Dag 148 (2) - 149 (3) - tiden efter operationen...

På lördagen blev det inget skrivet alls eftersom jag mådde så katastrofalt illa. Jag hade fått extra värkmedicin pga värken och den gör att man blir extra illamående. Jag fick knappt i mig något alls på hela dagen. De "tvingade" i mig näringsdryck och något annat äckligt som skulle göra att mina tarmar började jobba igen. Men inget blev bättre. Då fick jag lavemang och det satte fart minsann. Men jag mådde inget bättre. Senare på dagen när jag skulle ta mina tabletter tillsammans med den där äckliga drycken så kräktes jag big time! Då lättade det äntligen lite. Sent på kvällen gick jag upp till sällskapsrummet och tittade på tv. Då kunde jag äta en halv banan, en kopp te och en skorpa. Jag hade sovit mest hela dagen så jag satte uppe ett tag. Sen gick jag och lade mig, glad att jag har mina öronproppar för herrarna jag delar rum med är snarkare! Hoppas att nästa dag blir bättre.

 

................................................................................................................................................................... 

Söndag. Idag mådde jag lite bättre på morgonen. Jag fick i mig en kopp te, ett glas proviva och nästan en hel knäckebrödsmacka. Men riktigt bra mår jag inte och jag fasar redan för lunchen för mat luktar illa just nu. Min mage är inte riktigt som den ska. Jag hann inte på toaletten utan det kom lite på nattsärken och i sängen innan jag fick mig iväg till toaletten. Hur hemskt är inte det! Sköterskan tog det hur coolt som helst och berättade att det finns något som heter förstoppningsdiarré. Eftersom jag inte mår riktigt bra i magen än så kan det finnas en hård propp kvar i tarmarna. Vilket skitsnack va?

 

Annars är det helt ok här. Personalen är trevlig och uppmärksam. Jag sover faktiskt rätt bra även om sängen är smal och hård. Men kuddarna kunde vara mjukare för de är som betong.

Jag har just ätit lunch - jag valde pannkakor med fruktcocktail till efterrätt. Det fick jag i alla fall i mig. Jag är inte alls sugen på mat och lukten från maten runt omkring mig får mig att må illa. Det spelar ingen roll om jag sitter i rummet eller i sällskapsrummet för det äts mat på alla ställen. De flesta hör har bandage om huvud eller nacke, men inte alla. Jag blir rätt nyfiken över vad alla har opererat men man kan ju inte fråga rakt ut. Nu har jag duschat och de hat tagit bort bandaget. Såret läker på fint. Nu är frågan om stiften ska tas bort och om det gör ont. Vi kallas Zipper-heads (dragkedjehuvud) vi som gjort den hör operationen. Men jag känner mig som Frankensteins brud!

Jag har sovit mest hela tiden, Både pga operationen och medicinerna. Men nu får jag mindre mediciner och jag mår  mycket bättre. Det enda jag vill nu är att åka hem. Doktor A skrev att jag får åka hem på måndag om jag mår bra. Men trots det så måste en annan läkare bekräfta utskrivningen. Slutligen, vid åtta på kvällen fick en sköterska tag på jourläkaren som gick med på att jag kan åka hem imorgon. Jag måste dock träffa läkaren som går ronden i morgon innan jag åker hem. Jag kommer att få en medicinlista och medicin för morgondagen. Måste påminna sköterskan om det i morgon. 

Häftklamrarna, de sk agrafferna, ska tas bort den 16 juni. Det kan göras på vårdcentralen.