Dag 166 (20) - ett glas vin i sommarvärmen, äntligen!

Tuff natt. Det verkar som om det är varannan natt principen som gäller, nästan i alla fall. Det gjorde ju inte heller saken bättre av att min käre make snarkat sig genom natten. När jag vaknade var jag helt ledbruten. Jag hade ont i hela kroppen (liten överdrift, men ändå..). Lars hämtade värmedynan åt mig och efter ett tag släppte det i ryggen. Jag har ju "lyxen" att kunna somna om som tur är. Eftersom jag ska få besök av min kompis C vid elvatiden ställde jag alarmet på mobilen till kvart över tio. Jösses vad jag spratt till när den satte igång. Nu var jag inte lika ledbruten i alla fall. Och efter en varm dusch kändes det ännu bättre.

 

Jag har glömt att berätta att i måndags ringde vårdcentralen när jag var ute med Lilleman och spelade Boccia. Jag missade samtal både på mobilen och hemtelefonen. Jag ringde upp dem när jag upptäckte det men receptionisten visste ju inte vem som ringt. Jag sa att jag varit hos distriktsköterskan H och att det kanske var han. Hon skulle höra med honom. Ingen ringde åter under eftermiddagen men när Lars kom hem berättade han att H ringt honom när han inte fått tag på mig. Han berättade att provet gällande den där otäcka resistenta bakterien kommit och att det var negativt. När det gäller sådana provsvar är ju negativt positivt så jag blev jätteglad. Jag hade ju räknat med det svaret men en liten oro fanns ju ändå. Puh!

Idag är det soligt och varmt ute igen. Så härligt när man kan ha altandörren öppen. Det blåser en frisk bris genom gardinen och fåglarna kvittrar. Påfyllnad av positiv energi!

Min vän C gav mig en flaska Prosecco, mums! Jag har inte druckit alkohol på flera månader pga de starka medicinerna, men nu har jag slutat med dem och äter bara Gabapentin. Det står inget om att man inte kan dricka alkohol i bipacksedeln. Jag tror att vi ska dricka Proseccon när jag och Lars badar i spabadet nästa gång. C och jag satt på altanen och fikade och pratade. Sen grävde hon upp några perenner som hon skulle få av mig. Hoppas de tar sig i hennes nya rabatt.
 

 

Lilleman cyklade iväg till utebadet. Vi har sån himla tur som har ett bad så nära. Det tar typ tre minuter att cykla dit! Han stannade där i  ca tre timmar. Flera av hans kompisar var där inklusive hans kusin R. Jag tog det lugnt, pratade med syrran och mamma i telefon och satt på altanen och läste tills Lars kom hem.

 

 

Efter middagen (pasta och skinksås) promenerade jag och Lars till svägerskan och svågern. Lars hjälpte till att sopa bort överflödssand från deras nyligen stenbelagda uppfart. Svågern har foten i gips pga att han skadat hälsenan så det är svårt för honom att göra det och Lars vill underlätta för sin syster så att hon inte behöver göra allt därhemma. Jag fick ett glas vitt vin. Det första glaset vin på nära på ett halvår. Det var jättegott, men det räcker med ett glas så här från början.  När vi gick hem fick vi några majsplantor. De har satt frön och fått fler plantor än de behöver själva. Nu måste vi köpa jord och fixa några stora krukor för de behöver rejält med plats om de ska bära frukt...ja eller majs då :)

 

 

På kvällen tittar Lars på fotboll, Sverige - Belgien, och jag sitter i sängen med värmedynan på ryggen och läser (och skriver i bloggen). Jag förstår inte varför jag ska ha ont i ryggen nu också. Räcker det inte med den värken jag har?  Nervvärken är rätt intensiv nu på kvällen. Det är verkligen, på ren norrländska, oskönt. Så irriterande! Men jag ska väl egentligen inte klaga. Det kunde vara värre. Och jag har ju haft en väldigt skön dag. Men jag kan inte låta bli att fundera på om jag klarar av att börja jobba. Hur mår jag om några veckor? Behöver jag vara sjukskriven längre? Hoppas inte det. Förutom att jag såklart vill bli frisk så var lönebeskedet från jobbet inte vidare upplyftande läsning, i runda slängar hälften av vad jag normalt får ut. Och inte får jag mer än så när ersättningen kommer från försäkringskassan. Suck! Nä det allra bästa vore att jag fick bli frisk snabbt. Käre Gud gör mig frisk!