Dag 576 - att hålla utbildning är kul!

Jag sov dåligt. Detta trots att det var en skön säng, skönt täcke och skön kudde. Äh, jag har helt enkelt svår att sova på främmande ställen, inget att göra åt. Vilken tur att jag tog en tupplur på tåget igår. Till slut släpade jag upp mig ur sängen och in i duschen. Jag var lite frusen så jag stod där tills jag fått upp värmen i kroppen. Sen gjorde jag iordning mig och gick ner för att äta frukost. Min medföredragerska M hade redan ätit. Hon är inte alls lika morgontrött som jag är. Jag åt amerikanska pannkakor med lönnsirap, äggröra, vattenmelon, fruktsallad, hårdbröd med ost och juice och te.  Låter kanske lite fattigt i vissa öron, men jag tyckte det var precis lagom och väldigt gott. Sen checkade jag ut och begav mig iväg till utbildningslokalen.

 

Jag tycker att utbildningen gick jättebra. Trevlig grupp och lagom antal deltagare. Det är så kul att hålla utbildning. Helst när man gör det i denna form, att få gå omkring och vara aktiv. Då menar jag inte skutta omkring som en guttaperkaboll utan lagom mycket för att det inte ska bli tråkigt för kursdeltagarna. God mat och gott fika som alltid på kurserna. Det är viktigt det för det är en stor del av den totala upplevelsen. Jag hade på min nya, sköna och fina klänning från Esprit. Dock såg jag när jag fick på den att den var sned på framsidan. Sömmen som skulle vara mitt på var dragen åt höger. Var det tänkt så? Efter kursen bytte jag om till byxor (det brukar vara kallt på tåget) och eftersom vi hade lite tid över gick jag in på Esprit och visade upp klänningen. Expediten sa att så skulle det inte vara. När vi lade klänningen platt på bänken såg vi att den var dragen i övre delen också, fast åt vänster. Hon sa att de fått tillbaka några klänningar som det var brister på och att hon gissade att de skulle dra tillbaka dem eftersom de inte vill skylta med defekta plagg. Hon kunde inte ge mig mer än 20 % avdrag om jag ville behålla klänningen. Det tyckte jag var snålt tilltaget med tanke på vilket stort skönhetsfel det var. Kanske hade det varit annat ljud i skällan om chefen varit där men han satt i ett möte. Jag våndades ett tag och sen lämnade jag tillbaka den. Jag tror att jag kommer att irritera mig på felen och bli ännu mer irriterad om någon påpekar felen. Sen köpte vi sallad på Hötorgshallen (varmrökt lax, getost, valnötter, gulbetor, rödbetor och diverse grönsaker och begav oss av till centralen.  

Vi hade tidigare på dagen fått sms om att de bytt vagnset och att vi tyvärr fått våra förstaklassplatser bytta mot andraklassbiljetter. Jaha! Och vi som sett fram emot att sitta i tyst kupé på vägen hem. Jag såg en SJ-skylt och sa att jag skulle höra med personalen vad som hänt. De andra stod kvar vid väskorna. Jag pratade med en trevlig kille som sa att det inte verkade vara med någon förstaklassvagn nu men att vi hade möjlighet att byta till ett annat tåg. Jag sa att vi varit på kurs och bara ville hem nu och att det egentligen inte spelade någon roll, förutom det där med tyst kupé och gratis kaffe då. Han sa att han inte kunde hjälpa till med tyst kupé men att vi kunde få rabattkuponger till bistron ombord på tåget. Vi fick 100 kronor var. Det tycker jag var väldigt generöst. Man får mycket kaffe för 100 kronor! Jag sa att han vänt våra grin till flin och tackade så mycket. Han så väldigt glad ut. De stackarna får nog mycket skäll skulle jag tro. Synd bara att vi redan köpt sallad, men kupongerna räcker i ett år så vi kan ju använda dem senare.

Tåget susade in på perrongen och vi hann se att det bestod av vagn 1,2,3,4. Våra nya platser var i vagn 5. "Houston we have a problem". Vi stod där vid loket och var rätt villrådiga. Jag skojade med den väntande lokföraren att om vi inte fick några platser kunde vi väl få sitta i loket med honom. Han skrockade lite och sa att det säkert skulle ordna sig. Jag pratade med några andra som väntade och de hade vagn 7. Hoppsan! När dörrarna öppnades så strömmade det på massor av folk. Vi gick längre bak för att kliva på där det inte var så mycket folk och då såg vi tågmästaren utanför sista vagnen. Vi gick till honom och döm till vår förvåning när det stod 1:a klass på den vagnen. Han hade ingen aning om vad som hänt och om vi hade haft förstaklassbiljetter från början så var det bara att sätta sig vart som helst i första klass. Det var fri sittning eftersom det var sånt krångel med informationen. Så vi fick sitta i  tyst kupé ändå, och vi fick gratis kaffe. Ja där ser man hur det kan gå. Jag såg en pappa till en klasskompis till stora sonen komma gående och hejade på honom. Han satt sig bredvid mig och vi pratade lite innan tåget började rulla. Det var trevligt att träffa honom men jag var ändå glad att det var en tyst kupé för jag var helt slut i huvudet. Jag åt min väldigt goda sallad och drack en kopp kaffe. Sen läste jag i min bok tills jag blev för trött och kurade då ihop så gott jag kunde under min poncho och halvslumrade mest hela resan hem. Det har snöat i Sundsvall under tiden jag varit borta, inte mycket alls men det var lite vitt på marken. Mysigt. Hoppas det stannar så det blir vinter på riktigt.

Hem ljuva hem! Det var som vanligt skönt att komma hem.  Jag packade upp, bytte om och tog en kopp Chai-te (saknar fortfarande "mitt" underbart goda Chai-te som utgått ur sortimentet). Sen satt jag i vardagsrummet och pratade med Lars tills han skulle titta på blev nyheterna. Då gick jag och gjorde mig iordning för kvällen och gick och lade mig.