Dag 208 (62) - slit i trädgården och kalas
Jag steg upp kvart över fem på morgonen. Det är ju väldigt tidigt! Jag vaknade av att stora sonens mobilalarm startade. Trodde att klockan var runt halvsex. Jag gick till hans rum och sa god morgon och att han måste hoppa in i duschen, han sa att han ville snooza ett tag. Jag gick och kokade välling till oss båda. Plockade ut diskmaskinen och släppte ut katten. Efter ett tag gick jag till sonens rum igen och sa att nu måste han duscha men han sa att han ville fortsätta snooza. Då kollade jag på klockan och såg att den bara var halvsex. Ja ja så blir det ibland. Sonen började tidigt och åkte hemifrån vid tio över sju. Jag gick och lade mig igen, spelade som vanligt lite på mobilen, läste aftonbladet och kollade facebook. Vid åtta lade jag ifrån mig mobilen och somnade om.
Lars hade vaknat halvnio. Han gick ut och högg ner en stor syren mitt på gården. Sen började han bråka med roten. Han jobbade på tills jag vaknade vid strax före elva. Vi fixade frukost och åt på altanen. Ytterligare en dag med sol och värme. Efter att vi ätit klippte vi klart häcken och rensade bort en massa ogräs i den. *Puh* det är jobbig i värmen! Lilleman hjälpte oss flytta syrenriset till staketet så vi skulle lätt skulle kunna lasta på det på släpvagnen. efter några timmars hårt jobb kunde vi lasta släpvagnen och åka till tippen. Sen var det bara att åka hem och duscha och göra sig i ordning för födelsedagsfirande hos Lars syster. Jag bjuder på en bild på mig fastän det ser ut som om jag har stockar till ben (ja jag hade stickor till ben förut!) Hur som haver så hade vi en väldigt trevlig kväll.
Andra dagen då jag ignorerat smärtan. Och hur har det gått? Rätt bra skulle jag vilja säga. Jag har lika ont, den nya dosen Gabapentin gör antingen ingen skillnad eller så har den inte kickat in ännu. Fötterna är ibland ok och ibland onda. Men att försöka leva som vanligt gör mig gott. Att jobba sig svettig och slut i trädgården är underbart (utan att lyfta för tungt, jag är inte dum). Det blir varken bättre eller sämre vad gäller värken men eftersom jag mår bättre i både kropp och själ av det så drar jag slutsatsen att det är bra för mig.
Andra dagen då jag ignorerat smärtan. Och hur har det gått? Rätt bra skulle jag vilja säga. Jag har lika ont, den nya dosen Gabapentin gör antingen ingen skillnad eller så har den inte kickat in ännu. Fötterna är ibland ok och ibland onda. Men att försöka leva som vanligt gör mig gott. Att jobba sig svettig och slut i trädgården är underbart (utan att lyfta för tungt, jag är inte dum). Det blir varken bättre eller sämre vad gäller värken men eftersom jag mår bättre i både kropp och själ av det så drar jag slutsatsen att det är bra för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar