare. Fördelen är att det är väldigt tyst i kontorslandskapet. Nackdelen är väl att vi måste dela upp oss på fikapauserna för att passa telefonen. Rätt ok med andra ord. Kunderna verkar ha tagit semester för vi fick bara en handfull samtal på förmiddagen. Jag hade några kompletteringar att göra och mail att åtgärda. När jag var färdig började jag beta av kön med beslut. Plötsligt var det dags för lunch. Förmiddagen hade fullkomligt flugit iväg. Jag följde med en arbetskompis när hon gjorde ett ärende på stan. Det var skönt att få en promenad och frisk luft. Det var varmare ute, mycket varmare än på morgonen. När det blåste blev det lite svalare men inte kallt. Normal svensk sommar kanske, men jag vill ha det lite varmare än så tack! I och för sig, sitter man i lä och solar så skulle det nog ha varit väldigt härligt. Faktum är att det var alldeles för varmt för att äta lunch på altanen...

...efter lunch började den ack så välbekanta värken smyga sig på mig. Stillasittande/stående och kanske lite stressad över att börja jobba efter semestern, jag vet inte. Jag känner mig inte ett dugg stressad men inre stress kanske? "Haschtag fröken duktig". Jag värmde vetekudden och satt med den på min onda rygg (är det inte det ena så är det de andra, sa kärringen när hon blödde näsblod). Det lindrade bra och gjorde även att den andra sticket och värken backade. Jag har en liten tanke gällande det där, en misstanke...det är ofta lite kallt eller dragigt på jobbet. Inte så pass att jag direkt fryser, men efter ett tag känner jag att huden är kall och jag behöver en kofta eller filt på benen. Som idag till exempel. På förmiddagen räckte det med en t-shirt och efter lunch behövdes en kofta. Och jag har varit varm om fötterna tills nu på eftermiddagen när jag längtar efter mina luddiga varma sockar.

På eftermiddagen drog det in mörka moln och vid tre började det regna. Typiskt, jag som vill sätta mig ute i solen när jag kommer hem. Telefonen vaknade till liv och det ringde en hel del faktiskt. Snart dags att sluta. Regnet har upphört och solen tittar fram mellan molnen. Kanske finns det chans ändå för en stund i solstolen?...

...nä, ingen solstol för mig. När jag kom hem var det bara att byta om till mysdress och lägga sig på sängen under en filt och vila. Det var molnigt ute så det gjorde inget. Jag hade rejält ont faktiskt. Katten myste med mig men hon fes så hemskt att jag var tvungen att schasa ner henne. Och med anledning av det en fråga, varför vänder katter ofta baken mot en när de ska lägga sig bredvid? Det blev i alla fall bättre efter vilan och kanske även på grund av att jag blivit ordentligt varm. Lars jobbade på i garaget medan jag vilade. Han vill ju bli klar någon gång. Semester innebär visserligen ofta en massa hemmafixande men man vill ju även göra annat.

På kvällen blev det tv för hela slanten. Jag var mosig och hade värk i ryggslutet så jag satt med värmedynan på full sprutt. Lars och stora sonen hade gipsat väggen i garaget hela dagen så de var rätt slut. Lilleman han bara hängde på tv-tittandet han. Först tittade vi på två avsnitt av "the Walking Dead" Hu, hemska avsnitt! Vi åt faktiskt middag framför tv:n, något vi i princip aldrig gör. Men middag och zombies är kanske inte den bästa kombon. Senare tittade vi på första avsnittet av nya säsongen "Game of Thrones" i biorummet. Jag ska inte spoila något, men kan ju säga att det inte gjorde oss besvikna.

Jag var trött på kvällen så det var inte alls svårt att gå och lägga sig vid elva-tiden. Man vänjer sig snabbt. Eller så är det för att det är den normala "gå och lägga sig" tiden för mig. Jag hoppas att värken inte är lika intensiv imorgon.