Dag 153 (7) - en smula bättre
Efter två jobbiga nätter övervägde jag att ta en sömntablett, men efter funderingar hit och dit så hoppade jag över det. Jag äter ju så lite och är rädd att sömntabletten ska ytterligare försämra min mage. Det blev en till jobbig natt. Det är så konstigt för jag har inte ont utan är bara rastlös och kan inte ligga still. Förut har det ju varit värken som hindrat sömnen. Ja ja vi får se hur det blir nästa natt, det kan ju inte bli mycket sämre än det är nu.
Men... jag mådde inte lika illa på morgonen. Jag åt lite havregrynsgröt och drack nyponsoppa när resten av familjen åt frukost. Och sen tog jag mina tabletter och somnade om. När jag vaknade åt jag flingor och fil. Jag tänker att om jag hela tiden småäter så kan jag hålla illamåendet borta. Eller ja, på en bättre nivå i alla fall. Det har fungerat hyfsat under dagen. Jag har mest legat i sängen och läst och småätit. Känns väldigt dekadent, men jag kan ju ändå inte göra så mycket just nu. Jag mår inte bra men betydligt bättre. Hoppas det är på väg åt rätt håll nu. Hoppas det värsta är över.
Idag är första dagen jag varit med och lagat mat och suttit med vid matbordet. Vi lagade köttfärslimpa med färska örter. Min mage måste vara pytteliten nu för jag fick bara i mig pyttelite mat trots att jag faktiskt var hungrig för första gången sen operationen. Men det jag fick i mig var jättegott. Hemlagat rocks!
Idag är första dagen jag varit med och lagat mat och suttit med vid matbordet. Vi lagade köttfärslimpa med färska örter. Min mage måste vara pytteliten nu för jag fick bara i mig pyttelite mat trots att jag faktiskt var hungrig för första gången sen operationen. Men det jag fick i mig var jättegott. Hemlagat rocks!
Idag har Lilleman sin skolavslutning. Då det är sista avslutningen i den här skolan vill jag verkligen vara med. Avslutningen är klockan 19 i kyrkan. Jag hoppas känna mig fräsch nog att kunna vara med..... men nä jag kom på andra tankar när jag fått funderat ett tag. Jag klarar ju knappt av vardagsljuden här hemma, hur ska jag kunna klara av en fullsatt kyrka? Så sorgligt nog stannade jag hemma. Ibland ger livet en inga alternativ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar