Dag 174 (28) - fyra veckor sen operationen

Jag vaknade till en sån där morgon när hela kroppen värker. Det är så ibland, inte alltid men ibland. Jag tog min medicin och somnade om. När jag vaknade var det mycket bättre. Jag vet inte varför det är så. Hjälper medicinen för värken i kroppen också, inte bara för nervsmärtan? När jag pratade med läkaren sa han att det inte var troligt att jag fått någon annan sjukdom som t.ex. reumatism helt plötsligt utan han tror fortfarande att det är kortisonet som spökar. Ärret har läkt fint men längst upp gör det lite ont, inte mycket men ändå. Jag tror inte det är någon fara för det är ingen infektion. Det är fortfarande rött kring ärret och "hålen" från klamrarna har små sårskorpor, men det försvinner eftersom. Det ser bra ut och besvärar mig inte. Se hur fint det läkt sen första bilden från tredje dagen.

Enligt väderprognoser skulle det vara molnigt och lite kyligare idag men det har varit soligt och varmt mest hela dagen. På förmiddagen satt jag på altanen i pyjamas och läste. Det var helt perfekt väder för det.
 

 

Till lunch gjorde Lilleman och jag fattiga riddare. Det är ytterligare en sak som får mig att tänka på min barndom. Jag vet inte varför jag tänker så mycket på min barndom nu. Gör jag saker som påminner mig om den medvetet eller omedvetet? Nu när jag är sjukskriven och har så mycket tid för mig själv så tänker jag mycket, mest på dåtid men också på nutid. Jag tänker inte alls på framtiden. Det verkar jag inte kunna göra. Jag kan inte ens planera något för semestern. Det är som om det är en vägg framför framtiden och jag har inte hittat dörren än. Jag tar en dag i taget. Nåja, jag får leva i nuet just nu. Det är inte illa det heller. Lilleman och jag invigde det nya krocketspelet. Vi spelade fyra omgångar under dagen och han vann dem alla.

Idag är det fyra veckor sen operationen. Vilken tur att jag blev sjukskriven i sex veckor och inte i fyra. Jag är inte alls i form att börja jobba än.  Vi får se hur det är om några veckor. Jag önskar verkligen att jag får mina leder/muskler i ordning och att min nervsmärta hålls i schakt med medicin. Helst av allt vill jag ju att nervsmärtan försvinner helt, men det tar tid, om än alls. Endast tiden kan utvisa det.

 

Efter middagen spelade vi två omgångar krocket. Lilleman vann en och Lars en. Jag måste tydligen träna mer! Sen åkte jag och Lars och handlade mat på Willys. Vi brukar göra det på söndagar men förra söndagen gjorde vi inte det så nu börjar det ta slut på ditt och datt. Hemma igen började vi titta på "Orange is the new black". Folk har sagt att det är en bra serie så  vi tänkte ge den en chans. Vi såg två avsnitt och den har potential så vi fortsätter en annan dag.