Dag 128 - sol ute men inte i sinne...

Sov sisådär, inte bra men inte heller dåligt. När jag vaknade var jag lite ledsen. Jag är ofta ledsen nu för tiden. Jag vill inte var med längre. Det har gått för lång tid nu. Som man ser på dagarna, i dag har det gått 128 sen jag fick beskedet om att jag hade en tumör (som nu inte var en tumör). Så länge har jag väntat och lidit. Och än är inte väntan över. Jag är ju inte säker på att få bli opererad den 2:a juni, det är fortfarande preliminärt. Jag gick ut på altanen och åt frukost i solen men blev inte på bättre humör av det så jag gick in och lade mig i sängen igen när jag ätit klart. Jag vet inte vad jag ska göra för att bli på bättre humör.

 

Mina symtom nu - Stickande och illande värk i arm och hand, svullna och värkande händer, lätt illamående, svullen och tung mage, värk i höfter/ben när jag går, värk i fötterna framför allt hälarna, värk i midjan, allmänt tung  kroppen och ledsen, andfådd och ibland lite svårt att djupandas. Värken i ben och fötter och den tunga magen gör att jag har svårt att göra något vettigt. Och om jag ändå försöker så blir jag andfådd och svettig. Illamåendet är som tur är på tillbakagång, men jag har fortfarande ingen direkt matlust och jag äter pytteportioner. Konstigt nog har jag inte gått ner något, i alla fall om man ska lita på vågen. Men jag ser ju att magen är mindre än förut så jag funderar på om jag samlar på mig vätska och det gör att vågen inte visar hela sanningen.

 

Nä nu ska jag ta mig i kragen och gå ut och fråga Lars och stora sonen om de vill ha en kopp kaffe. De bygger på boden. Sen ska jag plantera kryddväxter. Upp och hoppa lilla ledsna loppa....! Dagen den kom och gick. Solen har skinit hela dagen men tyvärr har det blåst rätt rejält. Hela familjen har varit ute och fixat, Lars mest , grabbarna mitt i mellan och jag minst. Nu är det snart middag. Idag har faktiskt jag gjort middag, det blir köttfärsbiffar med persillade och pasta.

Imorgon ska jag ringa till vårdcentralen och beställa tid för läkarbesök. Jag tänker begära att få träffa den kvinnliga läkaren som jag träffade när Doktor S slarvat med remissen. Jag fick väldigt bra uppfattning om henne den gången. Doktor H som jag träffade nyss har jag inte lika gott öga till. Han brukar vara för snabb. Jag är rädd att han avfärdar mig med att det är kortisonets fel utan att utröna om det kan vara något annat problem. Söker jag på mina besvär så blir man ju mörkrädd. Kan tyda på hjärtsvikt eller njursvikt eller ödem. Skulle just vara toppen det! Jag hoppas få hjälp att komma fram till om jag samlar på mig vätska och varför.