Dag 590 - skotta snö, skotta snö...

Det har snöat och snöat, hela natten. När vi vaknade såg vi att bilarna var helt översnöade. Lars bannade sig själv över att inte ha ställt in bilen i garaget igår kväll. Jag förstod att det snöat rejält för jag vaknade av att en traktor bökade utanför vårt hus. Först trodde jag att det var morgon och att det var de som grävde ner elkablarna som förde liv, men när jag kikade på klockan så var den mitt i natten. Då insåg jag att det var snöröjningen. Jag somnade om. När jag vaknade igen var det morgon och dags att gå upp. Jag hade ännu en morgon lite värk. 

Det blev snöskottning innan vi åkte till jobbet.  Runt 1½-2 decimeter snö skulle jag tro att det fallit. Jag borstade av bilarna medan Lars tog hand om plogvallen. Sen skulle vi ut med soptunnorna till råga på allt. Riktigt kaos. Och jag bara log stort. Som katten i Alice i Underlandet. Jag verkligen älskar sånt här väder. Om vi inte får en vit jul nu så vet jag inte vad jag gör. Den hör snön kan väl inte smälta bort va? Det är alldeles för mycket. Hoppas jag...

Jobbet tuffade på. Jag gav tjejerna en liten julpresent, en ljushållare i glas med ett batteridrivet ljus i. Vi får inte ha levande ljus på kontoret, men batteriljus fungerar ju. Lite mysigt ska vi väl ändå ha det så här i juletider. Vi var på PIM (personalinformation i matsalen) och man pratade bland annat om arbetsmiljöverkets föreläggande och nästa års budget. Bägge ämnena väckte frågor som vi gärna ville diskutera med vår chef men dagens APT var inställt. Men det var flera som ville diskutera så han bokade ett möte imorgon istället.

På lunchen följde jag med några kollegor till Claes Ohlsson. Jag hade länge velat ha ljusslinga på framsidan huset och nu passade jag på att köpa slinga...eller slingor för jag fick så lov att köpa några förpackningar. Det är en utbyggnadsbar slinga. En sån där istappsslinga. Jag hoppas att det blir fint. 

Eftermiddagen löpte på fint. Jag hade ont i nacke och i sidan men satt med värmekragen på så det besvärade mig bara lite. På fikat bjöds på tårta för att fira den just avslutade språkmånaden. Gott med en tårtbit. det behövde jag för jag hade börjat dippa. Ännu en gång sade jag till mig själv att ikväll måste det bli tidigare i säng. Vi får se om det blir så eller inte.  Jag jobbade sent eftersom jag väntade på Lars. Ännu en gång var jag ensam kvar. Tjugo över fem kom Lars och vi kunde åka hem. 

Därhemma höll grabbarna precis på att skotta uppfarten. Lars hjälpte dem medan jag gick in och lagade mat. 

Dag 589 - julmysigt ute och bra fantasybok

Det hade fortsatt att snöa under natten, inte jättemycket men all snö är välkommen! Det är mjuk, fin snö som singlar ner i stora flingor. Underbart! Fyra grader minus på morgonen. Det är lagom. Jag var som väntat trött på morgonen men vi blev klar och kunde åka till jobbet i tid. Jag hade mindre ont även denna morgon. Jag är så oerhört tacksam för varje dag som börjar så. 

På förmiddagen gick jag till banken för ett möte med vår bankman...som är en kvinna, alltså  kanske man ska säga bankkvinna? Vi har Danske Bank. Det är en bra bank. Jag är väldigt nöjd och har aldrig ångrat att vi bytte bank. På väg till banken genade jag genom parken Vängåvan och såg att de satt upp de små kurerna med julmotiv i. Julälskaren i mig slog volter när jag kikade in genom fönstren. Det är både musik och rörelse. Jag förstår att barnen gillar dem (och jag är väl själv rätt barnslig när det gäller julen så inte konstigt att jag blev så lycklig i själen).

När jag gick tillbaka till jobbet hade det börjat snöa kraftigare. Riktiga lapphandskar. Jag var ordentligt påklädd med täckkjol och stövlar. Det var underbart. Lyckobarometern slog i taket. Vilken härlig promenad jag fick. 

På eftermiddagen var det väldigt stojigt ett tag. Jag har ju som tur är mina hörlurar som i alla fall stänger ute det värsta ljudet. De tar liksom bort de vassa topparna och det blir kvar ett mjukt mummel. Jag kände mig mer påverkad än jag brukar. Kanske för att jag inte är på topp. Hade fått värk på framsidan från bröstet till hakan/örat på vänster sida så jag satt med värmekragen sista delen av dagen. Jag flexade ut tidigt. Egentligen hade jag backoffice passning men mina fina medarbetare sa att det var ok att jag slutade tidigare för de skulle vara kvar och passa telefonen. Så innerligt tacksam jag var över det. Hade tänkt ta bussen men messade stora sonen och frågade om han hade möjlighet att hämta mig och som tur är hade han det. 

När jag kom hem skrev jag ett meddelande till nuvarande finanssekreterare på logen. Det var meningen att vi skulle träffas på kvällen och gå igenom jobbet igen. Jag frågade om vi kunde träffas tidigt för jag behövde vila på kvällen. Hon ringde upp mig och det visade sig att hon hade migrän och gärna sköt upp vår träff. Jag var lättad. Jag tycker synd om henne som hade migrän, men jag tror inte att jag hade haft sånt stort utbyte av att träffas eftersom jag själv inte mådde riktigt bra. Det var inte den lurande förkylningen utan att jag var så in i bomben trött. Så där trött som jag i princip alltid var tidigare. Det händer så sällan nu så jag blev tagen på sängkanten. Fast de där fjantiga hotande förkylningen kan ju haft ett finger med i spelet också. Jag somnade för första gången på länge i soffan och sov tills Lars kom hem. 

Jag fick meddelande från en kvinna på logen, S, att ringa den kvinna som skulle köra upp till Östersund på söndag. Jag gjorde det och hon berättade att det börjar vid nio-halv tio på morgonen så vi måste åka vid halv sju - kvart i sju. Oj oj oj! Det hade jag inte räknat med. Där gick den sovmorgonen upp i rök! Men jag har ju ställt till det själv så jag har mig själv att skylla. Bara att bita i det sura äpplet och ställa väckaren. Det kommer säkert att bli trevligt, och jag får väl ta en tupplur i bilen om inte annat. 

På kvällen installerade Lars ett nytt modem. Jag passade på att softa under tiden. Eller kanske inte hela tiden för jag plockade undan grejer och städade lite, men sen lade jag mig på sängen och läste ut pocketboken jag köpte inför resan till Stockholm. Förresten Har jag skrivit om den boken? Kommer inte ihåg men så här var det, jag valde ut en bok på Pressbyrån men den som stod längst fram var lite ful i kanterna så jag tog en som stod bakom. Jag betalade den och lade ner den i väskan. På kvällen tog jag upp den och blev jätteförvånad när det visade sig vara en helt annan bok än den jag tänkt köpa. Båda var röda så det var inte så konstigt kanske. Jag hade köpt en ungdomsbok som  hette "Drakarna" av Julie K..nånting. En fantasybok. Jag gillar ju fantasy så jag började läsa och det visade sig vara en bok i min smak. Jag hann läsa halva boken i Stockholm, sen har jag inte haft tid eller ro att fortsätta läsa men i kväll blev det av. Nu måste jag köpa de andra böckerna för det är en serie. 

Det snöar och snöar och snöar. Undrar just hur mycket som kommit nu? Jag tittade ut genom fönstret innan jag gick och lade mig. Jodå, det har snöat en hel del. 

Det bränner i armen och handen. Som om huden brinner. Det är enormt irriterande, mer irriterande än ont faktiskt. Känner även av en lurande förkylning av och till. Jag kan plötsligt hosta rossligt och tidvis är jag täppt i näsan. Anar en tung huvudvärk framme i pannan, det besvärar mig rätt mycket nu på kvällen.  Det är så jobbigt när en förkylning aldrig bryter ut på riktigt utan bara irriterar och gör att jag känner mig blähä ibland. 

Dag 588 - att sova som en stock!

Det känns som om jag sov som en stock i natt. Vaknade jag något under natten? Inte vad jag är medveten om så jag antar att jag sov tills klockradion väckte mig. Var jag pigg? Nej. Som vanligt så skulle jag ha behövt gå och lägga mig lite tidigare. Eller så är det inte det utan min inre kroppsklocka som säger att det inte är dags att gå upp än.

Hur som  helst så var det bara att masa sig upp ur sängen och sparka igång tisdagen. Jag hade betydligt mindre värk än gårdagen, betydligt. Nästan inget alls  *håller tummarna*. Det låter ju hur bra som helst med obefintlig värk men då ska man veta att det är enligt min måttstock. Det är klart jag har ont ändå, bara att det i jämförelse är så lite. Om ett lejon bitit mig gör ett getingstick knappt  ont alls. Men om jag inte alls varit biten och får ett getingstick gör det jätteont. 

Några minusgrader på morgonen. Sådär jag, äntligen riktigt vinterväder. Hoppas det fortsätter så. Lagom med snö och lagom med kyla. En sådan vinter gillar jag. Kanske *hoppas, hoppas...* blir det en vit jul för omväxlings skull.

Jobb, möte, jobb och sen var det dags för lunch. Jag följde med några kollegor till Lidl. Där köpte jag lite krafs. Svårt att gå ut därifrån utan att köpa något alls. En sak jag köpte var en bordsdekoration. Den kommer att bli jättefin på köksbordet. Jag ska ta kort på den när jag kommer hem....

...resten av dagen flöt på utan större gupp i vägen. Jag mådde bättre i kroppen än jag gjorde under gårdagen.  Väldigt skönt. Mot slutet av dagen fick jag mer värk men satte värmekragen mot ryggen. Som vanligt lindrade det värken en smula. Jag stannade kvar på jobbet tills Lars slutade på grund av att jag inte ville kånka på bordsdekorationen och tung frukt på bussen. En efter en gick hem och till slut var jag sist kvar. Ute var det mörkt och det snöade lätt. Så mysigt.  När Lars kom och hämtade mig snöade det riktigt rejält.

Efter maten åkte jag och Lars till svärföräldrarna för Lars skulle hjälpa svärmor med hennes nya mobil och så hade vi med en sockellist till deras kök. Det tog längre tid än vi beräknat så när vi kom hem var det bara att göra sig i ordning för sängen. Jag tänkte att det skulle bli en tidigare kväll, men hur det nu än var så blev det den vanliga tiden innan jag släckte. Jag skulle bara spela en omgång Mahjong. En omgång blev några fler och plötsligt var klockan elva. God natt...!

...fast först måste jag ju lägga in en bild på den fina bordsdekorationen!

Dag 587 - nysnö och nya köksluckor

Jag hade väldigt svårt att somna igår kväll. Trots nybäddad säng...eller ja, ny bytta lakan kanske man ska säga...och att jag var trött. Det var som om hjärnan gick på högvarv.  Troligtvis var det den där missade utbildningen på logen som spökade. Men jag måste ha slocknat mitt i en tanke för sen vaknade jag av klockradions skval. Det var alldeles mörkt när jag gick upp. Det var för att jag var först upp för en gångs skull. Vi har stora fönster i köket och när jag gick ut ur sovrummet möttes jag av ett underbart vackert snölandskap där utanför fönstren. Det syns inte så bra på mobilfotot men det hade fallit nån centimeter snö under natten och allt var täckt av ett gnistrande lager snö. Jag blev alldeles varm i hjärtat.

Tjejen som brutit foten kom till jobbet idag. Det var så trevligt att träffa henne igen. Nu saknar vi bara en tjej så är vi fulltaliga. Jag vill så gärna ha alla mina kycklingar nära mig för jag är som en hönsmamma....eller vallhund, alla ska vara med! 

På lunchen åkte jag och Lars hem för att träffa snickaren. För länge sedan umgicks vi i samma gäng så det var väldigt roligt att träffa honom. Vi åt lunch hemma och pratade lite sen åkte vi tillbaka till jobbet. 

Jag fick värre och värre värk i sidan under dagen och försökte stretcha så mycket jag kunde. Nedrans värk som inte vill ge sig!

När jag slutade för dagen gick jag till Telia för att få hjälp att vidarekoppla min gamla mobil till min nya. Jag försökte själv fixa det igår kväll men fick ett skumt felmeddelande så jag gav upp. När jag kom in på Telia var det massor med folk där. Jag insåg att jag inte skulle hinna få hjälp innan Lars slutade. När jag vände för att gå ut igen såg jag en kölapp liggande på hyllan under kölappsmaskinen. Det var nummer 170 och den på tur var 168. Jag stannade till och hade en snabb diskussion med mitt samvete...sen tog jag lappen. En kvinna bredvid mig lutade sig mot mig och så "- Bra gjort, så gjorde jag också!" Och så visade hon mig en kölapp med nummer 169. Jag fick hjälp av en trevlig tjej. Hon fick samma felmeddelande som jag fått och var tvungen att ta hjälp av "backoffice" (någon som satt i rummet bakom affärslokalen :) Då fungerade det. Allt gick snabbt och smidigt. Jag smet ut utan att titta på någon väntande kund. Om jag inte haft så bråttom hade jag aldrig "smitit före" kön utan tålmodigt väntat på min tur. Det är väldigt olikt mig att göra så här, men jag försvarade mig själv med att om den som haft nummer 170 inte gett upp hade de andra ändå måsta väntat på sin tur.  

Vi kom hem och inspekterade de nya luckorna. Det såg bra ut utom den på skåpet över ugnen för där satt handtaget på fel ställe, längst upp istället för längst ner. Så praktiskt i en kort familj! Men ingen fara på taket, snickaren hade angett på arbetsordern att en lucka var felaktig och skulle bytas ut. Antar att det var den. Sen var det var bara att börja plocka in grejer i lådorna igen. Jag passade på att rensa ut gamla kryddor. Hur kan det komma sig att jag har kryddor som gick ut 2015? Var det så länge sedan jag städade kryddlådan? Men det är klart, det är inte så ofta jag använder mejram eller enbär. Vi passade även på att rensa bort kantstött porslin, gamla plastbyttor, en repig stekpanna och några plåtformar som sett sina glansdagar. Vad skönt det var!

När vi ätit middag - hamburgare eftersom köket var upp och nervänt - fortsatte vi. Det tog sin tid att få till allt, helst som vi bytte plats på vissa grejer. Det kanske var kökets förtjänst att jag inte alls hade samma värk i sidan som tidigare på dagen. Som sagt, det är tydligen rörelse som är bästa medicinen!

Men sen var det som om luften gick ur mig. Helt tillplattad. Hugaligen. Jag värmde glögg åt oss fyra och skickade Lilleman till frysen för att hämta lussebullar. Åh vad gott det var! Vi tittade på ett avsnitt av "Life" under tiden vi fikade. Vi älskar program som David Attenborough presenterar. Grabbarna är väldigt intresserade av tv-program om natur och djurliv. Roligt för det är jag också (Lars i mindre utsträckning). Sen blev jag sittande i soffan resten av kvällen. Lilleman gick och lade sig och Lars försvann  men jag och stora sonen såg ett till avsnitt.

Dag 585 - 587

Vi försov oss, bra film, halt och efterlängtad köttleverans

FREDAG - Åh vad skönt det var att sova i min egen säng. Det var inget fel med sängen i Tjeckien, tvärt om, men det är något alldeles speciellt med att sova i den egna sängen. Men vad hände? Jo vi sov alldeles för gott. Varken jag eller Lars vaknade av klockradion, eller var ljudet av? Hur som helst så vaknade jag av att katten jamade. Jag öppnade ett öga och tittade på klockan. Den var 7:36, ingen fara.....vänta...7:36?  Skit! "-Vakna Lars vi har försovit oss!" utbrast jag medan jag skakade hans arm. Vi for upp ur sängen som raketer och gjorde i ordning oss med blixtens hastighet. Som tur är var Lilleman redan duschad och påklädd så han behövde bara äta en tallrik gröt. Jag var på jobbet tio över åtta. Det var bra gjort ändå.

Förmiddagen gick fort. Plötsligt var det dags att äta lunch. Jag och en kollega gick till Cantoon och åt lunch. Och tänk, där mötte vi Lars och ett gäng av hans kollegor som också bestämt sig för att äta lunch där. Vilket sammanträffande va? Av alla restauranger som finns i stan väljer vi samma.

På eftermiddagen fick jag ont i vekryggen så jag satt med värmekragen ett långt tag och då kändes det bättre. Armen var dock riktigt ok. Jag stretchade och pinngympade för att må så bra som möjligt. Annars gick eftermiddagen också fort. Klockan hann bli tre innan jag hann blinka...kändes det som i alla fall. Jag var kvar sist. Det kunde jag gott vara med tanke på att jag varit ledig.  När jag slutade för dagen gick jag till hemmakväll och köpte godis. De hade ett black friday erbjudande som jag passade på att utnyttja. Jag köpte godis med papper på som jag ska spara till jul. Smart va? 

Till middag gjorde jag Flygande Jakob. Det är stora sonens favoriträtt, och vi andra gilla det också. Jag tänkte att det skulle vara gott efter att grabbarna själva fixat mat under tiden vi varit i Prag. Inte för att grabbarna gör äcklig mat, men det är kanske lite genvägar som färdiga potatisbullar (vilket de också älskar). Det blev jätteglada och åt med stor aptit.

På kvällen tittade vi på tv-serien "Sherlock Holmes", den där Benedict Cumberbatch är Sherlock och Martin Freeman är Doktor Watson. Jag har sett flera avsnitt tidigare men det var länge sen så det gjorde inget att börja om från början.

Skön fredagskväll med lagom med värk. Men helt slut. Det tar på att resa, hur roligt det än var. Skönt med sovmorgon imorgon!
..................................................................................................................................................

LÖRDAG - Sovmorgon. Åh så skönt att slippa vakna av klockradion! Jag hade inte så värst mycket mer värk än vanligt. Ibland blir det så att jag får mer värk av att ligga länge i sängen. Det är som om kroppen vill att jag håller igång. Men den här morgonen var det rätt ok ändå. Vi åt frukost i vardagsrummet och tittade på senaste avsnittet av "the Walking Dead" som grabbarna spelat in när vi var i Prag. Spännande! Inte så mycket action i det här avsnittet, men det behövs inte för att det ska vara spännande.  

Lördagen tuffade på med undan plockning, städning och tvätt. Inte vidare upphetsande kanske men nödvändigt. Jag orkar i princip aldrig städa på vardagskvällarna. Jag städade sådär aggressivt som jag gör ibland (ofta), så som gör att jag blir helt genomsvettig och slut. Lars åkte med Lilleman till frisören under tiden. Var och en blir salig på sitt sätt! Det är hur som helst hur skönt som helst att bara skrota omkring här hemma i mysdress.

När det var dags att tänka på middag hade jag inte hunnit duscha än så jag ville inte åka på affären. Vad hade vi hemma? Hmmm... jo lax. Det funkar ju alltid. Den fick tina upp medan jag duschade. På kvällen stack stora sonen till en kompis och vi andra tittade på ett till avsnitt av "Sherlock Holmes". Det är långa avsnitt, som en film. Sen pep Lilleman in på sitt rum för att spela datorspel och Lars och jag tittade på "Crimson Peak" på C More. Den var precis så bra som jag fick uppfattning av att den var när jag tittade på en bit för någon vecka sedan. Den har ett halvt ljummet betyg på IMDb, men det betyder inte att filmen är dålig. Den är speciell och sådana filmer får ofta lite lägre betyg. Det är en väldigt vacker film, rent sceniskt, och den krypande känslan av obehag lämnar en inte förrän filmen är slut.

.................................................................................................................................................

SÖNDAG - Halt ute idag. Först kom det snö, sen blev det plusgrader och regnigt. Sen frös det på igen. Glashalt ute. Tänkte på morgonen att idag ger jag mig då inte ut på en promenad!

Vid lunch kom Ö och E med köttleverans. Vi har köpt en kvarts kalv av dem. Av de kalvarna de fött upp alltså. Vi hade ju kunna beställa en halv, men var osäkra på hur mycket vi får plats med i frysen. En kvarts är bättre än ingenting. Vi tog en fika med dem sen var det bara att hugga i och packetera köttet. Vi hade räknat med att det var färdigpacketerat men som E sa, det är så olika hur man vill ha köttet, om man vill dela på något till exempel. Det gjorde inget, tog bara lite tid som vi egentligen hade avsatt till annat. Men det som inte görs idag får göras en annan dag. Världen går inte under för det. Hur som helst så är det väldigt bra med en vacuum-förpackare när man lägger tassarna på kött, eller fisk för den del....eller allt man ska frysa egentligen! Vad rik man känner sig med frysen full av kött. Fint naturligt kött utan en massa tillsatser i fodret och onödig antibiotika. Vi frös ner allt utom ett paket köttfärs som ska bli middag ikväll.

Vi tog en tur ut till Birsta för att byta kläder Lilleman fått i present. Det var lite tokiga storlekar, både för smått och för stort. Inte en bra helg att åka dit med tanke på att det var lönehelg, fortfarande black friday priser och snart jul, men vi var så illa tvungna eftersom tiden för byte hade gått ut. Det har varit lite mycket den senaste tiden så vi har inte tagit oss tid att göra det tidigare. Det var precis som vi befarat massor med folk i Birsta. Folk är väl ok, men bilarna *suck* bilarna gör mig galen! Folk blir som tokiga när det gäller att köra bil och parkera där ute. Vi hade tur och fick tag på en parkering hyfsat nära en av ingångarna. Väl på butiken var expediten väldigt förstående och vi fick byta även fast tiden gått ut. De hade 20 % rabatt i helgen också så vi fick med strumpor "på köpet".

När vi kom hem ville jag helst av allt slänga mig i soffan och dö....nä då så farligt var det inte, men jag var rätt slut. Hade jag suttit mig ner hade jag inte kommit upp igen så jag kallade till mig grabbarna och så hjälptes vi åt att sätta igång en deg för lussekatter. Medan degen jäste gjorde jag Wallenbergare av kalvfärs. Jag inser att det låter en smula galet med tanke på första meningen i stycket, men ibland kan jag jobba mig genom tröttheten och bli pigg efteråt.  Som om jag vilar medan jag jobbar. Laga mat är ofta en lycka för mig, något jag njuter av, så jag antar det är som en slags meditation. Jag stänger ute omvärlden och det är bara jag och mitt kök.

Wallenbergare med potatispuré, gröna ärtor och rårörda lingon *mums*

En aning (och då menar jag mycket) överarbetad deg gjorde lussebullarna lite skrynkliga, men de var jättegoda. Grabbarna gillar nämligen att leka med degen medan de bakar.

På kvällen förberedde vi inför snickarens besök imorgon. Han ska byta ut våra lådfronter och skåpdörrar. Skåpen behöver vi inte plocka ur men alla lådor, och vi har många lådor. Sen tittade jag och Lars på "the Amazing Race". Det var sista avsnittet i den här säsongen och jag önskade hett att inte Justin och Diana (paret i mitten) skulle vinna för jag gillar verkligen inte Justin. Det är ovanligt att jag fattar sånt ogillande för någon, men det är något med den här killen som går mig på nerverna. *puh* de vann inte! Jag fortsatte att slappa i soffan resten av kvällen. Såg en gullig julfilm på någon av filmkanalerna. Jag älskar julfilmer, även de riktigt fjolliga Hallmark filmerna med förutsägbart slut. Jag blir alltid på bra humör när jag ser en sådan film.

Det har varit en bra dag även om den inte blev som jag planerat. Men på kvällen hände det en grej som gjorde mig väldigt upprörd. Lilleman skulle gå och lägga sig och sa då att han hade fått ett meddelande på sin mobil från en S som sökte mig. Jag ringde upp henne på en gång. Precis som jag befarat hade hon sökt mig på min andra mobil, den som jag typ aldrig använder nu. Jag skulle ha varit på utbildning idag. Utbildning inför mitt kommande ämbete  i logen. Tusan järnspikar!!! Jag hade under dagen haft en märklig känsla av att ha glömt något men kunde inte komma på vad. Åh neeeeej!!! Jag skämdes som en hund och kände mig urbota korkad. Jag som brukar ha stenkoll på läget. *suck* Jag hatar verkligen att svika människor och nu kändes det verkligen som att jag gjort det. Som tur är ska S åka till Östersund nästa söndag och ha samma utbildning där och jag kan åka med henne dit. Men ändå, jag skäms....

Dag 581 - 584

Underbara Prag

Prag är min nya favoritstad. Den tar över platsen från London som haft den länge. Trevligt folk, god mat och dryck och vansinnigt vacker omgivning. Vi har bara sett en bråkdel och jag vill absolut åka tillbaka igen. Gärna när det är varmt så man kan njuta av uteserveringar och parker. Mitt tips till de som vill åka hit är att ta med bekväma skor! Man upplever Prag bäst till fots, i alla fall gamla stan och Pragborgen. 

MÅNDAG - Jag sov hyfsat på hotellet. Sängen var skön men som jag nämnt tidigare sover jag aldrig riktigt bra i en främmande säng, i alla fall inte när det bara är för en natt. Hade ont i sidan på morgonen. Det blev tyvärr mycket sittande och ingen stretching alls igår. Vi åt frukost. Höjdpunkten med att bo på hotell. Nu låter jag kanske som en snobb men här var frukosten lite sisådär. Dåligt utbud och inte så fräscht, men jag hittade i alla fall något som passade och åt mig mätt. Sen åkte vi med hotellets buss till terminal 5. Vi checkade in och kikade sen på affärerna. Jag borde inte, men kunde inte motstå, att köpa en jättefin klänning. Tror jag drabbats av en shoppingbacill. Hjälp mig!

Det börjar pyntas så smått. Här är en julgran

i baren där vi drack en drink före avfärd.

Flygturen till Prag tog bara 1 timme och 35 minuter. Skönt för det är ju lite jobbigt att sitta still i en rätt obekväm flygstol länge. Helst som jag redan leda av sviterna efter gårdagens resa ner till Arlanda. Vi tog en taxi till lägenheten. Alltså, jag förstår nu helt och hållet de som säger att vägarna går huller om buller i Prag. Jösses vilka kringelkrokar vi tog för att komma dit vi skulle. Väldigt backigt är det också, Sundsvall kan slänga sig i väggen! Det hade inte funnits skuggan av en chans att hitta till lägenheten själv. Lägenheten var stor och ljus, modernt och sparsamt möblerad. SCA kan det där med att hitta bra lägenheter. Det fanns två sovrum. Ett stort med badrum i anslutning till rummet och ett lite mindre med badrum strax utanför sovrummet. Jag hade gärna sovit i det stora sovrummet. Inte för att det var större utan för att jag verkligen gillade de varma röda tapeterna. Men det är klart att herrskapet M får välja sovrum först. Det var ju herr M:s förtjänst att vi var här. Det mindre sovrummet var faktiskt mysigare än det stora, och hade ett större badrum, men det var  en kall nyans av blått i tapeterna och det gillar jag inte riktigt. Äh det gjorde ju såklart inget, vi skulle ju bara sova där.

 Vardagsrum

Köket, litet men funktionellt, och matplatsen

 "the Master bedroom" där herrskapet M sov.

Vårt badrum och sovrum

Det fanns en pytteliten men väldigt fin trädgård till huset. 

Vi lämnade bara in väskorna i lägenheten och gav oss ut för att utforska Prag. Det fanns inte gnuttan av snö men var riktigt kyligt på grund av att det blåste kallt. Som hemma typ. Är man i Tjeckien så måste man givetvis dricka öl. Varken jag eller K är förtjusta i öl men vi hade beslutat att i alla fall ta en. Vi gick in på ett ställe som hette "Prag beer museum". Det var ett halvsunkigt ställe med mysig atmosfär, äkta liksom. Inga vita dukar och stram möblering. Vi beställde in ölbrickor, olika alla fyra. Det var fem glas med olika ölsorter på varje bricka, 1½ cl öl i varje glas. Det låter kanske inte så mycket men tillsammans blir det ju faktiskt 7½ cl öl. Rätt mycket för en "icke öldrickare". Mina sorter var goda allihopa utom en som var vedervärdig. Vi beställde även in mat, gulasch med dumplings. Tjeckiska dumplings är inte alls detsamma som de kinesiska dumplings jag ätit, men de var väldigt goda. Gulaschen var god men stark, både ölen och en kanna vatten gick åt. Med magarna fulla med öl och mat vandrade vi vidare.

 Halvsunkig bar med jättegod mat. Vi åt Gulash med dumplings.

Ölprovning. Jag blir kissnödig bara av att titta på fotot.

Vi passerade förbi Karlsbron. Den är ett måste att passera vid ett besök i Prag, men vi sparar det till en annan dag. Vi gick istället in bland de vindlande gränderna mot gamla stans torg. Jag spanade som bäst på vackra hus och skyltfönster  när en skylt plötsligt väckte mitt intresse. Konsert i en katedral. De skulle bland annat spela Vivaldis fyra årstider och Pachelbels Canon, två av mina absoluta favoriter. De andra var på så vi beslöt oss för att köpa biljetter. Eftersom vi inte hade nog med kontanter var vi tvungna att hitta en bankomat. Försäljaren var bussig och visade oss till den närmaste. Han var nog mån om att verkligen sälja biljetterna. Jag var lite fundersam över om han bara var snäll eller om det gick trögt med biljettförsäljningen.  

Det var två timmar tills konserten startade så vi beslöt oss för att leta efter en mataffär så vi kunde köpa frukostmat. Vi gick och vi gick. Jag blev så himla kissnödig. Nedrans öl! Jag och K smet in på en hotell och kissade. Åh ljuva lättnad! Vi gick vidare och hittade till slut en lite mini mart inte långt från lägenheten. Sen vilade vi ett tag innan vi gick tillbaka till katedralen St Clements och lyssnade på konserten. Katedralen var hänförande vacker och konserten helt underbar. Det var tre violinister och en cellist. I vissa stycken sjöng en solist. Liten och späd men med en röst som fyllde hela salen. När hon sjöng Ave Maria reste sig håren över hela kroppen. Magiskt!

Efteråt frös jag som tusan för det var kallt i kyrkan, kallare än ute faktiskt och när man sitter still en hel timme blir man kall ända in i märgen. Vi skyndade oss hemåt men eftersom vi kände oss sugna smet vi in på en restaurang strax bredvid vår port. Restaurangen hette "Kabul" och serverade enligt menyn äkta afgansk mat. Vi åt  underbar kofta med bröd och vitlökssmör. Det satt bra i magen. När vi kom hem tog jag en lååång dusch för jag ville inte riskera att få en skitnatt på grund av värk. Vi slöade i soffan och tittade lite på tv. Allt "utländskt" var dubbat. Det var rätt kul att höra skådespelarna i Big bang theorie prata på tjeckiska.

Det blev inte sent. Vid elva var alla redo att kasta in handduken, väldigt nöjda med dagen men väldigt trötta. Vilken kanonstart vår minisemester fått!

..................................................................................................................................................

TISDAG - Sängen var skön, kudde och täcke likaså. Men det var kallt som tusan på natten. Jag hade ställt upp elementet när vi kom och kollat att det fungerade innan vi gick och lade oss men när jag gick upp på natten och kände på det så var det helt iskallt. Är det nattsänkning på elementen? Eller är det de tunga gardinerna som gör att elementet slås av? Det var ingen idé att fundera på det mitt i natten så jag kröp ner i sängen igen. Tur att täcket är tjockt. Bara jag inte har armarna utanför täcket så går det bra, tänkte jag. Men det är klart att jag slängde fram dem i tid och otid under natten varpå jag vaknade av att jag frös. När jag vaknade vid åttatiden kände jag mig ändå utvilad så den sömn jag fått var visst nog. Lars och herr M kollade termostaten och den visade sig vara inställd på nattsänkning så de programmerade om den.

Jag hade inte alls vidare ont och kände mig väldigt peppad inför dagen. Vi tog det lugnt på morgonen och åt frukost och gjorde oss i ordning i lugn och ro. Slutligen var vi redo och gav oss ut för att utforska stan. Tyvärr var inte vädrets makter riktigt på vår sida. Det blåste som tur är inte som det gjorde dagen före men det var lite gråmulet av och till och hade tydligen regnat under natten.

 Det tar bara några minuter att gå ner till Moldau från vårt hus.
Då har man den här vackra utsikten över Pragborgen.

Karlsbron, Charles Bridge, Karluv Most. Kärt barn har många namn. Ser inte så märkvärdig ut på håll men det är ett måste att gå över den för först då ser man alla statyrer på nära håll. När vi långsamt vandrade över bron förstod jag varför den är så berömd. Den är inte bara väldigt gammal utan väldigt vacker med statyer på båda sidor. Det var packat med turister. Typ hela Japan var där. Om det är så här mycket turister nu, en vanlig vecka i november, hur är det då på sommaren?

Vi fortsatte att vandra uppåt mot Pragborgen. När vi gått en bit upp blev vi sugna på en paus. Något gott att äta och dricka kanske? Vi smet in på en pub. Det visade sig var Prags äldsta pub, om man ska tro skylten i alla fall. Den hette... äh se på menyn på fotot :) Det var en medeltidspub med härligt rustik inredning, mörk och murrigt och väldigt mysigt.

Jag åt mandelpaté med tranbärschutney och en mugg hett vin. Helt rätt beslut, det var mycket gott! Notan levererades med en kniv i bordet. Efter att ha stärkt oss med mat och dryck kände vi oss redo att fortsätta promenaden upp till Pragborgen. Det hade börjat regna men inte så mycket. Det räckte med huvan på jackan. Vi gick uppåt och uppåt. Vägen övergick i en stentrapp med flera avsatser. 208 sten med avsatserna räknat som ett steg. Jösses vad jobbigt det var! *puh* Bra träning. Vi besökte den magnifika katedralen St Vitus. Den var så stor att det var omöjligt att få med hela på ett foto. Vinklar och vrår, utsmyckade med statyer, torn och vackra fönster. Och inuti sen! Helt otroligt vackert.  

Katedralen är så stor att man bara får med ett hörn när man försöker fota med mobilen.

Hur i hela friden kunde de bygga taket och de fina valven?

 Enorma och otroligt vackra fönster

En sidodörr som tagen ut Harry Potters värld.

Statyer på Karlsbron

Vi var inte på humör att betala för att besöka ställen utan nöjde oss med att titta på vackra hus utifrån. Eftersom vädret inte verkade bli bättre beslöt vi oss för att vandra nedåt igen. Vi gick över den vackra bron med sina statyer igen och in mot gamla stan. Vi stannade till på en bar. Vilken skillnad från den gamla puben eller puben från igår. Den här var väldigt modern - och dyr för att vara Prag - men vi satt bra vid ett bord i fönstret och kunde titta på allt folk som  gick förbi. Vi åt getost med rödlökschutney. Killarna drack öl (såklart) och vi tjejer drack hett vin. Jag tror bestämt att hett vin är min nya favoritdryck, i alla fall när man är lite frusen.

Sen gick vi och gick. Solen gick också, ner. När vi kom fram till Astronomiklockan och stora torget var det mörkt. Vi beslöt att gå tillbaka dagen därpå.  När vi skulle gå hem gick vi en smula vilsen. Ingen semester är fullständig utan att gå eller åka vilse. Det är så vi fungerar :) Gatorna och gränderna är så snirkliga att man blir helt vilse vad gäller väderstreck. Vi sprang på en delikatessaffär och beslöt att köpa med oss mat hem till lägenheten. Vi hade ju redan ätit ute två gången den här dagen så middag hemma lät helt ok i våra öron. Vi köpte pasta, pesto och stora italienska köttbullar, typ tennisbollstorlek! Sen fotsatte vi att leta oss hemåt. Plötsligt var vi i bekanta trakter och rundade det lilla kapellet vi gått förbi flera gånger nu till och från lägenheten.

Vi gick inte hem direkt utan till den lilla mini mart vi handlat på under gårdagen. Men jag var inte helt nöjd med utbudet där och funderade om det fanns någon större affär i närheten. Vi gick bortåt vägen och tänk, det låg en jättestor Tesco bara en liten bit bort. Vi handlade vin och lite snacks. Sen gick vi hem och alla dog i soffan. Eller nästan i alla fall. Det var verkligen skönt att vila fötterna. Ungefär 15,000 steg har vi gått. Och då ska man tänka att det inte varit promenad på fint och platt underlag utan  upp och ner i backar och på kullersten.

Till slut släpade vi oss ur soffan och fixade en sen middag. Det gjorde inget att det blev sent för vi hade ju faktiskt ätit två gånger redan, plus frukosten. Efter  maten slappade vi i soffan igen. Vi tittade på roliga Youtube klipp på tv:n (genom mobilen). Vi hade fått nog av dubbat igår. Det blev tidigare för oss tjejer än för killarna, som vanligt. De satt uppe och fortsatte titta på Youtube, nu ryssar som kör bil och krockar som idioter, och drack whisky. Tycker ni att vi är tråkiga som inte gick ut på barrunda? Det är ok att tycka det, men vi åkte inte hit för att supa utan för att uppleva Prag och det har vi verkligen gjort under dagen. Öl och annat kan man dricka hemma också. Jag kände mig fullständigt glad, lycklig och nöjd med dagen. Det var nog bra att det var lite dåligt väder för hade det varit soligt hade jag nog exploderat av lycka.

Lite ont när jag gick och lade mig, men så hade jag ju suttit och masserar med tennisbollen jag lånat av Lilleman också (den heter Bob) det hjälpte till såklart.

..................................................................................................................................................

ONSDAG - Vi sov länge. Eller i alla fall herrskapet M. Jag vaknade strax före åtta men gick inte upp. Lars vaknade ett tag efter mig och gick upp och duschade. Jag låg kvar tills han var klar. Då hoppade jag ur sängen och in i duschen. Vilken tur att K och T är så lika oss. De vill inte heller vara uppe med tuppen och ge sig ut i gryningen. Jag hade lite mer ont i sidan och ut i armen så jag masserade med bollen och stretchade. Idag tittade solen fram mellan molnen och det var några grader varmare. Härligt!

Det går ledningar kors och tvärs över gatorna men det har sin förklaring...

  ...det går spårvagnar både hit och dit. Nästa gång ska jag ta mig katten åka en också!

 Husen i gamla stan finns i fantasifulla färger och former. Underbart!

Vi gick till astronomiklockan i gamla stan. Vi ville titta på klockspelet som sker varje halvtimme. Solen värmde så gott. Det var massor av människor som väntade i spänning på vad som skulle ske. Och vad hände? Jo två gluggar öppnades och några gubbar tittade ut. Inte vidare spännande. Men skelettet som drog i klockkedjan var coolt. Sen gick vi ut på torget och tittade på allt som hände där. Folk och rörelse överallt.  Skönt väder. Alla vackra hus. Härligt! Vi köpte varmt vin. Tänk om man kunde göra det i Sverige. Sen fortsatte vi vår vandring.

Nästa stop är en aning pikant. Ett museum men inte vilket som helst utan "Sex Machine Museum". Oj oj! Snacka om att jag blev förvånad över hur påhittiga man varit genom tiderna. Jösses Amalia! Jag kände mig rätt naiv när jag o:ade över ditt och datt i utställningen. Kunde inte i min vildaste fantasi komma på de maskiner man byggt för att ha.... skoj.....*rodnar*. Trodde folk var pryda förr i tiden, men icke, det var de verkligen inte! 

Sen fortsatte vi vår vandring längs gator och gränder. Prag är verkligen en underbar stad att gå omkring i. Vi pep in på affärer vi tyckte var lockande och efter ett tag blev vi hungriga så vi letade rätt på en restaurang. Jag åt fläskfilé med tranbär och de väldigt speciella tjeckiska dumplingarna. Jag gillar dem verkligen. Jag ska leta efter recept när jag kommer hem för jag tycker det är en trevlig omväxling från potatis eller pasta. Ännu en gång mätt i magen så fortsatte vi vårt vandrande upp och nedför kullerstensbelagda gator. Mot slutet av dagen var jag helt slut i nedre delen av ryggen och i främre "trampdynorna" på fötterna. Det var jag inte ensam om. Skönt att komma tillbaka till lägenheten och vila ett tag. 

På kvällen gick vi till en restaurang som min syster rekommenderat, "Hotel U Prince", som låg vid stora torget i gamla stan. Vi satt ute. Ja faktiskt. De hade rejäla terrassvärmare och filtar så man behövde då rakt inte frysa. Det var en mysko, men härlig, känsla att sitta ute i slutet av november. Jag började med en smarrig Cosmopolitan och sen åt jag seafood risotto och drack inhemskt rödvin. By the way så är vinet sådär. Det det är absolut drickbart men min gissning är att det nog passar bäst som hett vin med citrusfrukt i. 

På vägen hem njöt jag av de vackra husen och av enstaka julpyntat hus. Om vi kommit en vecka senare hade det nog varit full julskyltning här för det pyntas både här och där, mer för varje dag. Synd, jag som älskar julen. Men å andra sidan så har jag en anledning att åka till Prag igen!

Mycket trött och mycket nöjd med dagen gick jag och lade mig i min sköna säng. Nu kändes det nästan hemma. Brukar bli så efter ett par nätter. Imorgon är det sista dagen här. det har verkligen gått tokfort. "Ontet" var under kontroll. Min kropp gillar att röra på sig. 

..................................................................................................................................................

TORSDAG - På torsdag morgon blev det lite mer fart än tidigare morgnar. Vi skulle vara packade (alltså inte vi utan väskorna) och ute ur lägenheten senast elva. Som tur är fick vi lämna väskorna i hallen så vi slapp släpa på dem när vi gav oss ut på stan. Solen sken. Vad härligt. Skönt att vi fick uppleva en riktigt solig dag också, om än bara en halv dag. Vi strosade omkring på numer välbekanta gator och torg och även på några obekanta. Det är inte riktigt klokt hur många vackra hus det finns här. Sundsvalls stenstad är som en fis i rymden i jämförelse.

En härligt rosa katolsk kyrka på vägen ovanför vårt hus.

Grannhus till vårt hus.

  Men det finns såklart riktigt fula hus också. Som "vårt" hus!

Och vissa hypermoderna hus som detta! 
(obs huset på andra sidan gatan speglar sig i husets glasfasad)

Vi drack inte Absint. Det ska tydligen vara jätteäckligt...

Trottoarerna är stenlagda och se vad vackert det är runt träden.

Pragborgen med den magnifika St. Vitus katedralen sett från "vår" sida av Moldau.

Sen stannade vi till på en restaurang och åt lunch. Den här gången valde vi tjeckisk korv. Det har varit så bra mat här. Det finns såklart en massa restauranger med olika inriktningar som italienskt eller kinesiskt och även den sedvanliga Mc Donalds, men vi har valt att äta på tjeckiska restauranger och det har vi inte ångrat. Visst är maten lite stabbig men god och välkryddad.  

Lars tog en sista tjeckisk öl och jag tog en underbar måltidsdryck med mynta i.

Hejdå Prag, hopp(as) vi ses igen!

Vi gick tillbaka till lägenheten och hämtade väskorna. Nu var det bara att fundera hur vi skulle göra för att få tag på en taxi. Ringa efter en taxi var ju uteslutet på grund av språkförbristning och risken att uttala gatunamnet fel. Vi gick upp på en mer trafikerad gata och hade sådan tur att det kom en taxi nästan på en gång. Den stannade mitt i trafiken och tog upp oss. Det är väldigt ovanligt för oss stressade svenska bilförare - här är det ingen som tutar och gör tokiga omkörningar bara för att de är stressade. Inget "road rage" såvitt vi sett. Man väntar tålmodigt. En annan grej är att man stannar mitt i vägen och sätter på varningsblinkersen. Ingen verkar tycka det är konstigt utan backar snällt och tar en annan väg. När vi kom fram till flygplatsen och skulle betala visade det sig att chauffören inte tog kort. Först då kom vi ihåg att man alltid måste säga till i förväg för det är inte alla taxichaufförer som tar kort. Vi fick gå till en bankomat inne på terminalen. Chauffören visade oss vägen och tog betalt där inne. Han fick lite extra dricks för besväret vi åsamkat honom.

Flygresan hem kändes som längre än den ner gjorde. Kanske för att det var senare på dagen. Kanske för att jag bara ville hem. Det är konstigt det där. När man väl ska resa hem så vill man hem så vill man hem på direkten. Hur roligt det än varit så är man liksom inställd på att resa hem ett specifikt datum. Resan gick ändå bra. När vi väntade på våra väskor blev vi först lite konfunderade för det var så få som stod och väntade vid bagagebandet. Men så kom jag på att nästan alla hade haft med sig kabinväskor ombord på planet. Det var väl bara affärsresenärer som var med på resan hem antar jag. Så kom då väskorna, vår först. Det var kanske en 6-7 väskor totalt, inte mer i alla fall. Såg rätt roligt ut.

Julpynt på Prags flygplats

Hejdå Tjeckien!

Hu vilket eländigt väder som välkomnade oss hem. Det regnade och blåste en kylig vind. Usch då. Men vår buss kom snabbt och skjutsade oss till hotellet där vi haft bilen parkerad. Chauffören körde som en vettvilling. Man fick hålla i sig i kurvorna och vid inbromsningar. Tur att det bara var en kort resa. Jag satt och tänkte att bilisterna i Prag körde mycket lugnare trots att det var tokmycket trafik på de större gatorna, och de två taxiresor vi åkt var hur smidiga som helst. Vi kom i alla fall fram helskinnade till hotellet. Fru M skulle stanna hos en kompis i Stockholm över natten eftersom hon skulle på möte dagen efter men vi andra åkte hemåt mot Sundsvall. Vi stannade på Circle K  utanför Gävle och åt en snabb och sen middag, sen fortsatte vi hem. Det regnade mest hela tiden.  Jag blev så ledsen över det för jag har sett fram emot snön hemma. Tänk att det varit snökaos hemma när jag var bortrest. Maken till fräckhet va? Jag som älskar "katastrofväder".

Resan gick bra. Det var lite snö kvar hemma men den lär väl regna alternativt smälta bort den med (nu låter jag pessimistisk, men det är inte så konstigt med tanke på de senaste vintrarna). Grabbarna hade förberett fika - chokladfondue. Vilket lyxigt fika va? Det var så skönt att se dem och krama om dem och sitta och prata med dem. Sen var det bara att hoppa i säng för imorgon är det som vanligt igen med tidigt upp ur säng och jobb.  

Jag har mått bättre i kroppen under dessa dagar än jag gör en vanlig arbetsvecka. Visst har jag haft den vanliga värken, och även känningar av ont i vekryggen av  och till, men på det stora hela har jag klarat mig väldigt bra.