Dag 573 - stryka med systrarna Bennet som sällskap

Jag vaknade på morgonen, sneglade på klockradion och den visade kvart över sex. Lite väl tidigt att vakna en söndag kan man ju tycka. Jag låg och filurade en kvart-tjugo minuter. eftersom jag inte somnade om tassade jag upp och hämtade mobilen som låg på laddning i köket. Lars vaknade och jag viskade åt honom att somna om, han behövde ju inte vara vaken så tidigt bara för att jag var det. Men då sa han att han var pigg och klockan var ju faktiskt kvart i tio så det var dags för frukost. Mäh? Jag hade tydligen sett helt galet på klockan. Men då hade jag i alla fall sovit nog många timmar under natten. Bra det med tanke på gårdagnattens dåliga sömn. 


Vilken besvikelse jag kände när jag vaknade upp med en skruttkropp med värk som "vanligt". Jag hoppas och tror varje gång  jag mår bättre och jag faller lika hårt varje gång det visar sig inte vara permanent. Idag var dessutom en sån där dag när jag kände mig helt apatisk, i alla fall på förmiddagen. Helt utan energi liksom. Har svårt att komma igång. Till slut var det bara ren och skär tjurighet som gjorde att jag tvingade mig upp ur soffan och in i duschen. Efteråt kändes det bättre och jag kunde ta tag i dagens göromål.

Idag har det varit fars dag men jag har ingen far att gratulera. Blir man någonsin van vid det? Men vi firade såklart Lars. Jag och stora sonen bakade en mumsig sockerkaka med hallon och blåbär. 

Annars var det tvätt- och strykdag. Jag ska till Stockholm på jobb tisdag och onsdag. Sen ska vi på födelsedagsfest i Ånge på lördag, vi sover över hos mamma. Och på söndag åker vi till Arlanda för att sova över på hotell till måndag då vi åker till Prag. I Prag stannar vi till på torsdag. Så...det var verkligen läge att stryka upp högen med ren tvätt som av tidsbrist och trötthet inte blivit struken tidigare. Tvätt har man ju alltid och jag gillar inte när det blir för mycket. Bättre att tvätta lite då och då. Jag stod som vanligt framför tv:n och strök. Under tiden tittade jag på "Stolthet och fördom". Jag helt enkelt ÄLSKAR den filmen, och boken med för den del. Här kommer Kiera Knightley verkligen till sin rätt. Jag kan tycka att hon är lite tråkig i andra filmer, men här briljerar hon. 

Vi och Lars syster med familj var bjudna på farsdags-middag hos deras föräldrar. De skulle passa på att fira Lilleman samtidigt. På väg till dem kom jag plötsligt att tänka på medicinen. Hade jag tagit "klockan två-dosen"? Nä. Jag skulle ju skjuta på den ett tag eftersom jag tog morgondosen senare än vanligt. Men sen glömde jag helt bort det, trots påminnelse i mobilen. Fast jag tittade ju i och för sig inte på mobilen. Jag strök och tvättade och tittade på tv, och sen åkte vi. Och inte hade jag med handväskan heller. Är det inte just typiskt! Jag mådde ändå typ bra....just då. Framåt kvällen började jag kallsvettas och värken kröp fram. Sakta men säkert spred den sig över vänster sida och ökade i styrka. Jaha, det bevisar ju i alla fall att jag behöver medicinen.


När vi kom hem tog jag kvällsdosen och sen duschade jag lagom varmt för att inte chocka kroppens termostat. Det var väldigt skönt. Det är oerhört obehagligt att kallsvettas, faktiskt värre än att "varmsvettas". Huden känns som en död fisk, kall och klibbig *huvaligen* Morgonrock, pyjamasbyxor och luddiga sockar på och sen en kopp varmt Chai-te. Samt icke att förglömma, värmedynan på ryggen. Åh så härligt! Vi tittade på "Amazing Race" som gått tidigare på kvällen och sen ett program om extrema väder på Discovery. De har väldigt många intressanta program på den kanalen. Jag hade kunnat stryka klart under tiden jag tittade på tv men nä, jag var inte alls i läge att stryka. Det får bli imorgon.