Dag 589 - julmysigt ute och bra fantasybok
Det hade fortsatt att snöa under natten, inte jättemycket men all snö är välkommen! Det är mjuk, fin snö som singlar ner i stora flingor. Underbart! Fyra grader minus på morgonen. Det är lagom. Jag var som väntat trött på morgonen men vi blev klar och kunde åka till jobbet i tid. Jag hade mindre ont även denna morgon. Jag är så oerhört tacksam för varje dag som börjar så.
På förmiddagen gick jag till banken för ett möte med vår bankman...som är en kvinna, alltså kanske man ska säga bankkvinna? Vi har Danske Bank. Det är en bra bank. Jag är väldigt nöjd och har aldrig ångrat att vi bytte bank. På väg till banken genade jag genom parken Vängåvan och såg att de satt upp de små kurerna med julmotiv i. Julälskaren i mig slog volter när jag kikade in genom fönstren. Det är både musik och rörelse. Jag förstår att barnen gillar dem (och jag är väl själv rätt barnslig när det gäller julen så inte konstigt att jag blev så lycklig i själen).
När jag gick tillbaka till jobbet hade det börjat snöa kraftigare. Riktiga lapphandskar. Jag var ordentligt påklädd med täckkjol och stövlar. Det var underbart. Lyckobarometern slog i taket. Vilken härlig promenad jag fick.
På eftermiddagen var det väldigt stojigt ett tag. Jag har ju som tur är mina hörlurar som i alla fall stänger ute det värsta ljudet. De tar liksom bort de vassa topparna och det blir kvar ett mjukt mummel. Jag kände mig mer påverkad än jag brukar. Kanske för att jag inte är på topp. Hade fått värk på framsidan från bröstet till hakan/örat på vänster sida så jag satt med värmekragen sista delen av dagen. Jag flexade ut tidigt. Egentligen hade jag backoffice passning men mina fina medarbetare sa att det var ok att jag slutade tidigare för de skulle vara kvar och passa telefonen. Så innerligt tacksam jag var över det. Hade tänkt ta bussen men messade stora sonen och frågade om han hade möjlighet att hämta mig och som tur är hade han det.
När jag kom hem skrev jag ett meddelande till nuvarande finanssekreterare på logen. Det var meningen att vi skulle träffas på kvällen och gå igenom jobbet igen. Jag frågade om vi kunde träffas tidigt för jag behövde vila på kvällen. Hon ringde upp mig och det visade sig att hon hade migrän och gärna sköt upp vår träff. Jag var lättad. Jag tycker synd om henne som hade migrän, men jag tror inte att jag hade haft sånt stort utbyte av att träffas eftersom jag själv inte mådde riktigt bra. Det var inte den lurande förkylningen utan att jag var så in i bomben trött. Så där trött som jag i princip alltid var tidigare. Det händer så sällan nu så jag blev tagen på sängkanten. Fast de där fjantiga hotande förkylningen kan ju haft ett finger med i spelet också. Jag somnade för första gången på länge i soffan och sov tills Lars kom hem.
Jag fick meddelande från en kvinna på logen, S, att ringa den kvinna som skulle köra upp till Östersund på söndag. Jag gjorde det och hon berättade att det börjar vid nio-halv tio på morgonen så vi måste åka vid halv sju - kvart i sju. Oj oj oj! Det hade jag inte räknat med. Där gick den sovmorgonen upp i rök! Men jag har ju ställt till det själv så jag har mig själv att skylla. Bara att bita i det sura äpplet och ställa väckaren. Det kommer säkert att bli trevligt, och jag får väl ta en tupplur i bilen om inte annat.
Det snöar och snöar och snöar. Undrar just hur mycket som kommit nu? Jag tittade ut genom fönstret innan jag gick och lade mig. Jodå, det har snöat en hel del.
Det bränner i armen och handen. Som om huden brinner. Det är enormt irriterande, mer irriterande än ont faktiskt. Känner även av en lurande förkylning av och till. Jag kan plötsligt hosta rossligt och tidvis är jag täppt i näsan. Anar en tung huvudvärk framme i pannan, det besvärar mig rätt mycket nu på kvällen. Det är så jobbigt när en förkylning aldrig bryter ut på riktigt utan bara irriterar och gör att jag känner mig blähä ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar