Dag 216 (71) - som om jag aldrig varit borta

Oh en sån bra natt jag haft. Jag har sovit som ett barn, hela natten. Dessutom minimal värk när jag vaknade. Så ljuvligt!

Det känns som om de senaste två och en halv månaderna är en dröm. En enda dag på jobbet och det känns som om jag aldrig varit borta. Märkligt, men skönt på något vis. Jobbet flyter på bra och jag behövde inte vara orolig att jag skulle ha glömt något för det går hur bra som helst. Jag antar att efter snart 21 års jobb på verket så sitter kunskapen i ryggraden. Som igår så blev det en hektisk period efter lunch, annars lugnare än vanligt. Det är skönt att börja så, med lugnare tempo alltså. Vid halvtre-tre så dippade jag idag igen men inte lika kraftigt som igår. Jag tog en vilostund på 20 minuter i vilorummet idag och det gjorde nog susen.

Alla vi som jobbade idag, utom chefen, gick ut och åt lunch tillsammans. Vi åt på Bryners på Strand hotell tvärs över vägen. Så där, är mitt betyg. Samma mat som på vår konferens för X antal månader sen. Det märkte jag inte förrän maten kom in. Jag kan inte sätta fingret på det men maten var lite tråkig på något sätt. Den var ok, men inte mer än så. Men sällskapet var desto bättre, många skratt blev det! Sen till fika hade en tjej bakat äppelkaka och en annan köpt toscakaka. Åh så gott!

Ikväll blir det lugnt. En film i biorummet med sönerna, i alla fall den mindre. Men den större vet man aldrig, planerna ändras fort. Han kom dock hem ett i natt från en kompis så han kanske är trött och inte orkar dra iväg någonstans. Inte för jag vill sätta en käpp i hans sociala liv, men det är så mysigt när vi kan umgås allihopa.