Dag 211 (65) - 212 (66) - Vilken fin helg!

Lördag 

Igår hann jag inte skriva något så det får bli nu istället. Vädret hade svårt att bestämma sig. Moln, sol och regn om vartannat. Jag och Lars åkte ut till Birsta för att köpa virke. På vägen dit kommer jag ihåg att jag och A skulle gå till en visningsträdgård i vårt område. Det hade jag helt bort glömt. Eller inte glömt bort egentligen, jag är bara datumvill och hade glömt bort vilket datum det var. Jag ringde A och vi bestämde att jag skulle ringa henne igen när vi var klar. Då kunde vi kolla hur vädret var. På vägen till Birsta började det spöregna. Och när jag säger spöregna så menar jag verkligen spöregna! Vi åkte först till Bauhaus eftersom de har virket under tak. Tyvärr hade de inte rätt virke. Då åkte vi till Byggmax där det var en stor och djup sjö mitt för där rätt virke låg. Lars kände varken för att förstöra skorna eller att gå barfota så vi åkte till K-rauta, och där kunde vi äntligen köpa virke. Jag ringde A för att kolla läget och hon sa att det regnade hemma också, inget spöregn men ändå regn. Det är ju inget vidare att gå runt i en trädgård när det regnar så vi bestämde oss för att skippa besöket. Då passade jag och Lars på att göra fler ärenden innan vi åkte hem. Det resulterade i att Lars bara hann snabbt fiffa till sig innan det var dags att ge sig av igen. Lars, U och T skulle till "Bröderna Bommen" på ett jippo. Bröderna Bommen gör öl. Jag hade lovat att skjutsa dem. När jag kom hem igen var klockan nästan halvfem och solen sken. Jag fick ett plötsligt infall och ringde A och frågade om hon ville besöka trädgården en snabbis. Vi hade en halvtimme på oss innan den "stängde". Hon sa ja så jag hämtade upp henne och så åkte vi dit. Det tog typ 3 minuter med bil. Tjejen som visade sin trädgård, E, var supertrevlig och det blev så att vi stannade på övertid, till halvsex. Men det gjorde inte E något. Hon berättade om sin "resa" med början i att rensa  en massa kirskålan till att designa och anlägga den vackra trädgården hon nu visade oss. Och än var den inte klar. Hon verkligen vara stolt över sin trädgård för den är fantastisk! Vi blev väldigt inspirerade båda två. På kvällen bjöd jag A och dottern R samt vännen K på middag. Vi åt ugnsstekt laxsida och potatisgratäng. 

Sen blev vi sittande i soffan och åt godis och pratade innan vi kom på att vi skulle se på film. Det slutade med att vi såg en gammal goding - "Something's gotta give". Jag har sett den filmen typ tjugotusen gånger. Jag bara älskar Diane Keating!      

Dagen har rasat förbi och jag har mått bra. Kroppen känns pigg och jag har inte  märkt av nervsmärtan så mycket. Jag börjar tro att jag kan nonchalera den rätt bra och leva "normalt", eller så normalt det nu går. Det känns hoppfullt. 

................................................................................................................................................

Söndag 

Soligt och varmt ute, det betyder frukost på altanen. Tror inte vi ätit frukost inne mer är en handfull gånger den här sommaren. Det var en härlig frukost med hela familjen. Vi pratade och skrattade och hjärtat var fullt av glädje.

Lars och jag åkte till svärföräldrarna för att hjälpa dem med tv-antennen. Grabbarna stannade hemma för de ville ha en dag hemma ensamma utan föräldrar. Helt ok för oss. Lars och svärfar skruvade och vred på antennen och kollade kanaler på tv:n. Svärmor och jag satt i solen och pratade. Och så fikade vi såklart. Fika är livet! Och se vilken fin bild jag lyckades ta på en fjäril. Mina favoritfärger orange och gult. 

På väg hem stannade vi till på Stöde marknad och köpte kryddor (utan tillsatser) och korv av Vild Hasse. Jag har varit på Stöde marknad sen jag var liten och Vild Hasse har alltid stått i samma hörn. Marknaden var sorgligt liten. Den verkar bli mindre för varje år. Snart är den nog ett minne blott. Vad tråkigt. Hemma igen lagade jag mat och vattnade blommorna ute. De behövde verkligen vatten, trots att det regnade igår. Men det regnade ju bara lite här på Skönsmon till skillnad mot till exempel Birsta. Mina majsplantor växer fint och nu har de börjat blomma. Blomman är det där som ser ut som ett veteax. Jag hoppas att jag får majs. 

Fötterna och lederna känns bättre och bättre. Kroppen är inte lika stel och trög som tidigare. Jag börjar känna igen mig själv trots nervsmärtan. Vad gäller smärtan så måste jag ringa och få receptet på Gabapentin förnyat för jag har inte så mycket kvar. 

Det har varit en fin helg. Min sista innan jag börjar jobba. Nu är det tre dagar kvar på en lång ledighet (semester-sjukskrivning-semester). Jag har varit hemma sen slutet av maj. Det känns pirrigt och förväntansfullt, lite ängsligt och jobbigt. Kommer det att gå bra att jobba heltid? Jag kastar mig ut på djupt vatten och ser vad som händer.