Dag 155 (9) - vänder det nu?

Jag har sovit ca 5 timmar oavbrutet i natt. Det är helt otroligt! Sen sov jag mer såklart, men 5 timmar utan att vakna är helt fantastiskt för mig. Och som pricken över i så var jag inte alls illamående när jag vaknade. Inte ens en liten gnutta. Nä, jag var istället rejält sugen på frukost. Det har jag inte varit på länge. Jag åt ett ägg, en nektarin, en rostad franska med ost och fikonmarmelad och drack en kopp te. Fortfarande inget illamående. Jag hoppas verkligen att det fortsätter så här, förhoppningsvis har jag passerat det värsta nu!

 

Och nu skitsnack - nr 2 helt ok! Bara den som liksom jag haft diarré i flera dagar vet hur underbart det är när det vänder till "normalt" igen.

Lars och jag tog en promenad till svägerskan och svågern. Det är en lagom lång promenad. Musklerna i mina ben är näst intill obefintliga pga den långa kortisonbehandlingen och nu måste jag bygga upp dem igen. Promenader är perfekt, men inte för långa så här i början. Jag blir alldeles skakis i benen om jag går för långt. Och jag har fortfarande ont i hälarna så det hindrar också längre promenader just nu. Väl där satt vi på altanen och fikade. Jag drack kaffe för första gången sen operationen, men bara en halv kopp för jag vill inte stressa magen.

När vi gick på promenaden kände jag mig pigg och stark och redo för världen. Men upp som en sol och ner som en pannkaka. När vi kom hem skulle jag bara vila ögonen en liten stund och det slutade med att jag sov på soffan i en timme. Lars sa att sjuksköterskan hade sagt till honom att stoppa mig om jag försökte för mycket på en gång och för tidigt så han lät mig sova. Nåja, det var ju bra det för nu var jag pigg igen. Vi lagade mat - ugnsstekt lax med lyxigt täcke av bl.a. ishavsröra och färska örter och till det nypotatis. Oh så gott! Tänk vad underbart att känna att mat är gott igen. Jag är så lycklig!

På kvällen kom vännen T och hälsade på med sin son D. De flyttade från Sundsvall för ett antal år sen så vi ses inte så ofta men när vi gör det är det som om vi sågs igår. Det är riktig vänskap det! De är här för att dottern M ska flytta ihop med sin pojkvän som av en händelse bor här i Sundsvall. Världen är liten! Det var jättekul att träffas och det tyckte grabbarna också. D är bara ett år äldre än Lilleman och de två har känt varandra sen de var bäbisar. Stora sonen är i biorummet med ett gäng polare och "binge-watch" "the 100" som polarna inte har sett.

Nu avslutar Lars och jag kvällen med en riktigt  mysfilm som går på 3:an  - "Ett bra år" med Russel Crowe.