Dag 223 (78) - libanesisk meze

Jag tror att jag sovit bra i natt. Det låter konstigt att säga "tror", det förstår jag, men när jag vaknade hade jag en diffus känsla av att ha sovit oroligt under natten. Jag vet inte om det var verklighet eller en dröm för jag kände mig samtidigt utvilad. Märkligt? Jag hade i alla fall inte så ont när jag vaknade och det är jag alltid tacksam för.

Det var uppehåll när vi åkte till jobbet men regnet hängde i luften. Gråmulet och trist. Vad hände med sommaren? Det vände så fort. Men vi ska inte klaga, vi har haft fint väder i princip varje dag sen midsommar. Under dagen var det omväxlande uppehåll och regn, ibland lite regn och ibland störtregn. Det är tydligt att det blir en kväll med tända ljus och mys.

Jag träffade på arbetskamraten som fått veta att hon har en tumör. Jag kramade om henne och hon frågade hur jag mår. Jag? Hon som just fått veta att hon har en tumör! Jag kontrade med - hur mår du?  Men det var jättegulligt av henne att bry sig om mig mitt i sitt eget elände. Vi pratade ett bra tag. Det är skönt att ha fått träffa henne och prata.

På lunchen åkte jag och två arbetskompisar till en libanesisk restaurang - Restaurang Libanon" (passande namn) - och åt vegetarisk meze. Så himla gott! Gå dit och ät, ni som har möjlighet och gillar den sortens mat!

På kvällen tog jag ett glas vin eller två och lagade mat. Som vanligt på fredagar, och lördagar också för den delen, blir det sen middag. Även om jag tycker att jag börjar i tid så blir det sent. Nåja, det gör inget egentligen. Efter maten stack stora sonen iväg och Lilleman spelade dataspel med en kompis. Dataspel? Heter det så eller är det helt förlegat? Spel på datorn över internet med en kompis...eller? Strunt samma, jag och Lars chillade och tittade på film. Sen var det dags för OS final i damfotboll. Sverige får guld eller silver. Jag orkade bara titta på första halvlek sen var jag så trött att jag var tvungen att gå och lägga mig. Lite ont hade jag också så jag värmde "vetekuddslammet".