Dag 142 - Mors dag

Grattis till alla mammor där ute, i dag är det er dag! Jag önskar att tiden och orken skulle räcka till så jag kunde göra med mer, som t.ex. ta en snabbis till Ånge för att fika med mina föräldrar. Men nu är det som det är här i livet och vi får fira mamma nästa gång vi ses. Jag har i alla fall skickat ett mors dags kort till henne och jag ringde och önskade henne en trevlig mors dag. Vi väntade med att fira här hemma tills Lilleman kom hem.  Då fikade vi och jag fick en jättemysig mysdress som jag kan ha på mig på sjukhuset (jag hade önskat mig det).

Idag har vi fixat här hemma. Dammsugit, plockat undan prylar, betalat räkningar, veckohandlat mat och tvättat. Ordnat inför att jag ska vara borta. Det känns helt overkligt att jag ska åka bort på tisdag. Plötsligt är det väldigt nära...

Som jag skrev igår så åt vi middag på vår kvarterskrog tillsammans med Lars syster med familj och svärföräldrarna. Jag åt en VIP-Toast som vanligt. Det är en oxfiléskiva på rostat bröd toppad med bea. Jättegott och lagom stor köttbit för mig men den här gången fick jag lämna ett gäng pommes frites och halva brödskivan. Efter att ha ätit kändes det som om jag skulle spricka så jag fick så lov att ursäkta mig och åka hem, Lilleman följde också med. Det är det som är det positiva med att äta på den lokala kvarterskrogen (förutom god mat såklart!), det är nära hem. Lars och stora sonen gick hem lite senare.  

Kvällen avslutade vi med att titta på Pretty Woman som gick på 5:an. Den filmen kan kan ju se hur många gånger som helst.

Jag är lite piggare i kroppen idag. Men jag har tyvärr hemskt ont i ryggen, mellan skulderbladen. Det hugger till när jag böjer mig ner eller nyser och molvärker dess emellan. Det är ett nytt ställe att ha ont på. Men så trevligt, tack! (Obs, grov ironi!). Sen har jag tinglande, pirrande, myrkrypsvärk i armen och ryggen. Det killar så jag nästan blir tokig. Jag kliar med en stor plastgaffel men det går inte över.  Men illamåendet lyser med sin frånvaro och det är skönt. Hur kommer det att vara efter operationen? Förväntansfull och nervös på en gång.