Dag 152 (6) - en skitdag rent utsagt
Ännu en jättejobbig natt. Jag kommer inte till ro, hittar ingen bekväm sovställning och det är alldeles för varmt i sovrummet - trots att fönstret var öppet och det blåste rejält - först framåt morgonen sov jag längre än en halvtimme utan att vakna. Pust och stön!
Jag ringde och pratade med mamma och pappa. Första gången sen operationen. Jag har inte orkat prata med någon på telefon, inte ens Lars. Jag är rätt deppad idag så det var skönt att prata lite med dem. Min kloka mamma sa en hel det bra saker.
Jag ringde och pratade med mamma och pappa. Första gången sen operationen. Jag har inte orkat prata med någon på telefon, inte ens Lars. Jag är rätt deppad idag så det var skönt att prata lite med dem. Min kloka mamma sa en hel det bra saker.
Det spänner och kliar runt såret och på vänster sida gör det ont. Jag Kan inte vrida huvudet vidare mycket åt endera sida och inte heller neråt. Men ja, det har ju inte gått en vecka än så jag kan väl inte förvänta sig mer ännu. Jag längtar verkligen tills jag får ta bort agrafferna! Jag tar medicinen mot infektion och den starka alvedonen men struntar i nervmedicinen och OxyContinen. Jag är så less på alla biverkningar.
Hur mår jag idag då? Illa, jag mår illa...som Magnus Uggla sjunger. Vaknade illamående. Nämen varför inte, inget nytt under himlen där inte. Fram till lunch har jag ätit några skedar havregrynsgröt, lite jordgubbar, två glas nyponsoppa och en liten macka med leverpastej. Men liksom igår mår jag en liten aning bättre efter lunch. Men bara en aning. Ännu en dag med diarré - ledsen för skitsnacket men det är min vardag det handlar om. Jag får ju knappt nån mat i magen så det är väl inte konstigt att det inte går över, men jag håller på att bli tokig! Det bara måste gå över snart.
Jag känner mig som en belastning för min familj. Jag kan inte göra något alls här hemma. Visst är det säkert som mamma säger att nu har jag passerat det värsta, men jag känner mig i alla fall helt värdelös. Jag är så otålig att bli bättre. Dagarna är jättelånga när jag mår illa. Jag kan titta på tv, men är för rastlös i kroppen för att läsa. Kanske jag skulle skaffa nån ljudbok för att få dagarna att gå fortare?
Jag pressade i mig te och en macka på kvällen för at tom möjligt må bättre imorgon.
Hur mår jag idag då? Illa, jag mår illa...som Magnus Uggla sjunger. Vaknade illamående. Nämen varför inte, inget nytt under himlen där inte. Fram till lunch har jag ätit några skedar havregrynsgröt, lite jordgubbar, två glas nyponsoppa och en liten macka med leverpastej. Men liksom igår mår jag en liten aning bättre efter lunch. Men bara en aning. Ännu en dag med diarré - ledsen för skitsnacket men det är min vardag det handlar om. Jag får ju knappt nån mat i magen så det är väl inte konstigt att det inte går över, men jag håller på att bli tokig! Det bara måste gå över snart.
Jag känner mig som en belastning för min familj. Jag kan inte göra något alls här hemma. Visst är det säkert som mamma säger att nu har jag passerat det värsta, men jag känner mig i alla fall helt värdelös. Jag är så otålig att bli bättre. Dagarna är jättelånga när jag mår illa. Jag kan titta på tv, men är för rastlös i kroppen för att läsa. Kanske jag skulle skaffa nån ljudbok för att få dagarna att gå fortare?
Jag pressade i mig te och en macka på kvällen för at tom möjligt må bättre imorgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar