Dag 160 (14) - borttag av agraffer, äntligen!

En tuff natt. Jag drömde mardrömmar om att det hände hemska saker när jag tar bort agrafferna. Dessutom snarkade min käre make som jag vet inte vad. Det beror dels på att han är lite täppt i näsan och dels på att han druckit på festen. Vid halvsex gick jag upp och tog mina piller eftersom jag hade så ont i huvudet. Tänkte att de kunde få en chans att börja verka innan jag skulle iväg till vårdcentralen, sen somnade jag om ett tag. Jag steg upp med de andra och åt havregrynsgröt med äppelmos. Jag är fortfarande förundrad över att maten smakar så gott.

 

Lars följde mig till vårdcentralen. En manlig distriktssköterska tog bort agrafferna. Lars höll mina händer, men han var nog mer nervös än jag var för hans händer var alldeles svettiga. Det här med sjukvård och vårdcentraler är inte Lars grej, han gillar inte blod och ingrepp och sånt så det var extra gulligt av honom att ställa upp för mig. De som säger att det inte känns att ta bort agraffer ljuger! "- Prata hela tiden" sa sköterskan H medan han tog bort dem. Det gjorde ont, men var hanterbart. Efteråt gjorde han rent ärret och satte på tejp för att hålla ihop det så här första tiden. Det vätskar sig lite längst upp men han sa att det är fullt normalt och att ärret såg fint ut och har läkt bra, ingen infektion som tur är. Nu ska jag inte blöta ner ärret på någon dag så jag får vara försiktig när jag tvättar håret. Lars får väl hjälpa mig. Det känns i alla fall jättebra att agrafferna är borta, jättebra!

 

När jag kom hem hade Lilleman vaknat. Han tog frukost och jag gick och lade mig igen. Jag somnade och sov till 12. Ja, till 12! Men som sagt, jag sov dåligt på natten. När jag vaknade ropade jag på Lilleman men inget svar. Jag letade honom, men han var ingenstans. Slutligen kollade jag om skorna var i hallen, men de var borta.  Jag ringde honom och han var hos sin kompis. Han sa det igår, men jag trodde inte att han skulle cykla iväg utan att säga till. När jag sa det så svarade han att han inte ville väcka mig och därför lagt en lapp på kudden bredvid mig. Gullgubben min, det var väldigt omtänksamt, vilket jag sa till honom.

Jag hade rätt otäck nervvärk hela dagen och mådde därför inte så bra. Det var skönt att vara ensam och bara vila. Jag var inte på humör att laga mat och föreslog familjen att vi skulle äta pizza. Det var de med på så vi beställde från Kubens pizzeria. Jag äter inte mer än en halv pizza, men då finns det ju över till lunch en annan dag.

Det är skönt att agrafferna är borta men tejpen kliar som tusan så jag får kämpa för att inte riva bort den. Jag ska försöka låta den sitta kvar över helgen.