Dag 168 (22) - midsommar

Idag är det midsommarafton och solen skiner, visserligen är det lite disigt men det är varmt och härligt. Hela familjen sov länge och sen tog vi en lång lat frukost. Egentligen hade vi gjort preliminära planer att åka på midsommarfirande med en annan familj men när vi ringde för att bestämma tid hade de redan gjort andra planer med grannar. Jaha, där satt vi med byxorna nere, så att säja. Kan inte säga annat än att jag är besviken. Det var det sista jag behövde nu. Jag är så skör nu så minsta lilla motgång blir ett jätteproblem. Jag är så less på att brista i gråt för minsta lilla. Nu åker vi ut på picknic ändå bara vi familjen. Vi åkte till Norra Berget. Jag blev på mycket bättre humör och det var så mysigt att umgås bara familjen. Solen sken, det var massor med folk som hade picknic och som dansade runt midsommarstången. Precis som en midsommar ska vara!

På kvällen grillade vi med Lars föräldrar och syster med familj. Vi satt i Lars systers inglasade uterum och åt. Så mysigt att att ha ett sådant. Jag skulle gärna ha ett själv. Det skulle fungera att bygga ett på vår altan. Vid niotiden var jag färdig att ge upp. Min hjärna ville inte vara med längre. Lilleman och kusin R följde med hem. Jag satt och tittade på film på tv:n tills Lars kom hem. Hans syster följde med för att ta hem R. Jag hade jättehemsk nervsmärta. Jag borde ha gått och lagt mig tidigare så jag hunnit somna innan det blev riktigt illa, men jag ville inte gå och lägga mig medan barnen vara vakna. Lars somnade i princip direkt men jag låg vaken länge och led. Inte nog med att jag hade ont, dessutom var det fest hos grannen och barnen studsade på studsmattan och lekte samtidigt med en boll. Klart att man får ha fest, det säger jag inget om, men just när jag hade så ont så gjorde det att det var ännu svårare att sova. Jag ville inte stänga fönstret för det var så varmt. När festen var slut tänkte jag att nu kan jag somna. Men då började en fågel sjunga i trädet utanför vårt sovrum. Den sjöng och sjöng och sjöng och... ja ni förstår. Till slut fick jag så lov att stänga fönstret ändå. Men jag kunde inte sova ändå. Vid halvfyra gick jag upp och tog en Citodon. Efter ett tag kunde jag äntligen somna.