Dag 235 (90) - räkmacka i solen på förmiddagen, värk på eftermiddagen 

Vaknade till ännu en solig dag. Det är inte sommarvarmt direkt på morgonen, som väntat den här tiden på året, men det kommer att bli varmare. Luften är fräsch och krispig. Det räcker med en tunn poncho. Jag har sovit gott även den här natten. Men bäst att inte vänja sig vid det för rätt som det är så kommer ett bakslag och jag får en eländig värkfylld natt. Varje bra natt är som en gåva som jag tacksamt tar emot. 

På lunchen gick jag och tre arbetskompisar till Café Pallas och åt räkmacka. Det är sista dagen man kan utnyttja kupongerna i "Restaurangchansen" så det var bäst att passa på. Vilken tur vi hade som fick sånt härligt sensommar väder! Vi satt ute på den lilla verandan och åt. Vi passade även på att utnyttja kupongen för bakelse också så vi fick något gott till kaffet. På caféet säljer de även lite retroprylar. Jag kunde inte motstå en jättefin gul burk som ser ut som ett kylskål, som mitt kylskåp faktiskt, så jag köpte den. Sen gick jag och en av kompisarna till Riviera blommor där jag köpte en skål, eller kanske man ska säja bunke, med blommor till vardagsrumsbordet. Jag designade den själv så färgerna passar rummet. En liten ljuskopp fick också plats. Det är så mysigt med tända ljus nu när det är mörkt på kvällarna. 

Efter lunchen var det en ljudnivå i kontorslandskapet utan dess like. Det höll på att driva mig (och de övriga i min fyrklöver) till vansinne. Jag hade lurarna jag fått låna på mig men ljudet trängde igenom ändå. Jag blev jättestressad, spände mig och voilá, värk, värk, värk! När jag slutade för dagen var det med tunga steg jag gick till bilen. Där satt jag i tystnad och blundade ett tag innan svägerskan kom och vi kunde åka hem. Väl hemma lade jag mig på sängen och somnade i princip på en gång. Jag vaknade strax innan Lars kom hem. Han fick skjuts hem av en arbetskompis. 

Lite nedstämd och ledsen på kvällen. Värken har inte blivit bättre. Men nu ska vi basta, då kanske både humöret  och värken lättar upp lite... 46 grader i bastun idag. Jag svettades rejält. Det är ju välkänt att bastu är bra för att få ut en massa skrot ur kroppen. Jag läste att man får en bra detox av att basta tre gånger i veckan i en månad. Infraröd bastu är extra bra eftersom den går djupare ner i vävnaderna och når lagrade miljögifter. Bra, så ska jag göra. Det blev inget tv-tittande idag heller. Inget intressant att titta på och jag tänker då inte sitta och zappa mellan program jag inte är intresserad av. Så efter bastun satte jag mig i sängen och läste och chattade lite istället. Lugnt och skönt. Värken är inget bättre, men jag kan hantera det. Hoppas på en bra natts sömn. 

Dag 234 (89) - jag är förvirrad sa Bill, förvirrad är ordet sa Bull!

Men jösses anåda vad jag sovit gott i natt. Jag sov hela natten och vaknade av väckaren. Helt otroligt, hissa flaggan och brist ut i lovsång! Ute skiner solen och humöret är på topp. Det lovar gott inför dagen.

Förmiddag med energi och glatt humör. Två möten direkt efter varandra. Först med min grupp med handläggare och sen med M som jag har kurs tillsammans med. Bra förmiddag. Efter lunch dippade jag dock rejält. Men inte vad gäller värk utan i koncentration. Det var som om hjärnan kopplade fel. Jag var fortfarande på gott humör, hade inte så mycket värk och solen sken fortfarande...men ack så förvirrad. Till exempel började jag stänga mina program och sa hejdå en timme för tidigt. Men hallå liksom! Det var därför extra skönt att gå hem när det väl var dags. På väg till bilen gick jag in på Apoteket och hämtade ut mer Gabapentin. 

På kvällen kom brorsan med familj och hälsade på. Det är alltid kul med söta T som far runt som en virvelvind. Jag kallar henne för busjänta och hon är så söt när hon härmar mig och säjer att hon är en riktig busjänta. Lilla T är en charmig kille som inte gärna vill sitta still. 

Lars och stora sonen bygger ihop en gameing-dator till sonen. Jag bakar ett bananbröd. Eftersom jag fortsätter mitt krig mot bananflugorna kan jag inte ha frukt framme. Nu slog jag två flugor i en smäll (he he, passande ordspråk va?) och bakade med bananerna. Dels får familjen härligt nybakat bröd till kvällsfika och dels får bananflugorna inget kvällsfika alls. Recept finns på IngelaC kök. Mums vad gott det är med varmt nybakat bröd!

Dag 233 (88) - stöka undan alla måsten

Seg morgon. Det blev sent igår kväll och det straffas man för morgonen efter.  Det blir ofta sent på söndagar eftersom jag sovit längre på lördag och söndag morgon. Men bara jag kom upp ur sängen så känns det bra. När jag kom till jobbet var jag pigg. 

Dagen gick fort. Jag hade en hel del samtal att göra - försäkringskassan bland annat. Jag får ha kvar min gulliga handläggare T även fast det blir en ny sjuklöneperiod. Min arbetstid är 8-14:30. Det är precis lagom att gå hel halv tre. Jag skulle åka hem tillsammans med min svägerska. På morgonen visste jag inte när jag skulle sluta (orkade inte räkna ut tiden eftersom jag är kass på matte, vilket är en lam ursäkt eftersom 25% av 8 timmar är 2 timmar det vet till och med jag!) så jag gav henne min nyckel när jag blev avsläppt på jobbet. Nu visade det ju sig att jag slutar före henne så jag tog en promenad till bilen. På vägen till bilen gick jag in på KappAhl och köpte ett par jeans och en tröja till Lilleman. Han växer så det knakar. 

Väl hemma gick jag och lade mig på sängen. Efter ett tag somnade jag och vaknade senare av att telefonen ringde som besatt. Jag snubblade upp ur sängen och svarade. Det var Lars som ville bli hämtad, han hade börjat gått hemåt. Jag gnuggade sömnen ur ögonen och åkte och mötte upp honom vid Lillemans nya skola. När vi kom hem bytte vi om och sen packade vi släpvagnen knökfull med skrot. När vi ändå var dammiga och smutsiga så tyckte vi att det var lika bra att åka till tippen direkt. Vi var verkligen inte ensamma där! Vi kom hem så bytte vi kläder och tvättade av oss. Sen fixade jag mat och medan den tillagades så betalade vi räkningar. Ännu en gång åt vi mat väldigt sent. Men nu är måstena för veckan redan avklarade och jag kan ha lugna och sköna kvällar resten av veckan, om inget oförutsett inträffar. Det blev soffhäng med min kompis värmedynan  resten av kvällen, dubbelavsnitt av Criminal Minds på tv och en kopp te.

På kvällen pratade jag med min kompis B i telefon. Vi två och vår kompis A planerar att åka till Stockholm och hälsa på vår kompis E. Vi har alla gått i skola tillsammans så vi känner varandra sen lång tid tillbaka. Jag och B diskuterade tågtider. Hon ska boka ditresa åt oss alla men jag bokar min hemresa själv. Det är problem att hitta en vettig resa hem för oss tillsammans eftersom de ska till Ånge och jag till Sundsvall. Bästa tåget för dem går inte över Sundsvall. Men det är ok, vi kan åka separata tåg hem. Tågresan tar runt 6 timmar. Är det vettigt det? Utan byten? Är det arbete på rälsen så man måste åka buss en sträcka? Jag tror jag får ringa och kolla. 

Värken har varit bättre idag. Det har den varit av och till i några dagar nu, inte lika intensiv. Har det med den ökade dosen Gabapentin att göra? Vet inte, det kan ha det och det kan vara en tillfällighet. Men jag är luttrad. Det har känts så här varje gång jag ökat på dosen. Vi får se om några dagar. Under tiden så njuter jag av att inte ha lika ont. Imorgon kan det vara ett helt annat läge. 

Dag 231 (86) - 232 (87) 

Städhelg, storm och vänner på middag

Lördag - Åh hej vad det blåser! Rena rama stormen. SMHI utfärdade faktiskt en klass 1 varning för stark vind. Jag fick så lov att stänga fönstret i sovrummet för det blåste in en massa skräp.  Vi plockade undan lösa saker i går kväll och det var ju tur. Trots det blåste soptunnorna och några trädgårdsmöbler omkull, men inget träd, plåttak eller studsmatta.

Även om det blåste rejält så var det överraskande varmt ute. Lars trotsade blåsten och var ute och kapade stenar. Han hade hyrt en stenkap över helgen för att göra klar gången och plattan där soptunnorna står. Han stod på baksidan och kapade, där var det en smula lä. Jag tvättade fönster på insidan. Det var premiär för vår nya Kercher fönstertvätt Och det måste jag säga, den är fantastiskt bra! Alla har sin egen kärt omhuldade metod för att tvätta fönster. Jag brukar använda fönsterputs och tidningspapper. Det blir väldigt rent och inga linjer men kräver en hel del gnuggande. Med Kerchern går det på ett litet kick utan muskelkraft. Jag bara måste göra reklam för den (bara för att klargöra - jag är inte sponsrad). Efter fönstertvätten började jag städa. 

Vi gjorde ett avbrott och åkte ut till Birsta. Lars köpte markduk på Bauhaus, jag köpte en ny lykta till bron på Mio och grabbarna köpte tv-spel på Mediamarkt. Jag blev klar snabbt och mötte grabbarna på Mediamarkt. Lars var inte klar än så vi gick in på Stadium Outlet. Där hittade jag en vinterjacka till Lilleman och en till mig. Vi beslöt oss för att ta en snabb hamburgare till sen lunch på vägen hem och körde därför till Max. Där tog det femton dagar i deras drive in innan vi var framme vid luckan där man betalar och får sina hamburgare. Ja jag överdriver, men det tog faktiskt extremt lång tid. Det kanske var samma kille som jobbade som den gången det tog sån tid i express-kön, han som verkligen inte lider av magsår och stress. Nåja, vi fick till slut våra hamburgare, åt dem och åkte sen hem. Lars fortsatte jobba ute och jag fortsatte städa inne. Jag städade så där rejält, typ ovanpå köksskåp och på lister och sånt. Dessutom tvättade jag. Jag ska inte ljuga, jag tog i för mycket. Jag blev helt slut. Helt jätteslut. Resten av städningen får vänta tills imorgon. Efter en sen middag myste vi med en film i biorummet innan vi gick och lade oss. Det var rätt tidigt för att vara lördag, klockan tolv, men hela familjen var trött.

Söndag - jag sov gott trots att jag hade rejält ont igår kväll. Dock har jag fortfarande ont i halsen och fick dessutom näsblod när jag snöt mig. Jag antar att nässlemhinnorna är retade på grund av allt snytande och nässprejande. Men kroppen mår bra. Ont i fötterna direkt på morgonen så klart, men så är det ju i princip jämt. 

Efter en snabb frukost fortsatte vi där vi slutade igår. Solen skiner som bara den, men sommarvärmen lyser tyvärr med sin frånvaro. Det är betydligt svalare än igår, men inte mer är att det räcker med en tjockare tröja när man jobbar ute. Lars gjorde klart ute, det blev superbra. Jag tvättade fönstren på utsidan och städade på altanen. Sen fortsatte jag städa inne. Idag tog jag det lugnare för att inte ta ut mig. Tänk, förr kunde jag jobba på som en galning hela dagen, det går inte nu. När jag var klar (blir man någonsin helt klar?) åkte jag på affären och handlade inför vår middag med vänner. Det är vår tur att bjuda på "sista söndagen i månaden middag".  Lars hjälpte mig fixa middag och ställa ordning. Vi var precis klar innan gästerna kom, familjen L och familjen M. Vi åt middag och drack kaffe med godbit, pratade och skrattade och planerade för nästa lördags fisketur. När gästerna åkt hem till sitt så diskade vi undan och gjorde matlådor. Jag hade gjort tok för mycket mat. Det blev fyra matlådor och en hel stor gratängform kvar. Varför gör jag alltid så? Alldeles för mycket mat. Men det är ju bättre att göra för mycket än för lite. Och nu har vi ju en middag klar i veckan. Resten av kvällen blev lugn. Imorgon är det jobb och skola för familjen. Jag pratade med min svägerska om att åka tillsammans hem på eftermiddagarna eftersom hon slutar tre. Så som vi gjorde före operationen. Jag ska kolla imorgon hur 25% sjukskrivning påverkar arbetstiden, orkar inte räkna ut det själv.  

Dag 230 (85) - bananflugor och premiär för nya IR-bastun

Jag sov gott hela natten. På morgonen vaknade jag av att stora sonen rumsterade om i köket. Men det var så underligt, jag drömde och drömmen var så verklig att jag fick kämpa mig ur den. Konstig känsla det där, när man inte riktigt vet vad som är verklighet och dröm. 

Min kudde är fantastisk! Jag bara måste säja det. Synd att den bara säljs på marknader, men det finns såklart andra som säkert är lika bra de med. Min har - som jag tidigare skrivit - små "korvar" av strimlad memoryfoam (minnesskum) som fyllning. De andra jag sett har en kompakt fyrkant av memoryfoam. Är det lika bra? Vet inte, men om man letar hittar man säkert andra med strimlad fyllning. Googla på bambukudde och läsa om dem! Jag är ett levande bevis på att de fungerar. Ingen  mer värk i huvud, nacke och skuldror. Kudden är också så sval och skön att man inte måste vända den stup i kvarten. Slut på reklam :)

Jag är ledig idag. När familjen åkt iväg somnade jag om och sov till halv elva. Jag vaknade av att jag nästan kräktes. Jag fick upp magsyra i munnen och instinktivt svalde jag ner det. Jag har ont i halsen och det kändes extra otäckt efteråt, skavde och rev i halsen. Blä, smakade kräks i munnen. Varför blev det så? Konstigt? Men det fick ju upp mig upp ur sängen i alla fall. Jag duschade och tog sen en kopp chai-te och satte mig framför tv:n för att se finalavsnittet av "My kitchen rules". Jag missade ju de sista avsnitten när jag började jobba. Det roliga är att Lilleman fortsatte se dem trots att jag inte var hemma och berättade för mig vad som hände. Rätt par vann, helt klart. De som kom tvåa är visserligen väldigt duktiga att laga mat men har så otrevliga personligheter. Kul program. Hoppas det kommer en ny säsong. 

Jag har satt igång en fläskkarré med tomatsås i min Crock Pot. Fläskkarrén var frusen så det lär ta en lååång tid. Men vi har pratat om pizza ikväll så det kan mycket väl bli lördagsmiddag. Steken kan ätas kall och såsen kan värmas upp. Nu är det spännande att se hur lång tid det tar. Jag har satt den på fem timmar till att börja med. Jag har ingen aning om det blir bra eller inte, gott eller inte. Det får vi se. Lika spännande varje gång. 

Vila, vila, vila! Det har jag lovat mig själv att göra när jag är ledig. Det kliar i mig att börja städa men nä, jag ska inte ge in. Jag har vattnat några blommor och diskat lite, men inget mer "jobb" än så. Istället har jag tittat på tv och läst. Nä nu ljuger jag. Jag har "jobbat" mer: Jag har nämligen mördat tvåhundra biljarder bananflugor. De kommer varje sommar, lyckligtvis under en kort period. Jag trodde att jag var kvitt dem för säsongen men sen köpte jag en korg med sviskon och kollade tyvärr inte igenom frukten direkt. De fick stå på köksbänken ett dygn innan jag sköljde dem och hittade två som börjat ruttna. Som genom ett trollslag var hela köket invaderat av de små inkräktarna. Tyvärr skiter de små (censur) i mina vinägerfällor. De bara spankulerar omkring på kanten av skålen. Då får man ta till andra metoder. Först tog jag dem med en papperstuss eller klappade till dem med handen. Men sen lessnade jag och smackade till dem med flugsmällan. Det funkar förvånansvärt bra men tanke på att det är rätt stora hål i flugsmällan. Nu är all frukt undanstoppad i kylskåpet och jakten är på så länge det finns en enda sketen fluga kvar! 

Till middag blev det pizza. Det är väl inte min favoritmat precis men någon gång då och då kan det vara gott. Efter middagen stack stora sonen iväg till en kompis och resten av familjen invigde vår nya bastu. Vi har köpt en IR-bastu. Den värms upp med infrarött ljus. Läser man om IR-bastu så verkar den vara rena rama underverket. Några exempel på vad den är bra för: Förbättrar immunförsvaret, bränner kalorier och det bästa av allt, lindrar smärta. Funkar det eller funkar det inte, vem vet, men den är väldigt snygg och fungerar ju som en vanlig bastu, fast på lägre grader. Vi bastade i 45 graders värme och det kändes lika varmt som i en traditionell bastu med mycket högre värme. Och man svettades minsann. Ut med all skrot ur kroppen! För det vet jag i alla fall, att svettas i en bastu är en detox för kroppen. Visst är den snygg? Jag är väldigt nöjd.

Dag 229 (84) - läkarbesök och röntgenbild

Sömnen var det lite si och så med. Jag var rätt trött när jag var tvungen att stiga upp. Men när jag väl kommit upp och ätit min havregrynsgröt med äppelmos kändes det bättre. Nu har jag jobbat i två veckor och det är ett nöje att gå till jobbet. Jag känner mig stark och glad när jag går in på jobbet på morgon. Och det fungerar väldigt bra tills lunch, trots värken. Sen blir det lite jobbigare med intrycken - ljuden, ljuset och allt spring runt omkring i lokalen. Jag fikar till exempel sällan på eftermiddagen. Värken blir ibland värre framåt dagen, inte alltid, men ibland. Då är det extra jobbigt, pricken över i liksom. Men som sagt, det är kul att vara tillbaks på jobbet.  Idag kom de två sista semesterfirarna tillbaks till jobbet. Då är vi full styrka. Jag har saknat alla "mina" handläggare medan jag varit borta från jobbet och det är så kul när vi alla är närvarande och jobbar tillsammans, som det ska vara. 

Jag hade ingen lunchlåda med mig eftersom vi åt middag på båten igår så jag och en arbetskompis tog en promenad till köpte kyckling med cashewnötter på China Thai (Thai Hao tror jag det heter egentligen). De gör fantastiskt god kyckling med cashewnötter. Jag fick köpa dubbelrätt trots att jag glömt kupongen från restaurangchansen hemma. Hon är så gullig, tjejen som står i kassan, och rolig. -Du får vänta lite sa hon. -Ingen fara! svarade jag varpå hon sa -Inte längre än två timmar! och log stort. Men jag fick såklart maten fort, precis som vanligt. Nu har jag mat till imorgon också. Jag ska vara ju vara ledig och bara vila och då är det bra med färdig lunch. Det var så tokvarmt ute att vi satt inne och åt. 

På eftermiddagen åkte jag till sjukhuset för att träffa doktor V.K. Vi diskuterade jobb. Han sjukskrev mig på 25 % för värk och hjärntrötthet (fatigue). Vi pratade om min värk och han berättade sin plan gällande medicin. Jag ska prova att höja dosen Gabapentin en gång till. Äta den i två veckor. Om det blir bättre ska jag fortsätta äta ett tag till och se om det fortsätter fungera bra eller dyker. Jag har ju upplevt att det blivit bättre när jag höjt dosen och sen dykt efter några dagar.  Om dosen fungerar så är det bara att fortsätta. Om den inte fungerar så byter vi till Lyrica. Man kan byta direkt utan att trappa ner Gabapentinet först och det är ju skönt. Kan hända att jag även får ta Saroten tillsammans med Lyrica. Saroten fick jag utskrivet av Doktor S på vårdcentralen för tusen år sedan. Men bara den, inget annat. Jag kommer inte ihåg om jag tyckte den hjälpte eller inte, det har varit så många turer. Men som sagt, först får vi se hur det går med den ökade dosen Gabapentin.

Vi pratade om en massa annat också, hela timmen tog det. Han är bra Doktor V.K. Han känns aldrig stressad och verkar genuint intresserad av att hjälpa mig. Han tror att det finns en bra chans att jag blir av med värken. Kanske inte den närmsta tiden, men han tror inte att jag ska behöva leva med värken resten av livet. Jag hoppas att han har rätt! Jag bad om en kopia av min magnetröntgen och han mailade den till mig. Det är den första bilden tagen i december 2015. Om man tittar noga så ser man ett mörkare fält i ryggmärgskanalen. Det är cystan (syrinxen). Den är rätt läskig, från tredje nackkotan till nära på sjätte ryggkotan. Inte konstigt att Doktor V.K. verkade lite bekymrad när vi träffades första gången. Det ska bli intressant att se hur cystan ser ut på nästa magnetröntgen. Har den krympt ännu mer än den redan gjort till röntgen i maj? Hoppas det!

Dag 228 (83) - kryssning med "Carola fläkt"

Varje morgon är vi ett gäng som hämtar kaffe i matsalen. Kaffet är precis nybryggt. Jag tycker att det är så gott med en kopp kaffe direkt när jag börjar jobba. Jag dricker inte kaffe hemma så det är den första koppen för dagen. Det blir några fler koppar under dagen, men den där första koppen är magisk. (bild från Herregud.co.)

Förmiddagen gick fort. Jobb, fika, jobb, möte och lunch i solen på altanen. Sen kom eftermiddagen med mer jobb, missade fikat, jobb och plötsligt var dagen slut. Oj vad fort det gick! Vädret hade gått från soligt och varmt till molnigt och blåsigt. Jag var så frusen när jag åkte hem. Jag blev så varm i kroppen på lunchen och sen blev jag kall eftersom det var så kyligt inne så när jag kom hem slängde jag mig i duschen och tog en lång het dusch. Stora sonen hann i princip bara komma hem så åkte vi ner till hamnen där vi mötte  Lars föräldrar och syster med familj. 

Lars föräldrar har fått ett presentkort på kryssning med MS Medvind. De ville bjuda med oss. Tyvärr missade kusin R kryssningen eftersom hon började må dåligt innan vi åkte ut. En kompis mamma hämtade henne. Men i och för sig så är det ju bra att det hände innan vi åkte för kryssningen tar tre och en halv timme. Lång tid om man mår dåligt! Vår tur gick runt Alnö. Vädret var hyfsat. Ingen sol tyvärr, men det regnade i alla fall inte. Vi åt skärgårdsbuffé på båten. Överlag bra, fast inte räkorna, de var verkligen inte bra. Bäst var senapssillen, den varmrökta laxen och kycklingklubborna. En trubadur spelade växelvis nere (där vi satt) och på övre däck. Tyvärr var ljudet väldigt högt, och det gjorde i sin tur att gästerna pratade väldigt högt. Nä fy vilken hög ljudnivå det stundvis var. På slutet av resan stoppade jag tussar av en servett i öronen. Jag är helt klart inte redo för den ljudnivån...eller så är det åldern....nä...jag bestämmer mig för att det är på grund av "sjukdomen". Sista timmen var rätt jobbig för mig. När jag blir stressad så verkar värken bli värre och jag blev stressad av ljudet och alla människor. För många intryck under för lång tid. Men trots allt så var större delen av kryssningen väldigt trevlig. Det var god mat och roligt att se Alnö från vattensidan. Tack svärmor och svärfar! När vi kom hem stupade jag och Lilleman i säng direkt.

Carola släng dig i väggen! Här är naturella stormvindar :)

Dag 227 (82) - never ending gratäng, spindelf*n och fantastiskt norrsken!

Enligt Lars somnade jag direkt jag lade huvudet på kudden. Tror det jag så trött som jag var igår kväll! Jag tror att jag hade ont och vaknade ett antal gånger under natten. Men jag har bara ett vagt minne av det, som om det var en dröm?! Märkligt... På morgonen hade jag ont i vänster axel och överarm, som träningsvärk. Jag blir allvarligt talat inte riktigt klok på det här. Kudden var i alla fall jätteskön även den här natten. 

Solig, varm och härlig dag. På lunchen följde jag med två arbetskompisar till Lidl. Så här får hösten gärna vara ända fram till vintern, med avbrott för någon enstaka regnig dag. Jag gillar regniga dagar, men i lagom doser. Man måste få mysa med tända ljus eller städa någon gång också. 

Jag struntade i eftermiddagsfikat och lade mig ner och vilade i vilorummet istället. Det var svalt och mörkt och tyst...ja så tyst det nu kan vara när vilorummet ligger bredvid toaletterna. Det var ett evinnerligt rännande och slängande i dörrar. Undrar hur arkitekterna tänkte när de lade vilorummet just där? Nåja, det var skönt att ligga ner under en filt och blunda ett tag. 

Jobbet gick hyfsat bra. Jag pratade med chefen om hörlurar som stänger ute ljudet. Jag är så överkänslig nu. Trodde att den där hjärntröttheten var nära på borta men nä, alla intryck på jobbet blir jättejobbiga. Jag vill till exempel inte fika i matsalen på grund av ljudnivån. Alla är väl mer eller mindre störda av ljudet, men jag är extra känslig nu. Jag ska få prova ett par lurar i en vecka så får vi se hur de funkar. De är jättedyra att köpa in så det är inte säkert att jag får några. De jag ska prova är lovade åt en annan tjej. 

Har jag skrivit tidigare att jag är (typ) förkyld? Började med lite halsont och har nu gått över i nästäppa/snuva samt en lite skrovlig, men inte ond, hals. Jag känner mig som ett barn som börjar dagis och blir sjuk efter bara någon dag. Men det är hanterbart. Jag känner mig inte sjuk. 

När vi kom hem så tänkte jag att det var ju trevligt att maten var klar, bara att värma gratängen jag förberedde igår. Jag satt in den i ugnen på 225 grader, med folie på. Tänkte att 20 minuter skulle räcka. Men nä, potatisen var hård. Jaha, ytterligare 20 minuter då. Nä, fortfarande hård potatis. Tog av folien, 20 minuter till. suck...hård potatis och bränd topp. Hällde av överflödig vätska, på med folie igen, 20 minuter till. Dubbelsuck...nä.... När klockan var halv sju gav jag upp och vi åt gratängen fast potatisen fortfarande var lite för hård. Som tur är var smaken god i alla fall. Jag har lärt mig följande:

- använd inte hård potatis (som jag egentligen vet)

- använd inte för mycket vätska (som jag också vet)

- skiva inte potatisen för tjockt (men eller hur! Klart jag vet det!)

- använd hellre en större grund form så det inte blir för tjock lager (döh!!)

- har det misslyckats förut så lär det göra det igen! (dumskalle)

Jag påstår inte att jag är en superduper förmåga i köket men jag gillar att laga mat och det jag lagar blir oftast bra. Men när jag försöker mig på  till exempel moussaka med potatis i, så tar gratängen en hel evighet i ugnen och det slutar med att potatisen ändå är lite hård (ps, jag vet att det inte är potatis i äkta moussaka, men jag tycker det är gott) (pps, nu blev jag sugen på moussaka). Jag ska hålla mig borta från gratänger som innehåller potatis, ja förutom potatiskaka och potatisgratäng då för det är jag bra på. 

Solen sken hela kvällen. Jag tänkte ta ett bad i spabadet men så kom jag på att det är ju inte en vidare bra idé med tanke på min (löjliga) förkylning. Så jag lade mig på sängen och vilade och bara njöt av solen som sken in genom fönstret och ljudet av vinden som fick löven i asparna att rassla. Så vilsamt för kropp och själ, som meditation.  

Men när jag som bäst låg där och funderlurade drogs mina blickar mot taket och jag såg  något svart uppe vid taklisten i hörnet mot öppenspisen. Min spindelradar började pipa och mycket riktigt, en spindeljä**l satt där och trodde att han var osynlig. Men icke! Jag tog stora sonen till hjälp. Han passerade den till efterlivet med ett paraply och visade mig liket efteråt eftersom jag måste ha bevis. En god spindel är en död spindel! 

 

Det har varit mycket bättre vad gäller värk idag. Jag har visserligen varit väldigt öm i armen, men det har inte varit lika illa i resten av vänster sida. På slutet av arbetsdagen fick jag dock värma vetekudden eftersom jag fick ont från nyckelbenet på framsidan och upp mot nacken på baksidan. Jag och en arbetskamrat pratade om att det vore bra att ha en liten mikro på avdelningen så vi slapp gå hela vägen till köket för att värma vetekudden. Jag lade fram förslaget till min chef som skrev upp det och sa att han visserligen skulle ta upp det men att han var väldigt tveksamt till om det skulle gå igenom. Det kan jag förstå, det är ju lite märkligt med en mikro i kontorslandskapet. Men man måste ju fråga för vem vet!


Det blev sent innan jag kom i säng. Lars och jag tittade på en film "London has fallen" och det blev lite för sent innan vi kom igång med filmtittandet. Filmen var ok men inte mer. Gerald Butler är ju som tur är en kul kille så det lyfte filmen något. Att den utspelas i London är ytterligare ett plus, men annars så var den bara precis godkänd. Men efter filmen gick jag ut för att titta på stjärnhimlen och då såg jag att det var världens fantastiska norrsken. Jag har aldrig sett maken på norrsken! Så det var tur att det blev sent, annars hade jag missat det. Bilden har jag knyckt från Sundsvalls tidning för det gick inte att ta kort med mobilen.

Dag 226 (81) - en sån skön kudde!

Mycket bättre nattsömn än gårdagen. Mycket, mycket bättre! Kudden var så skön hela natten. Konstigt att något om känns så kompakt kan vara så skönt? Hoppas att kudden fortsätter "leverera" och att det inte är nyhetens behag. Vilken skillnad det på kuddar. Kan jag efter att ha sökt så länge hittat en kudde som faktiskt fungerar? Det enda som störde sömnen var kattskrället som absolut ville ut vid strax efter fem. Hon jamar enträget tills någon reagerar. Denne någon är i princip alltid jag. Jag släppte ut henne och somnade sen om. När jag vaknade, den rätta tiden, och gick förbi altandörren satt hon där utanför och jamade. Så är det alltid. Typiskt katter! Inne = jag vill ut, Ute = jag vill in. När jag släpper in henne uppför hon sig som om jag lämnat henne ute hela natten. Drama Queen, det är inte ens kallt ute!

Jag har ont i fötterna idag. Lite mer än vanligt, kanske inte mer i hälarna, men mer på insidorna. Trots det följde jag med en arbetskompis på ett ärende på lunchen. Det är skönt att röra på sig när man sitter/står vid ett skrivbord hela dagen. Innan vi gick ut åt vi lunch på altanen.  Så underbart varmt och härligt det är ute idag.

På väg hem stannade vi till på ICA och handlade några förnödenheter. Det var knökfullt på parkeringen. Det går nog bra för vår lilla ICA. När vi kom hem lagade jag mat. Jag gjorde en gratäng med potatis, purjolök och olika korvar. Den tog lite tid att förbereda och när jag satte den i ugnen upptäckte jag att tiden runnit ifrån mig. Gratängen är klar ungefär tio över sex och vi ska på kalas halvsju. Nä det går ju inte! Jag tog en rajd genom frysen och hittade skivad lammstek i sky och i kylen hade jag kokt potatis. Ja det funkar ju bra. Stekte potatisen och gjorde sås av skyn och voilá middag! Vad bra, då blir gratängen middag imorgon.

Jag har ont i fötterna idag. Lite mer än vanligt, kanske inte mer i hälarna, men mer på insidorna. Trots det följde jag med en arbetskompis på ett ärende på lunchen. Det är skönt att röra på sig när man sitter/står vid ett skrivbord hela dagen. Innan vi gick ut åt vi lunch på altanen.  Så underbart varmt och härligt det är ute idag.

Efter middag åkte hela familjen till familjen M vars son W fyller år. Vi satt på altanen och fikade i några timmar. Mycket trevligt! Jag fick dock ondare och ondare och var dessutom trött så strax före nio åkte vi hem. Väl hemma tittade jag på tv ett tag innan jag gick och lade mig. Är kudden lika skön i natt?

Dag 225 (80) - värkmonster!

Vilken härlig natt. Somnade direkt jag lade huvudet på kudden och sov hela natten. Vaknade utvilad, pigg och glad.....eller nä, precis tvärt om. Skitnatt! Låg vaken i flera timmar med värk och när jag väl somnade vaknade jag - med värk - flera gånger. Vaknade på morgonen tung och trött, energilös och trumpen.... och ja just det, med värk! Folk klagar över enstaka sömnlösa nätter och hur jobbigt det är. Jag vet, jag var en av dem som gjorde det förut. Men ingen som inte har upplevt oändliga sömnlösa nätter på grund av värk vet hur det är. Man är redo att kasta in handduken. Varje gång jag går och lägger mig svävar jag i ovisshet om hur natten kommer att bli. Vissa nätter är hemska och vissa är riktigt bra. Jag hittar ingen gemensam nämnare, ingen ledtråd för att lista ut vad som påverkar nätterna. Rent lotteri känns det som. 

Mitt vardagliga liv är som de flesta andras - jag jobbar, umgås, handlar mat, dricker kaffe, tittar på film, städar, betalar räkningar, hjälper barn med läxorna osv.  Men jag har en fripassagerare i mitt liv, värken. Den  är ALLTID med mig, även när jag verkar glad och pigg. Ibland är den i bakgrunden för att sen hoppa på mig när jag som minst anar det så det blir plötsligt mycket värre. Ibland smyger den sig på mig långsamt och blir värre och värre. Den är lurig värken. Frågan är, som jag så många gånger ställt mig under den här hemska resan, om jag någonsin kommer att bli fri från värken. Ja jag har nämnt det en eller två gånger förut (eller 15 eller 22...) men ingen annan än jag lever i min kropp och vet hur det är. Jag är så avundsjuk på de som så ovetande om hur bra de har det lever sina liv utan smärta. Någon enstaka huvudvärk eller ont i ryggen för att man suttit för länge vid datorn skulle vara guld värt att ha istället för mitt elände. Någon som vill byta med mig? Jag kanske låter lite bitter men ibland pyser det över. Helst en sån här gång, när natten varit så hemsk. När det är så här blir jag en otrevlig person, grinig och tjatig. Jag vill inte vara den personen. Jag vill inte vara en gnällig fru och mamma, ett värkmonster. När jag förvandlas till monstret är det inget gulligt monster som i Monsters Inc......

...nä det är ett monster som "She-hulk" och det håller ju inte. Men hur gör jag för att hindra det? Hur ska jag göra? Isolera mig? Värken gör mig tokig! Bara de som haft konstant värk kan förstå hur det är. Men det ursäktar det inte, bara förklarar det. Jag måste jobba på det. Min familj är värd en bättre mamma och fru än så.

På eftermiddagen åkte jag och Lars till Selånger marknad. Jag kände att det skulle vara bra med en distraktion. Ibland gör det att värken inte känns lika intensiv. Det gick bra, det var skönt att röra på sig. Vi köpte kryddor åt mamma och pappa, engelsk kola och nybakat tunnbröd åt familjen och getost och getmese främst åt mig. Lars lär väl äta av det han med men det är främst jag som gillar det. En äkta tunnbrödsstut med getost och getmese är det inte ofta man äter så det gäller att passa på *mums*. Jag köpte också en "bambukudde med memoryfyllning". Jag har provat en sån kudde på en sängaffär men den hade en fast fyllning, ett enda block liksom. Den jag köpte nu hade små "korvar" av fyllning och det är så jag vill ha det. Sen var den väldigt mycket billigare än den på sängaffären. Nu hoppas jag att sömnen blir bättre.

När vi kom hem från marknaden gick jag och lade mig på sängen - med nya kudden - och tog en tupplur. Det var välbehövligt efter den eländiga natten. Kudden var jätteskön. Ska bli intressant att se hur den funkar en hel natt. Efter middagen tvättade jag några omgångar och plockade undan lite medan Lars plockade undan i badrummet. Mycket verktyg blir det! Vi avslutade dagen med att titta på de två sista avsnitten av "Stranger things" på Netflix. Kul när hela familjen hittar något som alla gillar att titta på. Cliffhanger till säsong två såklart.

En blandad helg är till ända. Hoppas natten blir bättre än gårdagens och att jag har mindre värk imorgon.

 

Dag 224 (79) - svartvinbärssaft

Lördag = sovmorgon...om man inte har en katt som jamar enträget och vill ut vid halv sex vill säja! Och som vanligt verkar det som om det bara är jag  som hör henne. Jag släpade mig upp ur sängen och släppte ut henne. "Släpade sig upp" är en bra beskrivning. Vissa morgnar har jag ont överallt och vissa är jag nästan ok.  Jag gick och lade mig igen och sov till halv tio. Lars gick upp och fixade till sig och åkte iväg och klippte sig. Jag låg kvar i sängen och slöade tills han kom hem. Då gick jag upp och stekte amerikanska pannkakor med blåbär och hallon till brunch. Familjen åt tillsammans och tittade på ett avsnitt av "Strange things". Så spännande! Man vill titta på ett nytt avsnitt på en gång. 

Efter brunchen gick vi ut och plockade svartvinbär. Jag har två buskar varav den ena är ett monster till buske, den är stor som .. ja jag vet inte, men stor är den, och mycket bär blir det på den. Trots att hela familjen plockade vinbär tog det sina modiga två timmar. Solen kämpade sig igenom molnen några gånger och det var hög och frisk luft ute. Det var faktiskt riktigt varmt, jag hade bara en långärmad t-shirt på mig (och byxor såklart, hihi). Det är något meditativt att sitta vid en buske och plocka gren efter gren ren på bär. Jag gillar det verkligen. Efteråt åkte stora sonen på Selånger marknad med en polare, Lilleman skyndade sig till sin kära dator och Lars fortsatte sätta ihop bastun. Jag tog fram Saftmajan och flaskor och började ånga saft. Jag brukade låna min svärmors Saftmaja förut men när vi bytte till induktionsspis  fungerade den inte så jag köpte en egen. Jag älskar den! Ångad saft är bra för den har kvar alla nyttigheter som annars kokar bort om man gör saft i en vanlig kastrull. 

Det tar tid att ånga saft. En timmes ångtid samt kringtid för varje omgång på ca 4 kilo bär. Och jag hade 4 omgångar att ta hand om! Mitt i allt fick jag ta en paus och laga mat. Det blev tonfisk med ruccola, delikatesspotatis, dillmajonnäs och små ugnsstekta paprikor. Efter maten fortsatte jag med min saft, Lars med sin bastu, Lilleman med sin dator och Stora sonen åkte på fest med en polare...typ same same som tidigare idag :)

Dag 223 (78) - libanesisk meze

Jag tror att jag sovit bra i natt. Det låter konstigt att säga "tror", det förstår jag, men när jag vaknade hade jag en diffus känsla av att ha sovit oroligt under natten. Jag vet inte om det var verklighet eller en dröm för jag kände mig samtidigt utvilad. Märkligt? Jag hade i alla fall inte så ont när jag vaknade och det är jag alltid tacksam för.

Det var uppehåll när vi åkte till jobbet men regnet hängde i luften. Gråmulet och trist. Vad hände med sommaren? Det vände så fort. Men vi ska inte klaga, vi har haft fint väder i princip varje dag sen midsommar. Under dagen var det omväxlande uppehåll och regn, ibland lite regn och ibland störtregn. Det är tydligt att det blir en kväll med tända ljus och mys.

Jag träffade på arbetskamraten som fått veta att hon har en tumör. Jag kramade om henne och hon frågade hur jag mår. Jag? Hon som just fått veta att hon har en tumör! Jag kontrade med - hur mår du?  Men det var jättegulligt av henne att bry sig om mig mitt i sitt eget elände. Vi pratade ett bra tag. Det är skönt att ha fått träffa henne och prata.

På lunchen åkte jag och två arbetskompisar till en libanesisk restaurang - Restaurang Libanon" (passande namn) - och åt vegetarisk meze. Så himla gott! Gå dit och ät, ni som har möjlighet och gillar den sortens mat!

På kvällen tog jag ett glas vin eller två och lagade mat. Som vanligt på fredagar, och lördagar också för den delen, blir det sen middag. Även om jag tycker att jag börjar i tid så blir det sent. Nåja, det gör inget egentligen. Efter maten stack stora sonen iväg och Lilleman spelade dataspel med en kompis. Dataspel? Heter det så eller är det helt förlegat? Spel på datorn över internet med en kompis...eller? Strunt samma, jag och Lars chillade och tittade på film. Sen var det dags för OS final i damfotboll. Sverige får guld eller silver. Jag orkade bara titta på första halvlek sen var jag så trött att jag var tvungen att gå och lägga mig. Lite ont hade jag också så jag värmde "vetekuddslammet". 

Dag 222 (77) - ledig dag!

Det var ju inte precis en högoddsare att jag sov dåligt. Värken i både nervbanorna och kroppen var inte rolig under natten. På morgonen var värken borta...eller borta är den ju inte, men den där värsta nervsmärtan och värken i kroppen är borta. När Lars och stora sonen åkt på jobbet så somnade jag om och sov till halv elva när jag vaknade av att Lilleman gjorde fika. 

Solen sken från klarblå himmel med små molntussar. Jag fixade fika och satte mig ute på altanen. Det var precis lagom varmt och det blåste en ljummen bris. Jag satt kvar på altanen i flera timmar och läste en bok. När ett större moln dolde solen och det blev lite svalare gick jag in och tog en sen lunch tillsammans med Lilleman. Jag tog en kaffe efter maten och satte mig i min fåtölj och fortsatte läsa. Precis så ska en ledig dag vara när man ska ladda batterierna. Ingen städning eller annat hushållsarbete (fast jag diskade faktiskt lite). 


När Lars och stora sonen kom hem åkte hela familjen ut på Birsta och shoppade inför skolstarten. Vi åt middag på IKEA. Vanligtvis tycker jag maten är helt ok där. Kanske inte någon större kulinarisk upplevelse men prisvärt. För ovanlighetens skull var maten inget vidare. Jag tar alltid gravad laxtallrik. Den här gången var laxskivorna för tjocka och smakade för mycket fisk, om ni förstår vad jag menar, lite sumpigt. Potatisen hade ett så segt skinn att det nästan inte gick att skära igenom. Och grabbarnas köttbullar var kalla vid första tuggan. Den enda som var nöjd var Lars som åt oxrullader. Så tråkigt. Men vi fick i alla fall mat i magen och kunde shoppa vidare. Vi avslutade sen med att handla diverse förnödenheter som mjölk, bröd och pålägg på ICA innan vi åkte hem. Vi kom hem halvnio och gjorde kvällsfika direkt. Det var extra gott, troligen för att tre fjärdedelar av familjen var så sugna efter den kassa middagen.


På kvällen började det tokregna! Enligt prognosen ska vädret vara rätt dåligt under helgen. Vi får se hur det blir.

Dag 221 (76) - utflykt med logen

Oj oj vad trött jag var på morgonen! Trots att jag tog en tupplur igår kväll och sen sov i princip hela natten. Undrar om värken har något med det att göra? Är kroppen stressad av värken på natten och sömnen blir av sämre kvalitet fast jag inte medvetet märker det? Jag brukade ju sova runt två timmar på förmiddagen när jag var hemma och den extrasömnen går jag miste om nu. Eller är det för att jag precis börjat jobba och inte vant mig än? Kanske en mix av de båda. Men det är kul att jobba och det är ju tur.

När jag kom till jobbet och hämtade kaffe träffade jag på en tjej jag tidigare jobbat på samma team som. Vi småpratade lite om hur det var med mig sen berättade hon att en annan tjej jag tidigare jobbat på samma team som (jag har jobbat på många olika team) har fått en hjärntumör. Hon ska opereras i Umeå om två veckor. Det fick alla känslor från när jag själv fick beskedet att jag hade en tumör att forsa över mig som ett vattenfall och ögonen tårades. Jag vet så väl vad hon går igenom just nu. Jag levde med vetskapen om att jag hade en tumör från januari till maj. Att det sen visade sig vara något helt annat förändrar inte hur jag mådde under den tiden. Stackars, stackars henne! Nu ber jag för att allt ska gå bra och att operationen ska vara lyckosam.

Ont! Usch vad jag har ont idag. Så pass att jag har lite svårt att koncentrera mig på jobbet. Idag är en dag när jag definitivt inte vill ha ont. Det är meningen att jag ska gå på första mötet på logen ikväll. Vi ska åka till en hemligt destination. Nu är jag ytterst tveksam till att jag klarar av möte - bussresa dit - middag - bussresa hem. Men jag vill...

Jag åkte hem, tog en lååång het dusch och piffade till mig. Nä, jag tänker inte låta värken hindra mig från att leva ett normalt liv. Värk eller inte värk, jag åker på mötet. De snälla systrarna hade ordnat så jag och syster S fick åka bil med syster A, resten skulle åka buss men hon ville ta sin egen bil så hon kunde åka hem när hon ville. Bra för mig också. Efter ett kort möte åkte vi iväg till en hemlig destination. Det var Hemsö fästning. Det var ju lite skrattretande med tanke på att jag var där nu i sommar. Vi åt middag på restaurangen under många skratt och glada diskussioner. Jag tror vi var runt 55 systrar så det var ett himla tjatter :) Middagen drog ut på tiden och när det var dags för rundtur i fästningen var syster A och jag sugen att åka hem. Hon hade också besökt fästningen nu i sommar. Vi fick med oss syster S, syster L och syster K också. Jag kom hem tjugo över elva. Undrar när de som åkte bussen kom hem? Jag hare ont i kroppen av allt sittande och nervsmärtan var ju som alltid där. Ska bli skönt att sova....hoppas jag får sova! Men även om jag inte får det så är det värt det. Det var en jättetrevlig kväll och jag ångar inte att jag beslöt att åka. Imorgon är jag ledig = sovmorgon. Härligt!

Dag 220 (75) - bastuleverans, laxbiffar och ont

Hela familjen var uppe med tuppen...eller nåja, uppe tidigare än jag och Lilleman är van vid i alla fall. Lars hade tagit upp äppelmos ur frysen så havregrynsgröten var extra god den här morgonen. Himlen var helt klarblå och det var om inte varmt ute så i alla fall inte kallt. Lars och jag stannade hemma på morgonen eftersom vi skulle få vår IR-bastu levererad (infraröd) mellan 8-10. Jag passade på att ta prover på vårdcentralen inför nästa veckas läkarbesök hos doktor V.K på Neurologen. Efter bastuleverans och prover åkte vi till jobbet. 

Jobbet gick bra även idag. Men jag var trött och hade ont. Så länge jag är aktiv och igång så går det bra ändå.  Jag och en arbetskompis tog en promenad till Lidl på lunchen. Det var skönt att få lite luft. När vi kom hem klippte Lars gräset och jag lagade mat. Idag blev det laxbiffar av bland annat färsk lax, varmrökt lax, citron och gräslök. Till det gjorde jag mos av potatis och broccoli.

Efter maten gick Lars ut igen och grejade med taket på nya boden. Han kan då hålla igång han! Själv var jag helt slut. Det har såklart sina "rutiga skäl och randiga orsaker" som man säger, men det är lite bittert ändå. Efter att ha stökat undan i köket gick jag och lade mig på sängen och läste. Hade fortfarande ont och var trött. Jag somnade. Big surprise... not! När jag vaknade hade det börjat skymma ute och Lars kom in. Vi fixade fika och sen tittade hela familjen på två avsnitt av en ny serie (ny för oss) på Netflix, "Stranger things". Den var jättespännande och lite läskig. Vi ville gärna se ett till avsnitt (och ett till, och ett till....) men det var för sent så det får bli en annan dag.

Jag var med i en diskussion på Facebook idag. Det var i en grupp för oss "Chiarianer". Det var skrämmande många som har kvar nervsmärta (och annan värk) efter operation. Jag vet att operationen är till för att stoppa att det blir värre men det är ju ändå en förhoppning att nervsmärtan försvinner när (om) cystan försvinner. Luften går ur mig när jag läser inläggen. Hoppet bleknar än lite mer. Jag vill inte leva med den här smärtan resten av mitt liv. Om det blir så har jag ju inget annat alternativ än att fixa det på något vis, men jag vill verkligen inte att det blir så. Jag känner mig ledsen och "hopplös".

Dag 219 (74) - speedad!

Det var svårt att somna igår kväll. Det är det vanligtvis på söndag-kvällar men kanske speciellt en sån här söndag, det vill säja kvällen före min första hela jobbarvecka på länge. Det var skönt att jag fick en mjukstart med två arbetsdagar förra veckan, men trots det är det lite pirrigt. När jag väl somnade sov jag dock rätt gott. Vaknade några gånger men somnade om fort. Jag var jättetrött på morgonen. Den här perioden jag vart hemma har jag studsat upp ur sängen och känt mig pigg tidigt på morgonen (även om jag somnat om senare) men idag var det svårt att gå upp. Ödets ironi. Men det är bara upp och hoppa lilla loppa! När jag väl kommit upp blev jag emellertid pigg snabbt. Hela familjen var vaken, även Lilleman. Han måste ju börja vända på dygnet för snart börjar skolan. Ute var det molnigt och blåsigt. Nu känns det som om hösten bara är runt hörnet. 

Det var fullt med folk på jobbet. Nu har nästan alla kommit tillbaka från semestern. Vilken skillnad från förra veckan. Det var roligt att träffa de som jag inte träffat på länge. Det gick jättebra att jobba. Jag jobbade till och med över. Ett samtal drog ut på tiden så jag kom inte iväg förrän vid kvart i fem. Jag kände mig speedad och glad. Jag kan bli så. Hög på jobbet liksom. Det var härligt att få den känslan igen. Även hemma var jag på G. Lagade mat - köttfärslimpa med ost och bacon (ingen ost på stora sonens del) - diskade och gjorde rent en av ugnarna. Jag fiffade på och tiden gick. Halv åtta gav jag upp. Då hade batterierna tagit slut. Jag satte mig ner i min fåtölj med min bok och där satt jag resten av kvällen. 

Jag har haft lite mer ont än vanligt idag men det har gått bra att jobba ändå. Nu på kvällen är det ännu lite värre men det kanske beror på att jag känner efter mer när jag väl sätter mig ner och gör ingenting. eller ingenting och ingenting förresten, jag läser ju. Att läsa är då verkligen inte att göra ingenting men det är mer statiskt att sitta still i en fåtölj och läsa än att sitta på jobbet och jobba. Värken är min ständiga följeslagare oavsett om jag är glad eller ledsen. Låt dig inte luras av att jag är glad och pigg, värken finns där men jag vill inte låta den styra över mitt liv. Oftast går det bra, men ibland faller jag igenom isen. Om den här värken finns kvar resten av mitt liv (hoppas inte) så måste jag lära mig leva med den. 

Dag 217 (72) - 218 (73) - så snabbt en helg kan gå!

Lördag - Kalasdag. Först var det födelsedagskalas hos min bror. Vi firade både honom och hans tjejs födelsedagar. Mamma och pappa och min syster med man var också där. Mycket trevligt och gott. T:s favorit är vår Lilleman och han har sånt tålamod när hon drar iväg honom. De är så gulliga tillsammans. 

På kvällen åkte vi till kalas nummer två, kräftskiva hos familjen M tillsammans med svägerskan med familj. Vi körde knytis som vanligt. Jag hade med mig matmufffins med bacon och polenta, sötpotatisgratäng, kycklingspett och pepparsalami. Låter kanske som konstig mat på en kräftskiva men alla äter inte kräftor så vi har alltid en buffé med lite av varje. Vi satt på den inglasade verandan och åt och drack och hade det jättekul. Tyvärr kände jag hur värken kom smygande och jag förstod att det var dags att åka hem. De andra bestämde sig för att följa med de också. De små var hemma hos oss sen tidigare, stora sonen skjutsade hem dem och körde samtidigt hem vår bil. Familjen M:s son W körde deras bil hem till oss så båda stora killarna kunde åka tillbaka till oss. Det gjorde att stora sonen kunde skjutsa hem oss alla i svägerskans bil, så praktiskt. Det blev tyvärr en svår natt med lite sömn och mycket värk. Undrar om det beror på alkoholen. Jag dricker inte särskilt mycket, men några gånger när det blivit mer än två glas vin så har jag fått väldigt ont och haft svårt att sova. Får hålla koll på det där. 

Söndag - Städdag. Regn på natten, men på morgonen hade det slutat. Jag låg kvar i sängen en lång stund och läste medan Lars var ute och jobbade på trädäcket på framsidan. Jag tog till och med frukost på sängen. Efter den jobbiga natten var det skönt att bara ta det lugnt en bra stund på förmiddagen. 

På eftermiddagen blev det action! Badrummet fick sig en rejäl duvning. Avlopp och fogar blev skinande rena. Sen blev det dammsugning, byte av sängkläder, tre tvättar och så strykning. Vid åtta när allt var klart, även middagen, satte vi oss ner och tittade på två avsnitt av en tv-serie och fikade. Skönt att ta det lugnt innan det är dags att sova. Lite värk idag, så där så det irriterar men går att leva med.

Jag avslutar med en bild på vår framsida. Det är nästan klart. Några stenar ska kapas in i gången bara. Vi är jättenöjda! Vilken duktig man jag har :)