Dag 587 - nysnö och nya köksluckor

Jag hade väldigt svårt att somna igår kväll. Trots nybäddad säng...eller ja, ny bytta lakan kanske man ska säga...och att jag var trött. Det var som om hjärnan gick på högvarv.  Troligtvis var det den där missade utbildningen på logen som spökade. Men jag måste ha slocknat mitt i en tanke för sen vaknade jag av klockradions skval. Det var alldeles mörkt när jag gick upp. Det var för att jag var först upp för en gångs skull. Vi har stora fönster i köket och när jag gick ut ur sovrummet möttes jag av ett underbart vackert snölandskap där utanför fönstren. Det syns inte så bra på mobilfotot men det hade fallit nån centimeter snö under natten och allt var täckt av ett gnistrande lager snö. Jag blev alldeles varm i hjärtat.

Tjejen som brutit foten kom till jobbet idag. Det var så trevligt att träffa henne igen. Nu saknar vi bara en tjej så är vi fulltaliga. Jag vill så gärna ha alla mina kycklingar nära mig för jag är som en hönsmamma....eller vallhund, alla ska vara med! 

På lunchen åkte jag och Lars hem för att träffa snickaren. För länge sedan umgicks vi i samma gäng så det var väldigt roligt att träffa honom. Vi åt lunch hemma och pratade lite sen åkte vi tillbaka till jobbet. 

Jag fick värre och värre värk i sidan under dagen och försökte stretcha så mycket jag kunde. Nedrans värk som inte vill ge sig!

När jag slutade för dagen gick jag till Telia för att få hjälp att vidarekoppla min gamla mobil till min nya. Jag försökte själv fixa det igår kväll men fick ett skumt felmeddelande så jag gav upp. När jag kom in på Telia var det massor med folk där. Jag insåg att jag inte skulle hinna få hjälp innan Lars slutade. När jag vände för att gå ut igen såg jag en kölapp liggande på hyllan under kölappsmaskinen. Det var nummer 170 och den på tur var 168. Jag stannade till och hade en snabb diskussion med mitt samvete...sen tog jag lappen. En kvinna bredvid mig lutade sig mot mig och så "- Bra gjort, så gjorde jag också!" Och så visade hon mig en kölapp med nummer 169. Jag fick hjälp av en trevlig tjej. Hon fick samma felmeddelande som jag fått och var tvungen att ta hjälp av "backoffice" (någon som satt i rummet bakom affärslokalen :) Då fungerade det. Allt gick snabbt och smidigt. Jag smet ut utan att titta på någon väntande kund. Om jag inte haft så bråttom hade jag aldrig "smitit före" kön utan tålmodigt väntat på min tur. Det är väldigt olikt mig att göra så här, men jag försvarade mig själv med att om den som haft nummer 170 inte gett upp hade de andra ändå måsta väntat på sin tur.  

Vi kom hem och inspekterade de nya luckorna. Det såg bra ut utom den på skåpet över ugnen för där satt handtaget på fel ställe, längst upp istället för längst ner. Så praktiskt i en kort familj! Men ingen fara på taket, snickaren hade angett på arbetsordern att en lucka var felaktig och skulle bytas ut. Antar att det var den. Sen var det var bara att börja plocka in grejer i lådorna igen. Jag passade på att rensa ut gamla kryddor. Hur kan det komma sig att jag har kryddor som gick ut 2015? Var det så länge sedan jag städade kryddlådan? Men det är klart, det är inte så ofta jag använder mejram eller enbär. Vi passade även på att rensa bort kantstött porslin, gamla plastbyttor, en repig stekpanna och några plåtformar som sett sina glansdagar. Vad skönt det var!

När vi ätit middag - hamburgare eftersom köket var upp och nervänt - fortsatte vi. Det tog sin tid att få till allt, helst som vi bytte plats på vissa grejer. Det kanske var kökets förtjänst att jag inte alls hade samma värk i sidan som tidigare på dagen. Som sagt, det är tydligen rörelse som är bästa medicinen!

Men sen var det som om luften gick ur mig. Helt tillplattad. Hugaligen. Jag värmde glögg åt oss fyra och skickade Lilleman till frysen för att hämta lussebullar. Åh vad gott det var! Vi tittade på ett avsnitt av "Life" under tiden vi fikade. Vi älskar program som David Attenborough presenterar. Grabbarna är väldigt intresserade av tv-program om natur och djurliv. Roligt för det är jag också (Lars i mindre utsträckning). Sen blev jag sittande i soffan resten av kvällen. Lilleman gick och lade sig och Lars försvann  men jag och stora sonen såg ett till avsnitt.