Dag 574 - snövit på intranätet

Jag var intill döden trött på morgonen. Troligtvis är det gårdagkvällens värk som satt spår på nattsömnen. Men jag upplever ändå att jag sovit gott. Konstigt? Ikväll måste det bli tidigare, så det så! Jag hade min vanliga värk. Tänkte först ta på TENS mojängerna men det blev ingen tid till det. Jag får se om jag kan ta på dem imorgon istället.

En minusgrad, blå himmel med vita molntussar och solen på uppgång. Ser ut att bli en vacker dag. Igår kväll snöade det en smula. Inget som låg kvar tyvärr. Det var bara frost på bilrutan i morse. Och halt på vägen. Vi behöver snö och vinterväglag eller helt torrt, inget sånt här mittemellan med isiga fläckar här och där. Förra vintern var hemsk, nu vill jag ha en riktig vinter.

När jag kom till jobbet möttes jag av en härlig bild från festen på vårt intranät. Det blev ju klockrent med bakgrunden. Visst är den härlig? På lunchen ska det visas bilder från festen i matsalen. Det ska bli väldigt kul att se dem.

På morgonen kom A, samma kille som tog fotot ovan, och tog ett foto av fusionsgruppen (förutom de två som är sjuka, tråkigt att de inte kunde vara med). Han mejlade även manuskriptet för det kommande reportaget...okej det låter lite väl allvarligt. Reportage är kanske fel ord men vad säger man då? Inlägg? Intervju? Ja ja what ever. Han spelade in intervjun. Det var väldigt märkligt att se sina ord på pränt så där. Fast roligt. Han är inte bara duktig att fotografera utan även duktig på att skriva. 

Jag beställde europeiska sjukvårdskort (eller vad det nu heter). Kan vara lämpligt att ha med när vi åker till Prag. Och när jag gjort det kom jag att tänka på mina mediciner så jag ringde till Neurologen och frågade om jag behövde intyg eller recept med. Sköterskan skulle vidarebefordra frågan till doktor V.K. Så där ja. Det är skönt att bocka av "att göra" listan. Jag gillar ordning och reda. Om jag inte har det blir det kaos i huvudet. Jag har väl en släng av OCD (Obsessive Compulsive Disorder) eller tvångstankar på svenska då. Inte så att jag upprepar mig som att ideligen tvätta händerna och jag har inte heller ångest eller är deprimerad, men jag vill att det ska vara ordning och reda. Som att handdukarna hänger snyggt, dukar  är raka och kuddar i soffan är ordnade. Jag mår bra då. Konstigt nog är det inte ordning och reda på jobbet. Jag har papper och mappar lite här och där, huller om buller. Knepigt? Fast jag gillar ju ändå att ha koll på saker och ting. Jag är inte slarvig på annat sätt.

Sköterskan M från Neurologen ringde tillbaka och berättade att jag inte behövde något intyg för mina mediciner eftersom de inte var narkotiska preparat. Tur att jag slutat mer Oxycontin då för de lär ju gå under den beteckningen. 

På eftermiddagen fick jag värre och värre ont. Usch, det gjorde hemskt ont i armen. Jag måste sitta fel på något sätt för det blir aldrig så här ont hemma. Jag har inte kommit till skott att kontakta skyddsombudet för att kolla om det finns någon stol jag kan använda. Dumt av mig, mycket dumt. Tänk om det behövs så lite som en stol med armstöd för att göra det bättre? Som tur är hade jag en bokad tid för att fixa naglarna kvart över tre. Det var med lättnad jag stängde datorn och gav mig ut i friska luften. Det bet lite i öronen men solen sken och luften var härlig. Den värsta värken dämpades medan jag gick. Skönt. 

Vi åkte till Willys efter jobbet. Det har inte varit någon ordning alls på vår veckohandling den senaste tiden så vi har fått småhandla mest varje dag. Det är inte bara jobbigt utan dyrare än att storhandla. När vi kom hem lagade vi mat av rester. Det blev en köttfärssås av diverse rester. Faktiskt jättegott, godaste på länge. Men hur gör vi för att göra den igen? Hmmm... Efter maten packade jag. Tänk att det är så svårt att packa för en natt borta. Jag har ju hur mycket kläder som helst men alltid svårt att bestämma mig. Kanske just därför...?Jag satte igång en tvätt för jag ska använda mina svarta byxor imorgon och de behövde tvättas. Varför gjorde jag det inte i helgen då? Jo för att jag hade dem på mig i fredags och lämnade dem på jobbet när jag bytte om till Snövit. Ingen planering alls där. Ovanligt för att vara mig. 

På kvällen tittade vi på "Allt för Sverige" på SVT Play. De var i Sundsvall det här avsnittet. Vad konstigt att se hemstaden på tv:n. Det är som en helt annan stad. Senare tittade Lars på fotboll och då passade jag på att titta på tv:n i sovrummet. Jag hittade en serie på C More som passade mig som handen i handsken, " the white princess". Den handlar om Henrik VII och Elisabeth av Tudor vars giftemål enade ätterna Lancaster och York. Vilken tur jag hade!

Värken var delvis i bakgrunden på kvällen. Arm uslingen är ju som alltid till besvär, men inte mer än att jag stod ut. Värre i handen. Det liksom svider och molar. Jag blir galen på det. Men det kunde vara värre. Det var inte inte alls lika hemskt som på eftermiddagen på jobbet.