Dag 129 - grundlig genomgång på akuten

Skitnatt rent utsagt! Jag måste ha sovit konstigt för jag vaknade flera gånger med värk i armarna, låg väl på dem. Och värk i ryggen dessutom. Jag ringde till vårdcentralen direkt när de öppnade och en sköterska ringde sen upp mig på utsatt tid. Hon tyckte att jag ska komma på jouröppet klockan tio och träffa Doktor H. eftersom det är han som ordinerat kortisonnedtrappningen. Ja ok då, jag får väl göra det då.

Lars skjutsade mig till vårdcentralen. Vi fick vänta en timme innan jag kom in till Doktor H. Efter att jag berättat hur jag kände mig skrev han en akutremiss - alltså en remiss till akuten, inte en remiss som det är bråttom med! Jaha, då åkte vi till akuten då. Det var länge sen jag senast var där. De har byggt om helt. Jag kom in rätt snabbt till en sköterska. Inne där undersökningarna sker var det också ombyggt. Väldigt snyggt! Ett stort rum med en rund disk i mitten och små undersökningsrum runt om. Som värsta amerikanska sjukhusserie! Sköterska J tog väl hand om mig. Hon tog EKG, mätte blodtrycket, lyssnade på hjärta och lungor och tog en massa blod till diverse prov. Sen fick jag sitta ute i väntrummet igen. Lars köpte lite fika, och det var tur med tanke på hur länge jag sen fick vänta. När det gått ett tag skickade jag iväg Lars till jobbet. Det är ju helt omöjligt att veta hur länge man får vänta. Jag väntade och väntade och väntade. Så fick jag komma in i ett undersökningsrum på ett annat ställe. Tydligen var det första stället endast för undersökning av sköterskor. Där fick jag vänta ännu en lång tid. När Lars slutade kom han med hamburgare och smootie. Det var ju bra för jag började bli rejält hungrig. Så kom Doktor B in och lars gick ut i väntrummet medan hon undersökte mig. Hon kollade hela kroppen med ultraljud. Inget problem någonstans vad hon kunde se. Hon klämde och kände på magen och lyssnade även hon på hjärta och lungor. Jag fick berätta hela "resan" och började såklart gråta direkt. Snörvlande och snorande berättade jag allt. När jag var klar sa hon att hon anser att jag lider av krisreaktion, en försenad krisreaktion. Det köper jag fullt ut. Jag har varit så inriktad på att inte bryta ihop att jag inte bearbetat det som hänt ordentligt. Jag är en riktig "Fru Duktig" och det är inte optimalt i alla lägen. Hon rekommenderar mig att vila ut ordentligt före operationen.

 

Vad gäller de andra symtomen så tror hon att det är medicinens fel. OxyCortin gör att man blir trög i magen pga att tarmarna arbetar saktare än vanligt. Det är förmodligen det som gör att jag får sån spänd mage framåt eftermiddagen. Han sa att det finns laxerande medel på Apoteket, alltså inte lavemang utan något man blandar i vatten eller mat. Det hjälper tarmarna. Men nu ska vi inte gå in på detaljer vad gäller det "skitsnacket" haha! Hon berättade även att OxyContin inte är en bra medicin för nervsmärtor, det finns betydligt bättre som Gabapentin eller Lyrica. Gabapentin har jag provat utan resultat. Nu var det en låg dos så man vet ju aldrig hur det gått om jag provat högre dos. Men Lyrica har jag hört talas om i Chiari-gruppen på  Facebook. Jag ska prata med min läkare om det när jag besöker honom nästa vecka. Illamående är en bieffekt av OxyContin, men kan även bero på att magslemhinnan är påverkad av kortisonet. Jag ska fortsätta äta Omeprazol. Jag är inte svullen i kroppen idag, kanske det gått över? Jag har inget vatten i de inre organen heller, det såg hon på ultraljudet. Hon tyckte att jag ska fortsätta med nedtrappningen av kortison som jag gör nu. Efter 6 timmar på akuten åkte vi hem. Men vi stannade till på Apoteket och köpte en magmedicin. Jag tog en dos hemma, vi får se vad den gör för något.

 

Nu känner jag för att sluta med OxyCortin helt, på en gång. Men det är inte smart. Jag måste trappa ner och så måste jag ha en annan medicin redo. Så jag får nog vänta och prata med Doktor V.K. nästa torsdag.