Dag 154 (8) - ångest och illamående

Jag låg och vred och vände mig och till slut gick jag upp och tog en sömntablett. När den väl verkade så somnade jag och sov, om inte bra, i alla fall mycket bättre än tidigare nätter.

Nu är vi inne på andra veckan efter operationen. Hoppas den går fort så jag får ta bort agrafferna. Jag har ringt vårdcentralen och fått tid på morgonen den 16 juni.

 

Jag har haft fruktansvärd ångest sen jag kom hem från sjukhuset. Det har tagit mig hela veckan att bearbeta sjukhusvistelsen och än är det inte över. Det är underligt hur det kan bli. Jag har alltid gillat sjukhus och jag har alltid velat jobba inom vården. Nu blev det inte så men jag gillar fortfarande sjukhusdoften, om ni förstår vad jag menar. Men min vistelse på neurologiska avdelningen på Karolinska i Solna var inte bra. Lokalerna är gamla, skabbiga och trånga. Badrummen är fruktansvärda. Och det luktade illa... sjukdom, dåliga magar och gammalt... ja jag vet inte riktigt, men väldigt ofräscht. Jag tycker synd om personalen som får slita i dessa hemska lokaler och synd om patienterna, helst de som måste ligga där länge. Men jag hade säkert kunnat stå ut bättre om jag inte mått så katastrofalt illa, men som det var nu så var det fruktansvärt. Kanske skulle det ha varit lika hemskt någon annanstans men det kan jag ju inte veta. Men hur som helst, det är viktigt att säga att ingen skugga ska falla över personalen. Alla jag haft kontakt med var väldigt trevliga och omtänksamma. Och det är mycket personal där, en ansvarig sköterska och en undersköterska per rum plus flera till på avdelningen. Det gick alltid att få hjälp när det behövdes. Som tur är håller man på att bygga nya lokaler och Neurologen ska få flytta in i helt nya lokaler om två år.

Jag har fått tillbaka lusten att läsa och i morse läste jag klart en bok jag börjat på för länge sen. Och på eftermiddagen plöjde jag igenom en till bok. En lättläst må-bra bok som jag verkligen kan rekommendera.

På eftermiddagen kom diarrén tillbaka. Men herre gu* när ska detta sluta? Och såklart kom illamåendet tillbaka också, som pricken över i. Lars köpte Imodium till mig och på kvällen mådde jag mycket bättre. Jag fick i mig middag - grillad kyckling och ris - och senare rostat bröd (tack för tipset mamma). Hoppas Imodiumet hjälper mina stackars tarmar att komma tillbaks till det normala.

Stora sonen drog ut med polare och vi andra tittade på film i biorummet och åt sorbet, Pringles och drack Coca-cola. Inget illamående i sikte....lite försiktigt tjoho.

 

 

Sent på kvällen var jag sugen så Lars fixade te och rostat bröd till mig ("knyckt" bild). Och det måste jag säga var det godaste fikat på väldigt länge. Lika gott som det där fikat man får efter att ha fött barn. De som gjort det förstår vad jag menar. Efter att ha kämpat och kämpat och fött barn får man te och trist formfranska eller liknande, och aldrig har fika smakat så gott!