Dag 540 - Mys med brudarna och sen ont

Vaknade upp till en sommarsolig och varm morgon...eller tja, förmiddag då för jag vaknade vid tio-tiden. Jag mådde bra. Det var härligt ute men inte fullt lika varmt som igår. Frukost ute på altanen var givet.  Trädgården prunkar av grönska och blommor. Min rosenbuske med gammaldags rosor blommar över så fort, det är synd för rosorna är så vackra. 

K, A och jag tog en tur ner till Harmånger där T är och hälsar på sin dotter - hon med de nyfödda tvillingarna. Vi fyra åkte till "Vij Änglagård" utanför Hudiksvall där det skulle finnas en affär med prydnadssaker. Det första vi ser är en hage med Alpackor, nyrakade sådana, getter och hästar. Vad mysigt. Vi stod där ett bra tag och kollade på djuren innan vi gick till butiken. Jag köpte en konstgjord hemtrevnad. När jag var liten hade mamma ofta en hemtrevnad på köksbordet. Jag själv har aldrig lyckats hålla en hemtrevnad vid liv vidare länge, trots tappra försök. Den jag köpte nu ser verkligen levande ut. Helt ok i min bok, den kommer inte att dö. 

Efter shoppingen åt vi lunch. Jag åt en halv landgång med kyckling. Till efterrätt åt vi allihopa ananaspaj med mjukglass. Vi satt och pratade och glömde nästan bort tiden. Vi ville göra ett besök på "Albert och Herbert". T har varit där förut men inte vi andra tre. Vi hade bara en kvart på oss så det blev ett snabbt besök. Man kan väl säga att det var ett Ullared i miniatyr. Det blev lite shopping där också innan vi åkte hem till T:s dotter och tog en kaffe och busade med hennes tvååriga son. 

När vi åkte hem hade jag hunnit få rätt ont. Kanske på grund av att jag varit så himla varm och svettig och sen lite frusen, som det blir när kroppen svalnat av. Jag vet inte, men det var faktiskt värre än det varit på ett bra tag nu. Lars hade förberett middagen så det vara bara att vänta på att köttet på grillen skulle bli klart. Jag var väldigt tacksam över det för jag hade inte varit i form att laga mat då. All energi behövs för att komma igenom skovet av värk. Det var bara ett att göra, jag lade mig på sängen och vilade. Och där blev jag liggande ett långt tag. 

Vi såg på film senare på kvällen. Jag hade fortfarande ont och för första gången på länge tog jag fram värmedynan. Jag var hemskt törstig och drack massor av vatten medan vi tittade på filmen. Jag funderade om jag kanske fått värre värk än vanligt på grund av att jag druckit för lite under dagen. Det har varit en varm dag och jag har bara druckit ett glas vatten, annars kaffe. Värken gav inte med sig den bara lindrades lite. Det var deprimerande. Extra deprimerande eftersom det var ett bra tag sen jag hade sån här hemsk värk. 

När vi kom upp ur källaren där biorummet är hade det blivit mörkt ute, väldigt mörkt. Himlen var täckt av moln och det regnade. Jag fylldes av en höstkänsla. Mäh? Sommaren har ju precis börjat. Jag gick ut på altanen och doften av regnet var så frisk och underbar att jag inte kunde fortsätta vara deprimerad. Ljudet av regnet som smattrade mot fönstret var sövande.