Dag 568 - känner mig oövervinnerlig!

Jag sov oväntat gott. På morgonen var jag varm och go, utan att svettas, och hade bara lite ont igen. Tänk, där ligger Lars bredvid mig och sover under sitt tunna sommartäcke medans jag har både tjockt vintertäcke och tjock filt!

Det är hopp om bra väder idag. Riktigt ljust när vi åkte till jobbet. Termometern visade nollan. Helt ok. Förra året denna dag snöade det något helt sanslöst mycket. Snökanon från havet som drog in. Jag säger som tidningsrubrikerna - vi drabbades av en snösmocka! Konstigt hur olika det kan vara år till år.

Postlådan hade fått en fin hatt av snö (2016).

Dagen rullade på. Jag kände mig pigg, stark och kompetent på förmiddagen. När jag mår så känns det som om jag kan ta mig an vad som helst och klara av det. Oövervinnerlig. Synd att den känslan inte stannar kvar hela dagen. Vi har en tävling, eller kanske rättare sagt utmaning, som innebär att vi samlar poäng under dagen. Tre poäng som max per dag. För att få full pott måste man stå och jobba del av förmiddagen och eftermiddagen, samt vara med på "pinning" (typ pausgympa). Den här gången vann jag. Tjoho! Jag fick välja en vinst och valde då salladsbestick från Leif Mannerström. Jättefina. Vi donerar vinster själv. Antar att just den här var någon respektives julklapp från jobbet. 

På lunchen följde jag med några arbetskompisar till Lidl. Det var underbart väder ute. Det nöp dock lite i öronen. Jag saknar verkligen mina öronmuffar. Men på Lidl hittade jag ett diskret grått pannband. Var väl egentligen menat till de som sportar ute på vintern, men det spelar väl ingen roll. Huvudsaken är att det fyller sin funktion. Sen kan man ju undra varför jag inte tog på mig pannbandet när jag gick tillbaka till jobbet? Jag har inget svar där. Men så har jag ju opererat hjärnan också (älskar att skylla på det för ingen kan säga emot :)

Eftermiddagen gick riktigt bra den med. Jag hade fått ont på framsidan efter promenaden, så som jag får ibland av kyla. Men då satte jag på värmekragen och vips...eller kanske inte vips direkt, men ja ja....så var det nästan borta, i alla fall så pass att det gick att leva igen. Annars hade det mest varit arm uslingen som besvärat mig idag.

Jaha, sist kvar idag igen!