Dag 443 (298) - Magnetröntgen (fjärde gången)!
Oj en sån orolig natt det blev. Eller kanske inte hela natten, men jag kunde omöjligt somna igår trots att jag var trött och knappt kunde hålla ögonen öppna framför tv:n. Var det tankarna på magnetröntgen som spökade? Ja det tror jag nog. Det var med tunga steg jag klampade iväg till badrummet. Efter att ha vaknat ordentligt och gjort iordning mig så kändes det ändå ok. Jag får ta en powernap när jag kommer hem i eftermiddag. Ute skiner solen, fast bakom molnslöjor. Det är varmt, sju grader redan tidigt på morgonen. På radion varnar de för starka vindar i eftermiddag. Håll i hatten folk!
Idag kom två nya praktikanter till oss. Jag och två till medarbetare tog med dem på lunch på Invito. Jag åt gudomlig fisk med mandeltäcke, potatismos och brynt smör. Jag borde ha tagit ett kort men kom på det mitt i en tugga och då var det ju för sent. Jag kommer inte att ta hand om praktikanterna än på några veckor. Kanske det finns tid för handläggning nu? Vore trevligt. Även om mina andra arbetsuppgifter är roliga så måste jag handlägga ärenden också, vara en del av det vardagliga jobbet och en del av teamet.
Nu är det snart dags att gå iväg till bussen för att åka till Sundsvalls sjukhus där jag ska göra min fjärde magnetröntgen. Själva röntgen är ok om än inte rolig, men jag är väldigt nervös för svaret. Är cystan kvar eller inte? Det känns som om hela min framtid vilar på svaret. Jag håller andan (bildligt talat).....
När jag travade iväg till bussen höll jag på att blåsa bort. Tidvis var det lugnt och tidvis blåste det storm. Nu börjar det. Jag kom fram till sjukhuset i precis lagom tid för att hinna gå till röntgen och anmäla mig. Jag hann bara sitta och vänta i fem minuter innan jag blev uppropad av en söt manlig sköterska. Jag bytte om till en enormt stor sjukhusrock och hoppade upp på britsen. Först då kommer jag att tänka på mina vinterben, det vill säga orakade ben. Inte för att sköterskan brydde sig om en "tants" håriga ben, men flickan i mig upplevde ett ögonblick av ångest. Men sen blev det annat att tänka på. Jag blev varnad att det skulle ta lång tid. Och det gjorde det, nära på en timme. Britsen är stenhård och man måste ligga helt still. Huvudet är fixerat i en ställning. Självklart börjar det klia på näsan eller så bara för att man inte kan klia sig. Jag blundade hela tiden. Hade jag tittat så hade jag fått panik för det är så himla trångt i tunneln. Och sen är det ljudet. Har ni hört en slagborr borra i betong någon gång? Har ni hört pålande från ett husbygge? Ja då vet ni hur två av en massa olika ljud som låter när man genomlider en magnetröntgen, trots hörlurar. Men det gick bra även om jag var rätt mör i ryggen när det var över.
Jag fick tyvärr inte titta på någon bild såsom jag fick förra gången, så jag får så lov att vänta. Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är bra eller inte. Det är lite som för ungefär ett år sedan när jag väntade på resultatet av den första magnetröntgen. Då var det Lars som skulle fylla jämnt och jag ville inte veta svaret förrän efter hans födelsedag eftersom jag var rädd för svaret. Nu i efterskott kan jag ju konstatera att magkänslan var helt rätt för svaret som läkaren meddelade mig var ju inte vidare upplyftande. Då trodde de att jag hade en tumör i ryggraden och det hade jag inte velat höra innan festen. Jag tror inte att jag hade blivit särskilt mycket gladare av att ha hört vad det faktiskt var (är), en cysta i ryggmärgskanalen. Lite så känns det även nu. "Ignorance is a bliss". Jag hinner fylla år och fira innan jag får veta hur det står till.
När jag gick ut till busshållplatsen hade det börjat blåsa rejält. Ren storm i byarna. Eftersom vägarna är så torra och man inte hunnit ta bort gruset så var det rena rama sandstormen av och till. Jag lär ju ha sett ut som en halvtok i håret när jag väl klev in i den. Som tur är så är det samma buss som går till Skönsmon så jag kunde sitta kvar ända hem utan att behöva byta buss. När jag kom hem tittade jag och Lilleman på Sveriges mästerkock eftersom vi missade förra veckans avsnitt. När Lars kom hem fixade jag middag. Jag hade köttbullar i frysen som tur var så det blev lättlagat, kokade gräddsås och värmde köttbullarna i den och så koka lite makaroner. Blev bra det.
Efter maten satte vi oss ner för att betala räkningar, men vi hann bara börja innan det knackade på dörren. Där utanför stod en leende tjej som presenterade sig som företrädare för Viasat. Hon besökte personer som hade fått fiber indraget och som hade en annan tv-leverantör än dem. Vi har just bytt från Canal Digital Fiber till Bredbandsbolaget eftersom Bredbandsbolaget köpt dem. Vi har samma utbud som tidigare, till att börja med i alla fall. Men det kan vara kul att höra vad Viasat har att erbjuda. Tjejen var jättetrevlig och det slutade med att hon stannade i en hel timme. Stackarn' kom från Stockholm och hade klätt sig för Norrlandsväder med skjorta, dubbla tröjor (varav en var av fleece), varm vinterjacka, byxor och långkalsonger samt varma vinterstövlar. Hon höll på att svettas ihjäl. Tro jag det, det var ju 15 grader varmt ute! Det hela slutade i alla fall i att vi bytte till Viasat. För 20 kronor mer i månaden får vi många fler kanaler och Viasat. Vi får även en 4K box, det gillar Lars. Jag tvekade lite innan vi bestämde oss och sa att det var lite mycket nu med tanke på att jag fyller jämnt på fredag. Boxen kostar 2.500 kronor. Då ringde hon sin chef och frågade om hon kunde ge oss rabatt (på högtalartelefon). Chefen frågade vad jag kunde tänka mig att betala. Jag svarade halva priset och det gick han med på, sen sa han plötsligt att han skulle ge mig ett ännu bättre pris, bara en femtedel av priset. Vi tackade ja och pratade ett tag till. Plötsligt sa hon att hon ville ge oss ännu mer rabatt, utan att vi sagt något om det. Hon skulle vara med på en mässa och skulle ge extrarabatter där. Så startavgiften blev 0 kronor och vi fick två extra månader gratis att prova alla deras kanalutbud. Det var ju inte dåligt. Då kändes det såklart ännu bättre. De har säkert möjlighet att ge bra rabatter för de har ju en säker kund i 2 år, men det spelar ingen roll för mig om de gör så med alla kunder. Vi fick en bra deal och det är allt som spelar någon roll. Innan hon gick sa hon det som gjorde min dag en smula (läs mycket) bättre. Hon undrade hur mycket jag fyller och när jag sa 50 så utbrast hon "NÄÄÄ?" och sa att jag såg mycket yngre ut. Så gulligt. Vi hade redan skrivit på och hon behövde minsann inte smöra så jag tog det till hjärtat som ärligt.
Jag fick tyvärr inte titta på någon bild såsom jag fick förra gången, så jag får så lov att vänta. Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är bra eller inte. Det är lite som för ungefär ett år sedan när jag väntade på resultatet av den första magnetröntgen. Då var det Lars som skulle fylla jämnt och jag ville inte veta svaret förrän efter hans födelsedag eftersom jag var rädd för svaret. Nu i efterskott kan jag ju konstatera att magkänslan var helt rätt för svaret som läkaren meddelade mig var ju inte vidare upplyftande. Då trodde de att jag hade en tumör i ryggraden och det hade jag inte velat höra innan festen. Jag tror inte att jag hade blivit särskilt mycket gladare av att ha hört vad det faktiskt var (är), en cysta i ryggmärgskanalen. Lite så känns det även nu. "Ignorance is a bliss". Jag hinner fylla år och fira innan jag får veta hur det står till.
När jag gick ut till busshållplatsen hade det börjat blåsa rejält. Ren storm i byarna. Eftersom vägarna är så torra och man inte hunnit ta bort gruset så var det rena rama sandstormen av och till. Jag lär ju ha sett ut som en halvtok i håret när jag väl klev in i den. Som tur är så är det samma buss som går till Skönsmon så jag kunde sitta kvar ända hem utan att behöva byta buss. När jag kom hem tittade jag och Lilleman på Sveriges mästerkock eftersom vi missade förra veckans avsnitt. När Lars kom hem fixade jag middag. Jag hade köttbullar i frysen som tur var så det blev lättlagat, kokade gräddsås och värmde köttbullarna i den och så koka lite makaroner. Blev bra det.
Efter maten satte vi oss ner för att betala räkningar, men vi hann bara börja innan det knackade på dörren. Där utanför stod en leende tjej som presenterade sig som företrädare för Viasat. Hon besökte personer som hade fått fiber indraget och som hade en annan tv-leverantör än dem. Vi har just bytt från Canal Digital Fiber till Bredbandsbolaget eftersom Bredbandsbolaget köpt dem. Vi har samma utbud som tidigare, till att börja med i alla fall. Men det kan vara kul att höra vad Viasat har att erbjuda. Tjejen var jättetrevlig och det slutade med att hon stannade i en hel timme. Stackarn' kom från Stockholm och hade klätt sig för Norrlandsväder med skjorta, dubbla tröjor (varav en var av fleece), varm vinterjacka, byxor och långkalsonger samt varma vinterstövlar. Hon höll på att svettas ihjäl. Tro jag det, det var ju 15 grader varmt ute! Det hela slutade i alla fall i att vi bytte till Viasat. För 20 kronor mer i månaden får vi många fler kanaler och Viasat. Vi får även en 4K box, det gillar Lars. Jag tvekade lite innan vi bestämde oss och sa att det var lite mycket nu med tanke på att jag fyller jämnt på fredag. Boxen kostar 2.500 kronor. Då ringde hon sin chef och frågade om hon kunde ge oss rabatt (på högtalartelefon). Chefen frågade vad jag kunde tänka mig att betala. Jag svarade halva priset och det gick han med på, sen sa han plötsligt att han skulle ge mig ett ännu bättre pris, bara en femtedel av priset. Vi tackade ja och pratade ett tag till. Plötsligt sa hon att hon ville ge oss ännu mer rabatt, utan att vi sagt något om det. Hon skulle vara med på en mässa och skulle ge extrarabatter där. Så startavgiften blev 0 kronor och vi fick två extra månader gratis att prova alla deras kanalutbud. Det var ju inte dåligt. Då kändes det såklart ännu bättre. De har säkert möjlighet att ge bra rabatter för de har ju en säker kund i 2 år, men det spelar ingen roll för mig om de gör så med alla kunder. Vi fick en bra deal och det är allt som spelar någon roll. Innan hon gick sa hon det som gjorde min dag en smula (läs mycket) bättre. Hon undrade hur mycket jag fyller och när jag sa 50 så utbrast hon "NÄÄÄ?" och sa att jag såg mycket yngre ut. Så gulligt. Vi hade redan skrivit på och hon behövde minsann inte smöra så jag tog det till hjärtat som ärligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar