Dag 563 - smågrinig och sur

Trött i morse också, inget nytt där inte. Det småregnar ute. Tänk så trött jag är på det eviga pissandet, kylan och grådasket. Skithöst!

Ondare i armen, sidan och låret än vad jag tycker jag borde ha. Men hej hopp sånt är livet. Ingen fara egentligen för det var bara lite mer än tidigare (alltså från då jag tyckte att allt var så mycket bättre, typ en vecka sedan).

Jag har varit småsur och grinig idag. Fått bita ihop så det inte skulle märkas. På teammötet var jag ovanligt tyst. Inte likt mig, men jag orkade inte riktigt engagera mig trots att det handlade om mobbing och kränkningar, något jag annars tycker är väldigt viktiga områden. Äh! Skrutt dag helt enkelt. Frös gjorde jag också. Jag satt med värmekragen över benen för att bli varm. Det fungerar faktiskt jättebra att använda den så.

På lunchen följde jag med några arbetskamrater till Oscar. Jag gjorde det trots att jag egentligen inte var på humör och trots att det var kallt ute. Varför? Jo det fanns ingen kvar som skulle äta lunch på jobbet och jag avskyr att äta ensam. Jag ångrar dock inte att jag följde med för jag åt en väldigt god risotto med räkor. Fast ännu frusnare blev jag såklart. Jag tog en varm kopp te när jag kom tillbaka till jobbet och värmde mig dessutom med värmekragen. Den här tiden är verkligen hemsk för mig och alla andra med "trasiga termostater".

Jaha, så fick jag kanske svaret på varför humöret är så "off" då. Spår av mens, typ. Är väl den tiden i månaden. Eller så är det den delen av livet. Då äggen börjar ta slut och fabriken har stängt. Kanske..... Jag har ju hormonspiral så inte vet jag. Men det skulle förklara den oväntade sorgmodighet som jag kände av igår och ännu mer idag. Det var så länge sedan jag känt av hormonsvängningar. Kanske hormonerna i spiralen börjar ta slut? 


Det var mycket att göra på eftermiddagen. Många var borta så vi som jobbade hade "häcken full". Från att ha varit i princip helt tyst på förmiddagen satte det igång att ringa ordentligt efter lunch.  Jag var fortsatt frusen, deppad och hade ont lite överallt. Dessutom hade jag en bad hairday. Såg ut som sju svåra år eller en tant på dekis. En riktigt dålig dag. Jag och en arbetskompis tog en sen fika och satt helt ensamma och pratade. Hon är så omtänksam och inkännande. Det var skönt att prata med henne, det lättade faktiskt lite.


Så tog äntligen den här dagen slut. Stora sonen hämtade mig. Vilken tur att han har ledigt den här veckan. Jag messade Lars att jag åkte hem och fick som svar att det gjorde jag rätt i och att jag skulle vila när jag kom hem. Jag blev alldeles varm i hjärtat. Vilken fin man jag har. Jag bytte om till myskläder och lade mig ännu en gång under en filt på sängen och halvslumrade.


Efter maten var det tv-serie dags. Först det inspelade avsnittet av "the Walking Dead". Oh så spännande! Och nu måste vi vänta en hel vecka till nästa avsnitt. Sen blev det ett avsnitt av "Stranger Things". Det slutade så himla spännande det med. Då alla avsnitt ligger ute hade vi ju kunnat se ett till men resten av familjen ville ännu en gång dra ut på det och vänta tills en annan dag. Vi splittrades upp och alla gjorde vad de nu behagade göra. Jag ville inte göra annat än att sitta i soffan - eller på golvet rättare sagt för Lars hade smörjt in min rygg. Jag klickade runt mellan kanalerna och dök på en film som just börjat på Cmore - "I'm not ready for Christmas". Den måste jag bara se. Är det något som alltid gör mig på bättre humör så är det julfilmer. Den första julfilmen för säsongen (ja det är ok att se julfilmer nu).

Tråkiga dagar är sällsynta som tur är. Och  det är ännu sällsyntare att de är så hemskt trista och hemska som den här har varit. Jag mådde bättre och blev på betydligt bättre humör på kvällen. Att umgås med familjen har den inverkan på mig.

Stickandet ut i armen och i sidan har varit olidligt idag. Men så har jag slavat med stretchandet också så jag kanske har mig själv att skylla. Jag har även haft ont i huvudet och som spänningsvärk i nacken. Jag är väldigt stel och skulle nog behöva få kappmusklerna masserade.