Dag 124 - kortison hit och kortison dit...

Jag sov som en stock. Vaknade med huvudvärk, men det var kanske inte så konstigt och det gick över efter att jag tagit en Alvedon. Jag fick inte i mig någon frukost idag heller, bara ett glas Proviva. Men jag åt en hårdbrödsmacka och ett päron till morgonfika på jobbet, och lite senare en banan.

 

Jag ringde till Neurologen direkt på morgonen lämnade mitt telefonnummer och  blev senare uppringd av en sköterska. Jag berättade att jag missade läkarens uppringning igår. Hon sa att hon nästan var helt säker på att han skulle ringa under dagen, men att hon ändå skulle skicka ett meddelande till honom. Han ringde mig efter lunchen. Han är i princip säker på att det är kortisonet och min kortisoltillverkning som är boven i dramat, både gällande illamående och svullnad. Men han erkände också att han inte är så duktig på kortisonbehandling. Han tror i alla fall att den dos jag tar nu är för låg. 4 tabletter Prednisolon motsvarar 1 tablett Betnapred, och jag tog 4 tabletter Betnapred! Han vill nu att  jag tar 4 tabletter Prednisolon per dag i 2 veckor, sen 3 per dag i 2 veckor, sen 2/ per dag i 2 veckor och slutligen 1 per dag i 2 veckor. Men han kan inte bortse från att det kan vara magen som spökar. Jag ska fortsätta med Omeprazol. Om jag fortfarande mår dåligt efter några dagar trots mer kortison och magmedicin ska jag ringa honom (han är borta hela nästa vecka, ring i så fall på fredag denna vecka!). Hå hå ja ja, det är inte lätt det här. Jag känner mig inte helt bekväm med att höja dosen. Helst vill jag sluta helt. Det känns inte som om kroppen älskar att få en massa medicin precis. Även om det är bra mot en sak så blir det ju en massa negativa bieffekter. Jag känner mig osäker.

 

 

Idag har jag varit på en processkartläggning hela förmiddagen. Det gick bra.  Jag fick i mig en halvhyfsad portion makaroner och köttfärssås till lunch utan att må illa efteråt. Efter lunch gjorde jag lite av varje och mår faktiskt rätt ok. Funderar på när det är lämpligt att åka hem. Jag vill inte åka för tidigt, men inte heller för sent. Sonen hämtade mig vid halvtre, det var nog lämpligt. När jag kom hem drack jag ett glas proviva och åt en tallrik fruktgröt...ja visst ja, jag har glömt att skriva att jag har köpt barngröt. Sån åt jag när jag var gravid och mådde illa. Och även nu får jag i mig små portioner av den. Sen sov jag tills Lars kom hem. Lars fixade middag, han är verkligen en klippa. Det har han varit hela tiden, och jag uppskattar det verkligen, men just nu när jag mått så illa så uppskattar jag det särskilt mycket. Jag är lite frusen så vi tog ett bad i spabadet. Då får man upp värmen i kroppen.

Lars och jag pratade om vad läkaren sagt. Utan att jag sa något om mina funderingar så undrade han om det är en sån bra idé att öka kortisondosen. Han tycker att jag verkar må bättre. Och ja,  det gör jag ju. Idag har jag inte alls mått lika illa som tidigare. Och jag är inte lika svullen i benen som tidigare. Jag springer på toaletten och kissar flera liter (känns det som i alla fall!). Det är väl vätskan som lämnar kroppen. Undrar om jag istället ska fortsätta med dosen som läkaren från vårdcentralen rekommenderat i någon dag till och se hur jag mår? Jag vet inte. Kanske är det magmedicinen så börjat verka och det är därför jag mår lite bättre. Om det var magen som krånglade och den har gått till sig så behöver jag ju inte mer kortison. Eller hur? Jag vill absolut inte äta mer kortison än nödvändigt. Alla tre läkare har haft olika idéer om hur jag ska trappa ner. Men ingen annan än jag vet hur jag mår "på riktigt". Hur vet de att just deras rekommendation är den rätta för mig? Nu när jag har sånt problem med att trappa ner så förstår jag att folk blir beroende.