Dag 137 - sista dagen på jobbet innan operationen

Jag vaknade mitt i natten med djurisk värk i nedre delen av ryggen. Det var väl onödigt! Jag låg på värmedynan ett tag och då släppte det en aning och jag kunde somna om. Men det var långt ifrån bra och jag vaknade ett antal gånger av värken. På jobbet sitter jag med vetekudden på ryggslutet. Funderar över om jag ska ta en Citodon...

Idag tog jag min näst sista kortisontablett. Sista tar jag på fredag eller lördag. Jag var lika illamående som vanligt på morgonen. Sen gick det över och jag kunde äta fika på jobbet - ett ägg, en hårdbrödsmacka med ost och en kopp te. Första tanken är att det är kortisonet som gör att illamåendet går över. Men sen kommer jag på att det var likadant igår. Illamående på morgonen som gick över på förmiddagen. Sen kom det tillbaka efter lunch och försvann efter middagen. Vi får se hur det blir på eftermiddagen idag. Det är så jobbigt med illamåendet som kommer och går. Behöver jag mer kortisone? Jag har glömt att skriva om ett problem jag har. Förutom värken i fötter och händer så har jag ont i överarmarna. Det känns som när man har träningsvärk i biceps. Varför har jag den här konstiga värken i kroppen? Vad beror illamåendet på? Väldigt märkligt är det i alla fall!

Efter lunch mår jag fortfarande bra, dvs inte illamående. Ryggvärken håller jag i schack med vetekudden. Jag tar ingen Citodon. Förresten... idag tog jag en halv OxyContin på morgonen eftersom jag hade så ont i ryggen. Inte för att det hjälpte något, men det visste jag ju inte i förväg. Som vanligt börjar jag bli uppblåst i magen på eftermiddagen, men inte alls lika mycket idag. Jag har fortfarande värk i ryggen och nu även under nyckelbenet på vänster framsida och runt skulderbladet på vänster baksida. Nu ska jag snart gå hem, ska "bara" först...

Idag är det faktiskt sista arbetsdagen innan operationen. Jag har tagit semester fram till inskrivningsdagen. Jag ska vila och stressa ner så jag är i form (förhoppningsvis) till operationen. Ett annat skäl är att jag vill undvika infektioner så gott det går. Det kändes väldigt konstigt att krama mina arbetskamrater och säga hejdå. Jag vet inte när jag kommer tillbaka. Jag hoppas ju att det kommer att gå bra och att jag inte behöver vara sjukskriven så länge, men det är omöjligt att veta nu.